Mormorsrutor och falsk anklagelse

Knappmakerskan har i det här inlägget en utlottning av boken Garnglädje. Den boken har kommit till i ett samarbete mellan frivilligstickare/virkare, Libris och Kyrkkaffebloggen.

Den boken vill jag gärna vinna så jag började rota i mina garnförråd. Då hittade jag påsen med Nettos soyagarn och det garnet var perfekt. 70 % ull och 30 % soya. Jag har varit högst osäker på vad jag skulle använda det här garnet till men nu förstod jag varför det fått ligga i träda. De små mormorsrutorna var perfekt för mig att hantera. Lite kliade det ju visserligen eftersom det var ullgarn, men bara i händerna och i ansiktet så det var inte så mycket att bry sig om.

Jag virkade och virkade. Virknålen var som en oljad blixt och och vips hade jag en hel drös med små lappar. Jag höll på att svimma när det var dags att fästa trådar. Då upptäckte jag hur ända in i baljan många lappar det var. Många. Många. 82 stycken.

DSC00914

Tiden var knapp så jag var tvungen att fixa det här blixtsnabbt för att kunna vara med i tävlingen som går ut den 19/9. Jag har ju inte en susning om hur lång tid det tar för mitt paket att hamna hos Maria. Så igår fäste jag alla trådarna och den här gången gjorde jag ett riktigt stilfullt paket utan alltför mycket tejp. Jag tänkte att om jag lägger på det här paketet på söndagen så ska det väl för i jisses hinna fram i tid.  Nöjd och glad trippade jag visslande ut i hallen och parkerade mitt mycket stilfulla och snygga paket i hallen för vidare befordran kungliga postverket.

Då. Precis då kom jag på en sak. Jag hade ju glömt att fota hela härligheten. Det är ju kul att kunna lägga ut här på bloggen och kanske inspirera både mig själv och andra till små och stora dåd.  Jädrars så sur jag blev när jag kom på mitt misstag. Nu trippade jag inte tillbaka utan dundrade snarare fram som en tanks i hallen. På väg ut i köket blev jag varse mannen som i godan ro satt och tittade på fotboll. Glad, nöjd och lördagsavslappnad.  Då körde jag in huvudet och fräste:

– Det är egentligen ditt fel

– Va?

– Du vet hur klantig jag är och du borde frågat mig om jag fotat lapparna innan jag paketerade dem.

– Eh…..jaha….förlåt då

Det är en jädra tur att man har en man som vet precis hur man funkar. Att man går från 0 till 100 på ingen tid alls och att man då oftast inte har absolut kontroll över det som ramlar ur munnen.  Men han har i alla fall lärt sig under åren att inte garva åt mig så jag ser det. Inte precis då i alla fall, mitt i mitt klanteri. Men jag anar att han många gånger har haft svårt att hålla sig för skratt och hålla färgen. Det syns liksom i ansiktet. Han anlägger någon slags stenansikte utan någon som helst känsla. Då vet jag att han skrattar ihjäl sig åt mig…..inuti sig.

I det här fallet kunde jag ju inte ens med bästa vilja i världen skylla fadäsen på någon annan än mig själv.  Det suraste är ju när jag måste smyga tillbaka och säga att det var ju faktiskt inte hans fel. Det visste han ju liksom innan *S*……..och jag också.  Det var bättre när vi hade katt. Jag skyllde det mesta på den lille raringen. Man han  struntade ju i det……precis som mannen *S*.

Nåja, jag skar upp paketet och plockade ut rutorna för fotografering. Det var ju egentligen inte så mycket att gnöla för. Tog ingen tid alls. Det är väl mer att man har svårt att hantera sina tillkortakommanden mellan varven. Eller att de kommer för ofta. Eller att de är för många. Jag blir sur på mig själv i alla fall. Men vi har fått åtskilliga skratt genom åren.

Ja ja alla har vi våra svårigheter att bära. Jag har mig själv och det är tungt nog ibland när jag bär mig fjolligt åt.

Nu ligger i alla fall paketet hos postverket och jag hoppas att det hinner fram i tid.  Gör det inte det så får Maria i alla fall lappar som hon gör fjärrvärme av och boken finns ju att köpa.

Hoppas ni alla har en härlig söndag………..med eller utan mormorsrutor.

 

Annonser

12 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Anne-Lie
    Sep 14, 2014 @ 14:41:16

    Oj, oj…82 stycken mormorsrutor…vilken racerfart du haft på virknålen. Jag hoppas verkligen att just DU vinner boken. Det är du värd.
    Kram!

    Svara

  2. Carol Thuresson
    Sep 14, 2014 @ 15:35:53

    Underbara Bibbi! Nu skrattade jag nästan högt här i soffan! 😀 Stackars karl… 😉 Att bli påhoppad mitt i en fotbollsmatch måste snudd på skrämt ihjäl honom! 😉
    Men oj så många lappar du fick ihop! Milde tid.. Och du lär nog vinna boken eftersom varje ruta är en lott! Åtminstone hoppas jag det för om nån GER garnglädje så är det du! Och idag även ordglädje! Tack föl att du finns Bibbi!

    Svara

    • bibbishantverk
      Sep 14, 2014 @ 16:03:58

      Vi har varit ihop i över 30 år så det är inte lätt att skrämma honom. Han ser nog mer luttrad ut och lyfter bara lite på ena ögonbrynet och säger något passande.
      Som tur är så tar han aldrig åt sig.

      Svara

  3. Carol Thuresson
    Sep 14, 2014 @ 19:31:07

    Låter bra 😉
    Här är det valvaka med tänd brasa… Mannen fryser!
    Kramis

    Svara

  4. MariaB
    Sep 14, 2014 @ 19:49:35

    Det var det jag visste! Du är alldeles underbart smågalen. Skrattar så det är svårt att stava.
    Hälsa och trösta din stackars gubbe från mig, för min gubbe lyckades du trösta så bra. Nu bär han hem paketen med stolthet.

    Men fåglarna kvittrar om att det är många rutor på gång. Många. Sa jag många?

    Och vilken hjälte som stod ut med kliet. Extra tålamod och kärlek i dom lapparna!

    Kram!

    Svara

  5. Mycket annat och lite betong
    Sep 15, 2014 @ 21:27:08

    Nu har jag läst högt för min gubbe så han ska förstå hur bra han har det!
    Det var enormt många rutor du fick ihop. Hoppas att du vinner! Det var fina färger också.
    Din favoritkatt mår bra! Han hälsar till dig på mitt Instagram. Länk dit högst upp på min blogg.

    Kram Agneta

    Svara

    • bibbishantverk
      Sep 15, 2014 @ 22:20:56

      Men dra på trissor vilken fin bild och vilken fin hälsning.
      Han är den snyggaste ljuvligaste kissen jag vet. Min livsnjutarkompis.
      Tack för den fina bilden.
      Hoppas gubben din inser vilken rackarns tur han har. Och hur lugnt *S*

      Svara

  6. Carro
    Sep 17, 2014 @ 09:28:33

    det man inte har i huvudet får man ha i benen…som min mor brukar säga! :p

    Svara

  7. bibbipson
    Sep 17, 2014 @ 15:42:01

    Haha, du är underbar! Nu fick jag mig ett gott skratt igen. Så härligt att du bjussar på dig själv, tycker ibland att det bara är jag som gör såna där konstiga klantigheter. Så det är så skönt att höra att det är fler som gör det.
    Ja, gubben din klarar sig säkert fast du ger han skulden. 😉

    Svara

    • bibbishantverk
      Sep 17, 2014 @ 21:13:39

      Jag tror vi alla lite till mans är drumliga mellan varven. Men det är liksom lättare om man erkänner det och kan skratta åt det.
      Det gör livet lite enklare.
      Men ibland undrar man om huvudet är rätt påskruvat *S*

      Svara

  8. Soili
    Sep 17, 2014 @ 20:18:17

    Hahaha…….nu fick jag ett gott skratt.Det där kunde ha varit jag….det är otroliga gånger som jag fått sprätta upp paket för att jag glömt att ta kort 🙂 Det var en jättehög du fick till.Knappmakerskan kommer att bli överlycklig.Hoppas att fru Fortuna står på din sida.Jag har redan den där boken…jag bara äääälskar den♥ underbar.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

%d bloggare gillar detta: