Tacksamhet

Ofta tar man saker och ting för givet och bara förväntar sig att allt ska vara som det är och fungera. Man klagar på småsaker i onödan och man glömmer att vara ödmjuk och nöjd. Jag påminner mig själv om vilken priviligierad värld vi lever i här. Inga krig och ingen svält. Så ibland får man knacka sig själv på axeln och påminna sig om att vi har det väldigt bra.

Jag är så oerhört tacksam för det jag har. Jag har en liten familj som jag älskar och som älskar mig. Det finns värme och trygghet i vår samvaro även om vi inte alltid passar varandra som hand i handske. Olikheterna förenar för det mesta. Jag har möjlighet att ägna mig åt det jag tycker är roligt….hantverk och marknader. Mannen C ägnar sig åt sin musik och dottern S läser på högskolan. Barnbarnet L går i tredje klass och är en solstråle, varm och omtänksam trots sin ringa ålder.

Jag har ett jobb som ger lite pengar så jag kan köpa mina garner och annat som jag vill ha. Vi bor bra och har underbara grannar. Vi har vänner som är trogna och omtänksamma, roliga och härliga.  Vi äter oss mätta varje dag och har det varmt och gott i vårt boende.  Smolket i bägaren är väl att mannen är svårt hjärtsjuk. Men vi har lärt oss att slå av på takten och ta dagen som den kommer. Varför stressa….det vi inte hinner idag kan vi göra i morgon. Vi njuter av våra dagar och är tacksamma för den fina hjärtvård som finns. Sjukdomen finns där hela tiden men är inte något som är centralt i vårt leverne.  Man kan inte gå och vara orolig och rädd hela tiden för då blir livet ”olevbart”. Han är min man och inte en sjukdom.  Vi har det så himla bra…….

Jag är även tacksam för alla gånger som livet slagit undan benen för mig. Tacksam för varje gång jag trott att det här överlever jag aldrig.
Det är dessa saker som utvecklat mig, gjort mig starkare och som fått mig att tro  på mig själv och min egen kraft och styrka. Det är dessa gånger som format mig och gjort mig till den jag är.  Det är nu i efterhand jag kan känna den tacksamheten. Att jag överlevde och att jag lärde mig massor och att man klarar mer än vad man någonsin tror.  När jag var mitt uppe i katastroferna så kan jag ärligt säga att då fanns det ingen som helst tacksamhet. Den kom som sagt långt efteråt.

Jag är tacksam för alla dagar jag får. Det är upp till mig att fylla dem med något som är meningsfullt. Ibland klarar jag det men ibland glider dagen bara ur mina händer. Men det gör ingenting för om jag får en ny dag i morgon så kan jag försöka igen……..

Annonser

1 kommentar (+lägga till din?)

  1. MariaB
    Sep 27, 2012 @ 17:23:07

    Härliga du!

    Jag tror att när man tvingas stanna till i livet, ja, tvärnita ibland, kanske krocka, så faller så mycket på plats. Man hittar nuet. Stunden. Och för mig är det som om rädslan inte får lika mycket plats då. Konstigt det där…

    Stor kram!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

%d bloggare gillar detta: