Små små pyttesteg

Livet är inte precis lätt. Jag vet att jag någonstans måste hitta mig själv igen och skapa mig ett liv utan mannen. Det är inte lätt. Vissa dagar är riktigt usla och andra är riktigt bra. Det svajar och ofta känns det som om allt gått i stå. Men man får kämpa på. Vara uppmärksam och se de många vardagslyckor som ändå finns. Man får skapa sig en trygg plats och en tillvaro som ger ro. Jag försöker i alla fall med det. Hela tiden. Men jag saknar buset, skratten och musiken. Det är så väldigt eländigt tyst. Men var sak har sin tid och det måste få ta den tid det tar. Inget går att skynda på men man får nog akta sig så man inte fastnar i någon slags negativ spiral.

Men nu tycks vissa saker ha ändrat sig i alla fall. Förra lördagen sydde jag ihop alla små mössor som jag stickade på lasarettet. Det blev en del. Alla mössor är stickade av skänkta garner och skall gå till välgörenhet. Fjärrvärme.

DSC01833.JPG

På bordet ligger också saker som jag fått och som betyder mycket. Som gör mig glad. Mannens ljus som alltid brinner då jag är hemma, vänskapsboken, ett kort från vänner, barnbarnets keramikhjärta ”världens bästa morfar” i en liten keramikskål med hjärta som jag också fått av vänner. Ett doftljus och min målarbok med pennor som jag fått av en kär arbetskamrat som förstod hur allt var. Jag byter saker på bordet då och då och har dessa saker som kraftkälla och vetskap om att jag inte är ensam. Bara ensam inuti.

I fredags när jag var hos min vän som har garnaffär så pratade vi mycket om det här med att jag inte rört en stickning eller en virkning sedan mannen gick bort. All glädje i handarbete tycks som bortblåst. Det är märkligt eftersom det varit det roligast jag vet. Men det är som det är. Hon föreslog att jag skulle handarbeta när jag var hos henne. Jag kunde ha ett arbete liggande där och handarbeta i sällskap med henne. Man kan ju alltid försöka tänkte jag och inhandlade raskt en virknål och ett nystan Marino Soft. Jag satsade på det enklaste enkla. En gigantisk mormorsruta. En tråd att fästa och i övrigt bara veva runt varv efter varv utan att behöva tänka. Det verkade funka för jag virkade på ett tag och det kändes bra. Så med små små steg tar jag mig framåt, en dag i taget. Någonstans i allt det vilsna finns jag ju och jag behöver bara hitta mig själv igen.

DSC01847.JPG

Dagens vardagslycka är en trippel. Det är helt fantastiskt hur naturen kan få till det. Mina närmaste grannar har ju rosor på framsidan. Dessa rosor har stått där sedan 1965 då husen byggdes. Aldrig blivit vattnade. De bara växer och växer. Här ska ni få se på tjusigheter

DSC01844.JPG

Stora som boxarnävar och helt fantastiska. Ibland är världen alldeles otroligt vacker.

Jag hoppas ni alla har en riktigt bra lördag………..med eller utan mormorsrutor.

 

 

Ny burk, ny filt, gammal pippis

Jag fick ju lite idéer om hur snuskburkarna för fimpar skulle se ut. Dom behöver ju inte vara räliga på utsidan också. Så här har jag målat en burk två gånger med röd hobbyfärg och sedan limmat på spets runt om. Nu väntar den bara på mildväder så jag kan vara ute och lacka den. Vi har ju kvar i burken med båtlack så jag kör på det. F ö undrar jag varför vi ens har båtlack hemma för vi har aldrig haft någon båt. Inte ens en pytteliten. Men lacken är bra och jag kör den på kvastarna också vartefter jag får dem klara.

DSC01625.JPG

Den gula filten ni kunde se i förra inlägget blev lite väl tunn så den tänker jag helt enkelt ta och sy fleece på baksidan på. Det finns ju fleecefiltar för 10:- och en sådan duger fint att klippa till som bakstycke. Det blir lite varmare och gosigare då. Men vis av det misstaget så tog jag dubbelt garn till filten jag började med efter den. Så nu stickar jag med fyra trådar istället för två och det blir en tjock och fin filt. Den ska gå i blått och vitt och den är ett perfekt jobb att ha till tvn. Den är stickad i maskingarn.

DSC01629.JPG

Eftersom den sällsynta sörmländska buskharen inte ligger där han ska, alltså i grannens buskar, så har jag ju fått skaffa mig en ny kompis. Ni som läst några inlägg bakåt kanske minns anden som inte kunde trafikreglerna. Det kan han inte nu heller men nu håller han sig i alla fall på trottoarerna. Åtminstone som jag har sett. Han tigger mat av varenda en som går förbi och en del blir skiträdda när han kavar fram med god fart och inte saktar in förrän han är framme vid fötterna. Men stilig är anden.

DSC01627.JPG

Eftersom vi ändå är på Fristadstorget nu med denna tiggande skönhet så kan jag passa på att meddela att de eluppvärmda sofforna som skulle göra att man kunde sitta ute när det var kallt……..funkar inte heller. Jag tror jag blivit otroligt förvånad om de hade gjort det. Men dessa soffor ser banne mig inte inbjudande ut. Inte ens om jag hade haft ett tovat sittunderlag.

DSC01628.JPG

I övrigt är väl det mesta som det ska vara. Tror jag. Ibland är jag faktiskt nöjd med att saker och ting bara rullar på. Det behövs inte några märkvärdigheter och upplevelser varje dag. Ibland får man nöja sig med att livet fungerar lugnt och stillsamt.

Jag hoppas ni alla har en lugn och fin onsdag…….med eller utan röriga blogginlägg.

Jag fick en säck med guld

Fina hantverkskollegorna som har Frasta Lamm i Stora Sundby utanför vår stad kom med en stor säck full med restgarner.  För en som hjälpstickar så är det värt guld. Annikas lilla rara mamma har gått bort och hon hade en garnaffär så mycket garn finns det att försöka göra sig av med på ett bra sätt.  Jag fick hela säcken med restgarner för 0:-. Detta innebär att jag behöver inte köpa ett enda nystan själv till hjälpstickning under nästa år. Plus att det är väl kanoners att kunna ta tillvara på även påbörjade nystan och rester. Men mycket var faktiskt hela nystan men bara ett av varje. Men jisses det spelar ju ingen roll för det är ju kul att pussla med färger och garner.

DSC01025

Alla olika nystan var väl inknutna i egna små plastpåsar. Det kändes faktiskt lite högtidligt och det var med vördnad och stor tacksamhet jag öppnade påsarna och plockade ut skatterna för att kunna sortera dem i olika garnsorter. Så mycket omsorg den lilla damen lagt på sina restgarner. Det är fint. Jag skulle tro att hon precis som jag såg dem som skatter.

Nu var det väldigt mycket ullgarner. Men finfina ullgarner. Inte de grova med mycket ullfett kvar i. Så jag ska nog försöka sticka så mycket jag bara kan. Men sedan får man  sticka emellan med acryl- eller bomullsgarn.

Jösses vilka bilder jag får i mitt huvud när jag tittar på garnhögen. Filtar/filtdelar och mössor för nordiska klimat är ju passande för ullgarnet och övrigt garn blir mössor för export till någon förlossningsklinik i Afrika. Dit kan man även skicka yemenvästar i acryl. Det blir kallt på nätterna och pyttesmå nyfödda klarar inte att hålla värmen själva utan fryser ihjäl. Då är en mössa jättebra för den förhindrar att värmen går ut genom huvudet.

Tänk er själva, vissa förlossningskliniker lockar med att mammorna får kläder till den nyfödda om de kommer till kliniken och föder. Annars föder de hemma med hög barnadödlighet som följd.  En del kliniker har dock inte tillgång till mössor, västar eller filtar och då får mammorna ta hem sina barn inslagna i tidningspapper.

Så nu ska jag med garnhjälp från Frasta Lamm göra skillnad för många små och halvstora barn. Både när och fjärran.

Hoppas ni alla har en stressfri lördag……….med eller utan restgarnsskatter.

Stickat, fäst och faktiskt klart

DSC00683Äntligen har jag fäst alla trådar. Det går ju i flygande fläng bara man börjar. Men seeeegt är det att komma igång. Men nu så.

Mössorna och yemenvästarna skall ner i välgörenhetslådan och ligga till sig tills det blir någon bra insamling att skicka till. Det är bra att ha ett litet lager. Dessutom fick jag ju restgarner av lilla tanten i julas och lite av det har jag använt till mössorna och västarna. Det går ju inte åt så mycket.

Pannbanden är stickade i lovikkagarn och de ska med ut på marknad i november-december. Bra även där att ha ett litet lager.

De små spiralsockorna skall jag skicka till Stolpvarvet som Carol bjudit in oss att delta i. Häng med ni också vetja. Det är alltid fint att vara en del av något stort och bra. Ingen kan göra allt men tillsammans kan vi uträtta underverk.

Jag harvar på i sakta mak

Stickeriet går sakta när det är varmt ute.  Jag blir varm i händerna av garnet så på sommaren brukar jag faktiskt virka istället. Då virkar jag upp fönsterremsor till vintermarknaderna. Men så icke i sommar. Jag harvar istället på i sakta mak med min stickning. En revolutionerande uppfinning , som varit känd länge för alla som är vaknare än jag, är bambustickorna. Himmel och plättar så bra det är. Då kan jag sticka trots att det är sommar. Hmmm….jag ska nog skriva ett separat inlägg till bambustickornas lov.

Här är i alla fall lite som jag pryttlar med just nu

DSC00477Det är nästan en halv mössa klar i garnet Bella från Red Heart, en halv socka i garnet Baby från Red Heart och slutligen en yemenväst i större storlek i garnet Thea från Trysil Garn. Nystanen med Thea fick jag skickade till mig från den snälla Knappmakerskan.  Dessa tre alster hamnar i välgörenhetslådan så fort de är klara.

Och för den som undrar så nej jag har inte fäst trådarna på den förra laddningen jag visade upp. Men huvva nu blev jag påmind om det också.  Men jag har lite att stå i så idag blir det nog ingen fästfest.  Jag cyklade iväg till en loppis i närheten och köpte två böcker och dessa måste jag ju kika lite i och förmodligen kommer jag att hitta på ytterligare en massa mycket viktiga saker som gör att jag inte hinner fästa några trådar idag *visslar och skuttar lite fjönsigt för av avleda blickarna från fästhögen*

Ny leverans av fjärrvärme

Nu har jag fått ihop ett bra paket fjärrvärme. Filten och halsduken och ett par lite större stickade mössor har jag trollat ihop. De stora vantarna och sockarna har min mamma gjort. Hon hjälpstickade åt Röda Korset i många år och hade även ett ansenligt lager hemma av sockor och vantar. Dessa pytsar jag ut till ställen där jag tycker att de kan passa. Så nu får några färdas över vattnet. De virkade mössorna har min dotter gjort och de små sockarna och vantarna har jag köpt från Röda Korset. De är dock nya.  Den här gången blev det nog mest till något större barn än bebisar. Men de ska väl också hållas varma.

DSC00281Nu är det lördag och den här lördagen ska jag avhålla mig ifrån att lägga upp några projekt för helgen. Tycker inte att jag lyckats helt med det jag föresatt mig helgerna innan. Så det som blir gjort  får liksom komma som en överraskning. Både för er och mig.  Det känns nästan lite nödvändigt att ta en vända i snösvängen och gräva fram både min granne och mig. Men jag väntar i det längsta och hoppas att vår ”allt-i-allo-gubbe” ska svänga förbi med snöplogen. Då behöver man bara ta hand om resterna.  Det räcker gladeligen för snön är ganska tung nu. Tur man har rejäla armmuskler redan för tro mig eller ej stickning och virkning får man inga muskler av. Jo förresten det får man, mentala muskler efter att ha gjort något bra. Inte illa det heller.

 

Lite klart och mycket halvfärdigt

När jag hade ungefär trettio varv kvar på min gula filt så tog garnet slut. Jag for iväg som en sårad iller till min garnaffär Avig och rät i Torshälla.  Där fick jag en tvärchock för garnet var slut! Jag köpte med ett par nystan gula Frejagarn som jag trodde skulle kunna passa istället. Men när jag kom hem så började jag fundera över hur min hjärna funkar för de nystan jag köpt var inte ens i närheten av de färger som är i filten. Men de får bli mössor eller Yemenvästar istället. Så ingen skada skedd. Men nu får jag vänta på att de får hem fler nystan av Marino soft gul. Så filten ligger och vilar sig så länge.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så klippte jag käckt av de utslitna handtagen på min vintertygväska. Tror ni jag sydde på de nya handtagen direkt? Nej givetvis gjorde jag inte det. Så igår när det var dags att släpa sig iväg till jobbet så hade jag inga handtag att hålla i. Vojne vojne. Men uppfinningsrik som jag är ibland så plockade jag fram min gula sommartygväska och knölade ner min röda vinterbag i den. Så nu har jag en väska i väskan så att säga. Men handtag det har jag.

DSC00278Men som väl är så kan jag faktiskt redovisa något jag HAR gjort som omväxling. Jag har fäst trådarna på småmössorna jag hade liggande.  De ser lite knasiga ut kanske men resårkanten kan man vika upp så mössan passar huvudet. Mönster finns i tidigare inlägg här på bloggen. I min väska i väskan så har jag en påbörjad Yemenväst i gult. Bra att ha under bussresorna hem efter jobbet. Ikväll ska jag kika om jag har strumpstickor till ett mönster på barnvantar utan tumme som jag hittat.

DSC00277

Idag har det dessutom ramlat ner en hel massa tung blöt snö som jag brottats med. Men ibland känns det skönt att arbeta lite med kroppen. Tyvärr sitter jag nog lite för mycket stilla. Våra kroppar är inte gjorda för att sitta hela tiden. Fast min kropp är rätt bekväm av sig så ibland får jag mana på mig själv för att komma igång.  Dock är det lättare att bära hem nyshoppade garnnystan i en påse än att skovla blöt tung snö.

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag