Hej…..är ni kvar?

Oj så länge sedan det var som jag bloggade. Det har varit lite lågt här ett tag och jag har haft jämt göra att hänga med. Det börjar ju närma sig årsdagen för mannens bortgång och jag antar att det är därför livet känns lite marigare än vanligt. Inte så att jag är helt under isen utan bara så att allt går väldigt mycket saktare och jag är ganska trött hela tiden.

Men nu ska vi ha det lite trevligt och skojsigt. Det är ju det den här bloggen är till för. Att roa både mig själv och er. Så nu sätter vi full fräs.

Först ut är världens kaxigaste hästsvans. Den tillhör en kollega till mig och varenda morgon jag ser henne och hon lyckats få till en tofs av sitt ganska korta hår så blir jag så himla glad. Ibland skrattar jag högt och jag talar alltid om för henne att hennes tofs är den härligaste och kaxigaste tofs som finns.Ibland är själva snodden längre än tofsen. Så jädrans härligt, roligt, häftigt.  När livet är lite tjorvigt så är det härligt att få småskratta och få upp mungiporna redan på morgonen. Så heja dig K, fortsätt vara den härliga roliga tjej du är.

DSC02135.JPG

Vår lilla granne Torshälla fyller 700 år i år och de tappra stick- och virkdamerna som håller till hos Avig & Rät i Torshälla har hjälpt till att hotta upp det lilla torget. Vad sägs om en soffa klädd med ullig stickad filt med tillhörande pilsnerflaska, kaviarmacka och kudde.

DSC02144.JPG

En del träd har blivit ”påklädda” och utsmyckade. Här vankas både blad, larver, sniglar och blommor på samma stam. Här har vi dock både kycklingar och andra saker. Tänk att man  på ett så enkelt sätt kan glädja så många. Ja, enkelt och enkelt.  Det kräver ju sin kvinna att få till alla dessa härliga roliga saker men vad jag menade är att man blir nästan gladare av det här än av ett konstverk för miljontals kronor som man inte förstår sig på.

DSC02141.JPG

Men Ebeling förstår man sig på. Här har den vackra Vattenbärerskan som står på Östra Torget i Torshälla fått sig ett par finfina benvärmare till 700-årsfirandet..

DSC02145.JPG

Hela detta inlägg är väl egentligen påfyllning av vardagslyckor. Man blir glad av dem.  Men jag har fullt med andra vardagslyckor att tänka på också. Stekt strömming med potatismos som mina vänner A och B bjudit på vid två tillfällen samt älsklingssoppan som jag fått glädjen att av hjärtans lust sleva i mig. Mums!

Jag hoppas ni alla har en finfin lördag…..helst med fullt av små vardagslyckor.

Värme åt olika håll

DSC02066.JPG

När en vän hör av sig och behöver fjärrvärme till människor i nöd då är det bra att ha en fylld välgörenhetslåda eftersom det fortfarande går väldigt trögt med hantverkeriet.  Jag hade i alla fall lite smått och gott av olika slag att skicka till min vän C för vidare befordran. Nu ser man nästan botten på lådan så jag måste få upp farten lite igen. Jag har faktiskt stickat lite på bussen hem från jobbet vissa dagar. Har i alla fall med mig en liten stickning i väskan.

Av någon underlig anledning så skickar jag fortfarande med posten. Ja, eller som det nu heter, Postnord. Ett riktigt sunkigt och unket företag.  Jag skickar ofta kort och frankerar med brevporto. Då ska det levereras dagen därpå. Det händer aldrig numera. Förr funkade det kanoners. Nu kan det ta både tre och fyra dagar innan det kommer fram. Man betalar för A-post men får B-posthantering.  Det här paketet kom i alla fall fram i tid men tog god tid på sig.

C är en klok kvinna för hon skickar med Schenker. Det funkar fint och tänk så mycket fint och roligt ryms i ett paket från henne. Här ska ni se

DSC02123.JPG

Den underbara boken om Denis Mukwege ska jag spara på lite. F ö var det ju ett tv- program  om honom och Panzisjukhuset här om kvällen. En fantastisk medmänniska som försöker ”laga” trasiga kvinnor och barn. Jag skulle önska att det var hans tur att få fredspriset snart nog. Han har väl varit kandidat vid ett par tillfällen om jag inte minns fel.

Massor av böcker, en fin årsalmanacka från AFFC och en vacker tulpankasse.  Garn, servetter och etiketter, ja den goda C lyckas få ner så himla mycket i en liten kartong. Tror hon trollar faktiskt.  Kul med böckerna för C har fått mig att börja läsa författare som jag aldrig läst förut.

Så visst är väl det en form av vardagslycka åt två håll. Att ha möjlighet att skänka värme och att ha förmånen att få ta emot omtanke.

Jag hoppas ni har en kanonsöndag……med eller utan värmepaket

 

 

När hösten kommer är det viktigt med färger

Nu när det börjar mörkna allt tidigare och det är mörkt när man går på morgonen så är man i ett väldigt behov av sådant som piggar upp och får fart på glädjen i kroppen. Då är färger någonting som funkar fint för mig. Jag blir glad av färger och glädjen liksom studsar runt i kroppen. Så nu ska jag visa några av veckans glädjeämnen.

Vi kan börja med fontänen. När den var ny och fungerade så höll den på att göra mig vansinnig. Den ändrade färg fem sex gånger på någon minut och påminde om ett tivoli eller ett flipperspel. Sen kollapsade ju eländet turligt nog och när den sedan kom igång efter något år så har den sprutat bara vatten. Ingen färg. Jag har tyckt att det varit kanonfint. Men så var det en vän som bor i Boråstrakten som tipsade mig om att det faktiskt var färg på vattnet. Jag fattade ingenting. Jag cyklar ju förbi där i halvsjutaget varje morgon och hem varje lunch. Då har det inte varit någon färg. Ännu lustigare är ju egentligen att man ska få höra ifrån Borås hur det funkar med fontänen här.

Men nu har jag löst gåtan med det tror jag. För nu ser även jag att det är färg på vattnet. Nu när det är mörkt så har dom ändrat till färg. Tidigare hade dom säkert haft färg på vattnet under kvällen och natten bara. Då är ju inte jag ute och far så det hade jag missat.  Nu ser det ut så här på mornarna när jag cyklar förbi och jag blir jätteglad av det. Det är väldigt fint i höstmörkret. Dessutom flipperspelar inte färgerna utan det är en och samma färg. Tjusigt. Men under dagen återgår den till ”vanlig vattenfärg”.

DSC01972.JPG

På min cykelväg till och från bussen till jobbet så passerar jag ju över bron och vattnet vid fontänen. På ena sidan av bron är det en park och där i hörnet mellan cykelbanan och parken hittade jag den här trevliga stenhögen en dag. Tänk så enkelt det är att göra någon glad för nog drog jag på smilbanden när jag såg det här

DSC01973.JPG

Som mindre lustig bonus fick ni se skuggan av mig. Nog för att jag är lite rund och har volanger runt midjan men här ser det ut som om jag var iklädd ett mindre tvåmanstält. Hujedamej!

Min dotter är ju precis som jag lite lattjo. Skillnaden mellan henne och mig är dock att hon sprutar ur sig idéer som hon sedan omsätter i praktiken. Det gör ju inte jag, jag har massor av idéer men de stannar tyvärr oftast i idéstadiet. Hon vågar sig dock på allt möjligt medan jag storögt bara glor och beundrar. Här ska ni få se vad hon hittat på den här gången. Inte nog med att hon gjorde mastodontöverkastet av små mormorsrutor nu håller hon på med en långtröja i …….just det, mormorsrutor. Himmel och pannkaka vilket jobb. När jag frågade henne var hon fått mönstret ifrån så tittade hon frågande på mig och sa att inte hade hon något mönster utan hon provade sig fram. Sådan skulle man vara. Här kommer skapelsen, full av färg. Något som man blir riktigt glad av att se

DSC01969.JPG

Den är ju som sagt och synes inte klar än. Men det ska bli kul att se den färdig. Heja dig S! Den är ju gjord helt i restgarner så det är återvinning när det är som bäst.

Dagens vardagslycka får bli höstens sista blommor från min granne A-Ms land. Så fina och så färgglada. Zinnea tror jag bestämt att de hette de små glädjespridande växterna. Tack snälla A-M o I för all blomsterglädje jag fått under sommar och höst.

DSC01915.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en riktigt färglad lördag……med eller utan läskiga skuggor.

 

 

Ibland har man tur

Som jag skrev i det förra inlägget så skulle jag ju ha varit med min kompis på marknad förra helgen. Jag avstod ju från det nöjet och när klockan var fem på lördagen och kompisen hade kommit hem så förstod jag att jag hade haft en väldig tur som inte följt med. Jag hade banne mig fått dåndimpen redan från början och när sedan getingsvärmen kom då hade jag nog varit bortom all räddning.

Hennes man följde med för att vara behjälplig vid tältuppsättningen. Det sket sig rejält för hela tältet kollapsade på ena sidan. När dom försökte rätta till det så rasade det ihop i andra änden. Vi har aldrig haft sådana problem tidigare. När dom hållit på länge och väl så rann sinnet till och de packade ihop de eländiga resterna av tältet, stoppade det i bagageluckan för vidare befordran soptippen på vägen hem.

Kompisen fick alltså stå hela dagen i sol och blåst utan tält. Inte nog med det för efter ett tag kom det en annan liten tant och ställde upp sina grejer straxt bredvid. Honung. Det var så mycket getingar omkring både den tanten och kompisen så jag är själaglad att jag inte följde med enbart av den anledningen. Hujedamej för getingar!

När jag rotade runt i ett skåp häromsistens så hittade jag två mindre gobelängbitar föreställande en slädtur. Ja ja jag vet att det fortfarande är sommar men det kommer ju en vinter också. Ganska snart. Jag tog fram bitarna och tänkte att de här kunde jag göra en kudde av. Nu tillhör det saken att jag är uslare än uslast på att sy med symaskin. För det första har jag göra en hel jädrans evighet med att trä den. Ändå är det här den enklaste av de enkla modellerna. Jag behöll den efter mamma för jag tänkte att en vacker dag ska jag nog lära mig att sy i alla fall. Men det är nog inte troligt för jag har ingen som helst fallenhet för det. Jag tycker nog inte att det är särskilt roligt heller. Men nu jädrars skulle här sys.  Jag fick ihop bitarna i alla fall och här får ni se det som så småningom kommer att bli en bullig kudde. Jag tänkte fylla den med garnändar och lite stoppning jag har kvar sedan tidigare. Jag tror det blir bra.

DSC01895.JPG

Kommer ni ihåg pelargonerna som jag gnällde och gnölade över att de såg helt galna ut. Ett par av dem ser väl fortfarande lite konstiga ut men jisses vad de blommar. Två av dem fick stå i en liten skamvrå bakom verandadörren. Det gjorde visst ingenting för där trivdes dom alla tiders bra och blommade på utav sjutton. Men några fler blad blev det inte på dem.

DSC01882.JPG

Jag har ju ingen bil att tillgå numera så vad jag än ska göra så tar jag cykeln. Jo förresten visst har jag tillgång till bil via vänner och kamrater inte tu tal om annat. Men jag vill klara mig själv så gott det går. Jag tog alltså cykeln till Willys för jag hade pantkvitton som jag behövde handla för. Som ni vet så samlar jag burkar på jobbet och handlar till Kvinnojouren för pengarna. Det blir några tusenlappar per år.

Nu tog jag cykeln och fräste iväg till Willys och när jag kom ut igen med två kassar som jag lastade uppepå varandra  samt förankrade i cykelkorgen så upptäckte jag att det nog inte blev tal om att cykla hem. Jag fick leda cykeln för det var nästan omöjligt att svänga med 15 schampoflaskor och 10 flaskor handtvål i cykelkorgen. Jösses så tungt det blev.

Nåja det var bara att knalla på i solgasset. Jag gick igenom en liten park där det finns en  botaniskt trädgård, en liten å, lekplats för barn, ett fik och massor av änder. När jag gick förbi den lilla ån så fick jag syn på vita näckrosor. Så vackert. Jag letade efter ett ställe att luta cykeln emot då det absolut inte gick att ställa den på stödet för då stjälpte den av tyngden. Hittade ett ställe. Plockade ur kameran ur väskan och gick glatt ut på gräsmattan för att komma närmare näckrosorna. Men det gick inte sörru för då klev jag visst in på ändernas revir. Just då sov hälften och den hälft som var vaken  talade mycket högljutt om för mig att jag kunde dra åt pipsvängen. Gjorde jag inte det för egen maskin så skulle dom komma och hjälpa mig.  Men om ni spänner ögonen och riktigt koncentrerar er så ser ni skymten av vita näckrosor i vattnet.

DSC01897.JPG

Idag är det lördag och jag har varit ute på cykeltur. Jag skulle cykla till Jysk och köpa innerkuddar men jag kom bara en bit på vägen för så stannade jag på en loppis och där satt det en liten tant och hon hade fyra nya innerkuddar att sälja. 10:- styck. Tror ni jag var snabb när jag snodde åt mig kuddarna. Jojomen, lika snabb som Lucky Luke som drog snabbare än sin egen skugga. Så nu har jag finfina innerkuddar. Då blir det till att knåpa ihop några kuddar till bara. I mitt fall är det inte så bara. Men nu har jag ett mål att nå och det är bra.

Vidare till en tapet- och målarfärgsbutik där jag tänkt mig köpa lite spackel och en liten spackelspade.  Liten spackelspade fanns men storleken på spackelförpackningen fick mig att inse att den skulle räcka åt hela radhuslängan i tio år. Så det blev inget köpt där.

Jag har förmodligen spackel och spackelspade ute i boden men dit vågar jag inte sticka näsan för där finns det getingbon. Två stycken som jag har sett. Jag ska ta ner dom i vinter för då sover väl odjuren. Eller om di är döe.  I vilket fall får det vänta med spacklande till senare.

Men Lidl kan man i alla fall lita på. Där fanns det både glass och Cola Zero. Hurra!

Nu ska jag försöka beta av några gula lappar (jag skriver vad jag behöver göra på gula postitlappar och sätter på en bänk i köket). Lappen med köpa kuddar är borttagen och likaså lappen om vad som behövs från Lidl. Nu är det bara tråååååkiga lappar kvar.  Någon som kör med samma system och eventuellt vill byta lappar med mig?

Jag hoppas ni har en kanonfin lördag…….med eller (helst) utan getingar

 

Lite ditten och lite datten

När jag har handarbetat, stickat eller virkat då alltså så blir det ju trådändar och snuttar kvar när man avslutar ett arbete. Dessa trådar har jag nogsamt sparat för att kunna använda som stoppning om man t ex gör en virkad sittdyna eller som min vän B som stoppar alla små djur hon virkar fulla med garnändar. Då slipper man köpa stoppning och man använder verkligen varenda trådände.

Jag har ju haft burkar med trådändar som stått än här och en där men häromsisten gjorde jag slag i saken och röjde av en kökshylla och ställde alla burkarna i rad där. Lätt som en plätt då att se vad man har att tillgå i stoppningsväg och dessutom ser det lite kul ut. Tycker jag i alla fall. En del skulle förmodligen aldrig ens komma på tanken att ha sådant efter väggarna. Men jag som är lite hejsvejs gillar det här arrangemanget.

DSC01836.JPG

Jag lyckades stympa bilden så ni ser bara hälften av det som hänger under. Det är i alla fall saker som min pappa snidat. Det är en bred ”kniv” som jag använt när jag vävde band på bandvävstol. Men pappa sa att det var en smörkniv. Tänk så olika man kan uppfatta saker. Det andra är en skärbräda med en utsirad häst som handtag. Han var jätteduktig min pappa. Jag är glad att jag har så många saker kvar som han gjort. Hyllan som hela rasket står på/hänger i har min man gjort. Han var också en hejare på att fixa och dona och se till så mina idéer blev till verkliga ting.

Och nu är det väl dags för lite information om hur det förhåller sig med alla konstigheter i vår lilla stad. En del konstigheter har tillkommit och andra har upphört att vara konstiga.

Vi har ju ett sprillans nytt och svindyrt badhus som väl varit i bruk en eller två månader. Jorå var inte oroliga det finns bassänger och vatten i dom också. Det finns golv också. Dessa är de stora problemen. Tro det eller ej men golven blir så snorhala när det kommer vatten på dem så det går inte att gå ordentligt på dem. Många har ramlat och slagit i bakhuvudet och andra har ramlat framåt på gravidmagar. Personalen är skiträdd för att gå på eländet och det hela är precis som vanligt i Eskilstuna helt jädrans galet.

Nu påstår någon jeppe som varit med och upphandlat och planerat hela det här att de inom den gruppen minsann ”hade provgått sådana plattor” och då var de minsann inte hala trots att det var vatten på dem.  Eftersom jag inte använder mig av badhuset så kan jag inte lägga upp någon bild på eländet. Så därför får ni en bild på ett elände som jag har bild på.

DSC01854.JPG

Ja gott folk då var det dags för lite Fristadstorgsnytt igen. Här händer det grejer. En ca 10 cm bred och otroligt lång rostig metallist som ligger mellan plattorna och trädäcket har rest på sig ordentligt. Skruvarna har flugit all världens väg och listen är ungefär 10 cm ovanför marken. Den som har ansvaret för det här (dock inte samma lustigkurre som har ansvaret för att badhusgolvet inte går att gå på) yrar om solkurvor och annat hokuspokus.  Jag fick i alla fall in hela träskon under listen på morgonen när jag var där och fotade. Samtidigt undrade jag varför dom inte satt ut några varningskoner. Tid till det måste dom haft för det var på eftermiddagen/kvällen jag läste om det när på nättidningen.  Hoppas att ingen hann skaffa sig benbrott eller andra skador innan konerna kom på plats.

Men fontänen funkar. Jojomen. Sprutar vatten precis som den ska. Det bästa är att dom tagit bort färgerna som gjorde att fontänen såg ut som en korsning mellan ett flipperspel och ett tivoli. Nu är vatten fint och fontänigt, inte rött/grönt/blått/lila. Så det är väl en ljusglimt.

DSC01807.JPG

Dagens vardagslycka får vara de här omtankekorten jag fått av vännerna A och B. Jag som älskar katter. Korten ligger på bordet bredvid ljuset och gör mig glad varje gång jag sitter ner där.

DSC01851.JPG

Nu fick jag lite språkproblem här. Heter det konor eller koner? Heter det katter eller kattor? Nu är jag yr i mössan ordentligt.

Hoppas ni har en finfin torsdag……med eller utan språksvårigheter och solkurvor.

Vänförfrågan och pelargoner

Jag är ganska fascinerad av det här med gillaknappar och vänförfrågningar. För en del tycks det vara väldigt viktigt. Dock är det ju givetvis inte alltid negativt och har väl inte alltid med bekräftelsebehov att göra utan är bara skojsig upplysning om att någon gillar en eller det man skriver. När det stadiet slutar och man börjar skriva utefter vad som ger mest gilla eller vänförfrågningar då har det blivit galet.

Härom veckan satt jag och pratade med en fin kamrat på jobbet. Hon var jätteglad för att hon fått en vänförfrågan från en ny bekantskap. Jag  som lever utan facebook och smarta telefoner tänkte att jag ska väl också göra henne glad. Så fram med papper och penna. Här har ni resultatet

DSC01842.JPG

Hon höll på att skratta ihjäl sig när jag räckte över lappen. Hon kryssade i alla fall i ja-rutan. Så enkelt var det att göra någon glad. Till saken hör att hon lade ut den här på sin facebook och efter några timmar hade hon över 60 gilla. Ja jädrans, det ena ger det andra.  Tilläggas bör att den här fantastiskt härliga kvinnan inte tillhör den kategori som mäter sitt eget värde i gillamarkeringar och vänförfrågningar.

Om jag går till mig själv så skulle jag slutat blogga för länge sedan om jag skulle räknat gillamarkeringar. Jag får inte många sådana men jag är fullt nöjd med besöksantalet och visningarna av min blogg. Det gör mig jätteglad att så många vill läsa. Får man sedan en och annan kommentar……ja det är väl som ett slags gilla…..då blir jag ännu gladare. Men jag fortsätter att skriva om det som faller mig in just för dagen. Tror det är bra så för min del.

Så var det det där med pelargoner. Blommor, det är svåra grejer det. Jag har definitivt inte gröna fingrar. Jag har ju pelargoner som jag tycker mycket om. Men i år vete sjutton vad som har hänt med dom. Den ena är grenig och utan blad men med mycket blommor, den andra är enpinnemager med en minimal blomma och den tredje är stor, frodig och fet men helt utan blommor. Ja jösses säger jag bara. Dom får väl stå till allmän beskådan på min altan. Dom kanske inte precis har en dålig dag utan mer en dålig sommar. Men strunt samma, dom är mina och dom får duga.

DSC01850.JPG

Vardagslyckan för dagen får väl vara när min närmaste granne ringer på och har plockat vildhallon och smultron i en liten burk. När man lägger upp dem på tallriken med massor av grekisk yoghurt till då är det vardagslycka av kolossalformat. Jajamen. Tack fina A-M, det var så gott. Det smakade sommar och omtanke. De allra bästa smakerna.

DSC01843.JPG

Oj jag höll på att glömma. Jag ska väl redovisa fortsättningen på min jättemormorsruta som jag började på förra veckan. I fredags besökte jag min vän i garnaffären Avig & Rät i Torshälla igen. Här ser ni hur den har växt

DSC01849.JPG

Jag hoppas ni alla har en fin lördag………….helst utan knäppiga pelargoner.

Små små pyttesteg

Livet är inte precis lätt. Jag vet att jag någonstans måste hitta mig själv igen och skapa mig ett liv utan mannen. Det är inte lätt. Vissa dagar är riktigt usla och andra är riktigt bra. Det svajar och ofta känns det som om allt gått i stå. Men man får kämpa på. Vara uppmärksam och se de många vardagslyckor som ändå finns. Man får skapa sig en trygg plats och en tillvaro som ger ro. Jag försöker i alla fall med det. Hela tiden. Men jag saknar buset, skratten och musiken. Det är så väldigt eländigt tyst. Men var sak har sin tid och det måste få ta den tid det tar. Inget går att skynda på men man får nog akta sig så man inte fastnar i någon slags negativ spiral.

Men nu tycks vissa saker ha ändrat sig i alla fall. Förra lördagen sydde jag ihop alla små mössor som jag stickade på lasarettet. Det blev en del. Alla mössor är stickade av skänkta garner och skall gå till välgörenhet. Fjärrvärme.

DSC01833.JPG

På bordet ligger också saker som jag fått och som betyder mycket. Som gör mig glad. Mannens ljus som alltid brinner då jag är hemma, vänskapsboken, ett kort från vänner, barnbarnets keramikhjärta ”världens bästa morfar” i en liten keramikskål med hjärta som jag också fått av vänner. Ett doftljus och min målarbok med pennor som jag fått av en kär arbetskamrat som förstod hur allt var. Jag byter saker på bordet då och då och har dessa saker som kraftkälla och vetskap om att jag inte är ensam. Bara ensam inuti.

I fredags när jag var hos min vän som har garnaffär så pratade vi mycket om det här med att jag inte rört en stickning eller en virkning sedan mannen gick bort. All glädje i handarbete tycks som bortblåst. Det är märkligt eftersom det varit det roligast jag vet. Men det är som det är. Hon föreslog att jag skulle handarbeta när jag var hos henne. Jag kunde ha ett arbete liggande där och handarbeta i sällskap med henne. Man kan ju alltid försöka tänkte jag och inhandlade raskt en virknål och ett nystan Marino Soft. Jag satsade på det enklaste enkla. En gigantisk mormorsruta. En tråd att fästa och i övrigt bara veva runt varv efter varv utan att behöva tänka. Det verkade funka för jag virkade på ett tag och det kändes bra. Så med små små steg tar jag mig framåt, en dag i taget. Någonstans i allt det vilsna finns jag ju och jag behöver bara hitta mig själv igen.

DSC01847.JPG

Dagens vardagslycka är en trippel. Det är helt fantastiskt hur naturen kan få till det. Mina närmaste grannar har ju rosor på framsidan. Dessa rosor har stått där sedan 1965 då husen byggdes. Aldrig blivit vattnade. De bara växer och växer. Här ska ni få se på tjusigheter

DSC01844.JPG

Stora som boxarnävar och helt fantastiska. Ibland är världen alldeles otroligt vacker.

Jag hoppas ni alla har en riktigt bra lördag………..med eller utan mormorsrutor.

 

 

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag