Marknadsbilder

I mitten på juni stod jag och min kompis på marknad i Mariefred. Det var ångans dag så det var full fart på det lilla torget. Som vanligt fanns det alla möjliga saker till salu för hugade spekulanter. Lillebo Design med adressen http://lillebodesign.se visade upp sina härliga barnkläder. Företaget drivs av en härlig tjej med två barn och man. Hon syr allting själv och jag tyckte hon hade så härliga tyger. Man blev glad som en lärka bara av att se dem. Jag tvärångrar att jag inte köpte en mössa med Zlatanmotiv. Jädrars så snygg jag skulle ha blivit i den. Jag provade den och den satt som ……tja…..en smäck. Man av någon underlig anledning köpte jag den inte. Den hade varit perfekt för mig till hösten. Här ska ni fått lite smakprov på hennes alster

DSC02278.JPG

DSC02277.JPG

Mera kläder fast av annan fason hade Obstinat Rock clothes & Stuff. Härliga rockabillykläder och skor. Ibland längtar jag tillbaka till svunna tider. Kan man bli annat än glad när man ser sådana här kläder. Jag ser framför mig hur kjolen står som en solfjäder runt om när man buggar. Åh så himla fint. Jag är glad att unga människor vill föra det här vidare. Heja er!

DSC02280.JPG

En ung tjej sålde blomskott och andra växtligheter som jag inte riktigt hängde med på vad det var för jag blev så fast vid alla ”omkringsaker”. Hon hade massor av gamla ting till salu och det var slutsålt på dessa när det var dags att åka hem. Sådana här saker blir jag också glad av att de säljs vidare och används eller bara används som ögongodis och minne av gamla tider. Något som jag blev väldigt förvånad över var att hon hade ett tjugotal terrakottakrukor som såg skruttiga ut i mina ögon. De hade vit beläggning och tja såg ut som mina gör när jag endera kastar dem eller försöker gno dem rena. Dessa var visst creme de la creme i den avdelningen för det kallades patina och sålde slut på ingen tid alls. Jisses, jag har kasserat en förmögenhet.

DSC02279.JPG

Dessa två gentlemän mötte jag på gågatan och jag frågade snällt om jag fick ta ett kort på dem och det var ok. Visst är det väl fint.  Nu gick väl inte min pappa klädd på det här viset men han hade alltid hatt på sig när vi gick ut. Mötte man någon bekant så lyfte han lätt på hatten. Det var snyggt, stiligt och respektfullt.

DSC02285.JPG

Ser ni damen i rött till höger längre bak i bilden? Jag skulle gå och lägga på ett brev i brevlådan t v  när jag stötte på dessa herrar och stannade och pratade en stund om gamla tider. Sedan gick jag till postlådan. Efter det tänkte jag att jag tar den andra sidan av gatan på väg tillbaka. Då hamnade jag vid damen i rött. Hon sålde böcker och döm om min förvåning när jag förstod att här stod livs levande den som skrivit helt fantastiska böcker om gammal tid. Släktkrönikor. Kvinnan heter Maria Gustavsdotter och har skrivit bl a Dottern, Hustrun och Änkan. En trilogi som jag varmt kan rekommendera. Helt fantastiska böcker. Böckerna hade jag fått skickade till mig från min vän C och nu har dessa böcker gått vidare och det är många som har läst dem och har samma åsikt som jag om dem. Underbara.

Hela det här inlägget är väl egentligen en stor vardagslycka. Tänk att få vara på en plats som har ett helt torg fullt av sådant som man tycker om, solen skiner och människorna är glada. Det kan inte bli bättre än så.

Jag hoppas ni alla har en kanonmåndag…….med eller utan glada torg.

 

Min telefon och lustiga pinnar

God morgon alla. Hoppas att ni sovit gott och är starka och pigga för nu kommer det en bild som kanske skakar om er. Så håll i hatten/mössan/kepan/nattmössan för här kommer den

DSC02058.JPG

Ser ni den? Ja, den är pytteliten. Nästan lika liten som min tändare. Detta mina damer och herrar är telefonmodellen som kom straxt efter Moses stentavlor. Den är med andra ord uråldrig eller i alla fall antik.

Detta är den telefon mannen i mitt liv använde sig av när han gick utanför ytterdörren. Utifall att något skulle hända så var det bra att ha telefonen med sig. Den skulle alltså bara användas till att ringa och ta emot samtal på.

När mannen gick bort sade jag upp vår fasta telefon och skulle använda den här istället. Jag skriver skulle för det var meningen att det skulle fungera så. Nu gör det inte det. I början låg den här lilla pyttemojängen på samma plats som den fasta telefonen stod på för att det skulle bli likadant för mig när det ringde.

Jorå, det funkade ett tag men sedan började det lilla skrället flytta på sig med hjälp av mig. Så ibland får jag leta som en tok efter den och jag hittar den på de mest underliga ställen. Dessutom är ljudet så lågt inställt så jag hör inte om det ringer om jag inte står nästan intill.

Jag har ju aldrig tidigare ägt en mobiltelefon och har inte den vanan som de flesta har. Jag har ju heller aldrig känt något behov av att ha en. Men nu ligger den här. Eller där. Det kan gå dagar utan att jag kommer ihåg att jag har den och sedan när jag tittar så har flera ringt eller sms:at.  Så funkar jag och telefonen.

En dag när jag var på väg hem efter jobbet så promenerade jag över torget. Rätt som det är kommer det fram en yngling till mig. Han var fin och välklädd och såg väldigt glad ut. I handen hade han något färgglatt utspritt som en solfjäder.

– Hej sa han. Den här ska du få av mig. Så tog han fram en rosa fin pinne ur ”solfjädershögen”.

– Hej sa jag. Tack, det var en väldigt fin pinne men vad ska jag göra med den.

Då tittade han väldigt storögt på mig och sa lite försiktigt:

– Du ska ha den till din telefon.

– Till min telefon? Vad ska jag göra med den här pinnen på min telefon?

Då blev han ännu mer storögd den rare ynglingen och förklarade lugnt och fint hur den här pekpinnen fungerade på moderna telefoner. Jag talade då om för honom att jag inte hade någon sådan telefon och den lilla telefonen av modell Moses stentavlor 2.0 var oftast borttappad. Var han storögd innan så blev han rent chockad av det beskedet.

– Så du har ingen telefon med dig i väskan nu?

– Nä

– Men hur klarar du dig utan telefon?

– Det går fint serru killen. Jag har lyckats överleva i 62 år utan och det har gått kanoners. Jag har inget behov av att bli nådd hela tiden. Händer det något så kan jag förmodligen inte göra något åt det i alla fall på minuten. Dessutom är jag betydligt mindre stressad än alla dem som löper omkring och varannan minut måste titta om något hänt på facebook eller om det hänt något annat skoj……på telefonen.

– Ok. Ja det låter ju bra men är du säker på att du inte ska ha någon telefon?

– Japp. Bergsäker. Men tack för erbjudandet. Här får du tillbaka den fina pinnen. Den kan du ge till någon annan som uppskattar den bättre. Jag är ju ett ufo, en liten antik tant som inte har så mycket koll.

– Jag tycker att du är lite häftig och modig som vågar vara utan telefon.

Sedan vinkade vi åt varandra och jag fortsatte min vandring. Utan pinne och telefon men med ett leende på läpparna.

Så kan det gå till när forntid möter nutid.

Något jag förstår mig på är i alla fall vardagslycka. Jag ligger ju lite efter och har sparat på mig många bilder på vardagslyckor så dom kommer definitivt inte i ordning. Vad gör det egentligen, en vardagslycka är väl en lycka närhelst den dyker upp. Den här lyckan dök upp då min närmaste granne A-M ringde på och hade kokat lingonsylt. Omtänksamhet, vänskap och vardagslyckespridande, det är fina egenskaper att ha. Tack snälla A-M.

DSC01966.JPG

Livet är dystert ibland men när man börjar bläddra bland vardagslyckorna så ser jag hur bra jag har det. Omtanke och vänskap omger mig från många håll och jag känner stor tacksamhet för det.

Jag hoppas ni alla har en kanonsöndag……….med eller utan lustiga telefonpinnar.

 

Gammalt och lite rörigt

Jag har under en tid funderat mycket på varför jag är som jag är och varför jag väljer det jag väljer. Egentligen så vet jag varför men jag fiffilurar på det ändå.

När jag var barn så bodde jag i ett hem där ingenting fick vara framme. Allt skulle vara i skåp och lådor eller bakom draperier. Man skulle sitta stilla och rak i ryggen, ha en leksak framme åt gången och absolut inte lägga några vantar på pallen i hallen. Inga nycklar på byrån i hallen och inga skor innanför dörren. Enkelt sagt det skulle inte se ut som om någon bodde där och stökade till. Det skulle vara som att stiga in i en möbelkatalog.

Det var då. Några år efter att jag flyttat hemifrån hade jag det likadant hos mig för det satt ju i. Men sedan var det som om någonting flydde mig och något annat kom i stället. En starkare känsla för vem jag var och är och den personen är definitivt inte någon som strikt och räddhågset håller sig innanför uppsatta ramar. Det tog lite tid innan jag fattade att jag faktiskt kunde bestämma själv hur jag ville ha saker och ting och framför allt hur jag inte ville ha det. Ingen kunde längre skrämma mig till lydnad.

Så i mannens och mitt hem råder full frihet. Vi har det lite rörigt men som jag tycker på ett trevligt sätt. När mannen orkade hantverka så hade vi ofta verktygsmaskinerna inne i köket och brädor och doningar stående lite varstans där.  Så kan man plussa på med mina egna projekt som också kan bli ganska platskrävande och röriga ibland. Men vi bor ju för jisses här och ska väl utnyttja de rum vi har på bästa sätt. Inte ha rum som utställningsrum.

En bekant till mig byter ofta färg och modell på sina rum. Är det modernt och inne med svart så kastas allt ut och det köps nytt. Nya lampor med svarta skärmar, svarta gardiner och det tapetseras med svart/vitt. O s v, o s v. Hon har inget gammalt hemma utan allt är nytt och köpt på butikskedjor. Jag får faktiskt lite ont i magen om jag någon gång går dit för det känns som om huset inte har någon själ trots att huset är jättefint inrett och allt är tiptop. Köket ser f ö ut som ett utdrag från Månbas Alpha. Supermodernt. Jag skulle få dåndimpen om jag skulle behöva laga mat i ett sådant kök. Nä jag nöjer mig med vårt gamla kök som lutar lite och där det blåser isvindar från de köksskåp som är mot ytterväggen. Vi gillar varandra  hon och jag men är väldigt olika. Hon vet att jag är antik i mitt sätt och jag vet att hon är supermodern i sitt sätt. Jag skulle aldrig kunna ha det så i mitt hem. Alla möbler och saker vi har äger en historia. Det finns något bakom som ger betydelse och värde.  Vi har inga svindyra antikviteter men vi har gamla allmogemöbler och gamla ting som berättar om svunna tider. Det mesta är arvegods men en del har vi handlat i antikaffärer eller på loppisar.

DSC01639.JPG

I köket har vi en kökssoffa som jag egentligen inte vet ursprunget på men som var med under hela min barndom. Den stod i vår sommarstuga och vår dotter sov i den när vi var på besök hos mina föräldrar. Pappa har lutat av den för den var blå och mamma har sytt dynan. Bakom soffan står en myggdörr som mannen snajsat till för att vi skulle kunna vädra när vi hade kattor. En korg restgarner, en hög mössor som ska sys ihop, en bunt tidningar som ska läsas och en påbörjad stickning av filtremsor. I förgrunden mannens kontrabas. Det modernaste på den här bilden är väl traven med näringsdrycker längst bort i soffan.  Rörigt…….javisst, men det gör inget.

DSC01636.JPG

På en av väggarna i köket hänger gamla verktyg och ting ifrån mannens morföräldrar. Där har också lite småsaker blivit upphängda med tiden. Saker som tillverkats för hand av en mycket kär vän, en tovad påskhare som slokar lite med öronen, en påskkyckling, tre jul-och vintersaker, sidentulpaner och sist men inte minst ett armband som jag fick i julklapp av dottern i år. Det såldes till förmån för Livbojen, ett katthem. Alla små små saker betyder mycket och har en mening, är givna av kärlek och omtanke för att göra en glad. Det är värdefullt.

Rörigt……javisst, men det gör inget.

DSC01638.JPG

På en annan hylla i köket står mina första klackskor. Jag var nog sex år när jag hade dem. Väldigt flotta tycker jag. Bredvid står en burk i trä som dottern gjorde i slöjden. Den skulle det sparas pengar i enligt texten på. Huruvida det blev någon förmögenhet sparad vet jag inte men jag vet att för mig har den ett värde. Precis som skorna.

Ja det var ett litet axplock bland gamla ting som finns i mitt hem. Det kommer nog fler bilder i ett annat inlägg.

För er som undrar så kan jag lugna er med att jag har ett otal kristallvaser, Orreforsskålar, silverbestick och annat. Men dessa står instoppade i skåp och ligger i lådor. De har inte samma värde för mig som det som jag har framme.

Jösses………man är väl antik själv också trots att någon vid något tillfälle påstod att jag var som en korsning mellan Pochahontas och en obäddad säng *S*. Förmodligen en kvarleva eller också en fortsättning på min personliga frigörelse. Men jag mår bra och är glad och det är väl huvudsaken. Tror jag.

Jag hoppas ni har en härlig söndag……..med eller utan rosa klackskor och kontrabasar.

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag