Marknadsbilder

I mitten på juni stod jag och min kompis på marknad i Mariefred. Det var ångans dag så det var full fart på det lilla torget. Som vanligt fanns det alla möjliga saker till salu för hugade spekulanter. Lillebo Design med adressen http://lillebodesign.se visade upp sina härliga barnkläder. Företaget drivs av en härlig tjej med två barn och man. Hon syr allting själv och jag tyckte hon hade så härliga tyger. Man blev glad som en lärka bara av att se dem. Jag tvärångrar att jag inte köpte en mössa med Zlatanmotiv. Jädrars så snygg jag skulle ha blivit i den. Jag provade den och den satt som ……tja…..en smäck. Man av någon underlig anledning köpte jag den inte. Den hade varit perfekt för mig till hösten. Här ska ni fått lite smakprov på hennes alster

DSC02278.JPG

DSC02277.JPG

Mera kläder fast av annan fason hade Obstinat Rock clothes & Stuff. Härliga rockabillykläder och skor. Ibland längtar jag tillbaka till svunna tider. Kan man bli annat än glad när man ser sådana här kläder. Jag ser framför mig hur kjolen står som en solfjäder runt om när man buggar. Åh så himla fint. Jag är glad att unga människor vill föra det här vidare. Heja er!

DSC02280.JPG

En ung tjej sålde blomskott och andra växtligheter som jag inte riktigt hängde med på vad det var för jag blev så fast vid alla ”omkringsaker”. Hon hade massor av gamla ting till salu och det var slutsålt på dessa när det var dags att åka hem. Sådana här saker blir jag också glad av att de säljs vidare och används eller bara används som ögongodis och minne av gamla tider. Något som jag blev väldigt förvånad över var att hon hade ett tjugotal terrakottakrukor som såg skruttiga ut i mina ögon. De hade vit beläggning och tja såg ut som mina gör när jag endera kastar dem eller försöker gno dem rena. Dessa var visst creme de la creme i den avdelningen för det kallades patina och sålde slut på ingen tid alls. Jisses, jag har kasserat en förmögenhet.

DSC02279.JPG

Dessa två gentlemän mötte jag på gågatan och jag frågade snällt om jag fick ta ett kort på dem och det var ok. Visst är det väl fint.  Nu gick väl inte min pappa klädd på det här viset men han hade alltid hatt på sig när vi gick ut. Mötte man någon bekant så lyfte han lätt på hatten. Det var snyggt, stiligt och respektfullt.

DSC02285.JPG

Ser ni damen i rött till höger längre bak i bilden? Jag skulle gå och lägga på ett brev i brevlådan t v  när jag stötte på dessa herrar och stannade och pratade en stund om gamla tider. Sedan gick jag till postlådan. Efter det tänkte jag att jag tar den andra sidan av gatan på väg tillbaka. Då hamnade jag vid damen i rött. Hon sålde böcker och döm om min förvåning när jag förstod att här stod livs levande den som skrivit helt fantastiska böcker om gammal tid. Släktkrönikor. Kvinnan heter Maria Gustavsdotter och har skrivit bl a Dottern, Hustrun och Änkan. En trilogi som jag varmt kan rekommendera. Helt fantastiska böcker. Böckerna hade jag fått skickade till mig från min vän C och nu har dessa böcker gått vidare och det är många som har läst dem och har samma åsikt som jag om dem. Underbara.

Hela det här inlägget är väl egentligen en stor vardagslycka. Tänk att få vara på en plats som har ett helt torg fullt av sådant som man tycker om, solen skiner och människorna är glada. Det kan inte bli bättre än så.

Jag hoppas ni alla har en kanonmåndag…….med eller utan glada torg.

 

Tiden ramlar iväg

Jösses så fort tiden går. Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Fast det är nog en positiv grej det också att man har mycket att stå i så man inte bara blir sittande i sin ensamhet och rullar tummarna. Här rullas inga tummar ska ni veta. Inte om jag inte bestämmer mig för att lägga upp fötterna och placera händerna i rullningsläge på magen. Men det är ju en annan sak för då gör man det inte av leda utan för att vila.

Jag har inte tråkigt en endaste dag faktiskt. Jo korta stunder. Då när jag måste dammsuga t ex. Eller damma. Det är tråkigt och jag gnölar som en femåring för mig själv när jag blir tvungen att ta itu med eländet innan det blir en sanitär olägenhet av damm.  I veckan skulle jag ha besök av en tidigare arbetskollega och vi skulle äta lunch här. Då var jag ju liksom tvungen att dammsuga. I alla fall lite.  Usch jag skäms nästan för att erkänna det men jag är en fuskare av kolossalformat.  Jag gjorde det i alla fall och vi åt och hade det så trevligt. Hon hade med sig en påse fröknäcke som hon bakat men det får ni ingen bild på för det åt jag upp fortare än kvickt.

Så gott folk, förutom den eländiga dammsugningen och det trista dammandet har jag det så himla bra. Är lycklig inuti för att jag får vara här hemma med mitt.  Jag saknar givetvis mannen men det gör jag ju varje dag i olika sammanhang. Men var han än är så har han förmodligen min ljuva stämma ljudande i öronen för jag pratar med honom nästan hela tiden. Det är liksom en gammal vana och jag mår nog bra av det.  Han är nog här och hälsar på också skulle jag tro för ibland ramlar de mest osannolika saker ner på golvet och nu sist gick köksfläkten på när barnbarnet och jag satt och åt middag. Han höll sig för hjärtat och hade ögon stora som kastrullock. Vi hade precis pratat om morfar och om hans längtan efter honom. Ja så nog händer det saker i det här hemmet alltid.

Eftersom jag ligger vääääääldigt mycket efter med mitt bloggande så kommer det lite bilder från tidigare. En hel flock av vardagslyckor.  Här får ni t ex se vad jag fick av min dotter. Hon hade virkat mig en korg att ha min stickning i. Garnet hade hon köpt på Rusta och det var riktigt tjockt. Min fina duktiga, händiga dotter hon har sin hantverkarglädje kvar och det är kanoners.

DSC02187.JPG

Paket ramlar det in här ibland. Jag blir ju givetvis jätteglad varje gång men funderar så på vad jag kan göra tillbaka. Nåja det blir nog något framöver. Men här får man något för alla sinnen. Tack snälla fina C.

DSC02259.JPG

För att jag skulle få ändan ur vagnen och komma igång med sommaren så kom barnbarnet hit och tillsammans fixade vi altanen och spolade av golv och möbler. Kan tillägga att innan detta var färdigt så var även barnbarnet väl genomspolat. Jädrans kul att spruta vatten på någon. Skit samma att man är 63, barnungen i en vaknar direkt och jag jagar barnbarnet med slangen. Nåja jag fick tillbaka så vi var två stycken som iskalla och genomblöta fick gå in och byta kläder. Men skojsigt var det.

DSC02340.JPG

Trots att mormor betedde sig som en riktig huligan så hade det bästa barnbarnet i världen lust att laga mat åt oss båda. Lax i ugn med creme fraishe och fetaost. MUMS!

DSC02341.JPG

Sist men inte minst. Eller minst. Eller i alla fall pytteliten. Måste hyresgästen vara.  Vem tror ni bor här?

DSC02273.JPG

Jag hoppas ni har en härlig solig söndag……..med eller utan mystiska hyresgäster.

 

Jag har då en jädrans tur

Före jul tyckte ju företaget att det återigen var dags för en liten rockad där man skulle göra sig av med 70 personer. Jag sa direkt till min chef att om det kommer något bra erbjudande om tidigare avgång då vill jag ha reda på det direkt.  Det kom ett sådant erbjudande och jag mailade till personalavdelningen direkt och anmälde mig som intresserad. Ett par veckor senare hade några av cheferna träffat folk från HR och då fått reda på att två stycken redan ansökt fast de inte gått ut med hela erbjudandet. Ja det var jag och en annan tok då som verkligen verkligen verkligen ville komma därifrån.

Jag ansökte om att få gå tidigare så jag fick från 1 maj avtalspension som sträcker sig fram tills jag fyller 65. Alltså om två år. Jag är helnöjd. Lycklig. Visst blir det lite mindre pengar men det är värt vart enda öre att slippa traska iväg till ett dysfunktionellt ställe där folk mår dåligt. Där inget funkar och oron är stor. Nu är jag hemma med med mina saker och pillrar med det jag för dagen har lust med. Jag säger tack varje kväll när jag går till sängs, tack för att jag inte behöver gå upp i ottan och staka iväg. Tänk att man kan få ha det så bra så man kan låta lust och glädje styra dagarna.

Men apropå det där med att ha lust. Jag har jättemycket lust att göra än det ena än det andra men städa har jag ingen lust med. Den där jädrans dammsugaren kan bli stående i  evigheter i något hörn. På vissa ställen kan man rita i dammet. Men va fasen om någon har något att invända så är dom välkomna att ta dammsugaren och jazza runt ett varv.  Det lär ju aldrig hända. Jag är alltid på nedervåningen och går bara upp när det är dags att sova. Så där uppe är det inte så viktigt. Tycker jag.  Rätt vad det är hoppar man väl igång med det där med städeriet också så jag tar det lugnt.

Något annat som jag uppmärksammat sedan jag blev fritidsforskare och ickerökare är att av någon underlig anledning så har jag gått upp en förfärlig massa i vikt. Så mycket som jag väger nu har jag aldrig i hela livet vägt fört. Jag har alldeles för nära till kyl och frys. Jag har noterat att dessa två dörrar borde vara av svängdörrstyp. Jag är där och river stup i kvarten.  Men nu har jag satt ett datum för mig själv då det är tvärnit på allt glufsande. Jag måste göra något nu för annars kommer jag inom en väldigt snar framtid att vara väldigt lik Kalle Moraeus till storlek och rondör. Lika tjock som jag är lång alltså.  Observera att jag absolut inte har något emot Kalle M som person och han får se ut hur han vill. Jag måste dock ta en annan väg.

Dottern har sett till så jag ätit lite nyttigt och väldigt gott och så även vännerna A och B.  Jag fick världens godaste soppa, omelett samt kaffe och efterrätt innan de flyttade till landet.

Här  kommer wraps som dottern hade med sig sist hon var här. Kyckling och grönsaker.

DSC02360.JPG

Fisk i folie är heller inte så dumt. Hon är otroligt duktig på att laga mat min dotter. Det har hon efter sin pappa och sin farfar.

DSC02198.JPG

Jag älskar att äta men jag tycker INTE om att laga mat. Jag har ju varit bortskämd tidigare med en man som lagade mat. Så numera blir det inte så avancerade maträtter i det här huset ska ni veta. Man klarar sig väldigt långt med kycklingköttbullar och kycklingkorv (och fryspizza och glass men säg inte det så min dotter hör *S*).

Det bästa med att vara pensionist det är att numera måste jag ingenting. Jag gör precis som jag vill. Nåja det finns ju två saker i livet man måste hur man än bär sig åt och det är att man måste betala skatt och man måste dö. Annars måste man ingenting. Att man sedan borde göra en hel massa saker det är en helt annan sak. Jag har massor med grejer som jag borde göra här hemma. Hur mycket som helst. Men det får liksom bli när det blir för jag känner att jag ännu inte är tillbaka på 100%. Var sak har sin tid och att man inte får vissa saker gjorda ska inte  ge dåligt samvete utan bara insikt om att det tar lite längre tid än vanligt att komma till skott. Jag brukar säga att ”Gud skapade ingen brådska, bara jämn rörelse. Det räcker så.

En liten sen midsommarbild ska ni få också. Jag klippte gräsmattan härom veckan och då hade prästkragarna börjat blomma så fint runt en buske. Då kan man ju inte med berått mod som en jädrans Terminator dundra fram och klippa ner. Nix pix. Då får det bli en liten ö av blommor och högt gräs mitt i. Det är fint det också.

DSC02357.JPG

Jag hoppas ni alla haft en fin midsommarhelg……med eller utan prästkragar

 

Nu var det nog

I början på året så funderade jag på det där med pengar och pension. Jag har ju jobbat halvtid största delen av mitt liv och däremellan hoppat in och jobbat extra som uska mellan varven. Så någon hejdundrande pension var det ju inte att se fram emot. Ni vet sådana däringa fallskärmar som de flesta mer eller mindre oärliga makthavarna vecklar ut när skiten hamnar i fläkten.  Nä någon sådan var det då inte att tänka sig. Lika bra det förresten för jag tror man förändras som person om man är van att klara sig på smått och sedan vräks det pengar över en. Det kan nog få den mest ståndaktige att vackla.

Nåja, så långt var jag i mina funderingar när jag kom att tänka på att man kan aldrig kalla sig fattig om man har råd att röka. Det är dyrt att vara rökare i Sverige. Mina cig kostade 60:- asken. Jag rökte ett paket om dagen och har gjort det i alldeles för många år. Då är man inte fattig.

I början på året gick jag och väntade på besked om jag skulle få avtalspension som jag ansökt om. Företaget ville bli av med folk och då är det ju lämpligt att börja med de äldsta tyckte jag. De unga behöver ha jobbet kvar. Jag har gjort mitt efter nästan 43 år på företaget.  Med tanke på att jag då skulle få mindre än lönen fick mig in på tankebanan att oj jag kanske blir fattig. Jag kanske måste sluta röka.

Men så snodde tankarna runt lite till och hamnade rätt. Varför ska jag vänta och se om jag blir fattig eller inte. Varför inte sluta röka ändå. Sagt och gjort. Jag bestämde ett datum. När den dagens kväll kom skulle jag ha rökt min sista cigarett.  Det var den 27:e januari och jag har inte rökt sedan dess. Inte ett bloss. Det märkliga är att jag har inte en endaste gång varit sugen och haft svårt att låta bli. Jag umgås som vanligt med dem som röker och det berör mig inte alls. Lite konstigt alltså för jag har ju i alla fall rökt i 50 år.  Så jag säger som Dag-Otto….hä ä det ökfitt. Heja mig!

Här ska ni få en liten kavalkad av vardagslyckor som den här sega människan bakom bloggen ligger efter med att visa upp. Men vardagslyckor är ju sådant som stannar i hjärtat så det har ju egentligen ingen roll.

DSC02196.JPG

Årets första tussilago som barnbarnet hade plockat på vägen hem till mig. Små underbara solar som talar om att våren verkligen är här.

DSC02241.JPG

Gullvivor som påminner mig om barndomen då min pappa kom hem från skogen med en stor bukett åt mig. Dessa har jag fått av mina grannar A_M och I.

DSC02274.JPG

Även denna bukett kommer ifrån mina närmaste grannar A-M och I. Tusen tack. Även dessa är ju barndomsminnen.Varje dag blir jag påmind om att att jag har det väldigt bra. Att jag har människor omkring mig som bryr sig om och som finns för mig i både skratt och gråt. Det är fantastiskt. Jag är oändligt tacksam för det.

Jag hoppas ni alla har en kanonfin torsdag………helst utan cig men med mycket blommor.

 

 

Marknad…..värme…..och en kanon

Förra lördagen stod jag och min kompis på gammeldags marknad i Malmköping. Det är en trevlig liten marknad tycker jag och vi har varit med på den i många år.  I år var det så varmt så man höll på att få dåndimpen. Jag fyllde på vattenflaskor hela tiden och drack som en kamel. Vid ett par tillfällen var jag in i kyrkan och lånade toan och sköljde hela huvudet med iskallt vatten. Inte i toan då utan i handfatet. Bäst att klargöra saker och ting eftersom jag kan uttrycka mig lite luddigt ibland. Det var omåttligt varmt.

Det blev inte av att gå runt och fotografera för den energin fanns inte riktigt. Vid ett tillfälle när jag var upp till torget så hade jag kameran med mig och resultaten får ni se här. Suddiga, soliga och knorkiga men ni kan nog ana vad de visar.

DSC02268.JPG

Mitt i solgasset körde det här bandet härlig musik. Jag var inte avis på den som lirade tuba i värmen. Det var 26 grader i skuggan och dom stod mitt i solen.

DSC02270.JPG

Yvonne Persson med adressen http://www.yphantverk.se från Enköping hade en massa härliga djur i trä och ull. På bordet bredvid hade hon mindre djur som man t ex kunde dra efter sig i ett snöre. Jättefina saker.

DSC02269.JPG

Gunnel Talborn från Växjö stod och vek och grejade och tillverkade fantastiska midsommarstänger i halm. Vilket arbete.

Nu hade jag tagit mig över torget till mina utländska vänner som säljer så god mat. Jag köpte falafel, piroger med fetaost och spenat, falafelrulle och något mer. Sedan gick jag tillbaka till vårt tält. Precis bakom vårt tält var det en rabatt utan blommor eller buskar utan bara jorden. Bakom den var det gräsmatta och en mindre fontän med flagad botten och stenar omkring. Jag sa till min kompis att nu sk*ter jag i det här jag badar fötter och ben i fontänen för annars får jag spader. Jag hade sådana där ministrumpor i träskorna och jag klev i med strumporna på. Strosade i fontänen. Upptill sprutade det vatten som såg rent och fint ut. Där stoppade jag huvudet. Pju…..så skönt. Jätteskönt.

Nu kom det tanter med hundar och stannade en bit bort men jag tjoade att dom kunde komma med sina fyrbentingar för vi fick plats allihop i fontänen. Tanterna blev jätteglada och släppte i sina jyckar. Jag öste vatten över deras ryggar och dom stod alldeles stilla och tyckte nog att det var väldigt skönt.  Sen var det bara upp ur poolen och försöka sälja igen. I värmen.  Jag funderar ibland på om folk är heroiska eller galna som går på marknad när det är trettio grader varmt. Å andra sidan påverkas inte alla av värmen. Min man, min mamma och min pappa älskade värmen och de njöt när det var vrålhett ute. Då när en annan låg inne i sitt badkar som var fyllt med iskallt vatten.  Så nog är vi människor olika allt.

Det kom en dam och köpte en trekantssjal av mig. En bra stund efter att hon gått så gick jag framför bordet för att se till så att allt var ok på framsidan. Då såg jag att det låg en lång rulle med en rund vaxduk på nedanför mitt bord. Jag tog upp den och frågade folk som stod omkring om det var deras. Det var det inte. Då kom en dam ifrån ståndet bredvid och sa att hon visste vem som glömt den. Det var kvinnan som köpt sjalen av mig för hon hade handlat av min granne innan och då hade hon rullen med vaxduk i handen.  Då visste jag ju precis vem det var.

Jag sa till kompisen att jag tar ett snabbt varv runt och tittar efter damen. Jag såg inte till henne och gick då på baksidan av rådhuset. I skuggan. Då fick jag väl upp någon högre fart än sniglandet man orkade med på solsidan. Det står kanoner på var sida om ingången. Har stått där i evinnerliga tider. Nu var min hjärna så inkokt så jag såg inte ens kanonskrället. Den är skitstor. Så med hyfsad fart drar jag med pannan före rätt in i kanonröret. Joråsåatt. Snacka om vimmelkantig. Boink. Jag såg både solar och månar.

Eftersom det satt en flock barnfamiljer bredvid och stirrade storögt på mig när jag försökte stånga undan kanonen så kunde jag ju inte använda mig av mitt vanliga mustiga vokabulär som jag brukar när det går åt pipsvängen. Istället fick jag ur mig ett jönsigt -hoppsan, oj så det kan gå.  Sen vinglade jag tillbaka till vårt tält och bestämde mig för att stanna där resten av tiden.

Jag drag sex flaskor vatten men kände ändå att jag var på gränsen till uttorkad. Yrslig och kraftlös. Trots detta var det en riktigt bra dag. Första marknadsdagen för året.

Kan tillägga att damen kom tillbaka och letade efter var hon glömt sin vaxduk så slutet gott och allting gott.

Vardagslycka är när man kommer hem och ser de fina blommorna som jag fått av vännerna A och B. De står och hälsar mig välkommen hem varje dag.

DSC02257.JPG

Jag hoppas ni alla har en kanonfredag……med eller utan vildsinta kanonkrockar och vaxdukar på rymmen.

Nä nu är det skärpning som gäller

Jag upptäckte att det var väldigt länge sedan jag uppdaterade min blogg. Jag älskar ju att blogga så jag kan egentligen inte förstå att jag inte kommit till skott med det. Men nu jädrars får det det bli fart på det här gamla skrället. Här ska bloggas. Håll i hatten gott folk för nu åker vi.

Eftersom det är evigheter sedan som jag bloggat så har jag ju massor av vardagslyckor på lager och jag kan garantera att dom inte kommer att hamna här i tur och ordning utan lite huller om buller och här och där.

Min kamrat T och jag försöker att ses och äta lunch en gång i månaden i alla fall. Ibland kan det vara svårt att pussla ihop dagar och tider men huvudsaken är att man håller samman och ses när man kan.  Efter en lunch tog vi en promenad ner i ett villakvarter och där hittade jag den här jättefina muren med kupat tegel uppepå. På teglet växte mossa så himla vackert. Det är rent otroligt så mycket fint naturen bjuder på bara man ger sig tid att vara uppmärksam.

DSC02134.JPG

Samma kamrat visade mig vid ett annat tillfälle hur man matar sin bil. Ja jösses. Alltså…..man parkerar bilen……kliver ur, rotar runt som en tok i bakluckan för att hitta rätt sladd till apparaten och när man väl hittat rätt så går man framom och trycker in den ena änden i bilen och den andra i apparaten på stolpen. Tjolahopp tjolahej…..sen är det bara för den lille bilen att matas. Javisst är det en elbil men jag är ju usel på att förklara sådana här märkliga saker. Bra är det väl i alla fall för vi kom ända hem sedan efter den amningen.

DSC02175.JPG

Någonting jag verkligen förstår mig på det är i alla fall tulpaner och choklad. Tack snälla T för det.

DSC02139.JPG

Den 27:e april var det ett år sedan mannen gick bort. Kamrat T och jag tog en tur ut till vackra Sundbyholm där vi åt något som jag aldrig i hela livet ätit förut. Matvåffla. När vi kom in på fiket så fanns det matvåffla för 85:-. Jag är normalt absolut inte snål och är ju egentligen rent usel på att spara och hålla i pengar men va fasen…….en våffla för 85 spänn där gick min gräns. Efter lite resonemang så bestämde jag mig i alla fall för att ta en eftersom min kompis sa att dom var jättegoda. Den jag fann minst märklig i sin kombination med ”pålägg” var en med  chevréost, valnötter, honung,  lök och någon slags sallad.  Eftersom jag aldrig har ätit chevréost så frågade jag damen bakom disken om jag kunde få smaka en pyttebit så jag inte köpte något som jag inte kunde äta upp. Det fick jag och jisses det var en positiv upplevelse. Nu har jag verkligen fått smak för den osten.

Vi gick in och satte oss och pratade, tittade på utsikten som är så fin. Vattnet och alla båtar som ligger och guppar så rofyllt vid bryggorna. Nu var det ju inte säsong när vi var där så det var hyfsat lugnt. Efter ett tag kommer då våfflan.  Det var ingen liten sladdrig, tunn pyttevåffla jag hade på min tallrik. Stor, tjock och fylld med godsaker. Dra på trissor så gott det var och dessutom blev jag proppmätt. Kanoners helt enkelt. Mums.

Efter den lunchen med vidhängande dessert, var sin stor bakelse så skulle vi ut och promenera lite innan hemfärd. Hon är sportig och motionerar gärna. Jag är inte det minsta sportig och motionerar högst ogärna. I vilket fall så knallade vi iväg i solskenet. Det är så vackert ute på udden. Vi var alldeles ensamma.  Jag har ju en viss förkärlek för träd, stammar och grenar. Tycker det är så vackert. Tallar är häftiga för dom kan krångla till sig lite hur som helst.

DSC02222.JPG

Några som inte var lite värmetrötta och saktfärdiga som jag i solen det var dom här figurerna. Fy farao vad dom ligger i. Det är egentligen rätt häftigt. Alla vet liksom vad dom ska göra på något sätt.

DSC02224.JPG

Avslutningsvis åkte skor och strumpor av och jag ville bada fötterna. Nu gick jag i på helt fel ställe för det var halvstora stenar som var täckta med slemmigt grönt. Ganska svårt att gå på och över huvud taget hålla sig på benen på. Nu tyckte T att jag skulle vända mig om när hon tog kort på mig istället för att bara få en stor ända på bilden. Så om någon tycker jag ser mer konstig ut än vanligt så beror det på att jag försöker hålla mig på benen. Skönt var det i alla fall. Sedan gick jag barfota tills fötterna torkat. Det kändes faktiskt härligt och nästan somrigt. Så den dag på året som jag trodde skulle bli den svåraste och mörkaste blev solig, lugn och väldigt rofylld tillsammans med min kamrat.

DSC02227.JPG

Upptäckte just ytterligare en grej som jag inte förstår mig på. Att vända bilden rätt. Men ni får väl endera vända på datorn  eller lägga er ner och titta. Då funkar det. Förresten…. det kanske är lika bra att jag inte syns så väl *S*.

Jag hoppas ni har en kanonfin onsdag………med eller utan myror och kallbad.

När många både kan och vill

Här i stan så har vi en liten butik som heter Kan & Vill. Den drivs av kommunen och de som producerar det som säljs där har alla någon form av funktionshinder. Detta hindrar då inte den stora arbetsglädje och fantasi som finns hos var och en och som liksom flödar över en när man öppnar dörren och stiger in.

DSC02166.JPG

Bakom butiken så ligger självaste tomteverkstaden om man så säger. Där händer det saker hela tiden. Där framställer duktiga medarbetare almanackor och funktionsbilder som används i olika gruppboenden och på andra ställen. Här får ni se ett litet exempel på vad de gör

DSC02164.JPG

Almanackorna är helt suveräna och jag gillar att det finns utrymme för ”hur mår jag idag”. Det finns dock vanliga almanackor utan de tre indelningarna.

DSC02168.JPG

Förut fanns det fullt med tjejer som satt och stickade, virkade och pysslade också men de har fått flytta till något annat ställe. Varför vet jag inte men så är det. En vävstol finns det i alla fall kvar.

Jag hade plockat i ordning massor av tyger som jag lämnade till min tidigare arbetskollega som är arbetsledare på Kan & Vill. Det var tjocka gardintyger och jeanstyg. Det behövdes mer tyg till att sy väskor av och jag hade ju massor av tyger bara liggande så det passade fint. Plockade även ihop lite pärlor, några stora snäckskal och några ulliga garnnystan.

Är ni i stan så ta och kila in och shoppa lite på Kan & Vill. Man hoppas ju att den lilla butiken får finnas kvar i evighet. Det måste ju för jisses finnas pengar till att synliggöra de allra tystaste också. De som finns där fast de inte hela tiden ropar högt om hur duktiga de är. De som är en tillgång och som man har så mycket att lära sig av. De som ibland ser på livet på ett annorlunda sätt än man gör själv. De som p g a handikapp kämpar hårt varje dag med sitt arbete. Våra medmänniskor. Jag hoppas butiken får finnas kvar. Länge.

Dagens vardagslycka är den rara buketten med blåbärsris som min goa granne A-M gav mig för ett bra tag sedan. Nu har den blommor och jag nästan väntar på att jag ska få skörda blåbär.

DSC02162.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……med eller utan blåbärsris.

 

 

 

 

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag