Jädrans brandvarnare

Före jul trillade jag en hel hop med köttbullar som skulle stekas och frysas in för att ha på julafton. Eftersom jag är ganska lat så steker jag köttbullarna på långpanna i ugnen. Allihop på en gång. Det är kanonsmidigt tycker jag. Här är den påbörjade plåten

DSC02079.JPG

När plåten var fylld slängde jag in den i ugnen och satte mig och läste tills det var dags att skaka runt bullarna på plåten en vända. När de sedan var klara och jag tagit ut plåten så ställde jag upp ugnsluckan för att tillvarata värmen. Det borde jag låtit bli för rätt som det var så började brandvarnaren i hallen väsnas alldeles förfärligt. Det var bara att släpa ut en stol i hallen och karta upp. Eftersom jag inte gillar att klättra och hänga efter väggarna så måste jag hålla i mig. Det är lite svårt när man är 158 att både hålla i sig och försöka få ner brandvarnaren på samma gång……liksom. Nåja, jag fick ner eländet och det blev tyst. Efter en halvtimme skulle jag försöka lyckas med konststycket att få upp den i taket igen. Samma procedur igen. När jag sedan lyckats och klivit ner och ställt undan stolen så började den förgrönade mackapären att skräna för full hals igen. Fram med stolen, klättra, hålla i sig, försöka nå brandvarnaren, få ner den och därefter ta sig ner själv. Fy farao, nu var jag ganska less så jag lade brandvarnaren i trappan och beslutade mig för att sätta upp den igen nästa dag. Det gjorde jag och allt var som vanligt igen.

Tiden gick och för ett par veckor sedan var min vän B in till mig och vi satt och pratade vid köksbordet. Rätt som det var så frågade hon vad det var som ringde. Ringde? Nä det ringer ingenstans sa jag.

Men jodå det hade det nog gjort. Ni vet de där korta pipen som brandvarnaren gör ibland när batteriet håller på att ta slut. Det var nog ett sådant pip hon hört för dagen efter hörde jag det också. Jag utförde samma långdragna process som ovan för att få ner brandvarnaren och skrev en lapp och lade på byrån i hallen för att komma ihåg att köpa nytt batteri dagen därpå.

Nytt batteri. Ut med det gamla och in med det nya. Provtryckte och inget pip kom. Ut med batteriet och tryckte ännu hårdare på kontaktytorna. I med batteriet och upp med brandvarnaren igen. Provtryckte. Då började den pipa. Dessvärre slutade den inte att pipa utan fortsatte hela tiden och ni vet vilket nervpinande ljud det är när brandvarnaren går igång. Ner med den igen och ut med batteriet helt. Nu var jag gråtfärdig. I med batteriet igen och upp med eländet. Provtryckte och inte ett jädra ljud kom ur apparaten. Nu var jag inte bara gråtfärdig nu var jag så förbannad så jag började grina. Jag måste ju kunna klara mig själv för sjutton och att byta batteri i brandvarnaren är ju basic.

Helt jädra slut rev jag ner brandvarnaren och la den på trappstegen. Tog ut batteriet och svor en lååååång ramsa. Grinade lite till och sen struntade jag i hela faderullan.

Dagen efter blev jag bjuden på lunch av mina vänner A och B som bor i samma länga som jag. Då passade jag på när vi var mätta och belåtna. Jag berättade om hur jag eländats och bad A ta mina nycklar och gå bort till mig och sätta upp brandvarnarjä*eln och se till så att det funkade. Till saken hör att han tidigare erbjudit sig att hjälpa mig men jag hävdar alltid att jag måste försöka själv först. Nu hade jag verkligen försökt men det försöket gick ju åt pipsvängen så han stolpade iväg hem till mig och efter en kort stund var han tillbaka och hade fixat upp den och den funkade. Jag fattar inte varför jag misslyckades så katastrofalt flera gånger i följd. Det var som om det gått troll i hela hanteringen. Eftersom jag har två brandvarnare, en uppe och en nere, så byter man ju batterierna samtidigt även om bara den ena talat om att batteriet börjar ta slut. Den på övervåningen tog ungefär två minuter att få ner, byta batteri på och få upp igen. Nema problema.

Jag är i alla fall väldigt tacksam för hjälpen jag fick. Jag trodde nästan att jag skulle bli galen när jag aldrig fick det att fungera. Tusen tack snälla A. Det är en vardagslycka att ha goda vänner som hjälper en när saker och ting tjorvar till sig.

Förra veckan gjorde jag det här i ugnen

DSC02102.JPG

Och näääääää………jag ställde INTE upp ugnsluckan för att tillvarata värmen. Nix pix.

Nu hoppas jag att ni alla har en fin helg…….med eller utan anarkistiska brandvarnare.

 

Advertisements

7 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Carol
    Jan 15, 2017 @ 14:18:18

    Men fy vilken hemsk mistlur du fått tag på! Man blir ju så stressad av dess ljud och då klättra upp ännu närmare ett sånt tjut är vidrigt även för oss som inte är höjdrädda😖
    Skönt att du fick hjälp…
    Stor kram för en bättre vecka nu! 🌷

    Svara

  2. Anne-Lie
    Jan 15, 2017 @ 18:27:58

    Håller med dig om att de är jobbiga de där pipljuden från brandvarnarna. Och högt i taket ska de sitta, så man ska riskera hälsan och ramla och bryt sig någonstans. Tur du fick hjälp till slut.
    Kram!

    Svara

  3. bibbipson
    Jan 17, 2017 @ 02:01:06

    Haha! Jo, har haft lite problem med brandvarnare som inte slutat pipa! Det ser ju så himla lätt ut, och jag är ju inte lika kort som du, jag är 178cm så jag borde ju klara detta.;) Sån tur att du har snälla vänner! 🙂
    Blev så himla sugen på ugnspannkaka när jag såg bilden, ja såg även väldigt smaskigt ut med köttbullarna där. Så ska jag göra nästa gång! 🙂

    Svara

    • bibbishantverk
      Jan 18, 2017 @ 20:56:09

      178 cm! Jisses så tjusigt att vara så lång. Jag brukar skoja och säga att jag är så kort för jag är uppvuxen under en rokokobyrå och därför har små krumma ben. Njut av din längd tjejen!

      Svara

  4. Eva
    Jan 17, 2017 @ 23:59:22

    Pipljuden är irriterande , men väl så bra så man inte glömmer att byta batteri. Och det där med ugnsluckan….jag gör så med , men när det börjar tjuta tar jag en tidning eller handduk och viftar precis under brandvarnaren. Då slutar det strax. jag kliver inte upp på någon stol. Nej !! Har trillat ner en gång så nej.
    Ugnspannkaka …så gott. Det lagade jag faktiskt idag. Med hemkokt lingonsylt. Mmmm. Kram till dig. Eva

    Svara

    • bibbishantverk
      Jan 18, 2017 @ 20:54:32

      Tack för det tipset. Nästa gång jag använder ugnen ska jag ställa upp luckan och stå som en semafor och vifta nedanför brandvarnaren.
      Dock är det ju en rackarns tur att det finns brandvarnare och att de fungerar.

      Svara

  5. Gunnel Moberg
    Jan 19, 2017 @ 10:29:43

    Det är inte lätt när man inte är lång och ståtlig. Tur att du kunde få hjälp. Det är lögn att kunna kommentera hos er med WordPress så jag testar med mitt facebookkonto. Gunnel(Pantertanten)

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

%d bloggare gillar detta: