Julmarknad i Westerqvarn

Ja mina damer och herrar, nu är det dags för tiden där julmarknaderna står som spön i backen. I år ska jag bara delta i en marknad och den har faktiskt redan gått av stapeln. Det var julmarknaden i Westerqvarn. Där står vi varje år för det är en så otroligt fin och härlig marknad. Här kommer lite bilder därifrån

Aud Henriksson hade som vanligt sina tovade väsen att visa upp. Den här är jag inte helt på det klara med om jag gillar eller inte. Lite ruggig faktiskt.

DSC02865.JPG

Men hon hade fina kransar också

DSC02864.JPG

Tyg & retur hade knåpat ihop dessa fantastiska ljusfat. Jag kände igen flera fat från min barndoms kalas. Jag blir så glad när någon tar till vara det gamla och gör fungerande saker av dem så de får leva vidare. Vårt kulturarv.

DSC02866.JPG

Bolandet Design var på plats med sina fantastiskt fina ljus. Oh så vackra de är. Det gör mig jätteglad att se att hon får sälja många ljus. Tänk att få ett så vackert ljus i present eller julklapp. Jag skulle då bli jätteglad. Men jag skulle nog ha det som prydnad bra länge innan jag nändes tända och elda upp det.

DSC02869.JPG

Hela hennes bord fyllt med ljus

DSC02871.JPG

Här ska ni få se den vackraste stjärtvärmaren jag sett. Helt fantastisk. Hjärtana fanns att få i vitt, grått eller svart. Se och njut av  Josefine från Köpings underbara sittunderlag. Tjejen är fårbonde och hantverkare. Syr vantar och allt möjligt av lammskinn.  Hon har Josefine Åhman djur o Allservice i Köping.

DSC02876.JPG

Systrarna G och E står en trappa upp och har många fina saker på sitt bord. Jag som vill att allt ska gå så fort skulle inte för liv och kniv kunna få ihop en så stor mängd vackra stickade barntröjor. Jag stickade två när dottern var liten, en till henne och en till hennes kompis. Sedan har jag aldrig mer stickat någon tröja. Det är ju dessutom 33 år sedan så det är väl tröjmeriter som jag inte kan skryta mer nu.  Jag besitter inte det tålamodet. Men här får ni ett litet smakprov på vad de har på sitt bord

DSC02859.JPG

DSC02860.JPG

Sist ut är Mia’s design & kuriosa. Hon har hur mycket roliga idéer som helst plus att hon är en härlig rolig person att språka med. Jag brukar alltid kila fram och titta vad hon har detta år innan alla kunder kommer. Hon brukar inte ha så värst mycket kvar på sin bardisk när det är hemdags. Jag blir jätteglad när jag ser att folk uppskattar det som någon har pillrat och jobbat med för att kunna sälja på marknad. Det ligger ju omsorg bakom varje liten grej man gör.Miasdesignkuriosa finns på facebook.

DSC02872.JPG

DSC02873.JPG

DSC02875.JPG

Jo förresten jag ska väl visa dotterns mössor som hon skickat med till marknaden. Jag vet inte riktigt hur hon bär sig åt men dom är virkade och vändbara. Randiga på ena sidan och rutiga på andra. Ni ser skillnaden på bilden. Ja jisses. Sålda blev de i alla fall. Bägge två.

DSC02799.JPG

Min vän B hade skickat med handledsvärmare i ull och ett par vackert gula små sockor. Handledsvärmarna såldes direkt så nu får kära B fixa nya till nästa höst- eller julmarknad.

DSC02804.JPG

Jag tycker det är en så rolig marknad och jag ser fram emot den varje år. Ser fram emot att få träffa de hantverkare som man bara träffar just där. Många är väldigt gamla och jag har alltid en liten klump i magen på vägen dit…..undrar om alla är med eller om någon gått bort. Vi som är kvar försöker att minnas de andra genom att varje år prata om dem och hur skoj vi haft tillsammans. Det känns viktigt.

Nu hoppas jag ni har en riktigt bra onsdagskväll…..med eller utan julmarknadsbestyr

 

Nu är det fint att ha sommarminnen

Nu när kylan börjar krypa in och det börjar bli kulet så är det kanoners att kunna tänka tillbaka på sommaren.  Man ska spara sina fina minnen som vackra pärlor på en tråd. Spara dem i sitt hjärta och i sitt sinne redo att plockas fram när de behövs.  Nu ska jag dela ett varmt och roligt sommarminne med er alla.

Jag har ju legat väldigt lågt med aktiviteter i ett år nu men i somras tog jag mig för att ”semestra” en dag.

Min vän T tyckte att jag skulle komma och hälsa på, äta mat och titta på kvalificeringarna inför ett F1-lopp. Det lät ju toppen tyckte jag och tackade ja till inbjudan. T har en tältpaviljong i trädgården, så himla mysigt med soffor, bord och t o m tvn var utställd så vi kunde sitta ute och titta.  När jag kom blev jag bjuden på kaffe och Baileys, som är det gottigaste jag vet.  Vad kattleksaken gör i skålen med  havrebollar har jag inte en susning om. Det kan t o m vara jag som har lagt dit den men förträngt den så här i efterhand. Dock ska ni få träffa stora fina Murre i ett annat inlägg.

DSC02673.JPG

Solen sken och det var kanonväder. T grillade kyckling som legat i någon riktigt mumsig marinad och potatis som var helt underbar. Små små potatisar som var kokta men kalla och så en hel massa gott goja och lök omkring. Ja det var kanongott. T är en utmärkt kock som inte är rädd för att ge sig på olika krångligheter.

Efter maten var det dags för en promenad i environgerna. Så himla fint, precis som att vara på landet fast det nästan var mitt i stan. På en gård skuttade dom här små figurerna omkring

DSC02678.JPG

Sedan var det dags att skynda hem till paviljongen för nu var det dags för dagens kval till helgens F1 GP.  Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag har suttit ute…..fast inne….och tittat på tv förut. Det var mysigt. Dessutom fick jag mer kaffe och mer Baileys.

DSC02675.JPG

Efter några timmars samvaro var det så dags för hemfärd. Kvar har man sina fina minnen och bilder. Det är bra att kunna plocka fram positiva minnen och se tillbaka på händelser som givit goda energier. Jag är så oändligt tacksam över att jag har människor omkring mig som så ofta och så gärna ger mig goda energier och minnen.

Tack T för en härlig rolig dag. Nästa sommar skulle vi göra om det sa du och det har jag tagit fasta på må du tro. Det ska bli kul. Men fram till dess så har jag mina glada minnen.  Hela inlägget är ju en enda stor vardagslycka.

Jag kom faktiskt igång med en stickning när jag hade sällskap så när jag väl var igång var jag ju tvungen att sticka den klar. Men jag får ju skämmas när jag erkänner att jag inte har fäst trådarna än. Ibland är man seeeeeeeg.

DSC02680.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en härligt söndag…….med eller utan paviljongminnen.

 

Hej…..är ni kvar?

Oj så länge sedan det var som jag bloggade. Det har varit lite lågt här ett tag och jag har haft jämt göra att hänga med. Det börjar ju närma sig årsdagen för mannens bortgång och jag antar att det är därför livet känns lite marigare än vanligt. Inte så att jag är helt under isen utan bara så att allt går väldigt mycket saktare och jag är ganska trött hela tiden.

Men nu ska vi ha det lite trevligt och skojsigt. Det är ju det den här bloggen är till för. Att roa både mig själv och er. Så nu sätter vi full fräs.

Först ut är världens kaxigaste hästsvans. Den tillhör en kollega till mig och varenda morgon jag ser henne och hon lyckats få till en tofs av sitt ganska korta hår så blir jag så himla glad. Ibland skrattar jag högt och jag talar alltid om för henne att hennes tofs är den härligaste och kaxigaste tofs som finns.Ibland är själva snodden längre än tofsen. Så jädrans härligt, roligt, häftigt.  När livet är lite tjorvigt så är det härligt att få småskratta och få upp mungiporna redan på morgonen. Så heja dig K, fortsätt vara den härliga roliga tjej du är.

DSC02135.JPG

Vår lilla granne Torshälla fyller 700 år i år och de tappra stick- och virkdamerna som håller till hos Avig & Rät i Torshälla har hjälpt till att hotta upp det lilla torget. Vad sägs om en soffa klädd med ullig stickad filt med tillhörande pilsnerflaska, kaviarmacka och kudde.

DSC02144.JPG

En del träd har blivit ”påklädda” och utsmyckade. Här vankas både blad, larver, sniglar och blommor på samma stam. Här har vi dock både kycklingar och andra saker. Tänk att man  på ett så enkelt sätt kan glädja så många. Ja, enkelt och enkelt.  Det kräver ju sin kvinna att få till alla dessa härliga roliga saker men vad jag menade är att man blir nästan gladare av det här än av ett konstverk för miljontals kronor som man inte förstår sig på.

DSC02141.JPG

Men Ebeling förstår man sig på. Här har den vackra Vattenbärerskan som står på Östra Torget i Torshälla fått sig ett par finfina benvärmare till 700-årsfirandet..

DSC02145.JPG

Hela detta inlägg är väl egentligen påfyllning av vardagslyckor. Man blir glad av dem.  Men jag har fullt med andra vardagslyckor att tänka på också. Stekt strömming med potatismos som mina vänner A och B bjudit på vid två tillfällen samt älsklingssoppan som jag fått glädjen att av hjärtans lust sleva i mig. Mums!

Jag hoppas ni alla har en finfin lördag…..helst med fullt av små vardagslyckor.

Värme åt olika håll

DSC02066.JPG

När en vän hör av sig och behöver fjärrvärme till människor i nöd då är det bra att ha en fylld välgörenhetslåda eftersom det fortfarande går väldigt trögt med hantverkeriet.  Jag hade i alla fall lite smått och gott av olika slag att skicka till min vän C för vidare befordran. Nu ser man nästan botten på lådan så jag måste få upp farten lite igen. Jag har faktiskt stickat lite på bussen hem från jobbet vissa dagar. Har i alla fall med mig en liten stickning i väskan.

Av någon underlig anledning så skickar jag fortfarande med posten. Ja, eller som det nu heter, Postnord. Ett riktigt sunkigt och unket företag.  Jag skickar ofta kort och frankerar med brevporto. Då ska det levereras dagen därpå. Det händer aldrig numera. Förr funkade det kanoners. Nu kan det ta både tre och fyra dagar innan det kommer fram. Man betalar för A-post men får B-posthantering.  Det här paketet kom i alla fall fram i tid men tog god tid på sig.

C är en klok kvinna för hon skickar med Schenker. Det funkar fint och tänk så mycket fint och roligt ryms i ett paket från henne. Här ska ni se

DSC02123.JPG

Den underbara boken om Denis Mukwege ska jag spara på lite. F ö var det ju ett tv- program  om honom och Panzisjukhuset här om kvällen. En fantastisk medmänniska som försöker ”laga” trasiga kvinnor och barn. Jag skulle önska att det var hans tur att få fredspriset snart nog. Han har väl varit kandidat vid ett par tillfällen om jag inte minns fel.

Massor av böcker, en fin årsalmanacka från AFFC och en vacker tulpankasse.  Garn, servetter och etiketter, ja den goda C lyckas få ner så himla mycket i en liten kartong. Tror hon trollar faktiskt.  Kul med böckerna för C har fått mig att börja läsa författare som jag aldrig läst förut.

Så visst är väl det en form av vardagslycka åt två håll. Att ha möjlighet att skänka värme och att ha förmånen att få ta emot omtanke.

Jag hoppas ni har en kanonsöndag……med eller utan värmepaket

 

 

Broddar istället för…..

Jag har en arbetskamrat på jobbet som i många år har gett mig och ytterligare en kvinnlig kollega choklad i julklapp. Det är kanoners. Det är ju nästan det bästa man kan få när man är långledig över jul och nyår. Då kan man ju ligga och läsa och käka praliner hur länge som helst. Så den julklappen var alltid finfin att få.

Nu fick väl den här arbetskamraten spunk ett år för när jag öppnade min julklapp så var det ett par broddar. Broddar! Vem farao vill ha broddar när man bespetsat sig på choklad? Inte otacksamma jag i alla fall. Jag kollade med min kvinnliga kollega och hon hade fått sin vanliga choklad! Nä nu jädrars! Sur som ättika frågade jag min arbetskamrat varför jag inte fått choklad (som vanligt) utan broddar. För att jag är rädd om dig svarade han samtidigt som han skrattade. Han visste mycket väl att jag skulle bli på gränsen till vansinnig av det påhittet.

Jo det var alltså för att han var rädd om mig för jag började ju bli gammal och då blir man skör menade han på. Jaha sa jag och glodde ilsket på honom, nu är det ju så här att hon och jag är exakt lika gamla och hon fick choklad. Han hade väldigt roligt kan jag säga för han visste ju precis hur jag skulle reagera och jag gjorde honom inte besviken i det fallet. Här ska ni få se en bild på min julklapp

DSC01974.JPG

Nu är det så här att den här killen är som en bror för mig. Vi månar om varandra och han är en riktigt bra vän och kamrat. Vi driver hejdlöst med varandra och han har full koll på mig och mina ibland underliga resonemang.

Det gick något år och sedan när det närmade sig jul så tog jag och slog kartong runt broddpåsen och slog in hela rasket i fint julpapper med mycket snörkrusidull på. Sedan fick han paketet på jobbet sista arbetsdagen och fick lova att inte öppna den förrän på julafton. Så där satt han tillsammans med sin familj och öppnade paket. Det var jättekul ända tills han öppnade mitt. Kan tänka mig att det blev reaktioner från  familjen då han fick broddar i julklapp.  Rätt åt honom!

För någon månad sedan fick jag för mig att jag skulle rensa ur handväskan. Alla damer vet hur mycket onödigt man kånkar omkring med varenda dag. Började med liv och lust tömma väskan och vad fasen tror ni dök upp ur djupet…….jo dom förbaskade broddarna. När jag dagen efter påtalade detta för min arbetskamrat höll han på att skratta på sig för han sa att du anar inte så länge du gått omkring med dom där i väskan. Han har alltså prånglat ner dom i min handväska när jag inte varit på rummet. Får kanske lov att sätta upp spionkamera eller larm på den lilla holken jag sitter i. Så man blir broddsäker.

Skrattar bäst som skrattar sist……..han har inte en aning om att dessa fantastiska hjälpmedel har varit i hans ägo en längre tid nu. Det verkar som om dessa broddar går som en följetong. Tjolahopp tjolahej!

Nu kommer det lite vardagslycka. Vardagslycka kan vara när min goa vän B ringer på dörren och jag får så här fint och hjärtligt bröd

DSC02047.JPG

Vardagslycka är också när en god marknadskollega sitter och stickar ett par torgvantar och lämnar över till mig när marknaden är slut. Nu är bilden lite skakig eftersom jag skulle hålla kameran med en hand men oj så många dagar dessa härliga torgvantar värmt mina händer och mitt hjärta.

DSC02067.JPG

Jag hoppas ni alla har en fin helg…..med eller utan broddar och torgvantar.

(PS. Det är absolut inget fel på broddar. De är kanonbra och gör vintern säkrare.)

 

Ett steg framåt

Vips så var det november och dags för julmarknad i Westerqvarn. Min marknadskollega hade åkt på semester och jag kände varken lust eller hade ork till att tänka på marknad. Men se det hade mina vänner A och B. Vi skjutsar dit dig med alla grejer på lördag morgon och hämtar hem dig och resterande grejer på söndag eftermiddag sa dom Du mår bara bra av att komma ut och träffa lite folk och göra vanliga saker. Sagt och gjort, jag packade för kung och fosterland och fixade så att jag kunde åka med två systrar från Torshälla hem på lördag eftermiddag och tillbaka på söndag morgon.

Affärerna gick lysande och jag var var väldigt nöjd och glad men otroligt trött. Sista timmen var jag så trött så jag var alldeles vinglig. Jag tror dock att mina vänner A och B hade rätt i att det var bra för mig att komma ut lite. Roligt är det ju också att träffa alla gamla marknadskollegor som man bara träffar en gång om året just där. Lite rundvandring hann jag med trots att jag stod ensam så här kommer lite bilder.

Zorina från Arboga hade målat söta skyltar

DSC02037.JPG

Eva från Torshälla är flink i fingrarna när det gäller att sticka små lovikkavantar och annat värmande.

DSC02038.JPG

Mias design & kuriosa, finns på facebook, hade som vanligt fantastiskt fina adventsljusstakar. De gick åt som smör i solsken och det förvånar mig inte alls.

DSC02033.JPG

Tack snälla kloka A och B för att ni ordnade så att jag tog ett bra steg framåt. Jag behövde det. Att jag var genomtrött när jag kom hem båda dagarna var nog jättebra för det var en bra trötthet. En normal trötthet. Inte ledsen-och-grubbel-trötthet. Så tusen tack för att ni finns för mig. Tusen tack också till Eva och Gunilla som var så snälla och lät mig åka med. Ibland behöver man färdtjänst. Förresten ska ni få se vad jag fick av G när marknaden var slut. Det kommer dock i ett senare inlägg med mer marknadsbilder.

Dagens vardagslycka är att ha vänner och människor omkring sig som bryr sig om. Som ser till ens bästa och förstår ens behov innan man gör det själv. Vardagslycka är att inte vara ensam. Så tusen tack ni fyra som gjorde att jag tog ett steg framåt i sorgearbetet. Livet är ju trots allt väldigt fint och dyrbart.

Jag hoppas ni alla har en fin lördag……..allra helst med vänner omkring er.

Tuff tuff tuff

Som ett litet trött tåg tuffar jag vidare i tillvaron. Hur jobbig resan är beror på hur många vagnar man väljer att släpa på. Jag försöker lätta bördan hela tiden och ibland går det alldeles lysande och då svischar man fram på spåret så lekande lätt. Men ibland blir vagnarna för många och för tunga och då är det motigt ett tag igen. Men man får inte släppa taget utan tuffa på i den takt som är för dagen.

Jag hittade i alla fall två yemenvästar i mina gömmor och dessa hade jag inte sytt ihop. Det har jag gjort nu. Sedan for de rätt ner i välgörenhetslådan. Denna låda är så full nu så locket vill inte riktigt gå ner. Dags att skicka iväg lite värme snart igen.

DSC01883.JPG

Jag har dock fortfarande inte kommit igång med stickning och virkning men jag försöker locka mig själv till att starta upp arbeten inför vinterns marknad. Jag köpte två nystan moa-garn som jag brukar tycka väldigt mycket om att sticka av. Det gäller dock att göra rätt från början för det är nedrans svårt att repa upp. Öglorna hakar i varandra och vill absolut inte släppa taget. Gör man rätt så blir det jättefint och ser nästan ut som fårskinn när det är stickat och klart.

DSC01884.JPG

Vi har haft målare här som målat om trävirket högst upp på huset. Jag har med skräckblandad förtjusning tittat när en av killarna jobbar. När han rör sig i korgen och när han lutar sig utåt så svajar korgen och jag måste skyndsamt skutta in igen för att inte få dåndimpen. Jag som är så jädrans rädd för höjder så jag har varit ute på balkongen två gånger sedan vi flyttade hit för 29 år sedan. Går f ö helst inte upp på en stol heller utan att hålla i mig för kung och fosterland. Den här killen är banne mig en hjälte. Skulle det inte finnas modiga människor utan höjdrädsla så skulle väl husen ramla samman över oss. Heja alla modiga!

DSC01912.JPG

Vardagslycka är när raraste grannen A-M kommer hem från landet och har med sig blommor till bordet. Omtanke och vänskap. Det är fint.

DSC01906.JPG

Till sist, världen är allt bra vacker ibland. Det känns storslaget och man blir förundrad över hur en mörk himmel på ett tjillevipp kan ändras till något fantastiskt vackert.

DSC01909.JPG

Jag hoppas ni alla har en bra början på veckan……..med eller utan grabbar i korgar.

 

 

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag