Dina kärleksord når ända upp

Nu har vi i vår lilla familj för första gången firat jul utan mannen/pappan/morfadern. Det blev en bra jul och vi hade närhet och gemenskap. Saknaden finns naturligtvis där men vi pratar om C med varma kärleksfulla ord och skrattar mycket åt hans egenheter och infall.  Vi hade det bra.

När vi ätit julmiddag så gav det nyss 13 år fyllda barnbarnet mig ett kuvert som var adresserat till Morfar. Han ville att jag skulle läsa vad han skrivit och sedan lägga lappen vid morfars ljus på köksbordet.

Det var så fint, så sorgligt, så kärleksfullt och så fullt av saknad. Jag vill dela det här med er för jag tycker det är så oändligt vackert. Barnbarnets ord når faktiskt ända upp till himlen.

DSC02087.JPG

Underbara vackra ord från ett barnbarn till en mycket mycket älskad morfar. Jag är säker på att det är för dessa ord som himlen var så oändligt vacker sedan.

DSC02090.JPG

Jag hoppas ni alla har en fin juldag ……fylld med kärlek i era hjärtan.

God Jul med granparad

För någon vecka sedan när jag var på besök hos Lilla Tanten upptäckte jag denna lilla ljuspunkt i grådasket. Granen på sjukhustaket lyste så fint i det annars så dystra grå.

DSC02078.JPG

På det gamla ”Domustorget” lyste det så här vackert i veckan

DSC02080.JPG

På mornarna när jag väntar på bussen så lyser dessa tre så fint i mörkret i ett annars ganska slitet bostadsområde

DSC02081.JPG

På nedre plan i Cityvaruhuset har förskolebarn fått klä julgranar. Mycket glädje och inspiration i dessa granar.

DSC02082.JPG

Jag önskar er alla en fin julafton…………med eller utan julgran.

Mössor, en gris och en ren

Ja det här inlägget blir lite blandat för jag har samlat på mig bilder som inte blivit skrivna om tidigare. Så nu börjar vi.

Dottern som är rapp i tassarna har virkat en massa vändbara mössor som jag ska ha med mig när det är marknad. Nu gick det några på sista marknaden men resten får ligga till sig till nästa års höst och vintermarknader. Mössorna är jättefina och väldigt stadiga. På ena sidan är dom randiga och vänder man på dem blir de rutiga eller lite våffelmönstrade. Den rosa mössan är vänd så där kan ni se skillnaden.

DSC02045.JPG

Sedan tog hon och trollade ihop en mössa åt sig själv. Men man ska ju inte vara lik alla andra så hon gjorde en tofs som var nästan lika stor som huvudet. En rolig mössa blev det i alla fall.

DSC02072.JPG

Sen har jag ju min goa vän och granne B som fixar och trixar med garn och stickor. Jag fattar inte varifrån hon får alla roliga mönster för ofta gör hon grejer som jag aldrig tidigare har sett någonstans. Hon vågar sig på, testar och får till slut ihop något som alla tycker är jättefint, roligt eller häftigt medan hon själv nästan aldrig är nöjd med resultatet. Den här gången har hon gjort en adventsgris som man använder batteriljus till. Jag tycker att den är jätterolig. Annorlunda och ovanlig.

DSC02043.JPG

När vi nu ändå är i djurvärlden så ska ni få se en bild på vad jag hittade i Västerås då jag var där. Lite överallt i stan så är olika djur utplacerade och en del gör reklam för något. Den här renen låg i badet och gonade sig nära Stora Torget. Det blåste kallt ute och jag nästan kände hur skönt det skulle vara att krypa ner i ett varmt bad. Vilket jag också gjorde när jag kom hem från utflykten.

DSC02026.JPG

Dagens vardagslycka får vara de fina nystanen som min kamrat T gav mig sist vi träffades. Tro mig eller ej men jag har lagt upp och börjat sticka på en dubbel halsduk. Stickningen har jag liggandes hos Lilla Tanten för det funkar bäst att sticka när jag är där. Då har jag sällskap och hon är van vid att jag alltid stickat när vi setts. Det som stickas eller virkas av garn jag fått till skänks går iväg till olika insamlingar som ska ge värme åt frusna barn. Vartenda nystan är värdefullt och kommer till stor nytta. Visst är det väl fint och värdefullt att man har vänner som tänker på en i olika sammanhang. Som tänker på att ta tillvara på t ex garn för att lämna över till mig. Då blir man en länk i en kedja som ger fjärrvärme. Det är fint och jag hoppas att de som skänkt mig garn tänker på det. Att garnet gör dem till värmegivare till någon frusen liten.

DSC02069.JPG

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin helg……..med eller utan adventsgrisar.

 

 

 

Broddar istället för…..

Jag har en arbetskamrat på jobbet som i många år har gett mig och ytterligare en kvinnlig kollega choklad i julklapp. Det är kanoners. Det är ju nästan det bästa man kan få när man är långledig över jul och nyår. Då kan man ju ligga och läsa och käka praliner hur länge som helst. Så den julklappen var alltid finfin att få.

Nu fick väl den här arbetskamraten spunk ett år för när jag öppnade min julklapp så var det ett par broddar. Broddar! Vem farao vill ha broddar när man bespetsat sig på choklad? Inte otacksamma jag i alla fall. Jag kollade med min kvinnliga kollega och hon hade fått sin vanliga choklad! Nä nu jädrars! Sur som ättika frågade jag min arbetskamrat varför jag inte fått choklad (som vanligt) utan broddar. För att jag är rädd om dig svarade han samtidigt som han skrattade. Han visste mycket väl att jag skulle bli på gränsen till vansinnig av det påhittet.

Jo det var alltså för att han var rädd om mig för jag började ju bli gammal och då blir man skör menade han på. Jaha sa jag och glodde ilsket på honom, nu är det ju så här att hon och jag är exakt lika gamla och hon fick choklad. Han hade väldigt roligt kan jag säga för han visste ju precis hur jag skulle reagera och jag gjorde honom inte besviken i det fallet. Här ska ni få se en bild på min julklapp

DSC01974.JPG

Nu är det så här att den här killen är som en bror för mig. Vi månar om varandra och han är en riktigt bra vän och kamrat. Vi driver hejdlöst med varandra och han har full koll på mig och mina ibland underliga resonemang.

Det gick något år och sedan när det närmade sig jul så tog jag och slog kartong runt broddpåsen och slog in hela rasket i fint julpapper med mycket snörkrusidull på. Sedan fick han paketet på jobbet sista arbetsdagen och fick lova att inte öppna den förrän på julafton. Så där satt han tillsammans med sin familj och öppnade paket. Det var jättekul ända tills han öppnade mitt. Kan tänka mig att det blev reaktioner från  familjen då han fick broddar i julklapp.  Rätt åt honom!

För någon månad sedan fick jag för mig att jag skulle rensa ur handväskan. Alla damer vet hur mycket onödigt man kånkar omkring med varenda dag. Började med liv och lust tömma väskan och vad fasen tror ni dök upp ur djupet…….jo dom förbaskade broddarna. När jag dagen efter påtalade detta för min arbetskamrat höll han på att skratta på sig för han sa att du anar inte så länge du gått omkring med dom där i väskan. Han har alltså prånglat ner dom i min handväska när jag inte varit på rummet. Får kanske lov att sätta upp spionkamera eller larm på den lilla holken jag sitter i. Så man blir broddsäker.

Skrattar bäst som skrattar sist……..han har inte en aning om att dessa fantastiska hjälpmedel har varit i hans ägo en längre tid nu. Det verkar som om dessa broddar går som en följetong. Tjolahopp tjolahej!

Nu kommer det lite vardagslycka. Vardagslycka kan vara när min goa vän B ringer på dörren och jag får så här fint och hjärtligt bröd

DSC02047.JPG

Vardagslycka är också när en god marknadskollega sitter och stickar ett par torgvantar och lämnar över till mig när marknaden är slut. Nu är bilden lite skakig eftersom jag skulle hålla kameran med en hand men oj så många dagar dessa härliga torgvantar värmt mina händer och mitt hjärta.

DSC02067.JPG

Jag hoppas ni alla har en fin helg…..med eller utan broddar och torgvantar.

(PS. Det är absolut inget fel på broddar. De är kanonbra och gör vintern säkrare.)

 

Champagne och konstiga ljud

Jag gillar ju att följa F1-cirkusen som körs i alla delar av världen. Det är ju i och för sig lite konstigt för jag avskyr att åka fort. Jag vet att när Sverige ändrade hastighetsbegränsningarna från 80 till 90 var jag väldigt missnöjd och klagade till mannen i mitt liv och sa att 80 var en bra hastighet för den stämde med mina pulsslag. Då tittade mannen på mig, drog på smilbanden lite och påpekade att det spelade ju ingen roll för om han körde 90 så skulle jag jaga upp mig och då gick pulsen upp och det blev ingen skillnad. Så kan man ju också se det.

Nå i vilket fall så hänger jag med i F1-svängarna. Jag har ju mina favoriter och vissa stall som jag gillar mer än andra. Jag hade en kollega på arbetet som var av finsk härkomst och det har jag lärt mig att finnar håller alltid på finnar. Alltid. Oavsett vad det handlar om för sport.  Så den här käcke gossen hade ju Kimi Räikkönen som favorit i F1. Det har och hade definitivt inte jag.

Diskussionerna mellan mig och min kollega var ibland lite stormiga men härligt dynamiska och roliga. Nu var det så här att den 11/9 2015 så satt vi och pratade F1. Jag hävdade att Kimi hade gjort sitt på racingbanan och aldrig mer skulle vinna ett F1.lopp. Då fick ju min finske kollega dåndimpen och ville slå vad om en flaska bättre champagne om att Kimi skulle vinna.

Vadet innebar att om Kimi skulle vunnit något lopp under sista delen av förra säsongen eller vinna ett lopp under säsongen 2016 (22 lopp) så skulle jag få slanta upp en flaska champagne åt honom. Eftersom jag var mer än bergsäker på min sak så satte jag emot. Givetvis. Här nedan ser ni det tjusigt upptecknade kontraktet mellan min kollega och mig

DSC02060.JPG

Vem som vann? Men snälla nån behöver ni fråga det…….jag vann förstås. Givetvis. Så nu väntar jag på min vinst. Mailade kollegan tre minuter efter sista loppet för året och undrade varför champagnen dröjde så förfärligt länge. Jag lär nog få vänta för innan sista loppet förra året så tog den här killen sin hustru och flyttade till Finland. Så nu har han inte nästgårds att leverera champisen. Under väntetiden fixar jag snittar och serpentiner.

Nu till något betydligt räligare än fin champagne. Vet ni vad som låter så här: flapp, flapp,flapp? Nä jag tänkte väl det. Här nedan ska jag presentera två av de företeelser som frambringar dessa ljud.

DSC02030.JPG

Blöta flaggor som snott sig runt stången och försöker komma loss låter så.

DSC02062.JPG

När man kastar sig upp på cykeln för att cykla hem efter att ha besökt Lilla Tanten och det visar sig att man har punka, platt däck. Då jädrars låter däcket flapp flapp när man försöker ta sig fram.

Så om ni hör ljudet flapp flapp flapp så ska ni titta er omkring för man vet då aldrig vad det kan föra med sig.

Dagens vardagslycka får vara de här fina hjärtana som någon lyckats få till på garageplanen utanför mig. Jag såg dessa när min snälla vän och granne A skulle köra mig till marknaden i Westerqvarn för lite sedan. Förra vintern fanns det också vid ett tillfälle sådana här hjärtan på samma plats. Dagen börjar väldigt bra när detta är det första man ser när man öppnar dörren och traskar ut.

DSC02031.JPG

Jag hoppas ni alla har en härlig helg…….med eller utan champagne

Min telefon och lustiga pinnar

God morgon alla. Hoppas att ni sovit gott och är starka och pigga för nu kommer det en bild som kanske skakar om er. Så håll i hatten/mössan/kepan/nattmössan för här kommer den

DSC02058.JPG

Ser ni den? Ja, den är pytteliten. Nästan lika liten som min tändare. Detta mina damer och herrar är telefonmodellen som kom straxt efter Moses stentavlor. Den är med andra ord uråldrig eller i alla fall antik.

Detta är den telefon mannen i mitt liv använde sig av när han gick utanför ytterdörren. Utifall att något skulle hända så var det bra att ha telefonen med sig. Den skulle alltså bara användas till att ringa och ta emot samtal på.

När mannen gick bort sade jag upp vår fasta telefon och skulle använda den här istället. Jag skriver skulle för det var meningen att det skulle fungera så. Nu gör det inte det. I början låg den här lilla pyttemojängen på samma plats som den fasta telefonen stod på för att det skulle bli likadant för mig när det ringde.

Jorå, det funkade ett tag men sedan började det lilla skrället flytta på sig med hjälp av mig. Så ibland får jag leta som en tok efter den och jag hittar den på de mest underliga ställen. Dessutom är ljudet så lågt inställt så jag hör inte om det ringer om jag inte står nästan intill.

Jag har ju aldrig tidigare ägt en mobiltelefon och har inte den vanan som de flesta har. Jag har ju heller aldrig känt något behov av att ha en. Men nu ligger den här. Eller där. Det kan gå dagar utan att jag kommer ihåg att jag har den och sedan när jag tittar så har flera ringt eller sms:at.  Så funkar jag och telefonen.

En dag när jag var på väg hem efter jobbet så promenerade jag över torget. Rätt som det är kommer det fram en yngling till mig. Han var fin och välklädd och såg väldigt glad ut. I handen hade han något färgglatt utspritt som en solfjäder.

– Hej sa han. Den här ska du få av mig. Så tog han fram en rosa fin pinne ur ”solfjädershögen”.

– Hej sa jag. Tack, det var en väldigt fin pinne men vad ska jag göra med den.

Då tittade han väldigt storögt på mig och sa lite försiktigt:

– Du ska ha den till din telefon.

– Till min telefon? Vad ska jag göra med den här pinnen på min telefon?

Då blev han ännu mer storögd den rare ynglingen och förklarade lugnt och fint hur den här pekpinnen fungerade på moderna telefoner. Jag talade då om för honom att jag inte hade någon sådan telefon och den lilla telefonen av modell Moses stentavlor 2.0 var oftast borttappad. Var han storögd innan så blev han rent chockad av det beskedet.

– Så du har ingen telefon med dig i väskan nu?

– Nä

– Men hur klarar du dig utan telefon?

– Det går fint serru killen. Jag har lyckats överleva i 62 år utan och det har gått kanoners. Jag har inget behov av att bli nådd hela tiden. Händer det något så kan jag förmodligen inte göra något åt det i alla fall på minuten. Dessutom är jag betydligt mindre stressad än alla dem som löper omkring och varannan minut måste titta om något hänt på facebook eller om det hänt något annat skoj……på telefonen.

– Ok. Ja det låter ju bra men är du säker på att du inte ska ha någon telefon?

– Japp. Bergsäker. Men tack för erbjudandet. Här får du tillbaka den fina pinnen. Den kan du ge till någon annan som uppskattar den bättre. Jag är ju ett ufo, en liten antik tant som inte har så mycket koll.

– Jag tycker att du är lite häftig och modig som vågar vara utan telefon.

Sedan vinkade vi åt varandra och jag fortsatte min vandring. Utan pinne och telefon men med ett leende på läpparna.

Så kan det gå till när forntid möter nutid.

Något jag förstår mig på är i alla fall vardagslycka. Jag ligger ju lite efter och har sparat på mig många bilder på vardagslyckor så dom kommer definitivt inte i ordning. Vad gör det egentligen, en vardagslycka är väl en lycka närhelst den dyker upp. Den här lyckan dök upp då min närmaste granne A-M ringde på och hade kokat lingonsylt. Omtänksamhet, vänskap och vardagslyckespridande, det är fina egenskaper att ha. Tack snälla A-M.

DSC01966.JPG

Livet är dystert ibland men när man börjar bläddra bland vardagslyckorna så ser jag hur bra jag har det. Omtanke och vänskap omger mig från många håll och jag känner stor tacksamhet för det.

Jag hoppas ni alla har en kanonsöndag……….med eller utan lustiga telefonpinnar.

 

Att gnälla i onödan och lite annat

Ibland kommer jag på mig själv med att vara onödigt gnällig, lat och trist. För några veckor sedan gick jag och våndades och pep dystert för mig själv för att jag skulle bli tvungen att gå ut och kratta löv på baksidan. Så här mycket löv var det ungefär

DSC02027.JPG

Jättemycket löv tyckte jag. Då. Sedan gick det någon vecka och jag skulle cykla genom stadsparken för att ta mig hem efter jobbet. Där såg det ut så här

DSC02006.JPG

Där kan man snacka löv. Så där gnällde jag i onödan. Madre mia om jag skulle komma upp på morgonen och det såg ut så där i min trädgård då fick jag nog dåndimpen. Plus något att gnälla över. Ibland behöver man nog tänka sig för både en och två gånger innan man sätter igång gnällerimaskineriet. Löv vid löv och ingen ände men nog är det fantastiskt vackert med den riktigt gula lövmattan. Så länge den inte befinner sig på min lilla bakgård vill säga.

Här kommer några fler marknadsbilder från Westerqvarn.

Anna Pettersson , bolandets design hade med sig sina vackra ljus. Jag tror hon var nöjd med försäljningen för jag såg var och varannan besökare traska omkring med en liten ljuspåse i näven.

DSC02036.JPG

Ulla Hallén från Kolbäck som står bredvid mig på marknaden hade med sig nysydda dukar och grytlappar i lappteknik. Jag köpte någonting som ska ges bort i julklapp så det ska jag försöka att inte skriva om.

DSC02032.JPG

Den här latmasken låg utanför under en gran och jag vet inte riktigt vem som var säljare. Såg ut att sova gott trots blåst och kyla.

DSC02035.JPG

Sist ut blir Aud Henriksson med sina tovade vättar och tofflor. Ull är ett så fantastiskt fint material att arbeta i så ofta blir jag sur för att jag har min allergi. Skulle så gärna vilja prova på att göra vissa saker. Tur att inte alla kliar sig fördärvade av ull för då skulle det ju inte finnas så här fina saker till beskådan och köp.

DSC02040.JPG

DSC02039.JPG

Vardagslycka måste vi ju ha med också. Det är viktigt och får inte glömmas. När man  får ett stort paket av brevbäraren och precis just har slagit i diskvatten. Vad ska jag göra nu? Öppna paketet först och diska sedan eller tvärtom. Det är svåra beslut man har att handskas med mellan varven det förstår ni ju. Vad tror ni jag gjorde först?

DSC01980.JPG

Just det, jag öppnade givetvis paketet från C och under förtjusta pip bläddrade jag bland böckerna. Den som mot all förmodan gissade fel får ta hand om disken. Okey?

Jag hoppas ni alla har en kanonlördag…….med eller utan löv och spännande läsning.

Tidigare äldre inlägg Nästa Nyare inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag