Tiden ramlar iväg

Jösses så fort tiden går. Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Fast det är nog en positiv grej det också att man har mycket att stå i så man inte bara blir sittande i sin ensamhet och rullar tummarna. Här rullas inga tummar ska ni veta. Inte om jag inte bestämmer mig för att lägga upp fötterna och placera händerna i rullningsläge på magen. Men det är ju en annan sak för då gör man det inte av leda utan för att vila.

Jag har inte tråkigt en endaste dag faktiskt. Jo korta stunder. Då när jag måste dammsuga t ex. Eller damma. Det är tråkigt och jag gnölar som en femåring för mig själv när jag blir tvungen att ta itu med eländet innan det blir en sanitär olägenhet av damm.  I veckan skulle jag ha besök av en tidigare arbetskollega och vi skulle äta lunch här. Då var jag ju liksom tvungen att dammsuga. I alla fall lite.  Usch jag skäms nästan för att erkänna det men jag är en fuskare av kolossalformat.  Jag gjorde det i alla fall och vi åt och hade det så trevligt. Hon hade med sig en påse fröknäcke som hon bakat men det får ni ingen bild på för det åt jag upp fortare än kvickt.

Så gott folk, förutom den eländiga dammsugningen och det trista dammandet har jag det så himla bra. Är lycklig inuti för att jag får vara här hemma med mitt.  Jag saknar givetvis mannen men det gör jag ju varje dag i olika sammanhang. Men var han än är så har han förmodligen min ljuva stämma ljudande i öronen för jag pratar med honom nästan hela tiden. Det är liksom en gammal vana och jag mår nog bra av det.  Han är nog här och hälsar på också skulle jag tro för ibland ramlar de mest osannolika saker ner på golvet och nu sist gick köksfläkten på när barnbarnet och jag satt och åt middag. Han höll sig för hjärtat och hade ögon stora som kastrullock. Vi hade precis pratat om morfar och om hans längtan efter honom. Ja så nog händer det saker i det här hemmet alltid.

Eftersom jag ligger vääääääldigt mycket efter med mitt bloggande så kommer det lite bilder från tidigare. En hel flock av vardagslyckor.  Här får ni t ex se vad jag fick av min dotter. Hon hade virkat mig en korg att ha min stickning i. Garnet hade hon köpt på Rusta och det var riktigt tjockt. Min fina duktiga, händiga dotter hon har sin hantverkarglädje kvar och det är kanoners.

DSC02187.JPG

Paket ramlar det in här ibland. Jag blir ju givetvis jätteglad varje gång men funderar så på vad jag kan göra tillbaka. Nåja det blir nog något framöver. Men här får man något för alla sinnen. Tack snälla fina C.

DSC02259.JPG

För att jag skulle få ändan ur vagnen och komma igång med sommaren så kom barnbarnet hit och tillsammans fixade vi altanen och spolade av golv och möbler. Kan tillägga att innan detta var färdigt så var även barnbarnet väl genomspolat. Jädrans kul att spruta vatten på någon. Skit samma att man är 63, barnungen i en vaknar direkt och jag jagar barnbarnet med slangen. Nåja jag fick tillbaka så vi var två stycken som iskalla och genomblöta fick gå in och byta kläder. Men skojsigt var det.

DSC02340.JPG

Trots att mormor betedde sig som en riktig huligan så hade det bästa barnbarnet i världen lust att laga mat åt oss båda. Lax i ugn med creme fraishe och fetaost. MUMS!

DSC02341.JPG

Sist men inte minst. Eller minst. Eller i alla fall pytteliten. Måste hyresgästen vara.  Vem tror ni bor här?

DSC02273.JPG

Jag hoppas ni har en härlig solig söndag……..med eller utan mystiska hyresgäster.

 

Marknad…..värme…..och en kanon

Förra lördagen stod jag och min kompis på gammeldags marknad i Malmköping. Det är en trevlig liten marknad tycker jag och vi har varit med på den i många år.  I år var det så varmt så man höll på att få dåndimpen. Jag fyllde på vattenflaskor hela tiden och drack som en kamel. Vid ett par tillfällen var jag in i kyrkan och lånade toan och sköljde hela huvudet med iskallt vatten. Inte i toan då utan i handfatet. Bäst att klargöra saker och ting eftersom jag kan uttrycka mig lite luddigt ibland. Det var omåttligt varmt.

Det blev inte av att gå runt och fotografera för den energin fanns inte riktigt. Vid ett tillfälle när jag var upp till torget så hade jag kameran med mig och resultaten får ni se här. Suddiga, soliga och knorkiga men ni kan nog ana vad de visar.

DSC02268.JPG

Mitt i solgasset körde det här bandet härlig musik. Jag var inte avis på den som lirade tuba i värmen. Det var 26 grader i skuggan och dom stod mitt i solen.

DSC02270.JPG

Yvonne Persson med adressen http://www.yphantverk.se från Enköping hade en massa härliga djur i trä och ull. På bordet bredvid hade hon mindre djur som man t ex kunde dra efter sig i ett snöre. Jättefina saker.

DSC02269.JPG

Gunnel Talborn från Växjö stod och vek och grejade och tillverkade fantastiska midsommarstänger i halm. Vilket arbete.

Nu hade jag tagit mig över torget till mina utländska vänner som säljer så god mat. Jag köpte falafel, piroger med fetaost och spenat, falafelrulle och något mer. Sedan gick jag tillbaka till vårt tält. Precis bakom vårt tält var det en rabatt utan blommor eller buskar utan bara jorden. Bakom den var det gräsmatta och en mindre fontän med flagad botten och stenar omkring. Jag sa till min kompis att nu sk*ter jag i det här jag badar fötter och ben i fontänen för annars får jag spader. Jag hade sådana där ministrumpor i träskorna och jag klev i med strumporna på. Strosade i fontänen. Upptill sprutade det vatten som såg rent och fint ut. Där stoppade jag huvudet. Pju…..så skönt. Jätteskönt.

Nu kom det tanter med hundar och stannade en bit bort men jag tjoade att dom kunde komma med sina fyrbentingar för vi fick plats allihop i fontänen. Tanterna blev jätteglada och släppte i sina jyckar. Jag öste vatten över deras ryggar och dom stod alldeles stilla och tyckte nog att det var väldigt skönt.  Sen var det bara upp ur poolen och försöka sälja igen. I värmen.  Jag funderar ibland på om folk är heroiska eller galna som går på marknad när det är trettio grader varmt. Å andra sidan påverkas inte alla av värmen. Min man, min mamma och min pappa älskade värmen och de njöt när det var vrålhett ute. Då när en annan låg inne i sitt badkar som var fyllt med iskallt vatten.  Så nog är vi människor olika allt.

Det kom en dam och köpte en trekantssjal av mig. En bra stund efter att hon gått så gick jag framför bordet för att se till så att allt var ok på framsidan. Då såg jag att det låg en lång rulle med en rund vaxduk på nedanför mitt bord. Jag tog upp den och frågade folk som stod omkring om det var deras. Det var det inte. Då kom en dam ifrån ståndet bredvid och sa att hon visste vem som glömt den. Det var kvinnan som köpt sjalen av mig för hon hade handlat av min granne innan och då hade hon rullen med vaxduk i handen.  Då visste jag ju precis vem det var.

Jag sa till kompisen att jag tar ett snabbt varv runt och tittar efter damen. Jag såg inte till henne och gick då på baksidan av rådhuset. I skuggan. Då fick jag väl upp någon högre fart än sniglandet man orkade med på solsidan. Det står kanoner på var sida om ingången. Har stått där i evinnerliga tider. Nu var min hjärna så inkokt så jag såg inte ens kanonskrället. Den är skitstor. Så med hyfsad fart drar jag med pannan före rätt in i kanonröret. Joråsåatt. Snacka om vimmelkantig. Boink. Jag såg både solar och månar.

Eftersom det satt en flock barnfamiljer bredvid och stirrade storögt på mig när jag försökte stånga undan kanonen så kunde jag ju inte använda mig av mitt vanliga mustiga vokabulär som jag brukar när det går åt pipsvängen. Istället fick jag ur mig ett jönsigt -hoppsan, oj så det kan gå.  Sen vinglade jag tillbaka till vårt tält och bestämde mig för att stanna där resten av tiden.

Jag drag sex flaskor vatten men kände ändå att jag var på gränsen till uttorkad. Yrslig och kraftlös. Trots detta var det en riktigt bra dag. Första marknadsdagen för året.

Kan tillägga att damen kom tillbaka och letade efter var hon glömt sin vaxduk så slutet gott och allting gott.

Vardagslycka är när man kommer hem och ser de fina blommorna som jag fått av vännerna A och B. De står och hälsar mig välkommen hem varje dag.

DSC02257.JPG

Jag hoppas ni alla har en kanonfredag……med eller utan vildsinta kanonkrockar och vaxdukar på rymmen.

Man ska vara glad åt fötter

Visst ska man vara glad åt sina fötter och se till så att dom har det bra. Jag har breda fötter och tycker att jag har svårt att hitta skor och stövlar som är sköna att gå i. Dom klämmer endera här eller endera där. När jag så väl hittar skor eller stövlar som passar bra så får dom hänga med tills dom ramlar isär. Det där med mode har jag ju aldrig hängt med på utan bara tänkt på vad som är bekvämt både vad det gäller fotbeklädnader eller kläder.

Men nu har jag i min bekvämlighet fått ihop ett gäng som börjar uppföra sig lite märkligt.

DSC02131.JPG

Stövlarna till vänster läcker underifrån. De bruna kängorna har spruckit på sidorna och läcker den vägen. De svarta promenadskorna läcker av någon underlig anledning uppifrån. Blåa svensktillverkade träskor är skönt och fint men de läcker framme i tån. De tjocka moccastövlarna har jag bara haft när det är -8 och kallare så de är för polarklimat och alltså inget man kan gå i när det är 0 eller plusgrader. Så dom lirar liksom i en annan division.

Jag lider väl egentligen inte nämnvärt över dessa läckor för man vänjer sig och väljer utefter hur vädret ser ut. Dessutom har jag ju mina käcka blommiga gummistövlar att ta till i värsta fall.

Nu tyckte nog min vän B att måttet var rågat vad gäller läckage så hon kom över med ett par stövlar som hon inte använt på många år och frågade om jag ville ha dom. Så klart jag ville. Återbruk är ju min grej. Så på med stövlarna och provgick och det var som om dessa stövlar var gjorda för mina fötter. De var mjuka som handskskinn och helt underbara att trippa runt i.

DSC02103.JPG

När jag fick dem var det snö men den har ju försvunnit och ersatts av både is och vatten. Det har regnat och det har varit blött och eländigt. Jag har haft stövlarna varenda dag och njutit av hur mjuka de är och hur väl de sitter på mina fötter. När jag träffade min vän så sa jag till henne att det var något konstigt med dessa stövlar. Oj då, vad är det för fel på dom frågade hon.  Jo sa jag, nu har jag gått varenda dag i dem och de läcker ingenstans och det är konstigt. Men skönt.

Så varma mjuka goa stövlar från en kär vän är väl en bra vardagslycka som räcker länge.

DSC02128.JPG

En annan vardagslycka är väl när raraste grannen A-M kommer med årets första tulpanbukett. Gula förstås. Man blir så skuttande glad av gula tulpaner. De kommer med hopp om ljus och vår. Tack snälla A-M. Som bonus får ni se en annan vardagslycka. En Zlatanbok som jag fått av vännerna A och B. Mycket läsa blir det. Tjohooooooo!

Jag hoppas ni alla har en kanonlördag……med eller utan läckande dojor.

 

 

Mössor, en gris och en ren

Ja det här inlägget blir lite blandat för jag har samlat på mig bilder som inte blivit skrivna om tidigare. Så nu börjar vi.

Dottern som är rapp i tassarna har virkat en massa vändbara mössor som jag ska ha med mig när det är marknad. Nu gick det några på sista marknaden men resten får ligga till sig till nästa års höst och vintermarknader. Mössorna är jättefina och väldigt stadiga. På ena sidan är dom randiga och vänder man på dem blir de rutiga eller lite våffelmönstrade. Den rosa mössan är vänd så där kan ni se skillnaden.

DSC02045.JPG

Sedan tog hon och trollade ihop en mössa åt sig själv. Men man ska ju inte vara lik alla andra så hon gjorde en tofs som var nästan lika stor som huvudet. En rolig mössa blev det i alla fall.

DSC02072.JPG

Sen har jag ju min goa vän och granne B som fixar och trixar med garn och stickor. Jag fattar inte varifrån hon får alla roliga mönster för ofta gör hon grejer som jag aldrig tidigare har sett någonstans. Hon vågar sig på, testar och får till slut ihop något som alla tycker är jättefint, roligt eller häftigt medan hon själv nästan aldrig är nöjd med resultatet. Den här gången har hon gjort en adventsgris som man använder batteriljus till. Jag tycker att den är jätterolig. Annorlunda och ovanlig.

DSC02043.JPG

När vi nu ändå är i djurvärlden så ska ni få se en bild på vad jag hittade i Västerås då jag var där. Lite överallt i stan så är olika djur utplacerade och en del gör reklam för något. Den här renen låg i badet och gonade sig nära Stora Torget. Det blåste kallt ute och jag nästan kände hur skönt det skulle vara att krypa ner i ett varmt bad. Vilket jag också gjorde när jag kom hem från utflykten.

DSC02026.JPG

Dagens vardagslycka får vara de fina nystanen som min kamrat T gav mig sist vi träffades. Tro mig eller ej men jag har lagt upp och börjat sticka på en dubbel halsduk. Stickningen har jag liggandes hos Lilla Tanten för det funkar bäst att sticka när jag är där. Då har jag sällskap och hon är van vid att jag alltid stickat när vi setts. Det som stickas eller virkas av garn jag fått till skänks går iväg till olika insamlingar som ska ge värme åt frusna barn. Vartenda nystan är värdefullt och kommer till stor nytta. Visst är det väl fint och värdefullt att man har vänner som tänker på en i olika sammanhang. Som tänker på att ta tillvara på t ex garn för att lämna över till mig. Då blir man en länk i en kedja som ger fjärrvärme. Det är fint och jag hoppas att de som skänkt mig garn tänker på det. Att garnet gör dem till värmegivare till någon frusen liten.

DSC02069.JPG

Jag hoppas ni alla har en riktigt fin helg……..med eller utan adventsgrisar.

 

 

 

Broddar istället för…..

Jag har en arbetskamrat på jobbet som i många år har gett mig och ytterligare en kvinnlig kollega choklad i julklapp. Det är kanoners. Det är ju nästan det bästa man kan få när man är långledig över jul och nyår. Då kan man ju ligga och läsa och käka praliner hur länge som helst. Så den julklappen var alltid finfin att få.

Nu fick väl den här arbetskamraten spunk ett år för när jag öppnade min julklapp så var det ett par broddar. Broddar! Vem farao vill ha broddar när man bespetsat sig på choklad? Inte otacksamma jag i alla fall. Jag kollade med min kvinnliga kollega och hon hade fått sin vanliga choklad! Nä nu jädrars! Sur som ättika frågade jag min arbetskamrat varför jag inte fått choklad (som vanligt) utan broddar. För att jag är rädd om dig svarade han samtidigt som han skrattade. Han visste mycket väl att jag skulle bli på gränsen till vansinnig av det påhittet.

Jo det var alltså för att han var rädd om mig för jag började ju bli gammal och då blir man skör menade han på. Jaha sa jag och glodde ilsket på honom, nu är det ju så här att hon och jag är exakt lika gamla och hon fick choklad. Han hade väldigt roligt kan jag säga för han visste ju precis hur jag skulle reagera och jag gjorde honom inte besviken i det fallet. Här ska ni få se en bild på min julklapp

DSC01974.JPG

Nu är det så här att den här killen är som en bror för mig. Vi månar om varandra och han är en riktigt bra vän och kamrat. Vi driver hejdlöst med varandra och han har full koll på mig och mina ibland underliga resonemang.

Det gick något år och sedan när det närmade sig jul så tog jag och slog kartong runt broddpåsen och slog in hela rasket i fint julpapper med mycket snörkrusidull på. Sedan fick han paketet på jobbet sista arbetsdagen och fick lova att inte öppna den förrän på julafton. Så där satt han tillsammans med sin familj och öppnade paket. Det var jättekul ända tills han öppnade mitt. Kan tänka mig att det blev reaktioner från  familjen då han fick broddar i julklapp.  Rätt åt honom!

För någon månad sedan fick jag för mig att jag skulle rensa ur handväskan. Alla damer vet hur mycket onödigt man kånkar omkring med varenda dag. Började med liv och lust tömma väskan och vad fasen tror ni dök upp ur djupet…….jo dom förbaskade broddarna. När jag dagen efter påtalade detta för min arbetskamrat höll han på att skratta på sig för han sa att du anar inte så länge du gått omkring med dom där i väskan. Han har alltså prånglat ner dom i min handväska när jag inte varit på rummet. Får kanske lov att sätta upp spionkamera eller larm på den lilla holken jag sitter i. Så man blir broddsäker.

Skrattar bäst som skrattar sist……..han har inte en aning om att dessa fantastiska hjälpmedel har varit i hans ägo en längre tid nu. Det verkar som om dessa broddar går som en följetong. Tjolahopp tjolahej!

Nu kommer det lite vardagslycka. Vardagslycka kan vara när min goa vän B ringer på dörren och jag får så här fint och hjärtligt bröd

DSC02047.JPG

Vardagslycka är också när en god marknadskollega sitter och stickar ett par torgvantar och lämnar över till mig när marknaden är slut. Nu är bilden lite skakig eftersom jag skulle hålla kameran med en hand men oj så många dagar dessa härliga torgvantar värmt mina händer och mitt hjärta.

DSC02067.JPG

Jag hoppas ni alla har en fin helg…..med eller utan broddar och torgvantar.

(PS. Det är absolut inget fel på broddar. De är kanonbra och gör vintern säkrare.)

 

Min telefon och lustiga pinnar

God morgon alla. Hoppas att ni sovit gott och är starka och pigga för nu kommer det en bild som kanske skakar om er. Så håll i hatten/mössan/kepan/nattmössan för här kommer den

DSC02058.JPG

Ser ni den? Ja, den är pytteliten. Nästan lika liten som min tändare. Detta mina damer och herrar är telefonmodellen som kom straxt efter Moses stentavlor. Den är med andra ord uråldrig eller i alla fall antik.

Detta är den telefon mannen i mitt liv använde sig av när han gick utanför ytterdörren. Utifall att något skulle hända så var det bra att ha telefonen med sig. Den skulle alltså bara användas till att ringa och ta emot samtal på.

När mannen gick bort sade jag upp vår fasta telefon och skulle använda den här istället. Jag skriver skulle för det var meningen att det skulle fungera så. Nu gör det inte det. I början låg den här lilla pyttemojängen på samma plats som den fasta telefonen stod på för att det skulle bli likadant för mig när det ringde.

Jorå, det funkade ett tag men sedan började det lilla skrället flytta på sig med hjälp av mig. Så ibland får jag leta som en tok efter den och jag hittar den på de mest underliga ställen. Dessutom är ljudet så lågt inställt så jag hör inte om det ringer om jag inte står nästan intill.

Jag har ju aldrig tidigare ägt en mobiltelefon och har inte den vanan som de flesta har. Jag har ju heller aldrig känt något behov av att ha en. Men nu ligger den här. Eller där. Det kan gå dagar utan att jag kommer ihåg att jag har den och sedan när jag tittar så har flera ringt eller sms:at.  Så funkar jag och telefonen.

En dag när jag var på väg hem efter jobbet så promenerade jag över torget. Rätt som det är kommer det fram en yngling till mig. Han var fin och välklädd och såg väldigt glad ut. I handen hade han något färgglatt utspritt som en solfjäder.

– Hej sa han. Den här ska du få av mig. Så tog han fram en rosa fin pinne ur ”solfjädershögen”.

– Hej sa jag. Tack, det var en väldigt fin pinne men vad ska jag göra med den.

Då tittade han väldigt storögt på mig och sa lite försiktigt:

– Du ska ha den till din telefon.

– Till min telefon? Vad ska jag göra med den här pinnen på min telefon?

Då blev han ännu mer storögd den rare ynglingen och förklarade lugnt och fint hur den här pekpinnen fungerade på moderna telefoner. Jag talade då om för honom att jag inte hade någon sådan telefon och den lilla telefonen av modell Moses stentavlor 2.0 var oftast borttappad. Var han storögd innan så blev han rent chockad av det beskedet.

– Så du har ingen telefon med dig i väskan nu?

– Nä

– Men hur klarar du dig utan telefon?

– Det går fint serru killen. Jag har lyckats överleva i 62 år utan och det har gått kanoners. Jag har inget behov av att bli nådd hela tiden. Händer det något så kan jag förmodligen inte göra något åt det i alla fall på minuten. Dessutom är jag betydligt mindre stressad än alla dem som löper omkring och varannan minut måste titta om något hänt på facebook eller om det hänt något annat skoj……på telefonen.

– Ok. Ja det låter ju bra men är du säker på att du inte ska ha någon telefon?

– Japp. Bergsäker. Men tack för erbjudandet. Här får du tillbaka den fina pinnen. Den kan du ge till någon annan som uppskattar den bättre. Jag är ju ett ufo, en liten antik tant som inte har så mycket koll.

– Jag tycker att du är lite häftig och modig som vågar vara utan telefon.

Sedan vinkade vi åt varandra och jag fortsatte min vandring. Utan pinne och telefon men med ett leende på läpparna.

Så kan det gå till när forntid möter nutid.

Något jag förstår mig på är i alla fall vardagslycka. Jag ligger ju lite efter och har sparat på mig många bilder på vardagslyckor så dom kommer definitivt inte i ordning. Vad gör det egentligen, en vardagslycka är väl en lycka närhelst den dyker upp. Den här lyckan dök upp då min närmaste granne A-M ringde på och hade kokat lingonsylt. Omtänksamhet, vänskap och vardagslyckespridande, det är fina egenskaper att ha. Tack snälla A-M.

DSC01966.JPG

Livet är dystert ibland men när man börjar bläddra bland vardagslyckorna så ser jag hur bra jag har det. Omtanke och vänskap omger mig från många håll och jag känner stor tacksamhet för det.

Jag hoppas ni alla har en kanonsöndag……….med eller utan lustiga telefonpinnar.

 

Att gnälla i onödan och lite annat

Ibland kommer jag på mig själv med att vara onödigt gnällig, lat och trist. För några veckor sedan gick jag och våndades och pep dystert för mig själv för att jag skulle bli tvungen att gå ut och kratta löv på baksidan. Så här mycket löv var det ungefär

DSC02027.JPG

Jättemycket löv tyckte jag. Då. Sedan gick det någon vecka och jag skulle cykla genom stadsparken för att ta mig hem efter jobbet. Där såg det ut så här

DSC02006.JPG

Där kan man snacka löv. Så där gnällde jag i onödan. Madre mia om jag skulle komma upp på morgonen och det såg ut så där i min trädgård då fick jag nog dåndimpen. Plus något att gnälla över. Ibland behöver man nog tänka sig för både en och två gånger innan man sätter igång gnällerimaskineriet. Löv vid löv och ingen ände men nog är det fantastiskt vackert med den riktigt gula lövmattan. Så länge den inte befinner sig på min lilla bakgård vill säga.

Här kommer några fler marknadsbilder från Westerqvarn.

Anna Pettersson , bolandets design hade med sig sina vackra ljus. Jag tror hon var nöjd med försäljningen för jag såg var och varannan besökare traska omkring med en liten ljuspåse i näven.

DSC02036.JPG

Ulla Hallén från Kolbäck som står bredvid mig på marknaden hade med sig nysydda dukar och grytlappar i lappteknik. Jag köpte någonting som ska ges bort i julklapp så det ska jag försöka att inte skriva om.

DSC02032.JPG

Den här latmasken låg utanför under en gran och jag vet inte riktigt vem som var säljare. Såg ut att sova gott trots blåst och kyla.

DSC02035.JPG

Sist ut blir Aud Henriksson med sina tovade vättar och tofflor. Ull är ett så fantastiskt fint material att arbeta i så ofta blir jag sur för att jag har min allergi. Skulle så gärna vilja prova på att göra vissa saker. Tur att inte alla kliar sig fördärvade av ull för då skulle det ju inte finnas så här fina saker till beskådan och köp.

DSC02040.JPG

DSC02039.JPG

Vardagslycka måste vi ju ha med också. Det är viktigt och får inte glömmas. När man  får ett stort paket av brevbäraren och precis just har slagit i diskvatten. Vad ska jag göra nu? Öppna paketet först och diska sedan eller tvärtom. Det är svåra beslut man har att handskas med mellan varven det förstår ni ju. Vad tror ni jag gjorde först?

DSC01980.JPG

Just det, jag öppnade givetvis paketet från C och under förtjusta pip bläddrade jag bland böckerna. Den som mot all förmodan gissade fel får ta hand om disken. Okey?

Jag hoppas ni alla har en kanonlördag…….med eller utan löv och spännande läsning.

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag