Jag har fått harar på hjärnan

Jag har ju mycket att stå i när det gäller den sällsynta sörmländska buskharen som vi har i grannens buskar. Jag kilar ut och pratar med honom flera gånger om dagen och tittar till honom. Rätt som det är så är harskrället på vift och borta ett par dagar och då håller jag på att gå upp i limningen. Var är haren? Det har väl för jösses inte hänt något? O s v.

En morgon förra veckan när jag skulle gå till jobbet så hade den förgrönade haren haft osmaken att vara borta i ett par dagar.  Jag steg ut på verandan och skulle precis till att vända mig om och låsa dörren. Vem kommer då tror ni? Jo haren. I sakta mak umpade han fram. Ett par dörrar bort satte han sig ner och glodde på mig. Jag pratade med honom med samma ord och meningar som jag använder när han ligger i buskarna på baksidan. Då vippade han igenkännande (tror jag) på öronen och började sakta men säkert masa sig framåt. Till slut satt han alldeles utanför min veranda. Ungefär 2 meter ifrån mig. Han tittade på mig och jag babblade på med mjuk och fjönsig röst (precis som jag brukar göra med honom). Jag talade om för honom att han var en så stooooor och fin pojke och hade såååå fina öron.

Han satt där i godan ro och tittade på mig, vippade med öronen och såg väldigt intresserad ut. Till slut var jag tvungen att säga åt honom att han var tvungen att umpa iväg för annars skulle jag missa bussen. Närå, den vackra pälsbollen satt kvar och tyckte att jag kunde gott prata lite mer med honom. Jag pratade och pratade men till slut lessnade han och umpade iväg i sakta mak ut på garageuppfarten. Då låste jag dörren och steg ut i gruset och påbörjade min försenade promenad till bussen. Det fick gå i en rasande fart eftersom jag haft lite extrapyssel på verandan. Jag skevade iväg och kom precis i grevens tid för att kliva på bussen. Men det hade faktiskt varit värt att missa bussen bara för morgonmyset med buskharen. Vilken kille. Jag tror att jag babblat så mycket med honom så han är bekant med min röst och vet att jag inte vill honom något illa. Den haren vet hur man ska göra en liten tant glad 06.15 på morgonen.

För er som inte tidigare blivit presenterade för den sällsynta sörmländska buskharen så kommer en bild här

DSC01070

Klicka på bilden så ser ni bättre att han faktiskt är en stooooor fin pojke med sååååå fina öron. Joråsåatt.

Jag hoppas ni alla har en härlig solig söndag………….med eller utan harar på loftet.

Annonser

3 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Carro
    Mar 09, 2015 @ 05:44:22

    men jösses! hur stor är herr hare egentligen? o_O

    Svara

  2. Anne-Lie
    Mar 09, 2015 @ 16:32:18

    Inga harar hos mig….men du verkar ha det riktigt mysigt med din nye pojkvän.
    Tur att du hann med bussen.
    Solig kram från Anne-Lie

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

%d bloggare gillar detta: