Det var mjölkens fel alltihop

När jag för andra dagen tyckte att kaffet smakade skunk så började jag fundera på vad jag gjorde för fel. Nästa gång jag skulle brygga kaffe så tittade jag och kollade noga. Allt var rätt. När kaffet runnit klart slog jag upp en stor kopp och hällde i mjölk. Sedan tog jag koppen och gick och satte mig vid datorn för att läsa tidningarna.

Kaffet smakade någon slags korsning mellan skunk och råtta.

Då fick jag för mig att jag skulle kolla mjölken. Det borde jag ha gjort för fjorton dagar sedan. Mjölken var kvar sedan mannen var hemma för det var bara han som drack mjölk. Jag använder det bara i kaffet. Mjölken var alltså mer än utgången. Luktade urk men eftersom jag går i någon slags dimma fortfarande så hade jag inte märkt av lukten. Nu åkte det som var kvar i slasken och jag slängde på mig kläderna och tog på mig skorna, hämtade ut plåtåsnan och skulle raskt ge mig av och köpa ny mjölk.

Vänster fot i backen och höger fot på trampan och sedan trampa ner, ta fart och sedan sätta ner ändan på sadeln. Nu kom jag inte riktigt så långt utan jag hann bara till moment 3 för då halkade foten på trampan och jag gjorde någon slags vridning och vips låg jag på garageuppfartens asfalt. Med cykeln över mig. Jag svor så asfalten krullade sig. Det hjälpte inte ett dugg utan det var bara att försöka baxa bort cykeln och kravla mig upp. Utan någon som helst värdighet kvar kan man säga. Så eländigt knöligt att brottas med cykeln samtidigt som knäna och handflatorna sved som eld. Men upp kom jag och sedan var det bara att gå in och plåstra om ena knät.

DSC01772.JPG

Så om ni tittar noga på bilden så ser ni resultatet av att man inte lever som man lär. Jag har i alla tider predikat att man ska INTE cykla iklädd träskor. Det är lätt att hamna fel med foten och då kan man ramla. Det gjorde man. För jovisst……jag hade träskor på mig.

I med träskorna i cykelkorgen. Cykla iväg till Maxi. Av cykeln. På med skorna. In och hämta 1 liter fräsch och icke illaluktande mjölk samt ett par platta cykelskor.

DSC01774.JPG

Vad som räddade den eländiga dagen var vardagslyckan i form av den här söta buketten med gullvivor som min rara närmaste granne A-M lagt på min sittbänk.  Jag hade kvällen innan kastat de blommor som stod i en liten vas intill det tända ljuset på bordet så det var precis vad jag behövde. Nya vackra blomster. Obegagnade. Tycker ni det låter konstigt med obegagnade blommor så ska jag göra ett inlägg om det senare.

DSC01771.JPG

Sedan gjorde jag som jag gör hela tiden numera. Jag gick och lade mig och sov. Jag är så trött. Trött i själen liksom. Det tar nog sin tid innan man kommer igång på riktigt igen. Men jag jobbar på det hela tiden. Lyckligt lottad som jag är så har jag så många omkring mig som bryr sig och månar om. Det är fint. Och tryggt.

Nu hoppas jag ni har en fin kväll……..med eller utan skrapade knän.

Annonser

6 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Gunnel
    Maj 18, 2016 @ 21:11:56

    Det händer ganska ofta att man inte följer de råd man så gärna ger åt andra. Kanske är dags för det snart? Ta det lugnt i fortsättningen och var rädd om dig. Kram

    Svara

  2. Lollo
    Maj 18, 2016 @ 21:17:12

    Usch då … vilken dag … 😦
    Sur mjölk är vidrigt, så stackars dig att du lyckades få i dig av den varan!

    Inser när jag läser att jag måste backa bandet, så jag förstår vad du menar med att ”komma igång på riktigt igen” …
    Trött-i-själen-känslan känner jag igen. Det är en känsla som dyker upp ibland. Nu ska jag se om jag kan läsa mig till varför den dykt upp hos dig …
    Kram

    Svara

  3. Mycket annat och lite betong
    Maj 18, 2016 @ 22:22:31

    Åh, jag läste ditt förra inlägg. Så sorgligt med din man. Jag hoppas att du kan skingra tankarna ibland med bloggen, du skriver så fint. Skönt att du har familj och vänner omkring dig.

    Många kramar från Agneta

    Svara

  4. Eva
    Maj 18, 2016 @ 22:51:04

    Så galet det kan bli. Skönt att du kan skriva av dig här. Det är nog ett bra sätt. I alla fall får du massor med kramar även från mig

    Svara

  5. Anne-Lie
    Maj 19, 2016 @ 08:58:48

    Så mycket det kan hända pga av sur mjölk. Tur i oturen att du bra fick skrapade knän, du kunde brutit dig någonstans.
    Vilken härlig gullvivebukett.
    Kram

    Svara

  6. Soili
    Maj 19, 2016 @ 16:17:03

    Din berättar konst är ovärderlig. Uppfriskande i allt elände…..som lite sur mjölk kan åstadkomma. Ta det lugnt, inga träskor på tramporna. Va rädd om dej. Underbara gullvivor. Kram ♥

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

%d bloggare gillar detta: