Onsdagsmarknader i Malmköping

Tre onsdagar under sommaren ordnar Malmköping marknad på det lilla lilla torget i mitten av byn. Det är en lagom stor marknad och det är jättemysigt att stå där.  Det säljs närodlat, lite hantverk, ull, mat av alla sorter och bär och växter. Ja lite av varje.  Förra sommaren var jag ju inte med för då hade ju min man nyligen gått bort men i år försökte jag hänga med. Jag hade inget eget bord utan bara en stång med mina trekantssjalar och lite småsaker ovanpå boxen dom legat i. Lagom för mig. Min kompis hade ju ett bord så min stång stod vid henne.

Det jag blev allra mest förälskad i var vackra ljuslyktor av fina glas med decoupage. Det var Pernilla Eriksson som till vardags stöper ljus i stearin som även tillverkat massor av olika saker i decoupage. Jag upptäckte att jag glömt att ta kort på de fina ljusen som hon tillverkar men ni är välkomna att titta in till henne på http://www.ljustorpet.se . Men här har ni ett litet smakprov på mina förälskelser

DSC02466.JPG

DSC02463.JPG

En thailändsk tjej och hennes systrar har plockat blåbär. 9 knökfulla backar. De gick åt som smör i solsken eftersom det varit så otroligt torrt här så har det inte funnits så mycket bär i skogen. Men vissa ställen har haft mycket och de är ju de ställena som ligger nära vatten. Tjejerna har i alla fall legat i som uttrar. Har någon av er hört talas om vita blåbär? Det hade inte jag i alla fall. Den ena tjejen och hennes man hade hittat fyra plantor med vita blåbär för flera år sedan. Nu har det väldigt mycket och ökar för varje år. Jag trodde dom plockat kart men ville inte säga något men så bjöd dom och banne mig dom var mogna och smakade precis som vanliga blåbär. Himla konstigt. Här ser ni bild på både blå och vita blåbär

DSC02470.JPG

Några som hade det väldigt bekvämt i värmen på torget var de här två gynnarna som verkligen åkte ståndsmässigt. Kanonbra tänkt av de tvåbenta ägarna som insett att det här var det tryggaste färdmedlet

 

DSC02467.JPG

Jag har fler bilder men de kommer i ett senare inlägg. Dessutom ska jag ju på marknad på lördag igen. Jisses, jag förstår inte hur jag ska hinna med allt. Men jag dokumenterar med kameran och sedan får ni se i efterhand. Lååååååångt efter *S*. Men ni har väl inte bråttom eller hur? Nä….jag tänkte väl det. Då får det bli så.

Dagens vardagslycka får bli när min vän B ringde på och hade med sig rykande färska ostfrallor, smör och ost och jag bara hade att koka kaffe. Det var marrigt må ni tro. Mums. Tack för en mysig fikastund (i all enkelhet eller hur kära B).

Jag hoppas ni har en kanontisdag………med eller utan bita blåbär

Torrt, rosor, mat och gröna händer

Jag har en vän som bor neråt Boråstrakten och hon mailar gång på gång om att det regnar. De får översvämning och det liksom bara forsar ner. Stup i kvarten.  Så är det inte hos mig men jag önskade att det skulle regna en hel vecka i sträck här. Det skulle behövas för det är så torrt. När jag går över den lilla plätten som är min gräsmatta så knastrar det under fötterna och det är inte ens gult längre utan grått.  Här ska ni få se hur det ser ut i ena ändan av gräsmattan. Helt galet torrt.

DSC02577.JPG Det enda som är bra med torkan är att jag slipper klippa gräsmattan så ofta. Jag har klippt den två gånger i år.  Området där jag bor är byggt på gammal träskmark så det går ådror med vatten lite kors och tvärs. Som ni ser så är det torrt på baksidan hos mig men på framsidan hos min granne ser det ut så här

DSC02523.JPG

DSC02520.JPG

Jag tror det har regnat sammanlagt 10 minuter på en månad. Det är knappt det ger utslag i regnmätaren. Den har förresten gett upp andan också. Jag skulle ta in den och göra rent den och då upptäckte jag att den läckte. Nu skiter jag i att köpa en ny. Känns onödigt när det i alla fall inte kommer något regn. Dessutom får det vara vilket väder det vill nu när jag har blivit pensionist. Nu väljer jag ju själv om jag vill gå ut. Skulle det nu promt vara så att jag absolut vill ha reda på hur mycket det har regnat så kan jag fråga mina närmaste grannar för dom har en finfin regnmätare. Åka lite snålskjuts alltså.

Vardagslycka är när bästa vännen ringer på dörren och kommer med en stor kasse med pasta. Hon och hennes man hade varit på utflykt till Barillafabriken. Det gjorde dom rätt i för jisses så mycket dom hade med sig hem. Åt mig. Tack snälla B och A som alltid tänker på mig. Vardagslycka är ju också att människor ger sig tid att komma förbi och höra av sig trots att det är sommar och ”resa-runt-i-Sverige-tid” eller ”sköta-sommarstället-tid”.

Dottern har ärvt sin pappas gröna händer för hon får saker att växa och frodas. Det får inte jag. Jag har bara ett fåtal blommor kvar nu sedan mannen gick bort. Jag vet inte vad jag gör för fel. Dom vill inte. Inte jag heller förresten för jag blir sur när dom inte gör som jag vill. Alltså växer fint och blommar eller i alla fall överlever. Men dotra hon odlar hon. Nu har hon drivit upp jalapenos. Se bara

DSC02394.JPG

Hon har fullt med plantor i kök och vardagsrum. Nu har hon gjort någon slags inläggning och hade med sig några små skivor som smakprov åt mig då hon var där sist. Jag är ju glupen så innan hon sagt att jag skulle ta det lugnt så stoppade jag en stor skiva i munnen, tuggade och svalde. Sen tror jag det brände hål i korkmattan för jädrars så starkt det var. Förmodligen rök det ur öronen också. Det var bara att kippa efter luft och stoppa in något snällt i munnen.  Då förklarade dottern lugnt att dom var jättestarka och skulle tas i småbitar tillsammans med annan föda. Jahaja, jag borde kanske ha väntat. Men vilket jädra drag det var i dom jalapenosarna. Piju! Veckan efter stod jag på marknad i Malmköping och då var det några som sålde likadana plantor för 120:- styck. Så jag tipsade dottern om att hon kunde driva upp och så kunde jag sälja när vi står på marknader nästa sommar. Hon brukar dock ha en del virkat med på mitt bord men man kan väl utöka med något nytt.

En som är en raring, en pälsboll och en liten ulltass det är liten Kajsa. Dottern och barnbarnets katt. Hon är liten till växten och jättefin. Hon skickar en liten hälsning till er alla.

DSC02404.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin tisdag…….med eller utan torrsprickor och små röda kattor

 

 

 

 

 

Sommarmys

Inte nog med att det är sommar utan jag är ju pensionist också. Detta innebär att jag kan göra vad jag vill när jag vill och hur jag vill. Ibland vill jag inte göra något alls och då får det bli en sådan dag. En ingentingdag. Man behöver faktiskt sådana också.

Häromsistens så hade jag en lunchträff med mina diakonivänner G och L. Jag brukar vägra att sitta ute och äta för jag är ju vanvettigt rädd för getingar så när jag föreslog att vi skulle sitta ute och äta så fick damerna nästan dåndimpen. Det har ju varit väldigt lite getingar i år tack och lov. Den här dagen var det väldigt varmt men det fläktade på rätt så bra också så då tyckte jag det var bäst att passa på.

Vi gick till stamstället Phoenix. Där är dom vana vid oss sedan många år och har inget emot att vi blir sittande i tre timmar. Tiden bara ramlar iväg när vi pratar och har roligt. Det är kanoners att ha människor omkring sig som tillför en tonvis av goda energier så när man går hem så är man proppfull av glädje.  Ibland har vi väldigt tråkiga saker att avhandla också men det går väldigt bra det också och man är trygg i sällskapet. Vi har alla tre varit med om olika former av sorg och olycka och vi stöttar varandra på ett väldigt bra sätt. Vi kan prata om jobbiga saker på ett naturligt sätt eftersom vi  alla tre vet vad det handlar om.  Det är viktigt att ha vänner som man är trygg med.  Dessutom är vi lika duktiga på att äta också. Se bara

DSC02426.JPG

Jag borde ha varit den som åt salladen eftersom jag snart är lika tjock som jag är lång men icke sa Nicke. Jag åt fish ‘n chips. Mums.

Men när man efter att ha varit ute och traskat eller cyklat lite under en dag kommer hem och sparkar av sig sandalerna och får syn på sina fötter då kan man banne mig fundera. Är det smuts……eller?

DSC02440.JPG

Nääääää……..det är ju solbränna för sjutton.  Men nog ser det knäppt ut. Jag kanske borde försöka gå lite barfota så att jag får hela fötterna bruna. Vi får se. Annars duger ju de här randiga fötterna precis så som de är.

F ö har jag gjort det som dom skriver om i visor och nidtexter. Ni vet det där som alla pensionärer förväntas göra. Vet ni inte vad jag menar? Då ska jag visa er här. Titta på den här bilden som är ett bevis på att jag verkligen ”pensionärar” mig ordentligt

DSC02461.JPG

Enligt Magnus Uggla skulle man ju spela bingo och mata svanarna men jag hittade inte en enda svan så det fick duga med änder. Så nu kan jag bocka av den här ”måste-göra-saken” från listan. Men nog är det lite mysigt att mata pippisarna. Det gjorde jag faktiskt innan jag blev pensionist också.

Jag hoppas ni har härliga sommardagar……….med eller utan randiga fötter

 

 

Marknadsbilder

I mitten på juni stod jag och min kompis på marknad i Mariefred. Det var ångans dag så det var full fart på det lilla torget. Som vanligt fanns det alla möjliga saker till salu för hugade spekulanter. Lillebo Design med adressen http://lillebodesign.se visade upp sina härliga barnkläder. Företaget drivs av en härlig tjej med två barn och man. Hon syr allting själv och jag tyckte hon hade så härliga tyger. Man blev glad som en lärka bara av att se dem. Jag tvärångrar att jag inte köpte en mössa med Zlatanmotiv. Jädrars så snygg jag skulle ha blivit i den. Jag provade den och den satt som ……tja…..en smäck. Man av någon underlig anledning köpte jag den inte. Den hade varit perfekt för mig till hösten. Här ska ni fått lite smakprov på hennes alster

DSC02278.JPG

DSC02277.JPG

Mera kläder fast av annan fason hade Obstinat Rock clothes & Stuff. Härliga rockabillykläder och skor. Ibland längtar jag tillbaka till svunna tider. Kan man bli annat än glad när man ser sådana här kläder. Jag ser framför mig hur kjolen står som en solfjäder runt om när man buggar. Åh så himla fint. Jag är glad att unga människor vill föra det här vidare. Heja er!

DSC02280.JPG

En ung tjej sålde blomskott och andra växtligheter som jag inte riktigt hängde med på vad det var för jag blev så fast vid alla ”omkringsaker”. Hon hade massor av gamla ting till salu och det var slutsålt på dessa när det var dags att åka hem. Sådana här saker blir jag också glad av att de säljs vidare och används eller bara används som ögongodis och minne av gamla tider. Något som jag blev väldigt förvånad över var att hon hade ett tjugotal terrakottakrukor som såg skruttiga ut i mina ögon. De hade vit beläggning och tja såg ut som mina gör när jag endera kastar dem eller försöker gno dem rena. Dessa var visst creme de la creme i den avdelningen för det kallades patina och sålde slut på ingen tid alls. Jisses, jag har kasserat en förmögenhet.

DSC02279.JPG

Dessa två gentlemän mötte jag på gågatan och jag frågade snällt om jag fick ta ett kort på dem och det var ok. Visst är det väl fint.  Nu gick väl inte min pappa klädd på det här viset men han hade alltid hatt på sig när vi gick ut. Mötte man någon bekant så lyfte han lätt på hatten. Det var snyggt, stiligt och respektfullt.

DSC02285.JPG

Ser ni damen i rött till höger längre bak i bilden? Jag skulle gå och lägga på ett brev i brevlådan t v  när jag stötte på dessa herrar och stannade och pratade en stund om gamla tider. Sedan gick jag till postlådan. Efter det tänkte jag att jag tar den andra sidan av gatan på väg tillbaka. Då hamnade jag vid damen i rött. Hon sålde böcker och döm om min förvåning när jag förstod att här stod livs levande den som skrivit helt fantastiska böcker om gammal tid. Släktkrönikor. Kvinnan heter Maria Gustavsdotter och har skrivit bl a Dottern, Hustrun och Änkan. En trilogi som jag varmt kan rekommendera. Helt fantastiska böcker. Böckerna hade jag fått skickade till mig från min vän C och nu har dessa böcker gått vidare och det är många som har läst dem och har samma åsikt som jag om dem. Underbara.

Hela det här inlägget är väl egentligen en stor vardagslycka. Tänk att få vara på en plats som har ett helt torg fullt av sådant som man tycker om, solen skiner och människorna är glada. Det kan inte bli bättre än så.

Jag hoppas ni alla har en kanonmåndag…….med eller utan glada torg.

 

Tiden ramlar iväg

Jösses så fort tiden går. Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Fast det är nog en positiv grej det också att man har mycket att stå i så man inte bara blir sittande i sin ensamhet och rullar tummarna. Här rullas inga tummar ska ni veta. Inte om jag inte bestämmer mig för att lägga upp fötterna och placera händerna i rullningsläge på magen. Men det är ju en annan sak för då gör man det inte av leda utan för att vila.

Jag har inte tråkigt en endaste dag faktiskt. Jo korta stunder. Då när jag måste dammsuga t ex. Eller damma. Det är tråkigt och jag gnölar som en femåring för mig själv när jag blir tvungen att ta itu med eländet innan det blir en sanitär olägenhet av damm.  I veckan skulle jag ha besök av en tidigare arbetskollega och vi skulle äta lunch här. Då var jag ju liksom tvungen att dammsuga. I alla fall lite.  Usch jag skäms nästan för att erkänna det men jag är en fuskare av kolossalformat.  Jag gjorde det i alla fall och vi åt och hade det så trevligt. Hon hade med sig en påse fröknäcke som hon bakat men det får ni ingen bild på för det åt jag upp fortare än kvickt.

Så gott folk, förutom den eländiga dammsugningen och det trista dammandet har jag det så himla bra. Är lycklig inuti för att jag får vara här hemma med mitt.  Jag saknar givetvis mannen men det gör jag ju varje dag i olika sammanhang. Men var han än är så har han förmodligen min ljuva stämma ljudande i öronen för jag pratar med honom nästan hela tiden. Det är liksom en gammal vana och jag mår nog bra av det.  Han är nog här och hälsar på också skulle jag tro för ibland ramlar de mest osannolika saker ner på golvet och nu sist gick köksfläkten på när barnbarnet och jag satt och åt middag. Han höll sig för hjärtat och hade ögon stora som kastrullock. Vi hade precis pratat om morfar och om hans längtan efter honom. Ja så nog händer det saker i det här hemmet alltid.

Eftersom jag ligger vääääääldigt mycket efter med mitt bloggande så kommer det lite bilder från tidigare. En hel flock av vardagslyckor.  Här får ni t ex se vad jag fick av min dotter. Hon hade virkat mig en korg att ha min stickning i. Garnet hade hon köpt på Rusta och det var riktigt tjockt. Min fina duktiga, händiga dotter hon har sin hantverkarglädje kvar och det är kanoners.

DSC02187.JPG

Paket ramlar det in här ibland. Jag blir ju givetvis jätteglad varje gång men funderar så på vad jag kan göra tillbaka. Nåja det blir nog något framöver. Men här får man något för alla sinnen. Tack snälla fina C.

DSC02259.JPG

För att jag skulle få ändan ur vagnen och komma igång med sommaren så kom barnbarnet hit och tillsammans fixade vi altanen och spolade av golv och möbler. Kan tillägga att innan detta var färdigt så var även barnbarnet väl genomspolat. Jädrans kul att spruta vatten på någon. Skit samma att man är 63, barnungen i en vaknar direkt och jag jagar barnbarnet med slangen. Nåja jag fick tillbaka så vi var två stycken som iskalla och genomblöta fick gå in och byta kläder. Men skojsigt var det.

DSC02340.JPG

Trots att mormor betedde sig som en riktig huligan så hade det bästa barnbarnet i världen lust att laga mat åt oss båda. Lax i ugn med creme fraishe och fetaost. MUMS!

DSC02341.JPG

Sist men inte minst. Eller minst. Eller i alla fall pytteliten. Måste hyresgästen vara.  Vem tror ni bor här?

DSC02273.JPG

Jag hoppas ni har en härlig solig söndag……..med eller utan mystiska hyresgäster.

 

Jag har då en jädrans tur

Före jul tyckte ju företaget att det återigen var dags för en liten rockad där man skulle göra sig av med 70 personer. Jag sa direkt till min chef att om det kommer något bra erbjudande om tidigare avgång då vill jag ha reda på det direkt.  Det kom ett sådant erbjudande och jag mailade till personalavdelningen direkt och anmälde mig som intresserad. Ett par veckor senare hade några av cheferna träffat folk från HR och då fått reda på att två stycken redan ansökt fast de inte gått ut med hela erbjudandet. Ja det var jag och en annan tok då som verkligen verkligen verkligen ville komma därifrån.

Jag ansökte om att få gå tidigare så jag fick från 1 maj avtalspension som sträcker sig fram tills jag fyller 65. Alltså om två år. Jag är helnöjd. Lycklig. Visst blir det lite mindre pengar men det är värt vart enda öre att slippa traska iväg till ett dysfunktionellt ställe där folk mår dåligt. Där inget funkar och oron är stor. Nu är jag hemma med med mina saker och pillrar med det jag för dagen har lust med. Jag säger tack varje kväll när jag går till sängs, tack för att jag inte behöver gå upp i ottan och staka iväg. Tänk att man kan få ha det så bra så man kan låta lust och glädje styra dagarna.

Men apropå det där med att ha lust. Jag har jättemycket lust att göra än det ena än det andra men städa har jag ingen lust med. Den där jädrans dammsugaren kan bli stående i  evigheter i något hörn. På vissa ställen kan man rita i dammet. Men va fasen om någon har något att invända så är dom välkomna att ta dammsugaren och jazza runt ett varv.  Det lär ju aldrig hända. Jag är alltid på nedervåningen och går bara upp när det är dags att sova. Så där uppe är det inte så viktigt. Tycker jag.  Rätt vad det är hoppar man väl igång med det där med städeriet också så jag tar det lugnt.

Något annat som jag uppmärksammat sedan jag blev fritidsforskare och ickerökare är att av någon underlig anledning så har jag gått upp en förfärlig massa i vikt. Så mycket som jag väger nu har jag aldrig i hela livet vägt fört. Jag har alldeles för nära till kyl och frys. Jag har noterat att dessa två dörrar borde vara av svängdörrstyp. Jag är där och river stup i kvarten.  Men nu har jag satt ett datum för mig själv då det är tvärnit på allt glufsande. Jag måste göra något nu för annars kommer jag inom en väldigt snar framtid att vara väldigt lik Kalle Moraeus till storlek och rondör. Lika tjock som jag är lång alltså.  Observera att jag absolut inte har något emot Kalle M som person och han får se ut hur han vill. Jag måste dock ta en annan väg.

Dottern har sett till så jag ätit lite nyttigt och väldigt gott och så även vännerna A och B.  Jag fick världens godaste soppa, omelett samt kaffe och efterrätt innan de flyttade till landet.

Här  kommer wraps som dottern hade med sig sist hon var här. Kyckling och grönsaker.

DSC02360.JPG

Fisk i folie är heller inte så dumt. Hon är otroligt duktig på att laga mat min dotter. Det har hon efter sin pappa och sin farfar.

DSC02198.JPG

Jag älskar att äta men jag tycker INTE om att laga mat. Jag har ju varit bortskämd tidigare med en man som lagade mat. Så numera blir det inte så avancerade maträtter i det här huset ska ni veta. Man klarar sig väldigt långt med kycklingköttbullar och kycklingkorv (och fryspizza och glass men säg inte det så min dotter hör *S*).

Det bästa med att vara pensionist det är att numera måste jag ingenting. Jag gör precis som jag vill. Nåja det finns ju två saker i livet man måste hur man än bär sig åt och det är att man måste betala skatt och man måste dö. Annars måste man ingenting. Att man sedan borde göra en hel massa saker det är en helt annan sak. Jag har massor med grejer som jag borde göra här hemma. Hur mycket som helst. Men det får liksom bli när det blir för jag känner att jag ännu inte är tillbaka på 100%. Var sak har sin tid och att man inte får vissa saker gjorda ska inte  ge dåligt samvete utan bara insikt om att det tar lite längre tid än vanligt att komma till skott. Jag brukar säga att ”Gud skapade ingen brådska, bara jämn rörelse. Det räcker så.

En liten sen midsommarbild ska ni få också. Jag klippte gräsmattan härom veckan och då hade prästkragarna börjat blomma så fint runt en buske. Då kan man ju inte med berått mod som en jädrans Terminator dundra fram och klippa ner. Nix pix. Då får det bli en liten ö av blommor och högt gräs mitt i. Det är fint det också.

DSC02357.JPG

Jag hoppas ni alla haft en fin midsommarhelg……med eller utan prästkragar

 

Nu var det nog

I början på året så funderade jag på det där med pengar och pension. Jag har ju jobbat halvtid största delen av mitt liv och däremellan hoppat in och jobbat extra som uska mellan varven. Så någon hejdundrande pension var det ju inte att se fram emot. Ni vet sådana däringa fallskärmar som de flesta mer eller mindre oärliga makthavarna vecklar ut när skiten hamnar i fläkten.  Nä någon sådan var det då inte att tänka sig. Lika bra det förresten för jag tror man förändras som person om man är van att klara sig på smått och sedan vräks det pengar över en. Det kan nog få den mest ståndaktige att vackla.

Nåja, så långt var jag i mina funderingar när jag kom att tänka på att man kan aldrig kalla sig fattig om man har råd att röka. Det är dyrt att vara rökare i Sverige. Mina cig kostade 60:- asken. Jag rökte ett paket om dagen och har gjort det i alldeles för många år. Då är man inte fattig.

I början på året gick jag och väntade på besked om jag skulle få avtalspension som jag ansökt om. Företaget ville bli av med folk och då är det ju lämpligt att börja med de äldsta tyckte jag. De unga behöver ha jobbet kvar. Jag har gjort mitt efter nästan 43 år på företaget.  Med tanke på att jag då skulle få mindre än lönen fick mig in på tankebanan att oj jag kanske blir fattig. Jag kanske måste sluta röka.

Men så snodde tankarna runt lite till och hamnade rätt. Varför ska jag vänta och se om jag blir fattig eller inte. Varför inte sluta röka ändå. Sagt och gjort. Jag bestämde ett datum. När den dagens kväll kom skulle jag ha rökt min sista cigarett.  Det var den 27:e januari och jag har inte rökt sedan dess. Inte ett bloss. Det märkliga är att jag har inte en endaste gång varit sugen och haft svårt att låta bli. Jag umgås som vanligt med dem som röker och det berör mig inte alls. Lite konstigt alltså för jag har ju i alla fall rökt i 50 år.  Så jag säger som Dag-Otto….hä ä det ökfitt. Heja mig!

Här ska ni få en liten kavalkad av vardagslyckor som den här sega människan bakom bloggen ligger efter med att visa upp. Men vardagslyckor är ju sådant som stannar i hjärtat så det har ju egentligen ingen roll.

DSC02196.JPG

Årets första tussilago som barnbarnet hade plockat på vägen hem till mig. Små underbara solar som talar om att våren verkligen är här.

DSC02241.JPG

Gullvivor som påminner mig om barndomen då min pappa kom hem från skogen med en stor bukett åt mig. Dessa har jag fått av mina grannar A_M och I.

DSC02274.JPG

Även denna bukett kommer ifrån mina närmaste grannar A-M och I. Tusen tack. Även dessa är ju barndomsminnen.Varje dag blir jag påmind om att att jag har det väldigt bra. Att jag har människor omkring mig som bryr sig om och som finns för mig i både skratt och gråt. Det är fantastiskt. Jag är oändligt tacksam för det.

Jag hoppas ni alla har en kanonfin torsdag………helst utan cig men med mycket blommor.

 

 

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag