Livet är fullt av…….

….tappade sugar och en och annan halväten tappad limpmacka med ost. Kan nästan se framför mig en morgontrött mamma med sin knatte i cykelstolen bakpå och där den lika morgontrötta pysslingen tuppar till och tappar den medhavda mackan.

Men vi ska jobba på att inte tappa varken sugen eller mackan så vi tar och tittar på lite vackra saker en stund.

Mina närmaste grannar gav mig den här fina buketten med rosor för lite sedan. Man blir glad av färger och tänk vad en sådan gåva kan lysa upp tillvaron. Tack A-M för vardagslyckan.

När dottern var på besök hade hon med sig gula rosor. Jag älskar ju gula blommor och är så tacksam för dem. Tack älskade S. Och här skulle då kortet på de vackra rosorna suttit om det hade varit så att jag inte tagit bort fel kort så det kortet är puts väck. Precis som jag då. Ibland blir jag så fruktansvärt trött på mig själv. Men, då lägger jag ut ett kort på korgen hon hade med sig till mig från den lilla familjen.

Det var mycket användbart i den korgen må ni tro. Disksvampar, gottis x många i form av bl a dadlar och oliver ,småkakor, tvål, ett doftljus, ett fint kort, pappersnäsdukar, en jättepåse ostbågar och flera paket Paracetamol som ska sändas vidare. Korgen har jag ställt i kökssoffan och där hamnar smått som ska sändas till C & C. Tack hela lilla familjen. Vardagslycka som räcker länge både åt mig och andra.

Men vardagslycka kan vara gratis bara man tittar åt rätt håll. När jag gick från dottern så var det som att gå i en sagobok med alla dessa ljuvligt blommande träd.

Och på en innergård på väg till bussen var det som om jag gick in under ett tak av rosa blommor.

Nog är det vackert! Nu när det är stökigt både här och där och alldeles för nära i vår tillvaro så får vi lov att försöka hålla fast vid att världen också kan vara oerhört vacker.

Så jag håller mig stenhårt kvar vid kärleken till gula blommor och fast man inte för liv och kniv vill ha dem på sin tomt så måste man väl ändå säga att de faktiskt är otroligt vackra och lyser upp tillvaron. Åtminstone när de blommar. Sen blir de ett elände. De här står dock på min promenadväg ner till stan så de är långt ifrån min lilla uteplätt. Som tur är. Men vackra är de.

Igår, den 11/5 var det första gången jag gick ut barfota i mina sandaler när jag traskade ner till stan. Mer om vad jag såg och gjorde kommer i nästa inlägg. Men jisses, så härligt det var att kunna sätta sig och vippa med tårna i solen. Det är väl en riktig vardagslycka, att få av sig täckta skor och strumpor. Fötterna njuter i fulla drag. Fötterna ville skutta men övriga kroppen tyckte att det minsann fick räcka med att trava på i vanlig takt och fart. Men nog kan man väl tjyvskutta lite ibland i alla fall. Bara för att.

Nu när solen lyser och vi ska ha över tjugo grader varmt i en vecka så får vi passa på att hålla upp näsan mot solen och se till så att vi får D-vitamin. Jag har ju svårt med värmen och solar aldrig men försöker ändå att vara ute men då har jag en tunn blus på mig så jag inte är bararmad. Jag är ju fräknig så jag är försiktig. Det vill jag att ni också ska vara. Jag vill att ni ska ha fina ljuvliga dagar där ni kan vara ute eller inne, i sol eller i skugga, vilket ni behagar och mår bäst av. Huvudsaken är att ni gör det bästa av dagarna och glöm inte att tjyvvippa lite med tårna. Vi får ta en dag i taget och njuta fullt ut av den.

Så nu när jag har spolat av och borstad altangolvet, verandagolvet och trädgårdsmöblerna så ska jag faktiskt ta på mig promenadkläder och ta en tur till Lidl och köpa yoghurt. Då får jag lite lagom med sol. Får röra på benen och så tycker jag själv att jag är väldans duktig som får något gjort. Jag har ju bloggat också så oj, jag har ju egentligen legat i som en gnu idag. Tjolahopptjolahej!

Jag hoppas att ni alla har en riktigt fin och solig söndag…….med eller utan limpmackor

Man ska inte kasta yxan i sjön

det är ju ett bekant ordspråk och jag lät bli det och istället så packade jag ner några bra yxor i lasset som skulle med till Järna.

Dagen då min kompis A och jag skulle åka och leverera den viktiga lasten var det knökfullt i min hall. Jag hade fiffilurat mycket på hur det skulle packas för att få plats i bilen och enligt mina beräkningar så skulle det bli proppfullt både i baksätet och i skuffen. Det blev det. Det fanns nästan inte en ledig centimeter så för en gångs skull så hade jag tänkt helt rätt. Heja mig!

Med i lasten var det stearin och dextro energy från min vän T och titta här vad jag fick per post från S i Kristinehamn.

12 paket Paracetamol som syns packade överst i sjukvårdskassen i hallen. En hel låda stearin som gick med i samma sändning och så en bunt bra packningspåsar varav en direkt gick åt till att förpacka medicinerna. Den underbara härliga kattkassen som ni ser på bilden fick stanna hemma hos mig. För den är min, bara min. Tjohoooooo! Tack för ditt omtankepaket S.

Väl framme hos Caps & Candles for Ukraine så fick vi hjälp av många volontärer att packa ur bilen och när det var klart passade jag på att ta en bild på lite av delar av lasset och grundaren av den här fantastiska ideella föreningen, Örjan Lundström. Jag visar ju i inte ansikten här i min blogg men den här gången är det ok att göra det för Örjan syns i tidningar och på fb och det var ok att lägga ut bilden här i bloggen.

Min kompis A och jag fick en visningstur i lokalen som C & C fått till förfogande och det var intressant. På ett ställe stod tre ukrainska kvinnor i varierande ålder och plockade ihop servicepåsar innehållande bl a några batterier, tandkräm, eldstartare, energibars, våtservetter och en del andra bra-att-ha-saker. Dessa påsar är väldigt omtyckta av frontsoldaterna och det förstår jag. Tänk att få en liten påse omtanke när man som den unga mannen M som vi fick se på en liten film, varit i samma skyttegrav i nästan två år utan permission. Han var 24 år. Undrar vad sådant gör med en människa.

I en annan del av lokalen stod en kvinna och klippte långa remsor av kamouflagetyg som sedan knöts på nät och som blev till utmärkta kamouflagenät. Det var brist på nät men jag såg nyss att de fått in stora bra färdiga kamouflagenät till C & C. De behövs.

Vanliga nät behövs också för de spänns upp och fångar drönare som annars skulle döda alla i en skyttegrav. Jag har fått lära mig så mycket nytt som inte ens var påtänkt på den tiden jag själv gjorde militär utbildning men det är ju också länge sedan. Det hinner hända mycket på 50 år.

De tre ukrainska kvinnorna som var volontärer hos C & C jobbade i hemtjänst och på Coop och tränade på svenska genom att umgås och prata med svenskar. De talade kanonbra svenska faktiskt. Den äldre kvinnan som dock var väldigt mycket yngre än mig berättade att hon hade sin man vid fronten och de hade ju inte kunnat träffas på väldigt länge. Hon var ju givetvis mycket orolig men kämpade på och var glad att hon kunde hjälpa frontsoldaterna genom att volontärarbeta.

Det var många volontärer på plats och de flesta var pensionärer som var där både när det var öppet på onsdagar och på lördagarna. För dem, precis som för mig, så ger välgörenhetsarbete när det är ärligt och fungerande, mening åt livet och tillvaron. Det fanns även yngre, både svenska och invandrare någonstans mellan 25-35 år som ville vara med och göra skillnad.

För det är vad vi kan göra. Skillnad. Tillsammans. Varje tändsticksask, varje tandkrämstub, varje par sockor, varje påse med eldstartare, varje yxa, varje paket bindor……..ja allt i det lilla gör skillnad i det stora och blir stort i det lilla.

Längs väggarna stod rollatorer, kryckor, inkontinensskydd, gummistövlar, kängor, verktyg, nät, kedjor till motorsågar och tusen andra saker som väntade på att packas och skickas med den stora transporten som snart ska iväg. Människor är otroligt givmilda och även kyrkor och äldreboenden skänker saker till C & C.

Det går transporter i stort sett varje vecka och ibland kommer de från Ukraina och hämtar men hur ofta har att göra med när de får utresetillstånd för att åka iväg och hämta. Män får ju inte lämna landet hur som helst. Men transporterna från Järna och till Ukraina sker ofta.

Det bästa med alla sändningar är att varje kolli får en QR-kod som scannas av mottagaren så C&C vet att allt kommit fram och hamnat där det ska. Det känns tryggt.

Ja så här kan det se ut när man bränner ett helt års välgörenhetspengar på ett bräde. Men vet ni, det är det värt. Jag bor billigt, har ingen bil, är inte intresserad av kläder och mode utan köper ofta secondhand, röker inte längre och alkoholen lyser med sin frånvaro så jag kan utan att hamna på ruinens brant ta ut svängarna ibland för när jag slår vantarna i bordet så får jag ingenting med mig. Men nu är det dags att återgå till det lilla i vardagen igen och bidra smått smått men även det behövligt. Dags att börja sticka till de små igen för det kommer att behövas framledes. När jag stod på marknader så stickade man ju till vintermånaderna under sommaren för att ha ett litet lager då det var dags att stå på julmarknader. Så nu plockar jag fram stickorna och förbereder för kyligare dagar.

Nu vill jag väga upp det här inlägget genom att ge er lite blomster. Den här ljuvliga lilla omtankebuketten hamnade på mitt köksbord. Jag fick den av en granne som stannat sin bil för att gå ut och plocka blommor till mig för hon visste att det snart var årsdag för mig. En sorglig sådan. Men somliga dagar lyses upp och blir fina av omtanke från medmänniskor. Visst blir man varm i hjärtat när man ser dessa vackra vårblommor. Tack snällaste A.

Jag tycker att vi fortsätter att visa omtanke om varandra. Både nära och fjärran. För vår egen skull och för andras och ibland är det vi själva som behöver omtanken och då påminns vi om hur viktig den är. Så vi fortsätter oförtrutet. Tillsammans kan vi göra skillnad. Var och en på sitt sätt och med det vi har. Inget är för litet utan varje litet strå vi kan dra till stacken är viktigt och värdefullt. Precis som du själv är……viktig och värdefull för någon eller för många. Så fortsätt framåt.

Jag hoppas ni har en fin söndag……………..med eller utan yxor

Ulltass, blomster och en luffarspis

Nu har det varit lite stiltje här på bloggen och jag har tagit mig ett par rejäla funderare på hur jag ska göra framledes men vi hänger i över sommaren i alla fall och sedan får vi se.

I arton dagar har jag fått vara sällskap åt den här damen igen. Här hjälper hon mig att hålla ordning på varven när det stickas en liten nalleklänning i blågult. Det är lite kul med henne för hon vet att den här stickningen får hon inte röra och hon gör det inte heller utan tittar bara intresserat på. Men tar jag fram min gula plastpåse med en annan stickning i då vet hon att det är ”hennes” stickning och busar med både garn och stickor. Och det är helt ok för den stickningen är startad för att hon ska få ha lite skojsigt.

Idag kommer min vän W och hämtar hem den här pälsbollen. Då blir det tyst i huset igen och ingen som kommer och högljutt påtalar att hon vill bli buren, borstad eller bara vill att jag ska lägga mig så hon kan få ligga på armen. Jag kommer att sakna Bellisen. Finkissen. Ulltassen. Men vi kanske ses fler gånger. Fram tills dess får jag väl plocka katthår som hon lämnat kvar trots idogt borstande. Hon är skojig för när hon vill bli borstad så skriker hon och hoppar upp i dagbädden och ställer sig i mitten så jag når på båda sidorna. Då ska vi ”boss katten mjuk och len”. Det vill hon göra två tre gånger per dag så jag fattar inte att det kan finnas så mycket kattstrån kvar lite överallt. Med tanke på hur mycket päls jag har tagit ur borsten efter varje borstning så borde hon nästan vara en nakenkatt vid det här laget. Men icke.

Javisst ja, jag hade ju köpt en kattbädd åt henne för jag tyckte att hon skulle ligga extra mjukt och ombonat. Ville hon det?

Nix. Hon lade sig mellan kattbädden och fleecefilten hon brukar ligga på. Ja ja, hon gör som hon vill men jag ska flytta runt kattbädden tills vi hittar ett ställe där hon vill ha den. Annars blir det en gåva till Livbojen för hemlösa kattor.

Jag fick så fina tulpaner att Bellas tvåbenta när de var här och jag älskar ju tulpaner. Ibland kan buketterna bli rena konstverken när stjälkarna vrider sig åt olika håll och blommorna torkar på de mest fantastiska sätten. Här är mina fina tulpaner som var av olika sorter och färger och som skapade ett litet eget konstverk på köksbordet. Visst är det fint när de vill åt olika håll och skapar en levande bukett.

Nu ska jag berätta för er vad en luffarspis är. Jag har alldeles nyss lärt mig det själv och jag tänker då föra den kunskapen vidare.

Jag såg mindre korgar med hål i när jag tittade på vad Caps & Candles fått i insamlingen. Någon skrev och frågade vad det var och vad de skulle vara till och då svarade Ö L att det var en del till en luffarspis. Det var en bestickkorg i metall och tillsammans med ett skyttegravsljus (i det här fallet ett gravljus) så kunde de bilda en luffarspis.

Och vips kan man värma tevatten, soppa eller annat på ett enkelt sätt. Så några sådana bestickkorgar får följa med till Järna på lördag.

Nu är det snart slut på april och vädret under månaden har varit typiskt aprilväder. Alla fyra årstiderna på en och samma månad. Det har varit varm, kallt, soligt, molnigt, regnigt och så lite snö på det. Nu hotar dom med att det ska komma mer snö och det måste jag väl säga inte är något som jag har beställt eller har något som helst behov av. Jag vill ha snö till jul och så länge snön ligger kvar ren och vit. Sen får det vara. Nu vill jag ha ljumma vindar och lagom värme så jag kan börja gå barfota i mina sandaler igen. Det ser jag fram emot.

Jag hoppas att ni alla har något speciellt som ni ser fram emot för det gör ju att vi drivs framåt. Har något att längta till. Beroende på ålder så är det ju olika saker man längtar till. Att få köra moppe, ta körkort, sluta skolan och få ett jobb, skapa familj, få ett bra liv tillsammans med någon man älskar och att få gå i pension. Det är stora saker men ibland är den största längtan att just få gå barfota i sandaler. Det kan räcka så.

Jag hoppas ni alla har en fin onsdag……med eller utan luffarspisar och tulpaner

Omtanke- och kärlekskaos

Ibland undrar jag om det bara är för mig som tiden skenar som en galen häst. Dagarna sveper ibland förbi utan att jag tycker att jag fått något gjort. Nu är det ju inte så att jag kräver av mig själv att jag ska vara nyttig och duktig och få saker och ting åtgärdade vareviga dag. Nä, långt därifrån. Jag är nog lite lat. Eller seg. Eller bara lite äldre och har slutat stressa och jäkta. Det brukar ordna sig ändå och saker blir gjorda men kanske med en viss fördröjning. Men vad spelar det för roll?

Jag tänker ju ofta på hur bra jag har det här i mitt hem. Det är lugnt och fridfullt och tar jag av mig båda hörapparaterna så blir det ännu lugnare och ännu mer fridfullt. Då tänker jag på de soldater, både manliga och kvinnliga som deltar i kriget att försvara sitt land, Ukraina. Jag läste på listan över vad som behövdes till frontsoldaterna och däribland stod det öronproppar. Jag blir gråtfärdig när jag tänker på vilka skillnader vi har. Jag vill höra och dom vill inte höra. Jag ska till hörcentralen nästa vecka efter långt över ett års väntetid för att prova ut nya hörapparater. Det är jag glad för. Till dem som inte vill höra vinandet, pipandet och krevaderna och den egna eldgivningen har jag inhandlat öronproppar, många öronproppar.

Eftersom jag har det så bra och tryggt så vill jag försöka ge det jag kan även om det är en liten liten smula av allt som behövs. Men ingen kan ge allt och göra allt men varje liten sak man gör räknas. Tänk om jag kan göra skillnad för en, två eller flera om så bara för en dag, då är jag tacksam. Ge en smula hopp i en värld där tillvaron är osäker och skrämmande helvetisk. Visa att de inte är ensamma. Vi vet att de finns. Vi ser er och lämnar er inte.

Nu i slutet av april så ska min vän A och jag åka till Järna och lämna en hel billast med bra-att-ha-saker till Caps & Candles for Ukraini. Listan på vad som behövs är kilometerlång men jag har plockat ut lite olika saker som jag kan bidra med. Det gäller att komma ihåg att man kan inte göra allt men man kan göra något hur litet eller mycket det än är.

Jag bestämde mig för att fixa ihop 10 servicepåsar till kvinnliga frontsoldater. En del att använda dagligen och annat som behövs vid korta permissioner. Hygienartiklar och lite annat. Plockat från önskelistan. Så här håller jag på att försöka få ihop det. Det är ett ordnat kaos i köket. Grejer som ska med ligger på bordet i prydliga högar och ligger i soffan i god ordning och så lite annat som det inte är någon ordning på alls men som dessbättre inte syns på kortet.

För att få plats med allt så tog jag in den långa veven till markisen och släpade fram stegen och gillrade upp vevens långa skaft mellan stegen och en fåtölj som står i köket. Men det blev lite häng så jag fick palla upp ena sidan med en filt. Sedan blev det 10 galgar med var sin plastkasse upphängda på stången och så var det tänkt att jag skulle kunna packa i påsarna vartefter så jag kunde få bordet fritt. Det skulle ju bli toppen att få tillbaka köksbordet igen för det har ju nyligen varit proppfullt med det jag skickade tidigare.

Jahaja, som ni förstår så var det här ytterligare en av mina lysande idéer som inte var så jädrans lysande när allt kom omkring. Det blev för trångt på stången och jag fick plocka ner hela det rasket och tänka om. Dessutom blev jag varse att det skulle vara klokt att packa i mindre påsar och lägga i kassen för att säkerställa att vissa saker hölls torra och att andra som doftade (tvålen) inte låg tillsammans med godiset. Jag brukar använda mig av blixtlåspåsarna från Lidl. Billiga och jättebra för mig då mina händer inte längre är riktigt kompis med det där med att öppna och stänga zip-påsar. Då är blixtlåspåsarna kanoners! Här är en av de små påsarna som innehåller tandkräm, tandborste, cerat, våtservetter och handkräm.

Den andra lilla påsen innehöll en liten handduk och en tvål. Och här ser ni lite av övrigt som packats med

Allt plockat från önskelistan/behovslistan. Tunna vantar efterfrågades då vapen är kalla att hålla i och jag hade tur som hittade mobilvantar för halva priset 7:50 på Dollarstore. Papper och penna önskades också. Man kanske vill skriva hem är min tanke och det finns kanske fältpost. Så ett A5 linjerat kollegieblock och en blyerts och en kulspetspenna hänger med liksom plåster och schampo, tändstickor samt två paket bindor. En liten påse godis fick också plats. 10 kassar påmärkta med ”for female soldier” och i varje kasse den blågula hälsningen från mig som ni sett ovan. Den hälsningen sitter även på alla kartonger och säcken, påsar och kassar som ska med.

Stearin tycks vara en bristvara men jag fick en fin påse med ljusrester av Bellas tvåbenta när de var här och lämnade av sin kisse och jag är väldigt tacksam för båda. Tack W och A för stearinet och för att jag får ha Bella.

Visst har det varit och är i viss mån fortfarande ett smärre kaos med påsar, kassar, säckar och kartonger, käppar och sågar som ska med till Järna. Men det gör inget för det är ju ett kaos av omtanke och kärlek och det är det allra bästa kaoset. Grejer högt och lågt och på alla möjliga och omöjliga ställen. Men det struntar jag i för varje liten del som jag packar är packad med kärlek och omtanke och om det sedan är svårt att få plats och man måste kliva över saker det spelar väl ingen roll. Det är ju mitt hem och det ska synas att jag bor här och att jag gör något meningsfullt med mina dagar, känslor och tankar. Och jag önskar att jag kunde säga till var och en av er som har det svårt och till alla dem som ska få del av det jag skickar samt till C & C för att de så idogt jobbar på för att göra skillnad……..you’ll never walk alone.

Jag hoppas ni har en riktigt fin torsdag………………..med eller utan kaos

Påskafton

Nu är det påsk och mitt i det grå så blir det en explosion av färger när människor pyntar sina trädgårdar och buskar med påskfjädrar i olika färger. Krukor och bunkar med ris står lite här och var på mina promenader och det är så härligt att se. På torget här i stan står en hög smal björk uppställd och den är proppfull med vackra påskfjädrar i regnbågens alla färger. Så fint! Äntligen lite färg! Vi behöver mycket ljus och många färger nu för att komma igång ordentligt. Det känns som om man varit i ide och nu ska man börja röra på sig och veckla ut sig igen. Ett led i detta ska tydligen vara att ställa om klockorna. 1 timme framåt. Jag har faktiskt aldrig upplevt vinsten med det. Men jag är väl trög. Många länder har ju slutat med det här vridandet fram och tillbaka och är nöjda med det. Undrar när Sverige kommer att göra likadant. Så vitt jag förstår så klarade vi oss riktigt bra innan vi började konstra med tiderna. Men det är väl bara att hänga med i svängarna. Vi ställer om klockorna och hoppas på ljus och värme.

Bästa vårtecknet för mig är ju när tussilagona har kommit. Då ÄR det vår på riktigt för mig. Jag älskar ju gula blommor för de är för mig som små solar som ger hopp och glädje. Precis som förra året så hittade min dotter årets första tussilago på sin fotvandring till jobbet en morgon. Små, gula och envisa sticker dom upp bland torra löv och torrt gräs. Välkomna små solar, lys oss in i den vackra våren. Tack S för bilden du skickade till mig.

Igår kom min kompis A och ringde på och lämnade en påse där jag såg att det låg ett påskägg. Påsen var tung och han sa att det som var underst gick inte i ägget men det måste in i frysen direkt. Det var en påse frysta kycklingköttbullar *S*. Vilken härlig påskäggspåse. Vi hade pratat om att äta ur våra frysar och för ett par veckor sedan sa jag till honom att nu började det bli så väldigt tomt och urätet i vissa lådor. Tänk om jag skulle bli sjuk och skunkig och frysen inte var laddad så jag skulle klara mig utan att handla en väldigt lång tid. Det tog han till sig och därför fick jag en påse kycklingköttbullar att fylla upp med så jag inte skulle svälta ihjäl om det sket sig. Han är allt bra snäll min kompis A och dessutom har han en så härlig humor.

Jodå, han fick ett påskägg av mig också. Ett litet ett med godis och några påskservetter. På sidan om en ask med dammsugare och senare på eftermiddagen bakade jag en äppelkaka och såg till så att både A och mina närmaste grannar fick del av den.

Idag ska jag iväg och äta påsklunch hos min dotter. Det blir trevligt att ses en stund och äta och prata. Ugglematlådan skulle tas med sa dottern så det vankas nog något smarrigt som jag kan ta hem och snaska i mig till kvällen. Jag har ett påskägg till var och en men det är nog rätt trista ägg med nyttiga och användbara grejer i. Inte så mycket godis.

Men innan jag börjar förberedelserna för dagen här så vill jag skicka en påskhälsning till er alla.

Vi är ju två kärringar här i huset. Jag och ullkärringen. Nu skulle hon ju iväg till sitt ställe men ångrade sig och kom tillbaka på direkten, landade i krokusarna utanför mitt fönster och var nöjd med att vara hemma. Så nu önskar vi er alla en riktigt fin fortsättning på påsken hur ni än väljer att fira den.

Paket till Slättis

Det var dags att tömma välgörenhetslådan igen men trots att jag försöker så blir den nästan aldrig helt tom. Nu gick i alla fall alla tjockare värmande plagg iväg i en låda till Slättmissionen.

Som ni ser så är det sådant som jag visat upp tidigare vartefter jag stickat klart men där är också de vantar jag köpt och så en poncho som dottern gjort. Det har blivit mycket gjort till vuxna under sista åren faktiskt. Det är ju inte bara barn som fryser och jag har fått se bilder på gamla tanter och farbröder som knappt har kläder på kroppen. Allt detta som jag visar ovan har gått till Rumänien och landsbygden där som gör mig förtvivlad. Jag delar en bild med er som jag fått från Ingrid på Slättmissionen. Detta är en by i Rumänien dit de åker med hjälpsändningar. Jag brukar inte vara politisk på bloggen men ibland måste man ju fundera på hur det ens är möjligt att detta är ett EU-land på 2000-talet. Många känslor far runt i kroppen av det och med tanke på hur många miljarder Rumänien fick för att lösa problemet så undrar man i vems fickor dom pengarna hamnade.

Men blir man så himla varm i hjärtat när man vet att man faktiskt är omgiven av människor som jobbar i det tysta och gör små underverk med sina värmande plagg till utsatta barn och gamla. Allt måste inte vara stort och påkostat och påhejat av tidningar och tv utan det räcker med det lilla. Omtanken om en medmänniska. Ett par varma sockor kan göra även småkillar jätteglada.

Jag har ju två vänner som jag kallar T, en kvinnlig och en manlig. Den kvinnliga T har gett mig massor av saker och kläder som jag skickat till höger och vänster. Här fick jag lite allt möjligt i en påse.

Spetsar, blixtlås och sytråd i olika färger och så lite restgarner. Restgarnerna behöll jag själv och ska använda till mormorsrutor som jag när jag någon gång tagit mig i hampan och monterat ska bli en färggrann filt som ska värma någon liten.

Resten, sybehören, dessa skickades till en grupp kvinnor i Rumänien som träffas och handarbetar och det har samlats in stickor, virknålar, garner, halvfärdiga och nya broderier, ja allt som har med handarbete att göra och nu träffas de här kvinnorna regelbundet. Jag läste dock att under vintern har det varit svårt att träffas för de är visst i en skolsal och den eldas inte när inte barnen är där. Men kvinnorna ger inte upp utan försöker bibehålla sin gemenskap och glädjen i att handarbeta tillsammans. Så ni ser, även små gåvor kan ge ringar på vattnet. Vardagslycka är när man kan ge andra möjlighet att utvecklas.

Jag tycker vi fortsätter att tillsammans värma världen. Lite i taget och med det vi har och med det vi kan. För det är ju så att ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon. Så vi fortsätter att ge närvärme eller fjärrvärme och omtanke om våra medmänniskor. Vi behövs och är som Ingrid brukar skriva, värdefulla. Glöm aldrig det mina vänner. Ett par varma sockor, en kram, ett vykort eller ett telefonsamtal…..allt värmer och har stort värde för ni vet ju att det inte bara är utetemperaturen som kan kyla utan ensamhet kan kyla lika mycket eller ännu mer. Så vi ger minsann inte upp. Vi tassar på. Sakta men säkert mot det mål vi själva sätter upp för oss…..*tass tass*.

Bara för att ni hänger med här och för att solen lyser och det är en finfin tisdag och jag har deklarerat klart på nätet så bjussar jag på mina fina krokusar som sitter vid min veranda.

Detta var förra veckan och dagen efter att jag tagit den här bilden så såg det ut så här.

Snön ligger kvar på ena halvan av baksidan men i övrigt är det snöfritt. Men det är ju så här det är, vårvädret och höstvädret är ju väldigt lika. Det svänger vilt mellan årstiderna med bara någon dags mellanrum. Men det är väl det som är tjusningen med att ha fyra årstider. Fast i ärlighetens namn är jag less på vintern nu och framförallt på den evinnerliga blåsten. Nu räcker det. Nu vill vi ha sol på våra näsor och kunna skutta ut utan att halka omkring. Men vi håller ut för vi går åt rätt håll.

Jag hoppas ni alla har en finfin tisdag………med eller utan deklaration

Promenader i olika årstider

I vintras försökte jag vara ute och promenera trots att det var galet med snö och halt som själva vojvoj. Den här vintern slog nog alla rekord i halka och gigantiska snövallar och efterföljande puckelpist här i min lilla stad. Kommunen gick t o m ut och erkände att de börjat snöröjningen i alla former alldeles för sent och alldeles för lite. Men skam den som ger sig. Ut och trava så gott det går. Jag hade broddar på varenda dag och dessa kändes som en billig försäkring.

Men mitt i allt snöelände så grips man och hjärtat blir varmt och mjukt när det ser ut så här på promenaden. Solen tittade fram lite och gjorde det vita ännu vitare. Så vackert.

På det (ibland) snö- och isfria torget så var även i år de eluppvärmda sofforna fulla med is och snö. Men sitta kan vi göra hemma i stugvärmen för där får vi i alla fall inte blåskatarr. Hujedamej!

Men tar vi snabba steg så är vi ju inne i januari och den 29/1 var det första dagen på många veckor som jag kunde trava iväg till Maxi utan broddar. Utan broddar gott folk! Så skönt att bara känna foten direkt mot marken och kunna gå in i butiken utan att låta som en stenget på grönbete i glädjen att få komma inomhus. Så denna härliga upplevelse firade jag genom att äta en glass i snålblåsten när jag skulle gå hemåt. Mina fina vårvantar fick också lufta på sig dagen till ära och jag kände mig glad och det är sådana här dagar man liksom skuttar fram. Känner sig lätt och lite galen.

I februari så blev det ju sjöar överallt när det skulle smälta undan alla gigantiska snöhögar och alla vanliga drivor med snö. För att motionera det här gamla skrovet så tog jag i alla fall mina promenader och en dag när jag ätit tillsammans med kompisar så valde jag att gå hem ifrån det mötet istället för att ta bussen. Restaurangen ligger inte i centrum utan lite utanför stan men ändå skapligt nära mig. Jag gick och gick och valde till slut att gå över våtmarken som ligger i anslutning till mitt bostadsområde. Våtmark var ordet sa Bull för fy hunnan så mycket extra vatten det var att försöka låta bli att fastna i. Med tygskor. Är man dum så är man. Aldrig hade våtmarken gjort så gott skäl för sitt namn som nu och till och med pippisen valde att hålla sig i trädet.

Men nu är vi inne i mars. Från att ha hållit sig mellan 4-7 grader plus så blir det kallt igen. Kroppen som ju vant sig lite vid den lilla värmeökningen tycker helt plötsligt att det är kallare nu än under hela vintern och ändå är det bara på nollan eller någon kallgrad. I går morse när jag vaknade var det alldeles vitt på marken och det ramlade ner små små flingor men allt detta försvann under dagen så på min promenad så hittade jag dessa små glädjespridare mot en husvägg. Nog blir man väldigt glad när man ser det gula vackra. Det ger liksom hopp om vår även om det är ruggigt och kulet ute.

När jag kom hem efter promenaden så såg jag det här i min grannes rosenrabatt. Att dom orkar och vill trots kylan. Men dom har kanske inget val utan de ska nog komma till oss med hopp om ljusare och varmare tider.

Så ni ser mina vänner att vi går åt rätt håll. Jag älskar vintern och när det är riktigt kallt men jag har svårt för den råa kylan som smyger sig på när allt ligger runt nollan. Då vill jag ha vår och värme istället. Och vi ska inte ge upp för när ni ser på dagens bilder, från vinter med massor av snö och så ner till att krokusen och vintergäcken finns här så är det ju bevis på att vi är på väg åt rätt håll. Mot ljuset, mot värmen mot den fantastiska våren. Så håll ut!

Jag ska ge er en vacker och magisk himmelsbild innan jag avslutar för dagen och tar på mig och traskar iväg till min dotter en sväng. Ha det så bra som ni bara kan och var rädda om er så ses vi här snart igen.

Jag hoppas ni alla har en magisk söndag……..med eller utan krokus

Nu är det iväg till Ukraina

Mitt kök har varit fullt med påsar, kassar, kartonger och olika andra förpackningar väldigt länge nu. Jag har ett ganska stort kök så jag får väl i o f s plats men ibland vill man samla ihop det man har och se om det är dags att skicka. Nu var det sådant läge för mig.

Varje gång jag gick förbi Lidl så köpte jag några paket bindor. Dessa är inte särskilt tunga att bära hemåt så det funkade bra. Köpte också många förpackningar med bomullsrondeller och förklaringen till det kommer lite längre ned i inlägget.

Så blev det då väldans mycket till slut och det här är en del av det jag skulle packa

Alvedon köper jag en eller två askar varje gång jag handlar på apotea för där är dom ju 10:- billigare än om jag går till apoteket och handlar. Rakhyvlarna köper jag på Dollarstore, 20:-/förp. Så när jag är där så köper jag några förpackningar och tar med hem. Jag småsamlar hela tiden. Lite i taget. Jag ”ekorrar”.

Jag satte igång och packade och det visade sig snart att det blev två väldigt stora kartonger.

Den mindre kartongen som syns närmast innehåller en hel drös med förpackningar med bomullsrondeller och jag har fyllt ut tomrummet i mitten med gamla stearinljus. Jag fick nämligen fatt på en kvinna som ska tillverka eldstartare till frontsoldaterna. Bomullsrondellerna läggs i plåtburkar med lock och dränks in i tändvätska och något annat. Sedan kan soldaten plocka ut en bomullsrondell och lägga där han tänkt tända en eld för att värma sig/mat eller vatten. Dessa eldstartare tillverkas här i Sverige och går sedan med transport till ukrainska fronten. Kvinnan som ska tillverka dessa har även tillverkat en otrolig mängd skyttegravsljus av insamlat stearin och tjock kartong som veke. En fantastisk insats. Tack för din insats C H.

Eftersom man inte får skicka tändstickor eller tändvätska hur som helst med post och åkerier så lade jag en liten slant i ett kuvert i lådan till C H så hon kan köpa tändvätskan där hon bor. Tändstickorna ni såg på bordet på första bilden ligger i en egen kartong numera och inväntar en massa andra bra-att-ha-saker som med bil ska forslas till insamlingsplatsen.

Nu åter till de två stora otympliga 5-kiloskartongerna. Alla som hängt här ett tag vet ju att jag är envis som en röd gris (enligt min mamma) och ska ju försöka allting själv först (sådär 437 gånger) innan jag ber om hjälp. Ibland försöker jag in till dumhetens gräns och jag fattar egentligen inte varför. Förmodligen har jag nog varit över den gränsen rätt många gånger också.

Nu skulle jag ju ha iväg de här två till Schenkerombudet.

Givetvis skulle jag ju i vanlig ordning lasta allt på hojen och dra iväg den upp till ombudet. Jag höll på och mixtrade och trixade och kom fram till att en av kartongerna skulle ju givetvis spännas fast på pakethållaren och det var ju inga problem och den andra skulle jag ställa i mitten av cykeln och trä en grepe om varje cykelhandtag och låta kartongen vila mot ramen. Visst tusan låter väl det som en alldeles lysande idé!

Det var det inte för den jädrans kartongen som skulle vila mot ramen ville inte det och jag slog benet i den hela tiden. Dessutom hade jag inte en endaste spännrem som räckte runt paketet i den röda sopsäcken. Fy far ända in i baljan så sur jag blir när det inte går efter mina uträkningar.

Som ni också vet så har jag ju en toppenkompis som heter A. Han hade redan i begynnelsen erbjudit sig att skjutsa mig till ombudet men nääääääädåååå jag kunde ju fixa det själv. Inte.

I vanlig ordning hade han ju i stort sett bara gått och väntat på att jag skulle höra av mig och be om hjälp för han hade ju insett direkt att det här kommer att skita sig.

Så nu greppade den här envisa människan telefonen och skrev ett sms där jag talade om att jag inte kunde själv utan behövde hjälp med transporten och att det inte var bråttom utan vi kunde ta det om han ändå skulle ut i något ärende någon dag framöver. Han kom samma dag och hämtade upp mig och paketen och körde mig upp till ombudet. Gick ju som en dans. Plättlätt!

När vi så skulle hemåt dirigerade jag honom till Biltema som ligger straxt bredvid och så kilade jag in och köpte en räkmacka åt honom som tack. Hoppsan, det ramlade visst ner en räkmacka åt mig också i en påse. Det var nog för att jag hade kämpat väl i kartongbrottningen. Men hörrni, vad är det som gör att man inte direkt kan inse att det här är något jag inte grejar själv utan ska försöka tills man nästan framstår som en idiot i alla dumma försök man gör. Ibland, eller ganska ofta, är jag glad att ingen ser mina underliga försök att fixa till grejer som jag redan från början borde bett om hjälp med.

Flera har frågat varför jag köper bindor till fronten. Många vet kanske inte att det även finns kvinnliga frontsoldater som strider sida vid sida med männen men så är det.

Allt som jag samlat in och skickat i mina två stora kartonger och det som efter tillverkning hos C H skall vidare till Ukraina går via Caps & Candles i Järna. Där samlas det in och sorteras och packas om och körs i bilar till Ukraina och fronten. Caps & Candles finns på facebook för er som har det.

Min kompis A har erbjudit mig en utflykt i vår och den ska gå till Järna och insamlingslokalen. Då kan jag i lugn och ro nu samla som en ekorre i mina kartonger och sedan se fram emot att få träffa andra volontärer och så den fantastiska Ö L som drar hela lasset. Så nu får jag ligga i som en utter för att få bilen proppfull med bra saker. Jag borde dra igång en stearininsamling. Ljusstumpar som görs till marschaller så ger värme. Hmmm, nu fick jag ju en ny idé.

Nog nu om det tunga och det svåra som finns så väldigt nära oss. Vi måste kämpa på var och en med sitt och var och en på sitt sätt. Men vi måste fortsätta se framåt och tro på att det ska bli bättre. Ljusare har det i alla fall blivit och idag är det tredje dagen i den första vårmånaden. Så om inte annat så går vi mot ljusare tider även om vädret fortfarande lämnar mycket i övrigt att önska. Titta bara vad jag hittade vid husväggen en bit ifrån min ytterdörr.

Ni är väl rädda om er och försiktiga. Vi har så mycket att vara tacksamma för och se fram emot så ni får faktiskt lova mig att ta vara på er på bästa sätt. Krama varandra/en vän/katten/hunden/grannen eller vem ni vill bara ni gör det och känner att vi är inte ensamma utan vi finns för varandra. Är avståndet för långt för en kram så lyft telefonen och ring, skriv ett kort, visa att du finns där och bryr dig om. Ge värme och omtanke för det behöver vi alla. Krama dig själv och tänk varma goda tankar till dig själv. Du är bra, du kan, du duger….*kram*.

Jag hoppas ni har en lugn och fin söndag……..med eller utan påskliljeblad

Äta bör man

Jag är ju inte särskilt duktig på något speciellt. Joxar med lite allt möjligt som jag tycker är skojsigt och som ger goda energier. Min mamma och min mormor var t ex helt suveräna på handarbeten och hantverk av olika slag och min pappa var otroligt duktig hobbysnickare både i stort och smått. Dessvärre fick jag ju inte ett uns av deras hantverkargener eftersom jag är adopterad men jag har ju i alla fall funnit min lilla nisch där jag kan sticka, virka och skicka och vara nöjd med det jag gör. Det enkla. Det värmer ju lika gott som det svåra brukar jag tänka. En bloggvän till mig brukar uttrycka sig så här: jag är svårt mönsterhandikappad. Hon har alltså lika svårt som jag att krångla sig igenom komplicerade mönster och gör precis som jag det enkla. Det som händerna vill.

Men, det finns en gren där jag absolut har svart bälte och det är i att äta och uppskatta det goda i livet. När jag jobbade åt jag annorlunda mot vad jag gör nu när jag är pensionist och ensam. Förr var det mycket utemat men det är det väldigt sällan numera.

Jag har ju heller aldrig i hela livet gillat att laga mat och för det mesta var det mannen i mitt liv som lagade maten för han tyckte av någon underlig anledning om att laga mat. Numera är det annat. Jag lagar bra mat. Enkel men väldigt nyttigt för det mesta. Här kommer några smakprov på vad jag trollat fram via grytor och pannor i det Karlssonska residenset. Ni som hänger med här förstår ju redan nu att matbilderna inte kommer att kunna mäta sig med de proffsiga bilder som normalt läggs ut på bloggar och instagram. Men ni får använda fantasin och tro på mig när jag skriver att det är gott.

Min nyinköpta airfryer fick premiärjobba med det här

Det blev ett gäng ojämna bitar av lax och sedan potatisklyftor. Det blev väldans gott tycker jag. Jag har kört lax i airfryern flera gånger nu och jag blir väldigt nöjd med resultatet. Dessutom är ju lax en firre som innehåller det goda fettet som vi behöver. Så jag försöker äta det ganska ofta. Det är ju lite knixigt det där med tider för matlagning i airfryern för det verkar som om det är lite olika för olika ”maskiner”. Men man får prova sig fram med grader och tid. Ta det lite ungefärligt tills man lärt sig.

Sedan kommer det en wok som jag fick recept på av min utsocknes kompis T som är duktig på att göra storkok och frysa in så han har matlådor. Jag är väl kanske knepig men jag kan ju äta samma mat i två-tre dagar bara för att jag tycker det är gott. Tänker alltid att jag ska frysa in en och annan dosa men så blir det väldigt sällan. Dessutom slipper jag ju laga mat i två dagar och ibland passar det mig perfekt.

Så här gör jag den här woken. Jag finhackar en gul lök och fräser den i stekpannan. Lägger över den i woken. Har tagit fram kalkonkött från frysen och tinat och nu skurit i småbitar och steker med kryddor. Lägger över i wokpannan. Sedan är det dags för grönsakerna som jag också tagit ur frysen, röd paprika och gröna bönor. Fräser dessa i pannan och under tiden så kokar jag linguine, den platta smala spagettiliknande pastan som tar med sig sås och smaker på ett så bra sätt.

När pastan är färdigkokt sätter jag wokpannan på den redan varma plattan och låter allt som varit i stekpannan flyttas över till woken. Låter det puttra och mysa till sig under en och annan omrörning. Jag klämmer i några klyftor vitlök och låter det stå.

När pastan är klar slår jag av vattnet och så klipper jag ner pastan så det blir mindre bitar. När det är klart så välter jag i pastan i woken och rör om och det sista som görs är att jag häller i en ganska stor skvätt sweet chili-sås, den med mindre socker. Rör runt och låter det stå ett tag till i woken. Sedan är det bara att mumsa i sig och jädrars så gott jag tycker det är.

Vad gäller grönsakerna så är ju grundreceptet att man ska ha wokgrönsaker men jag tar det jag har i frysen. Det blir finemang vilket som så använd de grönsaker du har. Nu har jag köpt en påse broccoli som jag kan ta av och blanda i också.

Här kommer en av mina favoriträtter som är så busenkel att göra i storkok. Dessutom är den nyttig till max!

Det är en linsgryta som jag gör ofta och varierar innehållet i.

Denna gången blev den så här. Fräs löken i en gryta och häll över 1 tetra krossade tomater och 1 tetra finkrossade tomater (skölj ur tetrorna med en skvätt vatten som ni också kan hälla i grytan sedan), pressa i vitlök, häll i ca 1 dl röda linser, 1 tetra kikärter och ett gäng gröna bönor. Använd de kryddor du gillar. Jag har ju i lite chilipulver och peppar. Ibland en halv tsk sambal oelek men då utesluter jag chilipulvret som krydda.

Jag gör den här rätten lite olika varje gång. Istället för kikärter tar jag ibland svarta bönor eller också så skalar jag ett par morötter och river grovt eller hackar i småbitar och blandar i. Grunden är ju tomaterna och linserna och sedan kan du ju blanda i det du tycker om.

Något som är gott men kanske inte direkt hamnar på nyttighetslistan (vilken jag absolut struntar i) är den här plättlätta kvällsmysrätten.

Pizza på libabröd. Så enkelt så det är galet. Inget kladd med degar och spill hit och dit. Bara två libabröd och jag använde här en liten burk pizzasås som jag hade i skafferiet, riven ost och strimlat kalkonbacon. In i ugnen 200 grader i ungefär 8 minuter eller tills pizzan ser färdig ut. På bilden ligger den färdiga pizzan till höger och den vänstra skall straxt in i ugnen.

Pizza är ju ett bra sätt att göra av med rester. Man lägger på det man har och man kan göra sin egen pizzasås genom att ta en tetra finkrossade tomater och blanda i vitlök och chili t ex. Det som blir kvar när man skedat ut lite på pizzabottnen kan man spara och använda i grytor. Sist jag gjorde pizza så lade jag på det jag hade kvar av ett paket rökt kycklingpålägg och hackade oliver. Man tar det man har.

Nu när vi ändå har dalat på nyttighetslistan så kan ni få se vad jag hade som lördagsgodis igår.

Bondbönorna med sourcream & union-smak kommer att räcka ett bra tag men det andra, bananen, tomaterna och popcornen är uppätna för länge sedan. Gott var det! Man ska väl känna att det är lördag och ha det lite extra. Fast egentligen var jag sugen på glass och köpepizza men man får ju inte alltid som man vill.

Det är märkligt att man ändrar sig ibland på gamla dar’ och blir nyttigare och klokare när det gäller matval. Men jag känner ju faktiskt att min kropp mår så mycket bättre av att utesluta en del saker och välja andra saker istället. Jag kommer aldrig att bli någon matguru som ska dyvla på er att mina matvanor är dom allra bästa och nyttigaste för det är de inte. De passar mig och det är viktigt att var och en hittar sin egen matväg att gå. Lite tips här och där är vad ni kan få av mig ibland, som här ovan men jag får säga som min mamma sa ” vi äter det vi har och sjunger det vi kan”.

Jag hoppas att ni har haft en fin helg med god mat och kanske lite sol. Just nu tittar solen fram här hos mig men tidigare på förmiddagen så regnade det. Vi får ta det som det kommer men göra det bästa av våra dagar så mycket vi kan.

Ha en fortsatt skön söndag……………..med eller utan nyttig mat och godis

Nystat och stickat

Jag vet inte varifrån jag fick inspirationen att ta fram nystvindan och nystmaskinen och sätta full fart. Förr satt vi ju som jag berättat i tidigare inlägg tillsammans med våra kompisar A och B i vårt kök och nystade garn och fikade och hade jättetrevligt.

Numera när man ska sitta där och veva i all ensamhet är det väl inte lika kul men glada minnen dyker upp och de tas tacksamt emot. Jo det är ju så att den som spar den har och ibland så vet den sparande inte hur mycket den har eftersom allt inte ligger på samma ställe. Nu fanns det sex härvor Maja-garn minsann och eftersom jag hade lust att ta rätt på dessa så var det bara att montera upp attiraljerna och sedan sätta plattan i mattan eller i det här fallet krattan på veven. Mycke’ veva ble’re. Men så himla nöjd man känner sig när det är klart. Snygga och praktiska rullar som står stilla när man drar ut garn eftersom man startar i mitten. Ni kan se att jag lagt en olikfärgad tråd i trådstarten och knytit ihop. Plättlätt. Bara att greppa den avvikande gartåten och vips har man tillgång till hela nystanet.

Men inte nog med att det ska vevas utav tusan hakar man ska sticka också. Korta stunder ligger man i som en utter men nu har jag haft ett tag med mindre stickande. Så blir det ibland och det är faktiskt ok för det är ju ingen plikt och inget måste utan det ska ju vara skojsigt när man sitter där och fäktar med stickorna. Men lite nytt har det blivit i alla fall.

De båda stora mössorna är stickade i marino soft och de fem mindre är stickade i baby marino. Det ska ju bli blomsterbårder om allting klaffar men som ni kan se så är jag i rejäl otakt men jag ser det inte som ett minus för det gör ju att mössorna blir olika. Unika. Försök själva att sticka en likadan med samma förskjutning. Det blir minsann inte lätt. Det gillar ju jag och dessutom så värmer de lika gott utan ordning och reda på garnmönstret. Tjohoooooo!

Jag tog fram ett nystan kingcole’s Melody och skulle sticka fuskollar men garnet var för tunt för stickor nr 6 som mönstret rekommenderade så jag letade fram ett garn som hette Garn Lyx och som var ett tunt och lite mohairliknande garn, lite luddigt liksom. Dessa två fick kampera ihop på mina stickor och den ena fuskisen blev klar på nolltid men sen började det tjorva till sig ordentligt.

Jag tänkte ju göra slut på garnet så jag lade upp till en ny fuskolle men då var det klippt. Vänster öga blev illrött och rann och sved och det kliade på överkroppen och hela höger armbågsveck var knökfullt med eksem. Näää, fy så eländigt men jag gav mig inte utan stickade klart den fuskisen också och sedan lade jag undan garnerna i en påse och ska försöka igen när det blir så man kan sitta ute och sticka. Jag blir grinig för det är ju ull jag inte tål och det här är ju akryl. Men så var det med detta och dessa två blev i alla fall klara och ska få åka med till Slättmissionen framledes. Mönstret är ett gratismönster från Järbo och finns längre bak i bloggen. Fuskpolo heter den visst då. Dessa uppskattades av de ukrainska frontsoldaterna och de önskade sådana, halsdukar och mössor i mörka färger. De här blev ju för ljusa men det var det garnet jag hade så det får värma frusna i Rumänien istället.

När jag gick på promenad fram och tillbaka till stan härom dagen så råkade jag titta upp. Väldigt långt upp och det jag såg var lite kul tyckte jag. Här kan ni snacka om fågelskådning. Full koll över hela centrum och de satt så de täckte upp åt två håll. Heja pippisarna! Tur man inte är född pippis, jag som är så jädrans höjdrädd.

För lite sedan när jag handlade på Willys så hade de fyra påsar svinnsmart av något de kallade för tunnbrödchips. 10 spänn påsen. Jag tog två påsar men efter att jag kommit hem och öppnat en och ätit av dem så ångrade jag mig att jag inte köpte alla fyra påsarna. Det var ett jättegott bröd som jag åt utan något på utan bara som gottis. När de två påsarna var slut, vilket inte dröjde särskilt länge så var jag på spaning nästa gång jag var på Willys och handlade för jag tänkte köpa med mig en sån påse hem. Men det blev ingen påse för när jag såg att påsen kostade 56:- så satte snålheten in och nä då får det bli som vanligt igen. Inget lyxknaprande utan ska det knapras så får det bli på Rågi med ost. Men jag kan varmt rekommendera tunnbrödchipsen till er som känner att ni har spenderbrallorna på er nästa gång ni är i affären. Supersmarrigt! Får jag någonsin syn på dessa påsar i svinnsmartlådan igen så köper jag varenda påse om de kostar en tia.

Ja det var allt från mig för denna gång. Dagarna rusar iväg och jag tycker inte jag hinner något alls. Igår plockade jag upp allt som jag ska skicka till frontsoldater i Ukraina och lade på köksbordet för att få överblick. Hade vissa frågor innan som jag skickat till Schenker men inte fått svar på så jag fick bara packat en kartong och resten fick återgå till kökssoffan. Men jag är på gång med två kartonger och sedan ska jag packa en kartong till Slättmissionen. Mer om det i framtida inlägg.

Nu hoppas jag att ni alla har haft en bra vecka och att ni varit rädda om er. Idag har jag faktiskt inte ens varit utanför dörren för det har varit så dystert grått och 3-4 grader kallt. En kyla som går igenom kläderna så jag har hållit mig inne och ställt till oreda där. Min kompis A kom förbi med reklamen för nästa vecka och då sa jag att det är lite tur att jag inte har någon som förväntar sig att kunna sitta vid köksbordet och äta utan eftersom jag är själv så tar jag med maten in i tv-rummet för hela köksbordet är ju knökfullt av grejer. Så får det vara tills jag fått svar på mina frågor och skurit till rätt storlek på en kartong.

Jag hoppas ni alla haft en toppenhelg……………..med eller utan nystvindor och tunnbrödchips