Jädrans brandvarnare

Före jul trillade jag en hel hop med köttbullar som skulle stekas och frysas in för att ha på julafton. Eftersom jag är ganska lat så steker jag köttbullarna på långpanna i ugnen. Allihop på en gång. Det är kanonsmidigt tycker jag. Här är den påbörjade plåten

DSC02079.JPG

När plåten var fylld slängde jag in den i ugnen och satte mig och läste tills det var dags att skaka runt bullarna på plåten en vända. När de sedan var klara och jag tagit ut plåten så ställde jag upp ugnsluckan för att tillvarata värmen. Det borde jag låtit bli för rätt som det var så började brandvarnaren i hallen väsnas alldeles förfärligt. Det var bara att släpa ut en stol i hallen och karta upp. Eftersom jag inte gillar att klättra och hänga efter väggarna så måste jag hålla i mig. Det är lite svårt när man är 158 att både hålla i sig och försöka få ner brandvarnaren på samma gång……liksom. Nåja, jag fick ner eländet och det blev tyst. Efter en halvtimme skulle jag försöka lyckas med konststycket att få upp den i taket igen. Samma procedur igen. När jag sedan lyckats och klivit ner och ställt undan stolen så började den förgrönade mackapären att skräna för full hals igen. Fram med stolen, klättra, hålla i sig, försöka nå brandvarnaren, få ner den och därefter ta sig ner själv. Fy farao, nu var jag ganska less så jag lade brandvarnaren i trappan och beslutade mig för att sätta upp den igen nästa dag. Det gjorde jag och allt var som vanligt igen.

Tiden gick och för ett par veckor sedan var min vän B in till mig och vi satt och pratade vid köksbordet. Rätt som det var så frågade hon vad det var som ringde. Ringde? Nä det ringer ingenstans sa jag.

Men jodå det hade det nog gjort. Ni vet de där korta pipen som brandvarnaren gör ibland när batteriet håller på att ta slut. Det var nog ett sådant pip hon hört för dagen efter hörde jag det också. Jag utförde samma långdragna process som ovan för att få ner brandvarnaren och skrev en lapp och lade på byrån i hallen för att komma ihåg att köpa nytt batteri dagen därpå.

Nytt batteri. Ut med det gamla och in med det nya. Provtryckte och inget pip kom. Ut med batteriet och tryckte ännu hårdare på kontaktytorna. I med batteriet och upp med brandvarnaren igen. Provtryckte. Då började den pipa. Dessvärre slutade den inte att pipa utan fortsatte hela tiden och ni vet vilket nervpinande ljud det är när brandvarnaren går igång. Ner med den igen och ut med batteriet helt. Nu var jag gråtfärdig. I med batteriet igen och upp med eländet. Provtryckte och inte ett jädra ljud kom ur apparaten. Nu var jag inte bara gråtfärdig nu var jag så förbannad så jag började grina. Jag måste ju kunna klara mig själv för sjutton och att byta batteri i brandvarnaren är ju basic.

Helt jädra slut rev jag ner brandvarnaren och la den på trappstegen. Tog ut batteriet och svor en lååååång ramsa. Grinade lite till och sen struntade jag i hela faderullan.

Dagen efter blev jag bjuden på lunch av mina vänner A och B som bor i samma länga som jag. Då passade jag på när vi var mätta och belåtna. Jag berättade om hur jag eländats och bad A ta mina nycklar och gå bort till mig och sätta upp brandvarnarjä*eln och se till så att det funkade. Till saken hör att han tidigare erbjudit sig att hjälpa mig men jag hävdar alltid att jag måste försöka själv först. Nu hade jag verkligen försökt men det försöket gick ju åt pipsvängen så han stolpade iväg hem till mig och efter en kort stund var han tillbaka och hade fixat upp den och den funkade. Jag fattar inte varför jag misslyckades så katastrofalt flera gånger i följd. Det var som om det gått troll i hela hanteringen. Eftersom jag har två brandvarnare, en uppe och en nere, så byter man ju batterierna samtidigt även om bara den ena talat om att batteriet börjar ta slut. Den på övervåningen tog ungefär två minuter att få ner, byta batteri på och få upp igen. Nema problema.

Jag är i alla fall väldigt tacksam för hjälpen jag fick. Jag trodde nästan att jag skulle bli galen när jag aldrig fick det att fungera. Tusen tack snälla A. Det är en vardagslycka att ha goda vänner som hjälper en när saker och ting tjorvar till sig.

Förra veckan gjorde jag det här i ugnen

DSC02102.JPG

Och näääääää………jag ställde INTE upp ugnsluckan för att tillvarata värmen. Nix pix.

Nu hoppas jag att ni alla har en fin helg…….med eller utan anarkistiska brandvarnare.

 

Jag blandar och ger

Från absolut barmark och cykelväder så ramlade det ner så mycket snö så man höll på att få dåndimpen. Dra på trissor så chockad man blev när man skulle försöka öppna ytterdörren på morgonen. Det var att ta i och fösa upp den. Tur man är stark som en oxe.  Men vackert var det ute. Som ett julkort.

DSC02101.JPG

Innan all denna snö trillade ner över mig så satt jag en lunch och väntade på bussen för att åka hem från jobbet. Mitt emot mig var träden så vackra mot himlen.

dsc02064

Nu var det ju ett tag sedan jag skrev något om vårt svinaktigt dyra eluppvärmda torg. Men nu ser ni kommer det här. Joråsåatt…….är det någon som vill slå ner ändan på någon av de eluppvärmda sofforna?

DSC02106.JPG

Eller med livet som insats försöka ta sig över det eluppvärmda torget? Hur kan det ens vara möjligt att betala för något som inte funkar. Någonsin. Jag blir så trött.

DSC02104.JPG

Nä nu får det inte bli alltför tjurigt så nu kommer några glädjande inslag i bloggandet. Dessa går under benämningen vardagslycka och är något som är värt mer än guld och gröna skogar. Det är något som sätter guldkant på tillvaron och som visar att man har människor omkring sig som tycker om och bryr sig om en. Vardagslycka är något som man får ta till sig, stort som smått och låta stanna i hjärtat som en stor värme.

Vardagslycka är när någon ringer på dörren och lämnar goda nybakade kakor. Tack snälla B för smasket.

DSC02068.JPG

Vardagslycka är också när dotter och barnbarn kommer hem till mig och lagar mat. Den här gången blev det pasta med currybearnaisesås och kyckling. Det var första gången de lagat mat tillsammans hemma hos mig. Det brukar ju vara barnbarnet som står för fiolerna annars. Gott var det och se så fint barnbarnet dekorerat kanten på min tallrik med små coctailtomater. En riktig festmåltid.

DSC02004.JPG

Vardagslycka är också när bästa R ringer på dörren och kommer med så fina gåvor till mig. Man blir glad i hela kroppen för jag vet hur noggrant han har valt. Vi fikade och hade väldigt mycket att diskutera. Tiden bara ramlar iväg och vi har jättemysigt tillsammans. Ljus och servetter är ju något som jag verkligen gillar och dessa var toppen. Tack fina R.

DSC02099.JPG

Sist ut av dagens vardagslyckor får vara dotterns julklapp till mig. En halskrage som förmodligen tål verklig extremkyla. Jag tog den på mig när jag skulle till Lilla Tanten igår när det var -12 grader. När jag efter tjugo minuter kommit ner till stan var jag tvungen att ta av mig den för jag höll på att få dåndimpen av värme. Kors i hela friden, jag har aldrig i hela livet haft något så varmt. Den gick dessutom att vika upp så den skyddade större delen av öronen också. En absolut kanonkrage. Tack älskade S för den värmen.

DSC02100.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en fin lördag……helst med fullt av vardagslyckor.

 

 

 

Ja, jag säger då det

Nog för att vi har väldigt dåligt med parkeringsplatser numera här i vår lilla stad. Men är inte det här att ta i i jakten på en plats

DSC01917.JPG

Det här snillet har alltså kommit i väldigt hög fart och inte fixat rondellen utan kommit upp på den och slajdat runt och hamnat med nosen åt det håll bilen kom ifrån. Två killar i bilen och vittnena kunde inte säga vem som körde så båda fick gå. Jag tycker båda skulle åkt dit så det skvätte om det. Men med den nya dialogpolisen så händer det inte mycket utan de här två kan ratta vidare. Dessutom ägde den ena killen bilen och eftersom det inte var en olycka kopplad till den här händelsen så är det ägarens ansvar att få bilen bärgad därifrån. Den har stått i fyra dagar igår så vi får se hur länge den blir kvar.

Om jag skulle bli sugen på att köpa mig en ny garderob så finns det ju butiker nere i stan som har till alla kroppar. Men på en liten tvärgata i ett område nära mig hittade jag den här butiken. Nu har jag inte riktigt bestämt mig för om jag vill se billig eller chic ut. Men nog är det ett märkligt namn på en butik

DSC01925.JPG

Vid ett hus alldeles för nära mig så får man se upp när man cyklar förbi. Hoppas också att hundägare som ofta går där ser till att vovvarna går på andra sidan gångvägen för här jädrar i min lilla låda lirar vi plockepinn.

DSC01920.JPG

Hela staketet är ruttet och har lutat i åratal men nu har de arma plankorna gett upp hoppet helt och släppt taget. F ö ska jag dit någon kväll och sno en planka eller två att ha till något framtida hantverk. Tänkte att om nu inte träet är alldeles ruttet så kunde man ha en planka att hänga julkransar på till marknader. Jag får fundera på det men för säkerhets skull så nappar jag nog åt mig ett par plankor i alla fall.

När jag cyklade hem ifrån jobbet igår så fick jag syn på två fåglar som satt på en sten nere vid dammluckorna i ån. Jag ser ju lite dåligt och pippisar har jag dålig koll på även om jag haft ögon som en hök (hoppsan!).  Är det någon utav er läsare som har en aning om vad det är för slags pippisar? Den ena såg ut som en gam när han satt och hukade men det är jag i alla fall bergsäker på att det inte är.

DSC01929.JPG

Jag hoppas ni alla har en bra lördag……..med eller utan underligheter i tillvaron.

Lite ditten och lite datten

När jag har handarbetat, stickat eller virkat då alltså så blir det ju trådändar och snuttar kvar när man avslutar ett arbete. Dessa trådar har jag nogsamt sparat för att kunna använda som stoppning om man t ex gör en virkad sittdyna eller som min vän B som stoppar alla små djur hon virkar fulla med garnändar. Då slipper man köpa stoppning och man använder verkligen varenda trådände.

Jag har ju haft burkar med trådändar som stått än här och en där men häromsisten gjorde jag slag i saken och röjde av en kökshylla och ställde alla burkarna i rad där. Lätt som en plätt då att se vad man har att tillgå i stoppningsväg och dessutom ser det lite kul ut. Tycker jag i alla fall. En del skulle förmodligen aldrig ens komma på tanken att ha sådant efter väggarna. Men jag som är lite hejsvejs gillar det här arrangemanget.

DSC01836.JPG

Jag lyckades stympa bilden så ni ser bara hälften av det som hänger under. Det är i alla fall saker som min pappa snidat. Det är en bred ”kniv” som jag använt när jag vävde band på bandvävstol. Men pappa sa att det var en smörkniv. Tänk så olika man kan uppfatta saker. Det andra är en skärbräda med en utsirad häst som handtag. Han var jätteduktig min pappa. Jag är glad att jag har så många saker kvar som han gjort. Hyllan som hela rasket står på/hänger i har min man gjort. Han var också en hejare på att fixa och dona och se till så mina idéer blev till verkliga ting.

Och nu är det väl dags för lite information om hur det förhåller sig med alla konstigheter i vår lilla stad. En del konstigheter har tillkommit och andra har upphört att vara konstiga.

Vi har ju ett sprillans nytt och svindyrt badhus som väl varit i bruk en eller två månader. Jorå var inte oroliga det finns bassänger och vatten i dom också. Det finns golv också. Dessa är de stora problemen. Tro det eller ej men golven blir så snorhala när det kommer vatten på dem så det går inte att gå ordentligt på dem. Många har ramlat och slagit i bakhuvudet och andra har ramlat framåt på gravidmagar. Personalen är skiträdd för att gå på eländet och det hela är precis som vanligt i Eskilstuna helt jädrans galet.

Nu påstår någon jeppe som varit med och upphandlat och planerat hela det här att de inom den gruppen minsann ”hade provgått sådana plattor” och då var de minsann inte hala trots att det var vatten på dem.  Eftersom jag inte använder mig av badhuset så kan jag inte lägga upp någon bild på eländet. Så därför får ni en bild på ett elände som jag har bild på.

DSC01854.JPG

Ja gott folk då var det dags för lite Fristadstorgsnytt igen. Här händer det grejer. En ca 10 cm bred och otroligt lång rostig metallist som ligger mellan plattorna och trädäcket har rest på sig ordentligt. Skruvarna har flugit all världens väg och listen är ungefär 10 cm ovanför marken. Den som har ansvaret för det här (dock inte samma lustigkurre som har ansvaret för att badhusgolvet inte går att gå på) yrar om solkurvor och annat hokuspokus.  Jag fick i alla fall in hela träskon under listen på morgonen när jag var där och fotade. Samtidigt undrade jag varför dom inte satt ut några varningskoner. Tid till det måste dom haft för det var på eftermiddagen/kvällen jag läste om det när på nättidningen.  Hoppas att ingen hann skaffa sig benbrott eller andra skador innan konerna kom på plats.

Men fontänen funkar. Jojomen. Sprutar vatten precis som den ska. Det bästa är att dom tagit bort färgerna som gjorde att fontänen såg ut som en korsning mellan ett flipperspel och ett tivoli. Nu är vatten fint och fontänigt, inte rött/grönt/blått/lila. Så det är väl en ljusglimt.

DSC01807.JPG

Dagens vardagslycka får vara de här omtankekorten jag fått av vännerna A och B. Jag som älskar katter. Korten ligger på bordet bredvid ljuset och gör mig glad varje gång jag sitter ner där.

DSC01851.JPG

Nu fick jag lite språkproblem här. Heter det konor eller koner? Heter det katter eller kattor? Nu är jag yr i mössan ordentligt.

Hoppas ni har en finfin torsdag……med eller utan språksvårigheter och solkurvor.

Att veta vad man gör……..

…..är väldigt viktigt. I det här fallet har jag absolut noll koll och har ingen som helst aning om vad jag håller på med. Vet bara att något måste göras så inte våra fina grannar får rena dåndimpen på eländet.  Jaha, var ska man börja? Vad ska man ta?  Jag klippte lite som jag tyckte blev bra och sparade en del som det kommit gröna blad på. Det blev lite konstigt i slutänden tycker jag men jag när en stor förhoppning om att det kommer att växa ut nya friska grenar som döljer håligheterna.

DSC01743.JPG

Det är minsann inte bara jag som är storögd över hur jag kan lyckas ställa till en kaprifol. I morse när jag skulle till bussen så satt den här gynnaren som förstenad och bara blåstirrade rakt in i vår lilla miniträdgård. Förmodligen lätt chockad över vad jag ställt till för han brydde sig inte ett dugg om att jag stannade och pratade med honom, vände inte ens på huvudet.  Han bara stirrade. Hoppas det finns harpsykologer någonstans i krokarna för den här han behövde nog få tala ut.

DSC01750.JPG

Gårdagens vardagslycka var när mannen fick besök av sin vän A som hade den allra raraste lilla ros med sig. Den passade precis i en kaffekopp. Sedan blev det lite mer vardagslycka när mannen kunde sitta ute en stund i solen på baksidan med en kopp kaffe.

DSC01748.JPG

Jag hoppas ni har en finfin tisdag……..med eller utan förskräckta små harar.

 

 

Nu står dom som spön i backen…..

…..mina vardagslyckor. Tänk så bra jag har det egentligen som är omgiven av människor med varma hjärtan.

Vardagslycka var när mannen fick komma hem igen och livet blir ”som vanligt”.

Vardagslycka är när dottern kommer promenerandes med en stor kasse med godsaker som hon köpt för att fira. Det fanns mums åt både fadern och modern men den största lyckan är ju att dottern kom.

Vardagslycka är när man lite trött och sliten öppnar brevlådelocket och det ligger ett illgrönt paket och lyser på botten. Min första tanke var ”vilket fint grodpapper”. Någon gång måste jag väl sett någon illgrön groda för annars är ju tanken lite märklig.

DSC01707.JPG

Paketet kom från en vän som jag bara träffat genom bloggen. En god och omtänksam kvinna med förmåga att få igång livsandarna igen. Tänk att man kan tycka så mycket om en människa som man aldrig träffat. Men skrivna ord kan nog vara lika värdefulla som talade ord och man märker fort om man är på samma linje och har samma inställning till vad som är viktigt i livet. I paketet fanns denna vardagslycka

DSC01708.JPG

Jag som älskar böcker fick en rejäl påfyllning. Inte nog med det jag fick också ett fint kort och i det låg en slant som jag ska använda till att inköpa gula tulpaner. Många tulpaner blir det så den här vardagslyckan räcker länge. Jag är verkligen tacksam både för gåvorna och för att jag förts samman med dig finaste C. Allting har en mening och tillsammans kan vi ge både värme och omtanke åt dem som behöver.

Nästa vardagslycka fick jag för en tid sedan men jag har sparat det för jag tycker så mycket om att titta på det varje gång jag går in och ut ur köket. Jag gillar hjärtan och dessa hjärtan är lite skavna och lite ojämna. Då tänker jag på att precis så är det ju med en del människohjärtan också. Lite skavna men ändå kämpar de på och slår. Tack finaste vännen B för hjärtljuset.

DSC01705.JPG

Nästa vardagslycka är något jag ler åt varje dag. Jag har ju en fin ung vän som bosatt sig i Japan. Hon talar, skriver och pratar japanska som en hel……kvinna. När hon var hem till Sverige i julas så fick jag den här jättegulliga portmonän. Jag älskar ju kattor och portmonän speglar även min barnsliga förtjusning i gulliga saker. Jag har portan framme varenda dag när jag betalar och varje gång blir jag lika glad. Ibland kan jag se hur folk tittar på portmonän och sedan på mig. Stackars alla som tappat bort barnet i sig och som prompt måste vara så vuxna och korrekta. Det kommer jag nog aldrig att bli. Hoppas jag.  Tack finaste Japan-C för den här vardagslyckan

DSC01710.JPG

Sista vardagslyckan är egentligen ingen lycka alls…..snarare en olycka. Med kameran. Med att sikta. Med att fatta att objekten förmodligen var en halvmil bort innan jag hunnit få upp kameran, ta av fodralet, sätta igång den och sedan rikta den åt rätt håll. Min busskompis (hon som skrattade på sig när jag predikade för gatuanden) fick nästan dåndimpen.

Så nu blir det så här igen. Här har ni själva himlen men ni får använda er egen fantasi och se en jättestor plog med gäss på väg åt helt rätt håll på himlen. Jädrans pippisar. Inte fasen hade dom behövt flaxa så fort och ha så bråttom norrut. Dom kunde faktiskt ha gjort en paus och låtit mig hinna fumla till en bra bild till min blogg.

DSC01706.JPG

Ja ja. Ni fick i alla fall se några sketna lyktstolpar och toppen på ett cykelstall. Det är väl inte fy skam.

Jag hoppas ni alla haft en riktigt solig onsdag………..med eller utan stressade gäss.

 

Axelvärmare och ett fiffigt fodral

Min dotter har flinka fingrar och har fått massor av garn av mig från min ”svärmorssäck”. När hon var här sist hade hon med sig lite och visade upp. Det var två färdiga axelvärmare och en påbörjad. De två färdiga lyckades jag inte tjata av henne men den som var påbörjad lade jag vantarna på för framtida marknader.

DSC01690.JPG

Det går så jädrans fort när hon virkar och ser så lätt ut. Hon skulle göra några små pytteponchos åt mindre barn som jag också ska ta med mig ut på marknad. Kul att ha med sig lite av varje. Hon funkar lite som min fina granne B för båda är kvicka i tassarna och har huvudena fulla av nya idéer medan jag själv bara tråkar på med samma bekväma arbeten. Önskar att jag var lite mer äventyrlig faktiskt.

När hon var här så hade hon sitt lilla reseset med sig också. Jag tycker det är så gulligt och dessutom är det kanonbra och funktionellt. Passar bra i handarbetskassen när man går på visit.

DSC01691.JPG

Fack för nålar och nålpåträdare, för virknålar och för saxen. Nu hade hon ”fel” sax med sig  för den här var lite lång. Men det funkar utmärkt. När man sedan är klar är det bara att vika ihop hela härligheten och vips blir det så här

DSC01692.JPG

Som lite extra bonus så kommer det lite uppdatering om fontänen och torget. Fontänen blev ju framhackad ur isen och sedan pytsade den ut vatten i några dagar. Nu ligger den som ett stort trist plåtskrov igen. Undrar vad som felas denna gång.

DSC01680.JPG

Nu är betonggravarna avspärrade och ska göras om. Det ska läggas svarta plattor i botten och så ska det komma till vackra stenar. Stora eller små vet jag inte. Men det skulle vara roligt så barnen har någonstans att bada. Vem tusan låter sina barn bada och leka i en bassäng mitt på ett torg som är omgivet av krogar. Det ligger ju allt möjligt i vattnet varenda morgon när man går till jobbet (i somras alltså när de var vattenfyllda). Det hamnar nog både glas och annat i bassängen och jag är ganska säker på att det dessutom är stillastående vatten.  Undrar hur många miljoner det här extraarbetet kostar oss arma skatteslavar.

Men idag sken solen i alla fall och det var jätteskönt och värmande när man satt i lä. Jag fick en stund ensam i busskuren på väg hem från jobbet och då var det varmt och gulligt.  Det är ljust på mornarna när jag släpar mig iväg och faktiskt ljust ganska länge på eftermiddagarna. Nu känns det att vi går åt rätt håll.  Voj voj voj det går mot gräsklippning och utemålning med stormsteg.

Jag hoppas ni alla har en vilsam onsdagskväll…..med eller utan axelvärmare.

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag