Blommor och blader

Sedan jag blev pensionist så har skafferidörren nästan förvandlats till en svängdörr. Jag vet inte riktigt hur många gånger per dag jag är där och letar efter något att äta. Då menar jag inte något nyttigt och närande utan något som kan tillfredsställa sötsuget. Nu är det sällan jag har något sådant hemma för det funkar inte. Jag har karaktär som en silverfisk och proppar i mig allt det gotta samma dag som jag släpat hem det från affären. Ändå är jag där och river i skåpet.

När jag nu var där och rev efter smaskens så såg jag att hyllorna såg för jädrans eländiga ut. Den ena var vitmålad och den andra var täckt med självhäftande plast som såg ut som marmor. Efter bra många år så såg ingen av hyllorna särskilt skojsig ut.  Jag fick för mig att jag skulle ta och måla om hyllorna. Men sen som av en händelse så hittade jag självhäftande plast med blommor och blader på i min pysselbyrå.  Efter fix och trix med plasten som ibland inte ville fästa där den skulle utan istället på mina händer/väggen/saxen eller något annat som kom ivägen så blev jag färdig och jag blev mäkta nöjd med dagens arbetsinsats.  Se själva så snyggt potatisen gör sig i blomsterhavet.

DSC02881.JPG

Nu räckte ju blomstergrejset bara till två hyllor så jag har ett par hyllor kvar.  Det får bli en senare fråga för den ena hyllan som ni ser lite av är proppfull så där syns inte själva hyllan alls och hyllan längst ner måste man nästan huka sig för att se.  Den här hyllan som syns med blommor på nu är den hyllan som man ser direkt när man öppnar dörren så den känns det roligt med att den blivit gladare och roligare. Jag lovar och svär att jag ska ta tag i de andra två hyllorna också. Jag hittade faktiskt vaxat hyllpapper hos min ICAhandlare sist jag var där och botaniserade i butiken. Det kanske vore något.

Nu hoppas jag att ni alla har en kanontorsdag……med eller utan blommiga skafferihyllor.

Ibland är värme inte alls bra

Nääää…..man vill inte komma ner på morgonen och det är väldigt, väldigt varmt i kylen och frysgrejer har tinat. Det är då man absolut förstår att den här dagen kommer att bli en riktig sk*tdag.

Min rackarns kyl och frys har hållit på och krånglat länge. Varit dålig på att hålla kylan men det har hjälpt att mixtra lite med knapparna så har den tagit sig lite igen. Nu var det dock klippt och jag fick till min stora fasa kasta en massa mat som jag haft i frysen. Jag avskyr att kasta mat. Min uppfostran säger mig att det är nästan förbjudet att kasta mat men ibland bara måste man för att man vet att äter man av den blir man sjuk. Ändå är det dåliga samvetet där och gnager på en. Huvva! Kände mig ändå liiiiite nöjd för jag hade hunnit härbärgera en kasse mat i min närmaste grannes frys. Så allt gick inte till spillo.

När jag gick i avtalspension så fick jag ett superpresentkort på presentkortstorget på 5.500:- och dessa pengar kom väl till pass nu. Jag gick in och köpte presentkort på Elgiganten för hela rasket. Något som var lite märkligt i det sammanhanget var att det gick inte att få ett presentkort på hela summan utan man kunde bara få p-kort på 250:-. Så efter ett par dagar kunde jag hämta ett rek på ICA Maxi innehållande 22 stycken presentkort á 250:-. Redan där insåg man att det skulle bli långvarigt vid kassan på Elgiganten.

Jag pratade med min vän och granne A och han kom med sin pirra och sin släpvagn och vi hjälptes åt att släpa ut den gamla kyl/frysen. Därefter for vi till tippen med den. Avskedet blev inte så långdraget och tårfyllt för jag var så jädra trött på den eländiga apparaturen som strejkade fast den enligt mig inte var så gammal. Enligt dottern så var den förmodligen sedan Hedenhös. Hon har säkert rätt för man glömmer att åren trillar iväg. Men i alla fall.

Tomt blev det och så jädrans fult det var i hålet den stått i. Oj oj oj oj.

DSC02879.JPG

Nu for vi iväg till Elgiganten i rasande fart för nu skulle det shoppas en ny kyl och frys. Bunten med presentkort var så tjock så den gick näppeligen ner i min lilla handväska.  När det var dags att betala blev det ju precis så tjorvigt som jag tänkt mig innan. En mycket trevlig ung man var den som skulle hantera alla presentkorten. Han var tvungen att göra ett par manövrar med varje kort och det gick inte så fort. Det var dock inte hans fel utan systemet som var långsamt. Han höll med mig om att det var galet att bara kunna få ut 250-kronorspresentkort och inte ett på hela summan. Han var van vid det här sa han för det hände då och då att människor kom med buntar. Jag passade på att förklara för de tre som tillkommit i kön efter mig varför jag aldrig tycktes bli klar och passade också på att förklara att det heller inte var killens fel. De tre herrarna var dock på gott humör och köade lugnt.

Eftersom jag inte handlar kyl och frys varje vecka så hade jag absolut inte någon koll på att man faktiskt inte kunde få hem den direkt. Samma dag. Himmel och pannkaka jag skulle få vänta över en vecka på att få hem den. Som tur var så var det lite kyligt ute så jag kunde ställa ut vissa saker utanför på altanen. Det bästa var dock att handla för dagen bara. Då blev jag varse om hur bortskämd jag är. Van att allting bara fungerar och när knallar på. Nåja, jag svalt absolut inte ihjäl utan fick istället utveckla mitt sinne för att hitta på nya idéer.  Det funkade finfint. Men så en vacker dag så kom två trevliga gossar från Bring med min kyl och frys.

DSC02880

Killarna var bussiga och körde in kyl/frysen ända in till hålet där den skulle stå. Sedan var det för mig att klä av det stora paketet. Jisses. Hård plast och tjocka lager av frigolit, vilket jag är glad för för det gör ju att saker och ting kommer fram hela. När jag så äntligen fått fram kyl/frysen ur förpackningen återstod egentligen bara att få in den i ”hölet”. Snälla, bussiga kompisen A kom över och hjälpte mig. Jag kröp ner och satte i kontakten och han bufflade in apparaturen på sin plats. Sedan fixade och trixade han med ”vattpass” så att det blev rakt och fint.

Nu har jag en finfin kyl och frys och jag är nöjd och glad. Tänk så bra man har det i alla fall.

Dagens vardagslycka är att det är fantastiskt att ha vänner som ställer upp när det kör ihop sig. Den ena med frysutrymme och den andra med att få iväg en trasig och in en hel kyl och frys där den ska stå samt allt däremellan. Dessutom blev jag bjuden på mat av A och hans hustru B senare mot kvällen.  Man har mycket att vara tacksam över. Det blir så tydligt nu när jag är ensam att jag faktiskt inte klarar av allting själv. En bra lärdom för mig har varit att lära mig att be om hjälp. Men oftast sitter det långt inne. Jag måste ju försöka själv först för att lära mig och få nya erfarenheter.

Jag hoppas ni har en kanonsöndag………..helst med en fungerande kyl och frys.

 

 

 

Julmarknad i Westerqvarn

Ja mina damer och herrar, nu är det dags för tiden där julmarknaderna står som spön i backen. I år ska jag bara delta i en marknad och den har faktiskt redan gått av stapeln. Det var julmarknaden i Westerqvarn. Där står vi varje år för det är en så otroligt fin och härlig marknad. Här kommer lite bilder därifrån

Aud Henriksson hade som vanligt sina tovade väsen att visa upp. Den här är jag inte helt på det klara med om jag gillar eller inte. Lite ruggig faktiskt.

DSC02865.JPG

Men hon hade fina kransar också

DSC02864.JPG

Tyg & retur hade knåpat ihop dessa fantastiska ljusfat. Jag kände igen flera fat från min barndoms kalas. Jag blir så glad när någon tar till vara det gamla och gör fungerande saker av dem så de får leva vidare. Vårt kulturarv.

DSC02866.JPG

Bolandet Design var på plats med sina fantastiskt fina ljus. Oh så vackra de är. Det gör mig jätteglad att se att hon får sälja många ljus. Tänk att få ett så vackert ljus i present eller julklapp. Jag skulle då bli jätteglad. Men jag skulle nog ha det som prydnad bra länge innan jag nändes tända och elda upp det.

DSC02869.JPG

Hela hennes bord fyllt med ljus

DSC02871.JPG

Här ska ni få se den vackraste stjärtvärmaren jag sett. Helt fantastisk. Hjärtana fanns att få i vitt, grått eller svart. Se och njut av  Josefine från Köpings underbara sittunderlag. Tjejen är fårbonde och hantverkare. Syr vantar och allt möjligt av lammskinn.  Hon har Josefine Åhman djur o Allservice i Köping.

DSC02876.JPG

Systrarna G och E står en trappa upp och har många fina saker på sitt bord. Jag som vill att allt ska gå så fort skulle inte för liv och kniv kunna få ihop en så stor mängd vackra stickade barntröjor. Jag stickade två när dottern var liten, en till henne och en till hennes kompis. Sedan har jag aldrig mer stickat någon tröja. Det är ju dessutom 33 år sedan så det är väl tröjmeriter som jag inte kan skryta mer nu.  Jag besitter inte det tålamodet. Men här får ni ett litet smakprov på vad de har på sitt bord

DSC02859.JPG

DSC02860.JPG

Sist ut är Mia’s design & kuriosa. Hon har hur mycket roliga idéer som helst plus att hon är en härlig rolig person att språka med. Jag brukar alltid kila fram och titta vad hon har detta år innan alla kunder kommer. Hon brukar inte ha så värst mycket kvar på sin bardisk när det är hemdags. Jag blir jätteglad när jag ser att folk uppskattar det som någon har pillrat och jobbat med för att kunna sälja på marknad. Det ligger ju omsorg bakom varje liten grej man gör.Miasdesignkuriosa finns på facebook.

DSC02872.JPG

DSC02873.JPG

DSC02875.JPG

Jo förresten jag ska väl visa dotterns mössor som hon skickat med till marknaden. Jag vet inte riktigt hur hon bär sig åt men dom är virkade och vändbara. Randiga på ena sidan och rutiga på andra. Ni ser skillnaden på bilden. Ja jisses. Sålda blev de i alla fall. Bägge två.

DSC02799.JPG

Min vän B hade skickat med handledsvärmare i ull och ett par vackert gula små sockor. Handledsvärmarna såldes direkt så nu får kära B fixa nya till nästa höst- eller julmarknad.

DSC02804.JPG

Jag tycker det är en så rolig marknad och jag ser fram emot den varje år. Ser fram emot att få träffa de hantverkare som man bara träffar just där. Många är väldigt gamla och jag har alltid en liten klump i magen på vägen dit…..undrar om alla är med eller om någon gått bort. Vi som är kvar försöker att minnas de andra genom att varje år prata om dem och hur skoj vi haft tillsammans. Det känns viktigt.

Nu hoppas jag ni har en riktigt bra onsdagskväll…..med eller utan julmarknadsbestyr

 

Lustiga djur

Jag hade varit till affären och kom åkande i sakta mak på cykelbanan när det helt plötsligt dök upp ett rådjur från en av sidogatorna. Rådjuret gjorde sig absolut ingen brådska utan traskade över gatan och upp framför mig på cykelbanan, över gångbanan och in i en trädgård. Så här ser korsningen ut. Kortet dock taget vid ett senare tillfälle då jag hade jämt göra att hålla cykeln på rätt ställe samtidigt som jag glodde på rådjuret.

DSC02848.JPG

När jag kom fram till infarten till villan stannade jag och fick upp kameran samtidigt som jag lite hest pep……”men va f-n gör du här, du bor ju långt upp i skogen och det är skitfarligt att bara traska ut på gatan så där”. Som ni ser på bilden så glor rådjuret på mig och undrar vad jag pladdrar om. Men nog blir man snopen och ganska lång i syna’ när man måste bromsa in för att ett rådjur i sakta mak ska traska över cykelbanan.

DSC02806.JPG

En kille som är betydligt mer väluppfostrad är Murre som så fint slickar av besticket efter att ha fått mat upplagd på sin tallrik

DSC02672.JPG

Nu vet jag inte riktigt om det är fina manér att halsa men den gode Murre gillar att dricka direkt ur kranen

DSC02671.JPG

En annan katt är Volvokatten som bott ute vid Volvo i många år. Den får mat av killarna på fabriken och den är som något slags maskot som kommer och går. En morgon hade jag faktiskt sällskap av den lille gynnaren in på området. Förmodligen skulle han kolla om vi skötte oss nere på Reserven innan han traskade tillbaka till SE. Ni ska inte tro att han gick igenom de öppna dubbelgrindarna utan han gick före mig in och igenom vändkorset. Ja jädrars, han visste hur det går till. När det här kortet togs var jag på väg ut till bussen och katten låg mitt på gångvägen och filosoferade över livet och människorna. Jag småpratade lite med honom och då reste han sig och kom emot mig och ville bli kelad. Det blev han givetvis. Mycket. Svart som synden är han den lille rackaren så man ser inte ansiktet ordentligt. Men en raring är han.

DSC01987.JPG

Några ystra fålar som påminde om barndomens indianhästar stötte vi på min kamrat T och jag när vi var ute på lunchpromenad.  Trist att dom måste gå och vanka i leran istället för att få vara i grönskan på andra sidan staketet. Men det finns väl någon mening med det också även om jag inte förstår det.  Men visst är det ganska enkelt att tänka sig att det kommer en indian farande i sina moccasiner och kastar sig upp på närmsta häst och far iväg med vindens hastighet. Eller det kanske bara är jag som har vild fantasi.

DSC02769.JPG

Ett djur som i alla fall håller sig på sin plats och som inte gör något oväntat är den här katten som dottern har tillverkat för marknadsändamål.

DSC02805.JPG

Jag hoppas att ni alla har en riktigt fin måndag……med eller utan lustiga djur

 

Lättroad?

Ja jag säger då det. Man är nog bra lättroad om man nästan hoppar jämfota när man hittar det här i affären

DSC02736.JPG

Skräpet/skiten/soporna blir liksom mycket snitsigare och elegantare när man kan hiva iväg dem i en syrenlila sopsäck.  Det man spar ute i boden ser mycket gladare ut än det gjort med svarta sopsäckar.

Under åren har jag ju samlat in mycket kläder och förnödenheter till olika hjälpprojekt och då har jag ju använt mig av det som fanns. Svarta sopsäckar.  Radar man upp 40 sprängfyllda svarta sopsäckar på gården så ser det faktiskt lite dystert ut även om det är en jättepositiv grej. Hade dessa 40 säckar varit syrenlila istället så hade de ju lyst upp hela gården med sin inneboende värme. Så färger är faktiskt viktigt. De ger signaler och man associerar färger till olika saker. Så fram för ännu fler färger på sopsäckarna men just nu är jag lycklig över min glada rulle.

Nöjd och glad kan man ju också bli när man vid något tillfälle ber dottern att fixa till några fler par små babytossor inför stundande julmarknad.  Hon är ju rapp i fingrarna och sist vi sågs så hade hon med sig det här

DSC02735.JPG

Dessa tossor tillsammans med min vän B:s babysockor blir något som är jätteroligt att ha med på marknad. Sådant som jag inte mäktar med att göra själv. Då är det kanoners att ha andras dugliga händer att tillgå. Jipppiiiiii!

Jag hoppas ni alla har en bra torsdag…….med eller utan lila sopsäckar och babytossor.

 

Torrt, rosor, mat och gröna händer

Jag har en vän som bor neråt Boråstrakten och hon mailar gång på gång om att det regnar. De får översvämning och det liksom bara forsar ner. Stup i kvarten.  Så är det inte hos mig men jag önskade att det skulle regna en hel vecka i sträck här. Det skulle behövas för det är så torrt. När jag går över den lilla plätten som är min gräsmatta så knastrar det under fötterna och det är inte ens gult längre utan grått.  Här ska ni få se hur det ser ut i ena ändan av gräsmattan. Helt galet torrt.

DSC02577.JPG Det enda som är bra med torkan är att jag slipper klippa gräsmattan så ofta. Jag har klippt den två gånger i år.  Området där jag bor är byggt på gammal träskmark så det går ådror med vatten lite kors och tvärs. Som ni ser så är det torrt på baksidan hos mig men på framsidan hos min granne ser det ut så här

DSC02523.JPG

DSC02520.JPG

Jag tror det har regnat sammanlagt 10 minuter på en månad. Det är knappt det ger utslag i regnmätaren. Den har förresten gett upp andan också. Jag skulle ta in den och göra rent den och då upptäckte jag att den läckte. Nu skiter jag i att köpa en ny. Känns onödigt när det i alla fall inte kommer något regn. Dessutom får det vara vilket väder det vill nu när jag har blivit pensionist. Nu väljer jag ju själv om jag vill gå ut. Skulle det nu promt vara så att jag absolut vill ha reda på hur mycket det har regnat så kan jag fråga mina närmaste grannar för dom har en finfin regnmätare. Åka lite snålskjuts alltså.

Vardagslycka är när bästa vännen ringer på dörren och kommer med en stor kasse med pasta. Hon och hennes man hade varit på utflykt till Barillafabriken. Det gjorde dom rätt i för jisses så mycket dom hade med sig hem. Åt mig. Tack snälla B och A som alltid tänker på mig. Vardagslycka är ju också att människor ger sig tid att komma förbi och höra av sig trots att det är sommar och ”resa-runt-i-Sverige-tid” eller ”sköta-sommarstället-tid”.

Dottern har ärvt sin pappas gröna händer för hon får saker att växa och frodas. Det får inte jag. Jag har bara ett fåtal blommor kvar nu sedan mannen gick bort. Jag vet inte vad jag gör för fel. Dom vill inte. Inte jag heller förresten för jag blir sur när dom inte gör som jag vill. Alltså växer fint och blommar eller i alla fall överlever. Men dotra hon odlar hon. Nu har hon drivit upp jalapenos. Se bara

DSC02394.JPG

Hon har fullt med plantor i kök och vardagsrum. Nu har hon gjort någon slags inläggning och hade med sig några små skivor som smakprov åt mig då hon var där sist. Jag är ju glupen så innan hon sagt att jag skulle ta det lugnt så stoppade jag en stor skiva i munnen, tuggade och svalde. Sen tror jag det brände hål i korkmattan för jädrars så starkt det var. Förmodligen rök det ur öronen också. Det var bara att kippa efter luft och stoppa in något snällt i munnen.  Då förklarade dottern lugnt att dom var jättestarka och skulle tas i småbitar tillsammans med annan föda. Jahaja, jag borde kanske ha väntat. Men vilket jädra drag det var i dom jalapenosarna. Piju! Veckan efter stod jag på marknad i Malmköping och då var det några som sålde likadana plantor för 120:- styck. Så jag tipsade dottern om att hon kunde driva upp och så kunde jag sälja när vi står på marknader nästa sommar. Hon brukar dock ha en del virkat med på mitt bord men man kan väl utöka med något nytt.

En som är en raring, en pälsboll och en liten ulltass det är liten Kajsa. Dottern och barnbarnets katt. Hon är liten till växten och jättefin. Hon skickar en liten hälsning till er alla.

DSC02404.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin tisdag…….med eller utan torrsprickor och små röda kattor

 

 

 

 

 

Marknadsbilder

I mitten på juni stod jag och min kompis på marknad i Mariefred. Det var ångans dag så det var full fart på det lilla torget. Som vanligt fanns det alla möjliga saker till salu för hugade spekulanter. Lillebo Design med adressen http://lillebodesign.se visade upp sina härliga barnkläder. Företaget drivs av en härlig tjej med två barn och man. Hon syr allting själv och jag tyckte hon hade så härliga tyger. Man blev glad som en lärka bara av att se dem. Jag tvärångrar att jag inte köpte en mössa med Zlatanmotiv. Jädrars så snygg jag skulle ha blivit i den. Jag provade den och den satt som ……tja…..en smäck. Man av någon underlig anledning köpte jag den inte. Den hade varit perfekt för mig till hösten. Här ska ni fått lite smakprov på hennes alster

DSC02278.JPG

DSC02277.JPG

Mera kläder fast av annan fason hade Obstinat Rock clothes & Stuff. Härliga rockabillykläder och skor. Ibland längtar jag tillbaka till svunna tider. Kan man bli annat än glad när man ser sådana här kläder. Jag ser framför mig hur kjolen står som en solfjäder runt om när man buggar. Åh så himla fint. Jag är glad att unga människor vill föra det här vidare. Heja er!

DSC02280.JPG

En ung tjej sålde blomskott och andra växtligheter som jag inte riktigt hängde med på vad det var för jag blev så fast vid alla ”omkringsaker”. Hon hade massor av gamla ting till salu och det var slutsålt på dessa när det var dags att åka hem. Sådana här saker blir jag också glad av att de säljs vidare och används eller bara används som ögongodis och minne av gamla tider. Något som jag blev väldigt förvånad över var att hon hade ett tjugotal terrakottakrukor som såg skruttiga ut i mina ögon. De hade vit beläggning och tja såg ut som mina gör när jag endera kastar dem eller försöker gno dem rena. Dessa var visst creme de la creme i den avdelningen för det kallades patina och sålde slut på ingen tid alls. Jisses, jag har kasserat en förmögenhet.

DSC02279.JPG

Dessa två gentlemän mötte jag på gågatan och jag frågade snällt om jag fick ta ett kort på dem och det var ok. Visst är det väl fint.  Nu gick väl inte min pappa klädd på det här viset men han hade alltid hatt på sig när vi gick ut. Mötte man någon bekant så lyfte han lätt på hatten. Det var snyggt, stiligt och respektfullt.

DSC02285.JPG

Ser ni damen i rött till höger längre bak i bilden? Jag skulle gå och lägga på ett brev i brevlådan t v  när jag stötte på dessa herrar och stannade och pratade en stund om gamla tider. Sedan gick jag till postlådan. Efter det tänkte jag att jag tar den andra sidan av gatan på väg tillbaka. Då hamnade jag vid damen i rött. Hon sålde böcker och döm om min förvåning när jag förstod att här stod livs levande den som skrivit helt fantastiska böcker om gammal tid. Släktkrönikor. Kvinnan heter Maria Gustavsdotter och har skrivit bl a Dottern, Hustrun och Änkan. En trilogi som jag varmt kan rekommendera. Helt fantastiska böcker. Böckerna hade jag fått skickade till mig från min vän C och nu har dessa böcker gått vidare och det är många som har läst dem och har samma åsikt som jag om dem. Underbara.

Hela det här inlägget är väl egentligen en stor vardagslycka. Tänk att få vara på en plats som har ett helt torg fullt av sådant som man tycker om, solen skiner och människorna är glada. Det kan inte bli bättre än så.

Jag hoppas ni alla har en kanonmåndag…….med eller utan glada torg.

 

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag