Karlssons blandning

Här kommer ett par marknadsbilder till. Lisa Falk från Bromma hade gjutit figurer i betong. Dessa hade hon sedan snajdat ihop så det blev duktyngder. Jättesöta tycker jag.

DSC01879.JPG

Maj-Britt Staaf ifrån Katrineholm hade stickat kanonfina torgvantar med får på.

DSC01877.JPG

Ja och så var det vinsten ja. Dom har ju ett stort lotteri på den här marknaden och förra året så hade jag den stora turen (?) att vinna en jättedunk med spolarvätska. Det var väl inte en vinst som fick mig att hoppa jämfota precis. Men vinst är vinst och den gav jag bort till vännen A som kör mycket bil. På det sättet blev vi glada bägge två. Han för att han fick dunken och jag för att jag blev av med den. Tjolahopptjolahej!

Nåja, inte vis av skadan skevade jag iväg till lotteriet med en tjuga i näven även i år. Fem lotter. Vad tror ni att jag vann? Jojomen, en elastisk bogserlina i blått och vitt. Snorflott förstår ni. Bara det att jag har ju ingen bil. Kanske kunde jag ha hakat i den i bussen och åkt på träskorna till och från jobbet. Men nä. Jag gav den till min marknadskompis som bevisligen har en bil eftersom hon kört oss dit.

Nu tror ni väl att det bara finns bilgrejer i det där lotteriet men det är fel. Det finns hur mycket olika saker som helst. Jättefina grejer som man gärna vill ha och andra grejer som man inte vill ha men som man får.

Efter ett par timmar greppade jag en ny tjuga och tänkte att det vore väl självaste *** om jag inte skulle kunna få något vettigt på det förgrönade lotteriet. Då fick jag vinst på två av lotterna. Men jag fick inte hämta ut vinsten förrän marknaden var slut för det var fiiiiina vinster. Jorå. Så nu gick man i ett par timmar till och nästan tuggade upp armbågarna i nyfkenhet över  vad man hade vunnit. En ny bil kanske så jag hade något att fästa bogserlinan i? En helikoptertur i maskinen som stod utanför på gärdet? En fotvandring tillbaka till stan? Näää, titta här vad jag vann

DSC01880.JPG

En liten grön vas från Paradis på Öland och en sjöbod som man tydligen skulle ställa in en bag-in-box i.  Heja mig! Eller…….jaha vad ska jag göra med det här nu då? Ett visst värde fanns det väl i sakerna i alla fall för vasen går loss på ungefär 300 kronor och fiskeboden kostar 450:- hos tillverkaren (som är en hantverkare). Men det är ju lite klurigt det här. Grejer har ju inget värde om man inte har nytta eller glädje av dem. Då spelar pengavärdet ingen roll. Så egentligen….bästa vinsten idag var nog bogserlinan i alla fall för det visade sig att kompisen som har ny bil inte hade någon bogserlina. Så då steg värdet på den grejen.

En liten vardagslycka också. Mannen fick en liten pytteros av sin vän A när han var på besök tidigt i våras. Den var ju inte större än att den fick stå i en liten kaffekopp. När den såg ut att ha gett upp andan så planterade jag ut den torra lilla kvisten som fanns kvar. Titta här så glad den blev av den behandlingen

DSC01881.JPG

Den lilla torra kvisten älskade att stå mot husväggen. Den tackar så fint för att den slapp ut ur köket och mina ickegrönahänder och istället får stå i lugn och ro ute. Den har blivit tre gånger så stor, grön och frodig och ta mig rackarns så blommar den också. Jag hoppas den kommer att klara sig över vintern och komma igen nästa år. Det var ju en gåva från en kär person till mannen. Den har stort värde.

Jag hoppas ni har en härlig lördag…..med eller utan bogserlinor och gula minirosor.

 

Lite ditten och lite datten

När jag har handarbetat, stickat eller virkat då alltså så blir det ju trådändar och snuttar kvar när man avslutar ett arbete. Dessa trådar har jag nogsamt sparat för att kunna använda som stoppning om man t ex gör en virkad sittdyna eller som min vän B som stoppar alla små djur hon virkar fulla med garnändar. Då slipper man köpa stoppning och man använder verkligen varenda trådände.

Jag har ju haft burkar med trådändar som stått än här och en där men häromsisten gjorde jag slag i saken och röjde av en kökshylla och ställde alla burkarna i rad där. Lätt som en plätt då att se vad man har att tillgå i stoppningsväg och dessutom ser det lite kul ut. Tycker jag i alla fall. En del skulle förmodligen aldrig ens komma på tanken att ha sådant efter väggarna. Men jag som är lite hejsvejs gillar det här arrangemanget.

DSC01836.JPG

Jag lyckades stympa bilden så ni ser bara hälften av det som hänger under. Det är i alla fall saker som min pappa snidat. Det är en bred ”kniv” som jag använt när jag vävde band på bandvävstol. Men pappa sa att det var en smörkniv. Tänk så olika man kan uppfatta saker. Det andra är en skärbräda med en utsirad häst som handtag. Han var jätteduktig min pappa. Jag är glad att jag har så många saker kvar som han gjort. Hyllan som hela rasket står på/hänger i har min man gjort. Han var också en hejare på att fixa och dona och se till så mina idéer blev till verkliga ting.

Och nu är det väl dags för lite information om hur det förhåller sig med alla konstigheter i vår lilla stad. En del konstigheter har tillkommit och andra har upphört att vara konstiga.

Vi har ju ett sprillans nytt och svindyrt badhus som väl varit i bruk en eller två månader. Jorå var inte oroliga det finns bassänger och vatten i dom också. Det finns golv också. Dessa är de stora problemen. Tro det eller ej men golven blir så snorhala när det kommer vatten på dem så det går inte att gå ordentligt på dem. Många har ramlat och slagit i bakhuvudet och andra har ramlat framåt på gravidmagar. Personalen är skiträdd för att gå på eländet och det hela är precis som vanligt i Eskilstuna helt jädrans galet.

Nu påstår någon jeppe som varit med och upphandlat och planerat hela det här att de inom den gruppen minsann ”hade provgått sådana plattor” och då var de minsann inte hala trots att det var vatten på dem.  Eftersom jag inte använder mig av badhuset så kan jag inte lägga upp någon bild på eländet. Så därför får ni en bild på ett elände som jag har bild på.

DSC01854.JPG

Ja gott folk då var det dags för lite Fristadstorgsnytt igen. Här händer det grejer. En ca 10 cm bred och otroligt lång rostig metallist som ligger mellan plattorna och trädäcket har rest på sig ordentligt. Skruvarna har flugit all världens väg och listen är ungefär 10 cm ovanför marken. Den som har ansvaret för det här (dock inte samma lustigkurre som har ansvaret för att badhusgolvet inte går att gå på) yrar om solkurvor och annat hokuspokus.  Jag fick i alla fall in hela träskon under listen på morgonen när jag var där och fotade. Samtidigt undrade jag varför dom inte satt ut några varningskoner. Tid till det måste dom haft för det var på eftermiddagen/kvällen jag läste om det när på nättidningen.  Hoppas att ingen hann skaffa sig benbrott eller andra skador innan konerna kom på plats.

Men fontänen funkar. Jojomen. Sprutar vatten precis som den ska. Det bästa är att dom tagit bort färgerna som gjorde att fontänen såg ut som en korsning mellan ett flipperspel och ett tivoli. Nu är vatten fint och fontänigt, inte rött/grönt/blått/lila. Så det är väl en ljusglimt.

DSC01807.JPG

Dagens vardagslycka får vara de här omtankekorten jag fått av vännerna A och B. Jag som älskar katter. Korten ligger på bordet bredvid ljuset och gör mig glad varje gång jag sitter ner där.

DSC01851.JPG

Nu fick jag lite språkproblem här. Heter det konor eller koner? Heter det katter eller kattor? Nu är jag yr i mössan ordentligt.

Hoppas ni har en finfin torsdag……med eller utan språksvårigheter och solkurvor.

Axelvärmare och ett fiffigt fodral

Min dotter har flinka fingrar och har fått massor av garn av mig från min ”svärmorssäck”. När hon var här sist hade hon med sig lite och visade upp. Det var två färdiga axelvärmare och en påbörjad. De två färdiga lyckades jag inte tjata av henne men den som var påbörjad lade jag vantarna på för framtida marknader.

DSC01690.JPG

Det går så jädrans fort när hon virkar och ser så lätt ut. Hon skulle göra några små pytteponchos åt mindre barn som jag också ska ta med mig ut på marknad. Kul att ha med sig lite av varje. Hon funkar lite som min fina granne B för båda är kvicka i tassarna och har huvudena fulla av nya idéer medan jag själv bara tråkar på med samma bekväma arbeten. Önskar att jag var lite mer äventyrlig faktiskt.

När hon var här så hade hon sitt lilla reseset med sig också. Jag tycker det är så gulligt och dessutom är det kanonbra och funktionellt. Passar bra i handarbetskassen när man går på visit.

DSC01691.JPG

Fack för nålar och nålpåträdare, för virknålar och för saxen. Nu hade hon ”fel” sax med sig  för den här var lite lång. Men det funkar utmärkt. När man sedan är klar är det bara att vika ihop hela härligheten och vips blir det så här

DSC01692.JPG

Som lite extra bonus så kommer det lite uppdatering om fontänen och torget. Fontänen blev ju framhackad ur isen och sedan pytsade den ut vatten i några dagar. Nu ligger den som ett stort trist plåtskrov igen. Undrar vad som felas denna gång.

DSC01680.JPG

Nu är betonggravarna avspärrade och ska göras om. Det ska läggas svarta plattor i botten och så ska det komma till vackra stenar. Stora eller små vet jag inte. Men det skulle vara roligt så barnen har någonstans att bada. Vem tusan låter sina barn bada och leka i en bassäng mitt på ett torg som är omgivet av krogar. Det ligger ju allt möjligt i vattnet varenda morgon när man går till jobbet (i somras alltså när de var vattenfyllda). Det hamnar nog både glas och annat i bassängen och jag är ganska säker på att det dessutom är stillastående vatten.  Undrar hur många miljoner det här extraarbetet kostar oss arma skatteslavar.

Men idag sken solen i alla fall och det var jätteskönt och värmande när man satt i lä. Jag fick en stund ensam i busskuren på väg hem från jobbet och då var det varmt och gulligt.  Det är ljust på mornarna när jag släpar mig iväg och faktiskt ljust ganska länge på eftermiddagarna. Nu känns det att vi går åt rätt håll.  Voj voj voj det går mot gräsklippning och utemålning med stormsteg.

Jag hoppas ni alla har en vilsam onsdagskväll…..med eller utan axelvärmare.

Nytt År

Det känns alltid så stort och mäktigt när ett nytt år inträder. Men vid nästan varje års slut när man summerar så har året i stort varit ungefär som det förra.  Men jag är nöjd med det. Visst önskar man att ett nytt år per automatik skulle innebära att världsbilden förändras som genom ett trollslag och att det blev fred och att alla människor kunde känna sig trygga i sina länder. Men så är det inte så man får harva på och försöka förändra världen på det lilla sätt man kan i sin trygga del av världen.

Men nu är det ett nytt fint orört år som bara väntar på att fyllas av upplevelser och insikter. Det känns bra. Så låt oss komma överens om att vi alla tillsammans gör allt vad vi kan för att året ska bli kanoners.

Kanoners blir det i alla fall för dem som kliver upp på vår veranda för att ringa på ytterdörren. Numera står där en riktigt snygg askkopp istället för den gamla genomskinliga glasburken som allt snusk syntes igenom. Fast jag är rökare så tycker jag det är äckligt med fimpar och jox. Jag tog det som var kvar av färgen som barnbarnet använde då han målade korgen till sin mor och målade på en ny fräsch glasburk. Lackade sedan och vips hade jag en riktigt trevlig askepotta. Jag ska nog göra ett par till för jag fick direkt idéer om hur jag kunde pynta burkarna ytterligare.  Ibland är det det som är det enklaste som är det bästa och väl fungerande.

DSC01594.JPG

Ni kanske minns att jag fick ett kuvert med slantar av min granne A-M. För dessa pengar har jag shoppat loss ordentligt. Basgrejer behövs ständigt på kvinnojouren så det här tas tacksamt emot

DSC01596.JPG

Det ska väl bli en resa till Kvinnojouren under nästa vecka för leverans av alla påsar och kassar jag samlat på mig och tryckt in i klädkammaren. Det brukar bli en billast när jag också handlat upp pantkvittona som jag har ifrån jobbet.

Man tycker det är så mycket men ändå är det en droppe i havet. Men en viktig droppe. Med många droppar så blir det ett hav och då kan man förändra. Så sluta aldrig med era droppar för även om ni tror att det är lite och inte förändrar något så är det stort och tillsammans med allt annat så gör det skillnad.

Och vips bestämde jag mig för att 2016 ska bli ett godhetens år. Ett år där hjärtat är med och där man fortsätter att göra skillnad.

Nu är man ju inte alltigenom god och präktig. Man gör fel val, fel saker, tänker galet och blir tjurig på skitsaker. Men man är ju inte mer än människa. Alla har vi fel och brister för ingen är absolut perfekt. Tack och lov. Men huvudsaken är att man försöker vara en god människa. Det är det viktigaste.

Oj…..så det blev. Det känns nästan som om ingen som läste det här behöver gå på högmässan i morgon för nu har ni varit utsatta för en rejäl predikan. Men jag tror ni klarar det fint.

Jag hoppas ni har en riktigt fin lördag……med eller utan gröna askepottor.

 

En tvålgömma

Små tvålar blir så eländigt svåra att hålla och få någon ordning på tycker jag. Därför tog jag helt sonika ett jutesnöre och virkade en liten tvålgömma. Virkade bara en lapp som jag vek dubbel och virkade ihop. Sedan trädde jag snöre runt kanten och slog knutar på ändarna. Sedan var det bara i med tvålbiten och dra ihop.

DSC01589.JPG

Jag tänkte att man kunde använda gömman som någon slags skrubb och få bort torra gamla hudrester. Det funkade tycker jag men jag ska ändå göra ytterligare en gömma, den här gången i fyrdubbelt lingarn. Jag är ute efter hårdrivning liksom. Men den här funkade och efter att jag använt den så hängde jag upp den på termostatens på elementet.

På det här sättet använder man all tvål och det är ju bara att stoppa i tvål vart efter i gömman. Det finns plats.  Nu är väl bilden på min gömma inte så där supersnygg som den borde vara när man visar upp den. Men som sagt det är en prototyp men väl fungerande. Så lycka till med era tvålgömmor.

Idag är det f ö 5 grader kallt, några cm snö och solen bara öser ner. Kan inte bli bättre. Det är kanoners.

Jag hoppas ni har en fin och solig måndag……med eller utan tvålrester.

Parkour i köket

Ja allt ska man då utsättas för och vara beredd på att prova på. I en vecka nu så har vi stort sett kört parkour i vårt kök.

Enligt Wikipedia så är beskrivningen av parkour denna:

Parkour   är en holistisk träningsmetod som går ut på att träna kroppen till att på ett smidigt och kontrollerat sätt kunna forcera olika typer av hinder i omgivningen med enbart kroppen som hjälpmedel. Parkour innehåller rörelser som hopp och rullar, olika tekniker för att forcera hinder, och även övningar för att testa fysisk och mental styrka hos utövaren.

Anledningen till detta är att föreningen beslutat sig för att installera värmeväxlare i varje lägenhet. Jorå, det lät väl bra och mannen och jag tänkte att nu äntligen skulle vi få värme på ALLA elementen och kallt vatten i kökskranen för första gången på 29 år. Så det lät ju kanoners.

Så kom det en lapp som sa att vi skulle plocka ur förrådet under trappan. Va! Jösses! Redan där fick vi nästan dåndimpen.  Vi är alltså två stycken megahamstrar mannen och jag. Man kan inte kasta bort bra-att-ha-grejer hur som helst ju. Det är liksom bara att trycka in det som ska in. Oftast med våld.  Och nu skulle man plocka ut grejerna.

Jo vi började med det för allt skulle ut. Hyllor, kartonger, påsar, kassar samt en massa totalt obegripliga sparsaker. Ut med hela rasket i köket. Mycke’ grejer var det.  Det är här parkourgrejen kommer in i bilden. För det var knappt man tog sig fram till slut. Första dagen  gjorde jag en liten ruta fri på köksbordet så mannen kunde sitta i lugn och ro och äta åtminstone. Själv svävade jag omkring som en ande med min tallrik i högsta hugg.  Här gällde det att vara smidig och trixa sig fram på bästa sätt.

Vi trodde att värmeväxlaren var någon slags liten pyttemojäng som skulle smyga sig in bland resten av rören och kranarna. Men fy farao vad vi bedrog oss.

DSC01249Skåpet är stort som ett mindre skithus och tar upp hela väggen där vi tidigare hade en knökfull byrå och över den en hylla som var lika knökfull med grejer. Väggen som jag börjat måla hade hyllor och krokar. Nåja, efter att jag målat väggar och golv så blev det riktigt hyfsat och jag började ställa in lådor och byrån igen. Allt onödigt åkte….tro mig eller ej…..ner i en sopsäck för vidare befordran Ottahejti. Idag håller mannen på att sätta upp hyllan igen och jag ska sätta upp krokar på motsvarande vägg. Sedan är det klart.  Så rackarns fint och ordnat hade vi nog bara under de tre första dagarna efter inflyttningen för 29 år sedan.

Hängmattan får vänta för nu är det ju sol och dags att ta itu med altanen. Äntligen har jag kunnat ställa ut mina pelargoner som vi fick av våra vänner. Det har ju blåst så jag har varit rädd att de skulle blåsa sönder så därför har de fått stanna inne i värme och trygghet. Så nu får jag fint pelargonsällskap när det ska målas vindskivor och oljas altangolv.

Hoppas ni alla har en lika solig och härlig dag som jag har……..med eller utan mystiska installationer.

Ett projekt…..kakor….och sniglar

När jag slirade omkring på områdets loppis häromsistens så hittade jag en docksäng som jag fattade tycke för. Jag fick en vision om hur jag skulle fixa en madrass, sy spets på lakansväg och virka en liten dockfilt. Självfallet skulle sängen hottas upp först. Den är röd och sliten med blommor målade på ena kortänden. Den är ihopsatt med stora bulliga skruvar som mannen ska byta ut mot nedsänkta skruvar. Det blir finare. Så detta får bli ett projekt. Tanken är väl att jag ska göra i ordning den här och sälja den som recycled.

DSC01232På den internationella matmarknaden bjöds ju inte bara på mat, tvål, blommor och porslin. Det fanns kakor också. Så jädra många vackra färgglada kakor. Jag köpte inte en endaste en utan nöjde mig med att titta och fotografera. Himmel och plättar så jag längtar till midsommarveckan då jag väger in mig för sista gången. Nu törs man ju knappt lukta på någon godsak för jag tror banne mig att jag går upp i vikt av det också. Eller också sväljer jag luft. Svårt är det i alla fall fast man sköter sig till punkt och pricka. Men en liten titt på godsakerna bjuder jag på här så håll andan så inte ni också ökar ett hekto.

DSC01231Lilla snigel akta dig, akta dig, akta dig, lilla snigel akta dig annars tar jag dig.

DSC01238Nu aktade de här sniglarna sig inte ett dugg så jag glufsade i mig hela gänget. Smarrigt. Mycket vitlök. Mums.  Mannen och jag blev bjudna på tvårätters middag i samband med en viss ceremoni. Allt var så trevligt ordnat och kändes så lagom. Dagen var glad och avspänd. Precis så som det ska vara. Det är fantastiskt när man har vänner som man kan känna sig fullständigt bekväm med i alla lägen. Så tack finaste A och B för en fantastiskt härlig dag tillsammans.

Nu får jag försöka återgå till arbetet. Vi håller på att röja ur ett utrymme som vi har under trappan. Det ska komma folk och installera en värmeväxlare i morgon. Så det ska vara renplockat under trappan. Jorå, det är lätt att säga. Men är man som mannen och jag två stycken storstilade hamstrar så innebär det att utrymmet är fullknökat med grejer. Bara bra-att-ha-grejer. Inte kan man göra sig av med sådant. Jösses amalia vi har hållit på hela förmiddagen och nu står alla grejer i köket istället. Med den påföljd att vi fick röja väg fram till bordet och fixa lite yta så att mannen skulle få plats att inta sin måltid.

I mitt nästa liv ska jag bli asket och leva minimalistiskt. Miniminimini-malistiskt.

Jag hoppas ni har en härlig söndag……..med eller utan röjning av förråd.

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag