Hej…..är ni kvar?

Oj så länge sedan det var som jag bloggade. Det har varit lite lågt här ett tag och jag har haft jämt göra att hänga med. Det börjar ju närma sig årsdagen för mannens bortgång och jag antar att det är därför livet känns lite marigare än vanligt. Inte så att jag är helt under isen utan bara så att allt går väldigt mycket saktare och jag är ganska trött hela tiden.

Men nu ska vi ha det lite trevligt och skojsigt. Det är ju det den här bloggen är till för. Att roa både mig själv och er. Så nu sätter vi full fräs.

Först ut är världens kaxigaste hästsvans. Den tillhör en kollega till mig och varenda morgon jag ser henne och hon lyckats få till en tofs av sitt ganska korta hår så blir jag så himla glad. Ibland skrattar jag högt och jag talar alltid om för henne att hennes tofs är den härligaste och kaxigaste tofs som finns.Ibland är själva snodden längre än tofsen. Så jädrans härligt, roligt, häftigt.  När livet är lite tjorvigt så är det härligt att få småskratta och få upp mungiporna redan på morgonen. Så heja dig K, fortsätt vara den härliga roliga tjej du är.

DSC02135.JPG

Vår lilla granne Torshälla fyller 700 år i år och de tappra stick- och virkdamerna som håller till hos Avig & Rät i Torshälla har hjälpt till att hotta upp det lilla torget. Vad sägs om en soffa klädd med ullig stickad filt med tillhörande pilsnerflaska, kaviarmacka och kudde.

DSC02144.JPG

En del träd har blivit ”påklädda” och utsmyckade. Här vankas både blad, larver, sniglar och blommor på samma stam. Här har vi dock både kycklingar och andra saker. Tänk att man  på ett så enkelt sätt kan glädja så många. Ja, enkelt och enkelt.  Det kräver ju sin kvinna att få till alla dessa härliga roliga saker men vad jag menade är att man blir nästan gladare av det här än av ett konstverk för miljontals kronor som man inte förstår sig på.

DSC02141.JPG

Men Ebeling förstår man sig på. Här har den vackra Vattenbärerskan som står på Östra Torget i Torshälla fått sig ett par finfina benvärmare till 700-årsfirandet..

DSC02145.JPG

Hela detta inlägg är väl egentligen påfyllning av vardagslyckor. Man blir glad av dem.  Men jag har fullt med andra vardagslyckor att tänka på också. Stekt strömming med potatismos som mina vänner A och B bjudit på vid två tillfällen samt älsklingssoppan som jag fått glädjen att av hjärtans lust sleva i mig. Mums!

Jag hoppas ni alla har en finfin lördag…..helst med fullt av små vardagslyckor.

Mössor, en gris och en ren

Ja det här inlägget blir lite blandat för jag har samlat på mig bilder som inte blivit skrivna om tidigare. Så nu börjar vi.

Dottern som är rapp i tassarna har virkat en massa vändbara mössor som jag ska ha med mig när det är marknad. Nu gick det några på sista marknaden men resten får ligga till sig till nästa års höst och vintermarknader. Mössorna är jättefina och väldigt stadiga. På ena sidan är dom randiga och vänder man på dem blir de rutiga eller lite våffelmönstrade. Den rosa mössan är vänd så där kan ni se skillnaden.

DSC02045.JPG

Sedan tog hon och trollade ihop en mössa åt sig själv. Men man ska ju inte vara lik alla andra så hon gjorde en tofs som var nästan lika stor som huvudet. En rolig mössa blev det i alla fall.

DSC02072.JPG

Sen har jag ju min goa vän och granne B som fixar och trixar med garn och stickor. Jag fattar inte varifrån hon får alla roliga mönster för ofta gör hon grejer som jag aldrig tidigare har sett någonstans. Hon vågar sig på, testar och får till slut ihop något som alla tycker är jättefint, roligt eller häftigt medan hon själv nästan aldrig är nöjd med resultatet. Den här gången har hon gjort en adventsgris som man använder batteriljus till. Jag tycker att den är jätterolig. Annorlunda och ovanlig.

DSC02043.JPG

När vi nu ändå är i djurvärlden så ska ni få se en bild på vad jag hittade i Västerås då jag var där. Lite överallt i stan så är olika djur utplacerade och en del gör reklam för något. Den här renen låg i badet och gonade sig nära Stora Torget. Det blåste kallt ute och jag nästan kände hur skönt det skulle vara att krypa ner i ett varmt bad. Vilket jag också gjorde när jag kom hem från utflykten.

DSC02026.JPG

Dagens vardagslycka får vara de fina nystanen som min kamrat T gav mig sist vi träffades. Tro mig eller ej men jag har lagt upp och börjat sticka på en dubbel halsduk. Stickningen har jag liggandes hos Lilla Tanten för det funkar bäst att sticka när jag är där. Då har jag sällskap och hon är van vid att jag alltid stickat när vi setts. Det som stickas eller virkas av garn jag fått till skänks går iväg till olika insamlingar som ska ge värme åt frusna barn. Vartenda nystan är värdefullt och kommer till stor nytta. Visst är det väl fint och värdefullt att man har vänner som tänker på en i olika sammanhang. Som tänker på att ta tillvara på t ex garn för att lämna över till mig. Då blir man en länk i en kedja som ger fjärrvärme. Det är fint och jag hoppas att de som skänkt mig garn tänker på det. Att garnet gör dem till värmegivare till någon frusen liten.

DSC02069.JPG

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin helg……..med eller utan adventsgrisar.

 

 

 

Min telefon och lustiga pinnar

God morgon alla. Hoppas att ni sovit gott och är starka och pigga för nu kommer det en bild som kanske skakar om er. Så håll i hatten/mössan/kepan/nattmössan för här kommer den

DSC02058.JPG

Ser ni den? Ja, den är pytteliten. Nästan lika liten som min tändare. Detta mina damer och herrar är telefonmodellen som kom straxt efter Moses stentavlor. Den är med andra ord uråldrig eller i alla fall antik.

Detta är den telefon mannen i mitt liv använde sig av när han gick utanför ytterdörren. Utifall att något skulle hända så var det bra att ha telefonen med sig. Den skulle alltså bara användas till att ringa och ta emot samtal på.

När mannen gick bort sade jag upp vår fasta telefon och skulle använda den här istället. Jag skriver skulle för det var meningen att det skulle fungera så. Nu gör det inte det. I början låg den här lilla pyttemojängen på samma plats som den fasta telefonen stod på för att det skulle bli likadant för mig när det ringde.

Jorå, det funkade ett tag men sedan började det lilla skrället flytta på sig med hjälp av mig. Så ibland får jag leta som en tok efter den och jag hittar den på de mest underliga ställen. Dessutom är ljudet så lågt inställt så jag hör inte om det ringer om jag inte står nästan intill.

Jag har ju aldrig tidigare ägt en mobiltelefon och har inte den vanan som de flesta har. Jag har ju heller aldrig känt något behov av att ha en. Men nu ligger den här. Eller där. Det kan gå dagar utan att jag kommer ihåg att jag har den och sedan när jag tittar så har flera ringt eller sms:at.  Så funkar jag och telefonen.

En dag när jag var på väg hem efter jobbet så promenerade jag över torget. Rätt som det är kommer det fram en yngling till mig. Han var fin och välklädd och såg väldigt glad ut. I handen hade han något färgglatt utspritt som en solfjäder.

– Hej sa han. Den här ska du få av mig. Så tog han fram en rosa fin pinne ur ”solfjädershögen”.

– Hej sa jag. Tack, det var en väldigt fin pinne men vad ska jag göra med den.

Då tittade han väldigt storögt på mig och sa lite försiktigt:

– Du ska ha den till din telefon.

– Till min telefon? Vad ska jag göra med den här pinnen på min telefon?

Då blev han ännu mer storögd den rare ynglingen och förklarade lugnt och fint hur den här pekpinnen fungerade på moderna telefoner. Jag talade då om för honom att jag inte hade någon sådan telefon och den lilla telefonen av modell Moses stentavlor 2.0 var oftast borttappad. Var han storögd innan så blev han rent chockad av det beskedet.

– Så du har ingen telefon med dig i väskan nu?

– Nä

– Men hur klarar du dig utan telefon?

– Det går fint serru killen. Jag har lyckats överleva i 62 år utan och det har gått kanoners. Jag har inget behov av att bli nådd hela tiden. Händer det något så kan jag förmodligen inte göra något åt det i alla fall på minuten. Dessutom är jag betydligt mindre stressad än alla dem som löper omkring och varannan minut måste titta om något hänt på facebook eller om det hänt något annat skoj……på telefonen.

– Ok. Ja det låter ju bra men är du säker på att du inte ska ha någon telefon?

– Japp. Bergsäker. Men tack för erbjudandet. Här får du tillbaka den fina pinnen. Den kan du ge till någon annan som uppskattar den bättre. Jag är ju ett ufo, en liten antik tant som inte har så mycket koll.

– Jag tycker att du är lite häftig och modig som vågar vara utan telefon.

Sedan vinkade vi åt varandra och jag fortsatte min vandring. Utan pinne och telefon men med ett leende på läpparna.

Så kan det gå till när forntid möter nutid.

Något jag förstår mig på är i alla fall vardagslycka. Jag ligger ju lite efter och har sparat på mig många bilder på vardagslyckor så dom kommer definitivt inte i ordning. Vad gör det egentligen, en vardagslycka är väl en lycka närhelst den dyker upp. Den här lyckan dök upp då min närmaste granne A-M ringde på och hade kokat lingonsylt. Omtänksamhet, vänskap och vardagslyckespridande, det är fina egenskaper att ha. Tack snälla A-M.

DSC01966.JPG

Livet är dystert ibland men när man börjar bläddra bland vardagslyckorna så ser jag hur bra jag har det. Omtanke och vänskap omger mig från många håll och jag känner stor tacksamhet för det.

Jag hoppas ni alla har en kanonsöndag……….med eller utan lustiga telefonpinnar.

 

David och Goliat och lite annat

Ja nu har ni ju fått se hur fint den lilla rosen blommat i två omgångar under sommaren och hösten. Nu ska ni få se hur den är placerad. Jag trodde aldrig ens i min vildaste fantasi att den lilla ynka torra saken jag planterade ut skulle ta sig och igen. Plantera ut förresten, i det här fallet var det att jag grävde ut en liten grop i gruset och jorden med en matsked och  sedan tryckte ner den lilla plantan. Så platsen var kanske inte den mest välvalda. Men det tyckt den här lilla kaxiga plantan som reste upp sig och fick nya blad och dessutom blommade den vid två tillfällen.  Här ska ni få se hur den står. En liten envis kaxig David och två bjässar Goliat på var sida. Lite häftigt faktiskt. Envist blommande. Heja dig du lilla starka fina!

DSC01953.JPG

Och så minns ni väl staketet som var som ett sämre plockepinn. Dagen efter när jag skulle cykla iväg så såg det ut så här på platsen

DSC01954.JPG

Nä nu tänkte jag har hela sk*ten rasat ihop totalt. Hade inte tid att titta närmare på fenomenet utan tänkte att jag skulle iväg på kvällen och sno åt mig två plankor från den södra sidan för där var plankorna täckta med vit mossa och var jättefina. Men döm om min förvåning när jag cyklade hem senare på dagen så var allt gammalt staket bortforslat och damen som bor i huset gick och sopade rent på vägen. Jag stannade och pratade med henne och det visade sig att dom bott i huset i arton år och jag har bott bakom kröken i 29 år. Ändå har vi aldrig setts. Mycket märkligt egentligen.

Nåja nu hade dom rivit hela staketet och allt var bortforslat (även de två som jag ville sno) och det skulle komma killar och bygga upp ett nytt staket. Det visade sig att det här staketets brädor bara var nergrävda i backen. Då är det otroligt att det hållit så länge som det gjort. Men nu skulle det gjutas plintar och fixas till efter alla konstens regler.

Och jodå, dagen efter det var plintar gjutna och allt var förberett för ett nytt staket. Jädrars vad det gick undan.

Vardagslyckorna flödar över mig. Min vän B hade virkat en så söt luftig kofta eller bolero eller vad man ska kalla den. När hon var klar var hon inte förtjust i den utan hon och hennes man enades om att jag skulle nog vara jättefin i den. Den är virkad i bomullsgarn så den kliar inte det allra minsta. Tack raraste B för den fina.

DSC01943.JPG

Ytterligare en vardagslycka var när jag fick besök på jobbet av en kär arbetskamrat som är sjukskriven. Hon hade varit på IKEA och då passat på att köpa finfina servetter till mig. Jag älskar servetter och ljus. Jag fick även ett fint ljus där behållningen går till cancerfonden. Så nu kan jag servetta av hjärtans lust. Jag har alltid servetter framme på bordet för jag tycker det är väldigt trevligt.

DSC01948.JPG

De översta servetterna ser f ö ut som den tapet som jag önskar mig till mitt sovrum. Undrar om man kan göra decoupage över hela rummet. Med servetter? Tål att tänka på.

Idag är det första oktober och den första höstmånaden är gjord. Nog har vi här i Mälardalen haft en alldeles fantastisk september. Sol och värme utom de två sista dagarna i månaden när det regnade och blåste. Men nu känns det inte som om hösten blir så lång när man haft bra väder. Så det här kan vi inte klaga på.

Jag hoppas ni alla har en finfin lördag……..med eller utan staket och servetter.

 

Puh…….nu är det klart

Nu låter det som om jag har uträttat storverk men det har jag verkligen inte. Det går ju lite trögt i sirapstraskandet så egentligen är varje sak som blir uträttad mer än att andas, äta och jobba ett storverk i sig.

Jag har haft tyg legat länge och ett färdigsytt kuddfodral. Så storverket i det här är att jag skaffat en innerkudde och proppat i fodralet och sytt igen det med pyttestygn. Det ni. Den får följa med på marknad i november för jag har bestämt mig för att stå i Westerqvarn då.

dsc01947

Ett par små vardagslyckor ska jag också bjuda på. Den ena är den fantastiska starka och envisa lilla ros som mannen fick av sin vän A i våras. Den blommar igen nu och den här blomman är ännu större än den första. Den står så roligt till, en halvmeter ifrån grannens rosor som är ungefär en och en halv meter höga. Men den här lilla är en tuffing. Jag vill ju så gärna att den ska klara sig till nästa år men är inte helt hundra på hur jag ska fixa det.  Där den står brukar det bli upplogat mycket snö på vintern. Tror ni att jag kan sätta en uppochnedvänd kruka över den som skydd.

DSC01945.JPG

Ytterligare en vardagslycka är väl pelargonen som från början var stor, fet och hade absolut inte en enda blomma. Alla andras pelargoner blommade för fullt men inte min. Men sen……jösses! Den blommar så det står härliga till och blommorna är så tunga så de orkar inte stå upprätta utan lutar utåt. Den är grann den lilla tjockisen.

DSC01908.JPG

Vi har en härlig september med sol sol sol. Det har varit ett par mornar som termometern visat på bara sju grader men annars har det hållit sig runt 12-13 grader kl 6 på morgonen. Så en bättre första höstmånad än så här kan vi nog inte få här i Mälardalen.

Jag hoppas ni alla haft en riktigt fin helg…….med eller utan storverk och blomster.

Ibland har man tur

Som jag skrev i det förra inlägget så skulle jag ju ha varit med min kompis på marknad förra helgen. Jag avstod ju från det nöjet och när klockan var fem på lördagen och kompisen hade kommit hem så förstod jag att jag hade haft en väldig tur som inte följt med. Jag hade banne mig fått dåndimpen redan från början och när sedan getingsvärmen kom då hade jag nog varit bortom all räddning.

Hennes man följde med för att vara behjälplig vid tältuppsättningen. Det sket sig rejält för hela tältet kollapsade på ena sidan. När dom försökte rätta till det så rasade det ihop i andra änden. Vi har aldrig haft sådana problem tidigare. När dom hållit på länge och väl så rann sinnet till och de packade ihop de eländiga resterna av tältet, stoppade det i bagageluckan för vidare befordran soptippen på vägen hem.

Kompisen fick alltså stå hela dagen i sol och blåst utan tält. Inte nog med det för efter ett tag kom det en annan liten tant och ställde upp sina grejer straxt bredvid. Honung. Det var så mycket getingar omkring både den tanten och kompisen så jag är själaglad att jag inte följde med enbart av den anledningen. Hujedamej för getingar!

När jag rotade runt i ett skåp häromsistens så hittade jag två mindre gobelängbitar föreställande en slädtur. Ja ja jag vet att det fortfarande är sommar men det kommer ju en vinter också. Ganska snart. Jag tog fram bitarna och tänkte att de här kunde jag göra en kudde av. Nu tillhör det saken att jag är uslare än uslast på att sy med symaskin. För det första har jag göra en hel jädrans evighet med att trä den. Ändå är det här den enklaste av de enkla modellerna. Jag behöll den efter mamma för jag tänkte att en vacker dag ska jag nog lära mig att sy i alla fall. Men det är nog inte troligt för jag har ingen som helst fallenhet för det. Jag tycker nog inte att det är särskilt roligt heller. Men nu jädrars skulle här sys.  Jag fick ihop bitarna i alla fall och här får ni se det som så småningom kommer att bli en bullig kudde. Jag tänkte fylla den med garnändar och lite stoppning jag har kvar sedan tidigare. Jag tror det blir bra.

DSC01895.JPG

Kommer ni ihåg pelargonerna som jag gnällde och gnölade över att de såg helt galna ut. Ett par av dem ser väl fortfarande lite konstiga ut men jisses vad de blommar. Två av dem fick stå i en liten skamvrå bakom verandadörren. Det gjorde visst ingenting för där trivdes dom alla tiders bra och blommade på utav sjutton. Men några fler blad blev det inte på dem.

DSC01882.JPG

Jag har ju ingen bil att tillgå numera så vad jag än ska göra så tar jag cykeln. Jo förresten visst har jag tillgång till bil via vänner och kamrater inte tu tal om annat. Men jag vill klara mig själv så gott det går. Jag tog alltså cykeln till Willys för jag hade pantkvitton som jag behövde handla för. Som ni vet så samlar jag burkar på jobbet och handlar till Kvinnojouren för pengarna. Det blir några tusenlappar per år.

Nu tog jag cykeln och fräste iväg till Willys och när jag kom ut igen med två kassar som jag lastade uppepå varandra  samt förankrade i cykelkorgen så upptäckte jag att det nog inte blev tal om att cykla hem. Jag fick leda cykeln för det var nästan omöjligt att svänga med 15 schampoflaskor och 10 flaskor handtvål i cykelkorgen. Jösses så tungt det blev.

Nåja det var bara att knalla på i solgasset. Jag gick igenom en liten park där det finns en  botaniskt trädgård, en liten å, lekplats för barn, ett fik och massor av änder. När jag gick förbi den lilla ån så fick jag syn på vita näckrosor. Så vackert. Jag letade efter ett ställe att luta cykeln emot då det absolut inte gick att ställa den på stödet för då stjälpte den av tyngden. Hittade ett ställe. Plockade ur kameran ur väskan och gick glatt ut på gräsmattan för att komma närmare näckrosorna. Men det gick inte sörru för då klev jag visst in på ändernas revir. Just då sov hälften och den hälft som var vaken  talade mycket högljutt om för mig att jag kunde dra åt pipsvängen. Gjorde jag inte det för egen maskin så skulle dom komma och hjälpa mig.  Men om ni spänner ögonen och riktigt koncentrerar er så ser ni skymten av vita näckrosor i vattnet.

DSC01897.JPG

Idag är det lördag och jag har varit ute på cykeltur. Jag skulle cykla till Jysk och köpa innerkuddar men jag kom bara en bit på vägen för så stannade jag på en loppis och där satt det en liten tant och hon hade fyra nya innerkuddar att sälja. 10:- styck. Tror ni jag var snabb när jag snodde åt mig kuddarna. Jojomen, lika snabb som Lucky Luke som drog snabbare än sin egen skugga. Så nu har jag finfina innerkuddar. Då blir det till att knåpa ihop några kuddar till bara. I mitt fall är det inte så bara. Men nu har jag ett mål att nå och det är bra.

Vidare till en tapet- och målarfärgsbutik där jag tänkt mig köpa lite spackel och en liten spackelspade.  Liten spackelspade fanns men storleken på spackelförpackningen fick mig att inse att den skulle räcka åt hela radhuslängan i tio år. Så det blev inget köpt där.

Jag har förmodligen spackel och spackelspade ute i boden men dit vågar jag inte sticka näsan för där finns det getingbon. Två stycken som jag har sett. Jag ska ta ner dom i vinter för då sover väl odjuren. Eller om di är döe.  I vilket fall får det vänta med spacklande till senare.

Men Lidl kan man i alla fall lita på. Där fanns det både glass och Cola Zero. Hurra!

Nu ska jag försöka beta av några gula lappar (jag skriver vad jag behöver göra på gula postitlappar och sätter på en bänk i köket). Lappen med köpa kuddar är borttagen och likaså lappen om vad som behövs från Lidl. Nu är det bara tråååååkiga lappar kvar.  Någon som kör med samma system och eventuellt vill byta lappar med mig?

Jag hoppas ni har en kanonfin lördag…….med eller (helst) utan getingar

 

Näshultadagen…….marknad

Hej, nu är jag här igen efter en tids frånvaro. Det går upp och ned i en salig blandning och jag kämpar på med att hänga med så gott det går. Igår följde jag med min marknadskompis ut på marknad. Den första i år. Det var väldigt mycket folk och det är ordnat så mycket för barnen. Kaninhoppning, hoppborg, gymnastikuppvisningar, dansare och en massa andra saker. Jag tänkte visa lite av vad som fanns att köpa på marknaden.

Först ut är Hans och Mirja Hjalmarsson från Svalboviken, Näshulta. Han snickrade docksängar och gjorde så fina lamm/fårpallar. Hustrun gjorde käpphästar och sydde lakan och kuddar till docksängarna samt virkade täcken. Jättefint. Dessutom gjorde de hängare utav gafflar. Det är roligt när det kommer något nytt på marknaderna. Här kommer bilder

DSC01873.JPG

DSC01874.JPG

Ett bord som såg väldigt vackert ut var det från Larssons Jordgubbar, Östersjö, Näshulta. Damen hade gjort saft och sålde den i jättefina flaskor/karaffer. Det var lite ovanligt att se marknadssaft i annat än de vanliga gröna flaskorna från systemet. Dessutom hade hon gjort marmelader av olika sorter samt bakat fröknäcke som hon sålde i små påsar.  Saftflaskorna var dock det som fångade blicken och gjorde mig jätteglad. Tänk så fint att ge bort en sådan fin flaska med saft när man ska på visit istället för att ta med en blomma. Se själva

DSC01876.JPG

Dagens vardagslycka får vara det fina kattkortet som damp ner i min brevlåda från kära vänner. Det här gammaldags kortet är väldigt likt en tavla jag hade som barn. Söta katter med rosetter om halsen. Det väckte barndomsminnen.  Jag får ta emot så mycket omtanke och så mycket omsorg. Jag är otroligt tacksam för det.

DSC01870.JPG

En annan finfin vardagslycka var att barnbarnet ville komma och vara med mig idag. Vi möttes vid Lidl och handlade lite och gick sedan hem till mig. Vi åt tillsammans och sedan lade vi oss och tittade på Scoobidoo (hur i jisses det nu stavas). Lugnt, skönt, vilsamt och vansinnigt mysigt. Sedan kom dottern efter jobbet och fick lite mat hon också. Det är också en vardagslycka, att hon kommer.

I nästa inlägg ska ni få se fler bilder från marknaden och mina finfina vinster samt fler vardagslyckor.

Jag hoppas ni har en lugn och fin söndag……..med eller utan besök och kattkort.

 

 

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag