Puh…….nu är det klart

Nu låter det som om jag har uträttat storverk men det har jag verkligen inte. Det går ju lite trögt i sirapstraskandet så egentligen är varje sak som blir uträttad mer än att andas, äta och jobba ett storverk i sig.

Jag har haft tyg legat länge och ett färdigsytt kuddfodral. Så storverket i det här är att jag skaffat en innerkudde och proppat i fodralet och sytt igen det med pyttestygn. Det ni. Den får följa med på marknad i november för jag har bestämt mig för att stå i Westerqvarn då.

dsc01947

Ett par små vardagslyckor ska jag också bjuda på. Den ena är den fantastiska starka och envisa lilla ros som mannen fick av sin vän A i våras. Den blommar igen nu och den här blomman är ännu större än den första. Den står så roligt till, en halvmeter ifrån grannens rosor som är ungefär en och en halv meter höga. Men den här lilla är en tuffing. Jag vill ju så gärna att den ska klara sig till nästa år men är inte helt hundra på hur jag ska fixa det.  Där den står brukar det bli upplogat mycket snö på vintern. Tror ni att jag kan sätta en uppochnedvänd kruka över den som skydd.

DSC01945.JPG

Ytterligare en vardagslycka är väl pelargonen som från början var stor, fet och hade absolut inte en enda blomma. Alla andras pelargoner blommade för fullt men inte min. Men sen……jösses! Den blommar så det står härliga till och blommorna är så tunga så de orkar inte stå upprätta utan lutar utåt. Den är grann den lilla tjockisen.

DSC01908.JPG

Vi har en härlig september med sol sol sol. Det har varit ett par mornar som termometern visat på bara sju grader men annars har det hållit sig runt 12-13 grader kl 6 på morgonen. Så en bättre första höstmånad än så här kan vi nog inte få här i Mälardalen.

Jag hoppas ni alla haft en riktigt fin helg…….med eller utan storverk och blomster.

Ja, jag säger då det

Nog för att vi har väldigt dåligt med parkeringsplatser numera här i vår lilla stad. Men är inte det här att ta i i jakten på en plats

DSC01917.JPG

Det här snillet har alltså kommit i väldigt hög fart och inte fixat rondellen utan kommit upp på den och slajdat runt och hamnat med nosen åt det håll bilen kom ifrån. Två killar i bilen och vittnena kunde inte säga vem som körde så båda fick gå. Jag tycker båda skulle åkt dit så det skvätte om det. Men med den nya dialogpolisen så händer det inte mycket utan de här två kan ratta vidare. Dessutom ägde den ena killen bilen och eftersom det inte var en olycka kopplad till den här händelsen så är det ägarens ansvar att få bilen bärgad därifrån. Den har stått i fyra dagar igår så vi får se hur länge den blir kvar.

Om jag skulle bli sugen på att köpa mig en ny garderob så finns det ju butiker nere i stan som har till alla kroppar. Men på en liten tvärgata i ett område nära mig hittade jag den här butiken. Nu har jag inte riktigt bestämt mig för om jag vill se billig eller chic ut. Men nog är det ett märkligt namn på en butik

DSC01925.JPG

Vid ett hus alldeles för nära mig så får man se upp när man cyklar förbi. Hoppas också att hundägare som ofta går där ser till att vovvarna går på andra sidan gångvägen för här jädrar i min lilla låda lirar vi plockepinn.

DSC01920.JPG

Hela staketet är ruttet och har lutat i åratal men nu har de arma plankorna gett upp hoppet helt och släppt taget. F ö ska jag dit någon kväll och sno en planka eller två att ha till något framtida hantverk. Tänkte att om nu inte träet är alldeles ruttet så kunde man ha en planka att hänga julkransar på till marknader. Jag får fundera på det men för säkerhets skull så nappar jag nog åt mig ett par plankor i alla fall.

När jag cyklade hem ifrån jobbet igår så fick jag syn på två fåglar som satt på en sten nere vid dammluckorna i ån. Jag ser ju lite dåligt och pippisar har jag dålig koll på även om jag haft ögon som en hök (hoppsan!).  Är det någon utav er läsare som har en aning om vad det är för slags pippisar? Den ena såg ut som en gam när han satt och hukade men det är jag i alla fall bergsäker på att det inte är.

DSC01929.JPG

Jag hoppas ni alla har en bra lördag……..med eller utan underligheter i tillvaron.

Tuff tuff tuff

Som ett litet trött tåg tuffar jag vidare i tillvaron. Hur jobbig resan är beror på hur många vagnar man väljer att släpa på. Jag försöker lätta bördan hela tiden och ibland går det alldeles lysande och då svischar man fram på spåret så lekande lätt. Men ibland blir vagnarna för många och för tunga och då är det motigt ett tag igen. Men man får inte släppa taget utan tuffa på i den takt som är för dagen.

Jag hittade i alla fall två yemenvästar i mina gömmor och dessa hade jag inte sytt ihop. Det har jag gjort nu. Sedan for de rätt ner i välgörenhetslådan. Denna låda är så full nu så locket vill inte riktigt gå ner. Dags att skicka iväg lite värme snart igen.

DSC01883.JPG

Jag har dock fortfarande inte kommit igång med stickning och virkning men jag försöker locka mig själv till att starta upp arbeten inför vinterns marknad. Jag köpte två nystan moa-garn som jag brukar tycka väldigt mycket om att sticka av. Det gäller dock att göra rätt från början för det är nedrans svårt att repa upp. Öglorna hakar i varandra och vill absolut inte släppa taget. Gör man rätt så blir det jättefint och ser nästan ut som fårskinn när det är stickat och klart.

DSC01884.JPG

Vi har haft målare här som målat om trävirket högst upp på huset. Jag har med skräckblandad förtjusning tittat när en av killarna jobbar. När han rör sig i korgen och när han lutar sig utåt så svajar korgen och jag måste skyndsamt skutta in igen för att inte få dåndimpen. Jag som är så jädrans rädd för höjder så jag har varit ute på balkongen två gånger sedan vi flyttade hit för 29 år sedan. Går f ö helst inte upp på en stol heller utan att hålla i mig för kung och fosterland. Den här killen är banne mig en hjälte. Skulle det inte finnas modiga människor utan höjdrädsla så skulle väl husen ramla samman över oss. Heja alla modiga!

DSC01912.JPG

Vardagslycka är när raraste grannen A-M kommer hem från landet och har med sig blommor till bordet. Omtanke och vänskap. Det är fint.

DSC01906.JPG

Till sist, världen är allt bra vacker ibland. Det känns storslaget och man blir förundrad över hur en mörk himmel på ett tjillevipp kan ändras till något fantastiskt vackert.

DSC01909.JPG

Jag hoppas ni alla har en bra början på veckan……..med eller utan grabbar i korgar.

 

 

Ibland har man tur

Som jag skrev i det förra inlägget så skulle jag ju ha varit med min kompis på marknad förra helgen. Jag avstod ju från det nöjet och när klockan var fem på lördagen och kompisen hade kommit hem så förstod jag att jag hade haft en väldig tur som inte följt med. Jag hade banne mig fått dåndimpen redan från början och när sedan getingsvärmen kom då hade jag nog varit bortom all räddning.

Hennes man följde med för att vara behjälplig vid tältuppsättningen. Det sket sig rejält för hela tältet kollapsade på ena sidan. När dom försökte rätta till det så rasade det ihop i andra änden. Vi har aldrig haft sådana problem tidigare. När dom hållit på länge och väl så rann sinnet till och de packade ihop de eländiga resterna av tältet, stoppade det i bagageluckan för vidare befordran soptippen på vägen hem.

Kompisen fick alltså stå hela dagen i sol och blåst utan tält. Inte nog med det för efter ett tag kom det en annan liten tant och ställde upp sina grejer straxt bredvid. Honung. Det var så mycket getingar omkring både den tanten och kompisen så jag är själaglad att jag inte följde med enbart av den anledningen. Hujedamej för getingar!

När jag rotade runt i ett skåp häromsistens så hittade jag två mindre gobelängbitar föreställande en slädtur. Ja ja jag vet att det fortfarande är sommar men det kommer ju en vinter också. Ganska snart. Jag tog fram bitarna och tänkte att de här kunde jag göra en kudde av. Nu tillhör det saken att jag är uslare än uslast på att sy med symaskin. För det första har jag göra en hel jädrans evighet med att trä den. Ändå är det här den enklaste av de enkla modellerna. Jag behöll den efter mamma för jag tänkte att en vacker dag ska jag nog lära mig att sy i alla fall. Men det är nog inte troligt för jag har ingen som helst fallenhet för det. Jag tycker nog inte att det är särskilt roligt heller. Men nu jädrars skulle här sys.  Jag fick ihop bitarna i alla fall och här får ni se det som så småningom kommer att bli en bullig kudde. Jag tänkte fylla den med garnändar och lite stoppning jag har kvar sedan tidigare. Jag tror det blir bra.

DSC01895.JPG

Kommer ni ihåg pelargonerna som jag gnällde och gnölade över att de såg helt galna ut. Ett par av dem ser väl fortfarande lite konstiga ut men jisses vad de blommar. Två av dem fick stå i en liten skamvrå bakom verandadörren. Det gjorde visst ingenting för där trivdes dom alla tiders bra och blommade på utav sjutton. Men några fler blad blev det inte på dem.

DSC01882.JPG

Jag har ju ingen bil att tillgå numera så vad jag än ska göra så tar jag cykeln. Jo förresten visst har jag tillgång till bil via vänner och kamrater inte tu tal om annat. Men jag vill klara mig själv så gott det går. Jag tog alltså cykeln till Willys för jag hade pantkvitton som jag behövde handla för. Som ni vet så samlar jag burkar på jobbet och handlar till Kvinnojouren för pengarna. Det blir några tusenlappar per år.

Nu tog jag cykeln och fräste iväg till Willys och när jag kom ut igen med två kassar som jag lastade uppepå varandra  samt förankrade i cykelkorgen så upptäckte jag att det nog inte blev tal om att cykla hem. Jag fick leda cykeln för det var nästan omöjligt att svänga med 15 schampoflaskor och 10 flaskor handtvål i cykelkorgen. Jösses så tungt det blev.

Nåja det var bara att knalla på i solgasset. Jag gick igenom en liten park där det finns en  botaniskt trädgård, en liten å, lekplats för barn, ett fik och massor av änder. När jag gick förbi den lilla ån så fick jag syn på vita näckrosor. Så vackert. Jag letade efter ett ställe att luta cykeln emot då det absolut inte gick att ställa den på stödet för då stjälpte den av tyngden. Hittade ett ställe. Plockade ur kameran ur väskan och gick glatt ut på gräsmattan för att komma närmare näckrosorna. Men det gick inte sörru för då klev jag visst in på ändernas revir. Just då sov hälften och den hälft som var vaken  talade mycket högljutt om för mig att jag kunde dra åt pipsvängen. Gjorde jag inte det för egen maskin så skulle dom komma och hjälpa mig.  Men om ni spänner ögonen och riktigt koncentrerar er så ser ni skymten av vita näckrosor i vattnet.

DSC01897.JPG

Idag är det lördag och jag har varit ute på cykeltur. Jag skulle cykla till Jysk och köpa innerkuddar men jag kom bara en bit på vägen för så stannade jag på en loppis och där satt det en liten tant och hon hade fyra nya innerkuddar att sälja. 10:- styck. Tror ni jag var snabb när jag snodde åt mig kuddarna. Jojomen, lika snabb som Lucky Luke som drog snabbare än sin egen skugga. Så nu har jag finfina innerkuddar. Då blir det till att knåpa ihop några kuddar till bara. I mitt fall är det inte så bara. Men nu har jag ett mål att nå och det är bra.

Vidare till en tapet- och målarfärgsbutik där jag tänkt mig köpa lite spackel och en liten spackelspade.  Liten spackelspade fanns men storleken på spackelförpackningen fick mig att inse att den skulle räcka åt hela radhuslängan i tio år. Så det blev inget köpt där.

Jag har förmodligen spackel och spackelspade ute i boden men dit vågar jag inte sticka näsan för där finns det getingbon. Två stycken som jag har sett. Jag ska ta ner dom i vinter för då sover väl odjuren. Eller om di är döe.  I vilket fall får det vänta med spacklande till senare.

Men Lidl kan man i alla fall lita på. Där fanns det både glass och Cola Zero. Hurra!

Nu ska jag försöka beta av några gula lappar (jag skriver vad jag behöver göra på gula postitlappar och sätter på en bänk i köket). Lappen med köpa kuddar är borttagen och likaså lappen om vad som behövs från Lidl. Nu är det bara tråååååkiga lappar kvar.  Någon som kör med samma system och eventuellt vill byta lappar med mig?

Jag hoppas ni har en kanonfin lördag…….med eller (helst) utan getingar

 

Hit och dit och upp och ner

Ja kära läsare jag måste väl erkänna att livet inte är helt lätt mellan varven. Det går upp och ner och hit och dit. Ibland tycker jag att jag kommit en bra bit på vägen men så dimper det ner papper från skattemyndigheten eller återbetalning av bilförsäkring. Då rutschar man raskt tillbaka några steg igen och livet känns plötsligt ganska besvärligt och glädjelöst.

Av de skälen följde jag inte med min kamrat ut på marknad den här helgen. Jag behöver tid och ro ett tag igen. Men eftersom jag kämpar hårt för att inte fastna i en negativ spiral så ägnar jag det här inlägget åt sådant som är positivt och roligt. Livet är ju trots allt ganska bra bara man har förmågan att se och ta till sig olika saker. Så nu tar vi ett tag i vardagslycko och glädjehögen.

När jag en dag under sommarlovet skulle möta upp barnbarnet utanför hans port för vidare gångpromenad hem till mig så fick jag syn på den här gossen. En liten kille som utan större bekymmer tog sig fram på enhjuling. Jösses alltså, jag som har svårt att hålla mig på två hjul tänkte jag och mindes hur jag kravlade omkring på garageplanen för lite sedan. Imponerande kille

DSC01872.JPG

Paisley, detta underbara mönster. Visste ni att det egentligen härstammar från Persien, nuvarande Iran. Sedan har det färdats över världen och hamnade så småningom i Skottland där det döptes just till Paisley. Efter staden tror jag.  Dottern kom i alla fall på visit iklädd en  rosa paisleymönstrad klänning. Jag tyckte det var kanonfint och nästan lite gammeldags. En vacker kvinna med sin pappas vigselring i en kedja om halsen.

DSC01863.JPG

Jag lever  någon slags självvalt eremitliv och har gjort så länge. Jag behöver avskildheten, ensamheten och tiden att helas. Men ibland kliver jag utanför min trygghetszon och då träffar jag med stor förtjusning mina diakonivänner. Vi är tre damer som alla jobbat med hemlösa på ett eller annat sätt. En av damerna är diakoniassistent inom svenska kyrkan och hon ägnar mycket tid åt att besöka sjuka på lasarettet och i hemmen. Helt ideellt. Båda två har arbetat på härbärget som anställda. Vi har alltid mycket att prata om och när vi skiljs åt så känner jag mig alltid starkare, gladare och mer beslutsam. Jag tror vi är riktigt bra för varandra faktiskt. När vi träffas så brukar vi nästan alltid välja samma restaurang för dels är maten kanoners och dels känner personalen oss och är otroligt snälla. Vi brukar bli sittande åtminstone tre timmar och killarna som har restaurangen uttrycker ofta sin glädje över att vi kommer regelbundet. De sticker till oss lite extragodsaker och frågar alltid om det är något vi vill ha eller behöver. Jag brukar skoja och säga att jag vill ha tre filtar och tre kuddar för då kan vi bara välta omkull och sova middag när vi ätit färdigt. Än har det inte synts till några sådana men man vet aldrig med de där killarna.  Men salladerna och maten är toppen på Phoenix.

DSC01871.JPG

Ja och så lite om Lilla Tanten. Vi har ju setts ett antal gånger under sommaren och jag har tagit ut henne i rullstol och vi har varit på äventyr som hon säger. Hon är glad och rolig och vi skrattar mycket tillsammans. Visst blir det ledsamt ibland när hon frågar varför mannen min inte kommer. Då säger jag att du vet väl att han är borta. Javisst ja säger hon och minns att begravningen var så otroligt fin med sång och musik framförd av hans kamrater.

Men oftast har vi väldigt skojigt. Hon tycker att jag pustar och frustar mycket när jag kör henne i stolen i uppförsbackar i hetaste solvärmen. Då har jag ju lite olika förslag på hur vi ska lösa det problemet. Bl a föreslår jag att hon ska köra mig ett tag så får hon känna på. Men av någon underlig anledning skrattar hon bara åt mig och tvärvägrar.

Vi tittar på kort ibland och pratar om släkt och vänner. Hon är ju 91 år och ibland lite trött i mössan så som man faktiskt får vara i den åldern. Ibland blir det knasigt när vi tittar på bilder och då skrattar vi åt det. Hon ger mig fantastiskt mycket glädje och energi trots att vi båda bär på samma sorg. Kanske just därför. Jag älskar den här Lilla Tanten.

Nu kommer jag på mig själv igen med att vara riktigt jädrans snurrig och glömmig. Jag har inte en susning om jag tidigare lagt in den här bilden. Förresten har jag svårt att ens komma ihåg vad jag gjorde igår. Ibland hänger inte huvudet med riktigt ordentligt men det är väl också en del av processen. Så nu lägger jag in den här bilden i alla fall och är det repris så får ni ha överseende med det.

Jag har en så fin arbetskamrat som ser och förstår hur saker och ting är. En dag kom fina T med en kasse garn som hon övertagit. Jag blev jätteglad även om jag inte har kommit igen med handarbetandet. Men garn kan man väl aldrig få för mycket av eller hur. Nog är det väl fint och värdefullt att ha sådana bra kamrater som skänker grunden till fjärrvärme. För nog ska det bli värmande mössor och annat av dessa garner. Sedan får de färdiga sakerna färdas vidare mot mål där de verkligen behövs. Jag tänker ibland på att en vanlig enkel mössa kan rädda livet på en liten som inte själv mäktar med att hålla värmen på nätterna. När jag tänker på det så brukar stickorna virvla och nästan jobba mot målet på egen hand. En sån liten sak som en mössa kan rädda liv. Det är fint. Så tack finaste T för all värme du kommer att ge många små genom din gåva.

DSC01853.JPG

Idag är det lördag och jag har satt upp pyttesmå delmål för den här helgen. Bara för att inte bli sittande utan att jag gör små saker som jag blir glad av att ha gjort när det är färdigt. Inga stora kliv utan mer små babysteg eller milt hasande gång. Men framåt ska jag banne mig.

Jag hoppas ni har en bra lördag……….med eller utan paisleymönstrade pinglor

 

 

 

 

Karlssons blandning

Här kommer ett par marknadsbilder till. Lisa Falk från Bromma hade gjutit figurer i betong. Dessa hade hon sedan snajdat ihop så det blev duktyngder. Jättesöta tycker jag.

DSC01879.JPG

Maj-Britt Staaf ifrån Katrineholm hade stickat kanonfina torgvantar med får på.

DSC01877.JPG

Ja och så var det vinsten ja. Dom har ju ett stort lotteri på den här marknaden och förra året så hade jag den stora turen (?) att vinna en jättedunk med spolarvätska. Det var väl inte en vinst som fick mig att hoppa jämfota precis. Men vinst är vinst och den gav jag bort till vännen A som kör mycket bil. På det sättet blev vi glada bägge två. Han för att han fick dunken och jag för att jag blev av med den. Tjolahopptjolahej!

Nåja, inte vis av skadan skevade jag iväg till lotteriet med en tjuga i näven även i år. Fem lotter. Vad tror ni att jag vann? Jojomen, en elastisk bogserlina i blått och vitt. Snorflott förstår ni. Bara det att jag har ju ingen bil. Kanske kunde jag ha hakat i den i bussen och åkt på träskorna till och från jobbet. Men nä. Jag gav den till min marknadskompis som bevisligen har en bil eftersom hon kört oss dit.

Nu tror ni väl att det bara finns bilgrejer i det där lotteriet men det är fel. Det finns hur mycket olika saker som helst. Jättefina grejer som man gärna vill ha och andra grejer som man inte vill ha men som man får.

Efter ett par timmar greppade jag en ny tjuga och tänkte att det vore väl självaste *** om jag inte skulle kunna få något vettigt på det förgrönade lotteriet. Då fick jag vinst på två av lotterna. Men jag fick inte hämta ut vinsten förrän marknaden var slut för det var fiiiiina vinster. Jorå. Så nu gick man i ett par timmar till och nästan tuggade upp armbågarna i nyfkenhet över  vad man hade vunnit. En ny bil kanske så jag hade något att fästa bogserlinan i? En helikoptertur i maskinen som stod utanför på gärdet? En fotvandring tillbaka till stan? Näää, titta här vad jag vann

DSC01880.JPG

En liten grön vas från Paradis på Öland och en sjöbod som man tydligen skulle ställa in en bag-in-box i.  Heja mig! Eller…….jaha vad ska jag göra med det här nu då? Ett visst värde fanns det väl i sakerna i alla fall för vasen går loss på ungefär 300 kronor och fiskeboden kostar 450:- hos tillverkaren (som är en hantverkare). Men det är ju lite klurigt det här. Grejer har ju inget värde om man inte har nytta eller glädje av dem. Då spelar pengavärdet ingen roll. Så egentligen….bästa vinsten idag var nog bogserlinan i alla fall för det visade sig att kompisen som har ny bil inte hade någon bogserlina. Så då steg värdet på den grejen.

En liten vardagslycka också. Mannen fick en liten pytteros av sin vän A när han var på besök tidigt i våras. Den var ju inte större än att den fick stå i en liten kaffekopp. När den såg ut att ha gett upp andan så planterade jag ut den torra lilla kvisten som fanns kvar. Titta här så glad den blev av den behandlingen

DSC01881.JPG

Den lilla torra kvisten älskade att stå mot husväggen. Den tackar så fint för att den slapp ut ur köket och mina ickegrönahänder och istället får stå i lugn och ro ute. Den har blivit tre gånger så stor, grön och frodig och ta mig rackarns så blommar den också. Jag hoppas den kommer att klara sig över vintern och komma igen nästa år. Det var ju en gåva från en kär person till mannen. Den har stort värde.

Jag hoppas ni har en härlig lördag…..med eller utan bogserlinor och gula minirosor.

 

Näshultadagen…….marknad

Hej, nu är jag här igen efter en tids frånvaro. Det går upp och ned i en salig blandning och jag kämpar på med att hänga med så gott det går. Igår följde jag med min marknadskompis ut på marknad. Den första i år. Det var väldigt mycket folk och det är ordnat så mycket för barnen. Kaninhoppning, hoppborg, gymnastikuppvisningar, dansare och en massa andra saker. Jag tänkte visa lite av vad som fanns att köpa på marknaden.

Först ut är Hans och Mirja Hjalmarsson från Svalboviken, Näshulta. Han snickrade docksängar och gjorde så fina lamm/fårpallar. Hustrun gjorde käpphästar och sydde lakan och kuddar till docksängarna samt virkade täcken. Jättefint. Dessutom gjorde de hängare utav gafflar. Det är roligt när det kommer något nytt på marknaderna. Här kommer bilder

DSC01873.JPG

DSC01874.JPG

Ett bord som såg väldigt vackert ut var det från Larssons Jordgubbar, Östersjö, Näshulta. Damen hade gjort saft och sålde den i jättefina flaskor/karaffer. Det var lite ovanligt att se marknadssaft i annat än de vanliga gröna flaskorna från systemet. Dessutom hade hon gjort marmelader av olika sorter samt bakat fröknäcke som hon sålde i små påsar.  Saftflaskorna var dock det som fångade blicken och gjorde mig jätteglad. Tänk så fint att ge bort en sådan fin flaska med saft när man ska på visit istället för att ta med en blomma. Se själva

DSC01876.JPG

Dagens vardagslycka får vara det fina kattkortet som damp ner i min brevlåda från kära vänner. Det här gammaldags kortet är väldigt likt en tavla jag hade som barn. Söta katter med rosetter om halsen. Det väckte barndomsminnen.  Jag får ta emot så mycket omtanke och så mycket omsorg. Jag är otroligt tacksam för det.

DSC01870.JPG

En annan finfin vardagslycka var att barnbarnet ville komma och vara med mig idag. Vi möttes vid Lidl och handlade lite och gick sedan hem till mig. Vi åt tillsammans och sedan lade vi oss och tittade på Scoobidoo (hur i jisses det nu stavas). Lugnt, skönt, vilsamt och vansinnigt mysigt. Sedan kom dottern efter jobbet och fick lite mat hon också. Det är också en vardagslycka, att hon kommer.

I nästa inlägg ska ni få se fler bilder från marknaden och mina finfina vinster samt fler vardagslyckor.

Jag hoppas ni har en lugn och fin söndag……..med eller utan besök och kattkort.

 

 

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag