Nu var det nog

I början på året så funderade jag på det där med pengar och pension. Jag har ju jobbat halvtid största delen av mitt liv och däremellan hoppat in och jobbat extra som uska mellan varven. Så någon hejdundrande pension var det ju inte att se fram emot. Ni vet sådana däringa fallskärmar som de flesta mer eller mindre oärliga makthavarna vecklar ut när skiten hamnar i fläkten.  Nä någon sådan var det då inte att tänka sig. Lika bra det förresten för jag tror man förändras som person om man är van att klara sig på smått och sedan vräks det pengar över en. Det kan nog få den mest ståndaktige att vackla.

Nåja, så långt var jag i mina funderingar när jag kom att tänka på att man kan aldrig kalla sig fattig om man har råd att röka. Det är dyrt att vara rökare i Sverige. Mina cig kostade 60:- asken. Jag rökte ett paket om dagen och har gjort det i alldeles för många år. Då är man inte fattig.

I början på året gick jag och väntade på besked om jag skulle få avtalspension som jag ansökt om. Företaget ville bli av med folk och då är det ju lämpligt att börja med de äldsta tyckte jag. De unga behöver ha jobbet kvar. Jag har gjort mitt efter nästan 43 år på företaget.  Med tanke på att jag då skulle få mindre än lönen fick mig in på tankebanan att oj jag kanske blir fattig. Jag kanske måste sluta röka.

Men så snodde tankarna runt lite till och hamnade rätt. Varför ska jag vänta och se om jag blir fattig eller inte. Varför inte sluta röka ändå. Sagt och gjort. Jag bestämde ett datum. När den dagens kväll kom skulle jag ha rökt min sista cigarett.  Det var den 27:e januari och jag har inte rökt sedan dess. Inte ett bloss. Det märkliga är att jag har inte en endaste gång varit sugen och haft svårt att låta bli. Jag umgås som vanligt med dem som röker och det berör mig inte alls. Lite konstigt alltså för jag har ju i alla fall rökt i 50 år.  Så jag säger som Dag-Otto….hä ä det ökfitt. Heja mig!

Här ska ni få en liten kavalkad av vardagslyckor som den här sega människan bakom bloggen ligger efter med att visa upp. Men vardagslyckor är ju sådant som stannar i hjärtat så det har ju egentligen ingen roll.

DSC02196.JPG

Årets första tussilago som barnbarnet hade plockat på vägen hem till mig. Små underbara solar som talar om att våren verkligen är här.

DSC02241.JPG

Gullvivor som påminner mig om barndomen då min pappa kom hem från skogen med en stor bukett åt mig. Dessa har jag fått av mina grannar A_M och I.

DSC02274.JPG

Även denna bukett kommer ifrån mina närmaste grannar A-M och I. Tusen tack. Även dessa är ju barndomsminnen.Varje dag blir jag påmind om att att jag har det väldigt bra. Att jag har människor omkring mig som bryr sig om och som finns för mig i både skratt och gråt. Det är fantastiskt. Jag är oändligt tacksam för det.

Jag hoppas ni alla har en kanonfin torsdag………helst utan cig men med mycket blommor.

 

 

Marknad…..värme…..och en kanon

Förra lördagen stod jag och min kompis på gammeldags marknad i Malmköping. Det är en trevlig liten marknad tycker jag och vi har varit med på den i många år.  I år var det så varmt så man höll på att få dåndimpen. Jag fyllde på vattenflaskor hela tiden och drack som en kamel. Vid ett par tillfällen var jag in i kyrkan och lånade toan och sköljde hela huvudet med iskallt vatten. Inte i toan då utan i handfatet. Bäst att klargöra saker och ting eftersom jag kan uttrycka mig lite luddigt ibland. Det var omåttligt varmt.

Det blev inte av att gå runt och fotografera för den energin fanns inte riktigt. Vid ett tillfälle när jag var upp till torget så hade jag kameran med mig och resultaten får ni se här. Suddiga, soliga och knorkiga men ni kan nog ana vad de visar.

DSC02268.JPG

Mitt i solgasset körde det här bandet härlig musik. Jag var inte avis på den som lirade tuba i värmen. Det var 26 grader i skuggan och dom stod mitt i solen.

DSC02270.JPG

Yvonne Persson med adressen http://www.yphantverk.se från Enköping hade en massa härliga djur i trä och ull. På bordet bredvid hade hon mindre djur som man t ex kunde dra efter sig i ett snöre. Jättefina saker.

DSC02269.JPG

Gunnel Talborn från Växjö stod och vek och grejade och tillverkade fantastiska midsommarstänger i halm. Vilket arbete.

Nu hade jag tagit mig över torget till mina utländska vänner som säljer så god mat. Jag köpte falafel, piroger med fetaost och spenat, falafelrulle och något mer. Sedan gick jag tillbaka till vårt tält. Precis bakom vårt tält var det en rabatt utan blommor eller buskar utan bara jorden. Bakom den var det gräsmatta och en mindre fontän med flagad botten och stenar omkring. Jag sa till min kompis att nu sk*ter jag i det här jag badar fötter och ben i fontänen för annars får jag spader. Jag hade sådana där ministrumpor i träskorna och jag klev i med strumporna på. Strosade i fontänen. Upptill sprutade det vatten som såg rent och fint ut. Där stoppade jag huvudet. Pju…..så skönt. Jätteskönt.

Nu kom det tanter med hundar och stannade en bit bort men jag tjoade att dom kunde komma med sina fyrbentingar för vi fick plats allihop i fontänen. Tanterna blev jätteglada och släppte i sina jyckar. Jag öste vatten över deras ryggar och dom stod alldeles stilla och tyckte nog att det var väldigt skönt.  Sen var det bara upp ur poolen och försöka sälja igen. I värmen.  Jag funderar ibland på om folk är heroiska eller galna som går på marknad när det är trettio grader varmt. Å andra sidan påverkas inte alla av värmen. Min man, min mamma och min pappa älskade värmen och de njöt när det var vrålhett ute. Då när en annan låg inne i sitt badkar som var fyllt med iskallt vatten.  Så nog är vi människor olika allt.

Det kom en dam och köpte en trekantssjal av mig. En bra stund efter att hon gått så gick jag framför bordet för att se till så att allt var ok på framsidan. Då såg jag att det låg en lång rulle med en rund vaxduk på nedanför mitt bord. Jag tog upp den och frågade folk som stod omkring om det var deras. Det var det inte. Då kom en dam ifrån ståndet bredvid och sa att hon visste vem som glömt den. Det var kvinnan som köpt sjalen av mig för hon hade handlat av min granne innan och då hade hon rullen med vaxduk i handen.  Då visste jag ju precis vem det var.

Jag sa till kompisen att jag tar ett snabbt varv runt och tittar efter damen. Jag såg inte till henne och gick då på baksidan av rådhuset. I skuggan. Då fick jag väl upp någon högre fart än sniglandet man orkade med på solsidan. Det står kanoner på var sida om ingången. Har stått där i evinnerliga tider. Nu var min hjärna så inkokt så jag såg inte ens kanonskrället. Den är skitstor. Så med hyfsad fart drar jag med pannan före rätt in i kanonröret. Joråsåatt. Snacka om vimmelkantig. Boink. Jag såg både solar och månar.

Eftersom det satt en flock barnfamiljer bredvid och stirrade storögt på mig när jag försökte stånga undan kanonen så kunde jag ju inte använda mig av mitt vanliga mustiga vokabulär som jag brukar när det går åt pipsvängen. Istället fick jag ur mig ett jönsigt -hoppsan, oj så det kan gå.  Sen vinglade jag tillbaka till vårt tält och bestämde mig för att stanna där resten av tiden.

Jag drag sex flaskor vatten men kände ändå att jag var på gränsen till uttorkad. Yrslig och kraftlös. Trots detta var det en riktigt bra dag. Första marknadsdagen för året.

Kan tillägga att damen kom tillbaka och letade efter var hon glömt sin vaxduk så slutet gott och allting gott.

Vardagslycka är när man kommer hem och ser de fina blommorna som jag fått av vännerna A och B. De står och hälsar mig välkommen hem varje dag.

DSC02257.JPG

Jag hoppas ni alla har en kanonfredag……med eller utan vildsinta kanonkrockar och vaxdukar på rymmen.

Nä nu är det skärpning som gäller

Jag upptäckte att det var väldigt länge sedan jag uppdaterade min blogg. Jag älskar ju att blogga så jag kan egentligen inte förstå att jag inte kommit till skott med det. Men nu jädrars får det det bli fart på det här gamla skrället. Här ska bloggas. Håll i hatten gott folk för nu åker vi.

Eftersom det är evigheter sedan som jag bloggat så har jag ju massor av vardagslyckor på lager och jag kan garantera att dom inte kommer att hamna här i tur och ordning utan lite huller om buller och här och där.

Min kamrat T och jag försöker att ses och äta lunch en gång i månaden i alla fall. Ibland kan det vara svårt att pussla ihop dagar och tider men huvudsaken är att man håller samman och ses när man kan.  Efter en lunch tog vi en promenad ner i ett villakvarter och där hittade jag den här jättefina muren med kupat tegel uppepå. På teglet växte mossa så himla vackert. Det är rent otroligt så mycket fint naturen bjuder på bara man ger sig tid att vara uppmärksam.

DSC02134.JPG

Samma kamrat visade mig vid ett annat tillfälle hur man matar sin bil. Ja jösses. Alltså…..man parkerar bilen……kliver ur, rotar runt som en tok i bakluckan för att hitta rätt sladd till apparaten och när man väl hittat rätt så går man framom och trycker in den ena änden i bilen och den andra i apparaten på stolpen. Tjolahopp tjolahej…..sen är det bara för den lille bilen att matas. Javisst är det en elbil men jag är ju usel på att förklara sådana här märkliga saker. Bra är det väl i alla fall för vi kom ända hem sedan efter den amningen.

DSC02175.JPG

Någonting jag verkligen förstår mig på det är i alla fall tulpaner och choklad. Tack snälla T för det.

DSC02139.JPG

Den 27:e april var det ett år sedan mannen gick bort. Kamrat T och jag tog en tur ut till vackra Sundbyholm där vi åt något som jag aldrig i hela livet ätit förut. Matvåffla. När vi kom in på fiket så fanns det matvåffla för 85:-. Jag är normalt absolut inte snål och är ju egentligen rent usel på att spara och hålla i pengar men va fasen…….en våffla för 85 spänn där gick min gräns. Efter lite resonemang så bestämde jag mig i alla fall för att ta en eftersom min kompis sa att dom var jättegoda. Den jag fann minst märklig i sin kombination med ”pålägg” var en med  chevréost, valnötter, honung,  lök och någon slags sallad.  Eftersom jag aldrig har ätit chevréost så frågade jag damen bakom disken om jag kunde få smaka en pyttebit så jag inte köpte något som jag inte kunde äta upp. Det fick jag och jisses det var en positiv upplevelse. Nu har jag verkligen fått smak för den osten.

Vi gick in och satte oss och pratade, tittade på utsikten som är så fin. Vattnet och alla båtar som ligger och guppar så rofyllt vid bryggorna. Nu var det ju inte säsong när vi var där så det var hyfsat lugnt. Efter ett tag kommer då våfflan.  Det var ingen liten sladdrig, tunn pyttevåffla jag hade på min tallrik. Stor, tjock och fylld med godsaker. Dra på trissor så gott det var och dessutom blev jag proppmätt. Kanoners helt enkelt. Mums.

Efter den lunchen med vidhängande dessert, var sin stor bakelse så skulle vi ut och promenera lite innan hemfärd. Hon är sportig och motionerar gärna. Jag är inte det minsta sportig och motionerar högst ogärna. I vilket fall så knallade vi iväg i solskenet. Det är så vackert ute på udden. Vi var alldeles ensamma.  Jag har ju en viss förkärlek för träd, stammar och grenar. Tycker det är så vackert. Tallar är häftiga för dom kan krångla till sig lite hur som helst.

DSC02222.JPG

Några som inte var lite värmetrötta och saktfärdiga som jag i solen det var dom här figurerna. Fy farao vad dom ligger i. Det är egentligen rätt häftigt. Alla vet liksom vad dom ska göra på något sätt.

DSC02224.JPG

Avslutningsvis åkte skor och strumpor av och jag ville bada fötterna. Nu gick jag i på helt fel ställe för det var halvstora stenar som var täckta med slemmigt grönt. Ganska svårt att gå på och över huvud taget hålla sig på benen på. Nu tyckte T att jag skulle vända mig om när hon tog kort på mig istället för att bara få en stor ända på bilden. Så om någon tycker jag ser mer konstig ut än vanligt så beror det på att jag försöker hålla mig på benen. Skönt var det i alla fall. Sedan gick jag barfota tills fötterna torkat. Det kändes faktiskt härligt och nästan somrigt. Så den dag på året som jag trodde skulle bli den svåraste och mörkaste blev solig, lugn och väldigt rofylld tillsammans med min kamrat.

DSC02227.JPG

Upptäckte just ytterligare en grej som jag inte förstår mig på. Att vända bilden rätt. Men ni får väl endera vända på datorn  eller lägga er ner och titta. Då funkar det. Förresten…. det kanske är lika bra att jag inte syns så väl *S*.

Jag hoppas ni har en kanonfin onsdag………med eller utan myror och kallbad.

När många både kan och vill

Här i stan så har vi en liten butik som heter Kan & Vill. Den drivs av kommunen och de som producerar det som säljs där har alla någon form av funktionshinder. Detta hindrar då inte den stora arbetsglädje och fantasi som finns hos var och en och som liksom flödar över en när man öppnar dörren och stiger in.

DSC02166.JPG

Bakom butiken så ligger självaste tomteverkstaden om man så säger. Där händer det saker hela tiden. Där framställer duktiga medarbetare almanackor och funktionsbilder som används i olika gruppboenden och på andra ställen. Här får ni se ett litet exempel på vad de gör

DSC02164.JPG

Almanackorna är helt suveräna och jag gillar att det finns utrymme för ”hur mår jag idag”. Det finns dock vanliga almanackor utan de tre indelningarna.

DSC02168.JPG

Förut fanns det fullt med tjejer som satt och stickade, virkade och pysslade också men de har fått flytta till något annat ställe. Varför vet jag inte men så är det. En vävstol finns det i alla fall kvar.

Jag hade plockat i ordning massor av tyger som jag lämnade till min tidigare arbetskollega som är arbetsledare på Kan & Vill. Det var tjocka gardintyger och jeanstyg. Det behövdes mer tyg till att sy väskor av och jag hade ju massor av tyger bara liggande så det passade fint. Plockade även ihop lite pärlor, några stora snäckskal och några ulliga garnnystan.

Är ni i stan så ta och kila in och shoppa lite på Kan & Vill. Man hoppas ju att den lilla butiken får finnas kvar i evighet. Det måste ju för jisses finnas pengar till att synliggöra de allra tystaste också. De som finns där fast de inte hela tiden ropar högt om hur duktiga de är. De som är en tillgång och som man har så mycket att lära sig av. De som ibland ser på livet på ett annorlunda sätt än man gör själv. De som p g a handikapp kämpar hårt varje dag med sitt arbete. Våra medmänniskor. Jag hoppas butiken får finnas kvar. Länge.

Dagens vardagslycka är den rara buketten med blåbärsris som min goa granne A-M gav mig för ett bra tag sedan. Nu har den blommor och jag nästan väntar på att jag ska få skörda blåbär.

DSC02162.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……med eller utan blåbärsris.

 

 

 

 

Hej…..är ni kvar?

Oj så länge sedan det var som jag bloggade. Det har varit lite lågt här ett tag och jag har haft jämt göra att hänga med. Det börjar ju närma sig årsdagen för mannens bortgång och jag antar att det är därför livet känns lite marigare än vanligt. Inte så att jag är helt under isen utan bara så att allt går väldigt mycket saktare och jag är ganska trött hela tiden.

Men nu ska vi ha det lite trevligt och skojsigt. Det är ju det den här bloggen är till för. Att roa både mig själv och er. Så nu sätter vi full fräs.

Först ut är världens kaxigaste hästsvans. Den tillhör en kollega till mig och varenda morgon jag ser henne och hon lyckats få till en tofs av sitt ganska korta hår så blir jag så himla glad. Ibland skrattar jag högt och jag talar alltid om för henne att hennes tofs är den härligaste och kaxigaste tofs som finns.Ibland är själva snodden längre än tofsen. Så jädrans härligt, roligt, häftigt.  När livet är lite tjorvigt så är det härligt att få småskratta och få upp mungiporna redan på morgonen. Så heja dig K, fortsätt vara den härliga roliga tjej du är.

DSC02135.JPG

Vår lilla granne Torshälla fyller 700 år i år och de tappra stick- och virkdamerna som håller till hos Avig & Rät i Torshälla har hjälpt till att hotta upp det lilla torget. Vad sägs om en soffa klädd med ullig stickad filt med tillhörande pilsnerflaska, kaviarmacka och kudde.

DSC02144.JPG

En del träd har blivit ”påklädda” och utsmyckade. Här vankas både blad, larver, sniglar och blommor på samma stam. Här har vi dock både kycklingar och andra saker. Tänk att man  på ett så enkelt sätt kan glädja så många. Ja, enkelt och enkelt.  Det kräver ju sin kvinna att få till alla dessa härliga roliga saker men vad jag menade är att man blir nästan gladare av det här än av ett konstverk för miljontals kronor som man inte förstår sig på.

DSC02141.JPG

Men Ebeling förstår man sig på. Här har den vackra Vattenbärerskan som står på Östra Torget i Torshälla fått sig ett par finfina benvärmare till 700-årsfirandet..

DSC02145.JPG

Hela detta inlägg är väl egentligen påfyllning av vardagslyckor. Man blir glad av dem.  Men jag har fullt med andra vardagslyckor att tänka på också. Stekt strömming med potatismos som mina vänner A och B bjudit på vid två tillfällen samt älsklingssoppan som jag fått glädjen att av hjärtans lust sleva i mig. Mums!

Jag hoppas ni alla har en finfin lördag…..helst med fullt av små vardagslyckor.

Värme åt olika håll

DSC02066.JPG

När en vän hör av sig och behöver fjärrvärme till människor i nöd då är det bra att ha en fylld välgörenhetslåda eftersom det fortfarande går väldigt trögt med hantverkeriet.  Jag hade i alla fall lite smått och gott av olika slag att skicka till min vän C för vidare befordran. Nu ser man nästan botten på lådan så jag måste få upp farten lite igen. Jag har faktiskt stickat lite på bussen hem från jobbet vissa dagar. Har i alla fall med mig en liten stickning i väskan.

Av någon underlig anledning så skickar jag fortfarande med posten. Ja, eller som det nu heter, Postnord. Ett riktigt sunkigt och unket företag.  Jag skickar ofta kort och frankerar med brevporto. Då ska det levereras dagen därpå. Det händer aldrig numera. Förr funkade det kanoners. Nu kan det ta både tre och fyra dagar innan det kommer fram. Man betalar för A-post men får B-posthantering.  Det här paketet kom i alla fall fram i tid men tog god tid på sig.

C är en klok kvinna för hon skickar med Schenker. Det funkar fint och tänk så mycket fint och roligt ryms i ett paket från henne. Här ska ni se

DSC02123.JPG

Den underbara boken om Denis Mukwege ska jag spara på lite. F ö var det ju ett tv- program  om honom och Panzisjukhuset här om kvällen. En fantastisk medmänniska som försöker ”laga” trasiga kvinnor och barn. Jag skulle önska att det var hans tur att få fredspriset snart nog. Han har väl varit kandidat vid ett par tillfällen om jag inte minns fel.

Massor av böcker, en fin årsalmanacka från AFFC och en vacker tulpankasse.  Garn, servetter och etiketter, ja den goda C lyckas få ner så himla mycket i en liten kartong. Tror hon trollar faktiskt.  Kul med böckerna för C har fått mig att börja läsa författare som jag aldrig läst förut.

Så visst är väl det en form av vardagslycka åt två håll. Att ha möjlighet att skänka värme och att ha förmånen att få ta emot omtanke.

Jag hoppas ni har en kanonsöndag……med eller utan värmepaket

 

 

Man ska vara glad åt fötter

Visst ska man vara glad åt sina fötter och se till så att dom har det bra. Jag har breda fötter och tycker att jag har svårt att hitta skor och stövlar som är sköna att gå i. Dom klämmer endera här eller endera där. När jag så väl hittar skor eller stövlar som passar bra så får dom hänga med tills dom ramlar isär. Det där med mode har jag ju aldrig hängt med på utan bara tänkt på vad som är bekvämt både vad det gäller fotbeklädnader eller kläder.

Men nu har jag i min bekvämlighet fått ihop ett gäng som börjar uppföra sig lite märkligt.

DSC02131.JPG

Stövlarna till vänster läcker underifrån. De bruna kängorna har spruckit på sidorna och läcker den vägen. De svarta promenadskorna läcker av någon underlig anledning uppifrån. Blåa svensktillverkade träskor är skönt och fint men de läcker framme i tån. De tjocka moccastövlarna har jag bara haft när det är -8 och kallare så de är för polarklimat och alltså inget man kan gå i när det är 0 eller plusgrader. Så dom lirar liksom i en annan division.

Jag lider väl egentligen inte nämnvärt över dessa läckor för man vänjer sig och väljer utefter hur vädret ser ut. Dessutom har jag ju mina käcka blommiga gummistövlar att ta till i värsta fall.

Nu tyckte nog min vän B att måttet var rågat vad gäller läckage så hon kom över med ett par stövlar som hon inte använt på många år och frågade om jag ville ha dom. Så klart jag ville. Återbruk är ju min grej. Så på med stövlarna och provgick och det var som om dessa stövlar var gjorda för mina fötter. De var mjuka som handskskinn och helt underbara att trippa runt i.

DSC02103.JPG

När jag fick dem var det snö men den har ju försvunnit och ersatts av både is och vatten. Det har regnat och det har varit blött och eländigt. Jag har haft stövlarna varenda dag och njutit av hur mjuka de är och hur väl de sitter på mina fötter. När jag träffade min vän så sa jag till henne att det var något konstigt med dessa stövlar. Oj då, vad är det för fel på dom frågade hon.  Jo sa jag, nu har jag gått varenda dag i dem och de läcker ingenstans och det är konstigt. Men skönt.

Så varma mjuka goa stövlar från en kär vän är väl en bra vardagslycka som räcker länge.

DSC02128.JPG

En annan vardagslycka är väl när raraste grannen A-M kommer med årets första tulpanbukett. Gula förstås. Man blir så skuttande glad av gula tulpaner. De kommer med hopp om ljus och vår. Tack snälla A-M. Som bonus får ni se en annan vardagslycka. En Zlatanbok som jag fått av vännerna A och B. Mycket läsa blir det. Tjohooooooo!

Jag hoppas ni alla har en kanonlördag……med eller utan läckande dojor.

 

 

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag