Jösses så fort tiden går

Jag ligger ohjälpligt efter med bloggandet men ska försöka styra upp det hela igen då jag faktiskt tycker att det är roligt att blogga. Ibland har jag dock perioder där allt verkar gå i stå och jag får ingenting ur händerna. Så har det varit nu ett tag eftersom det har varit årsdag för min mans bortgång. Då blir jag lite låg. Men nu är det bara att borsta upp sig och se framåt och uppåt.

För en tid sedan lunchade jag med en kamrat och efter maten tog vi en promenad i Vilsta. Ni har tidigare i bloggen sett bilder från en sådan promenad. Det var där ”indianhästarna” gick och betade. Nu gick vi en annan väg och på väg över en liten bro så fanns det här vackra. Se så vackert himlen speglar sig i vattnet

DSC03314.JPG

Häromsisten träffade jag min diakonikompis G och fick ett lakan av henne så det ska jag nog klippa till förbandsmaterial av. Bomullslindor som jag ska skicka iväg sedan. De ska vara ungefär 8 cm breda. Sist jag gjorde lindor av ett lakan så fick jag ut 18 lindor som blev packade i en liten kartong och ivägsända till Aspeboda Foundation for Children.

DSC03304.JPG

Jag har även lyckats hitta en glass till som jag verkligen gillar. Den heter Himmelsk röra och den är så god så god. Med små mashmallows i. Jag älskar glass. Lidl har jättegod glass. Deras isglass Hurricane är kanongod och de pinnglassar som ska likna Magnum är faktiskt godare än Magnum. Och billigare. För priset av en Magnum får du 6 stycken i ett paket på Lidl. Det gäller att vara om sig och kring sig. Men här kommer favoriten för tillfället

DSC03309.JPG

Jag hoppas ni alla har det riktigt bra nu när ljuset har kommit och värmen är på väg. Jag har upptäckt att jag har en miljon grejer att fixa inne så inte huset ramlar ihop över mig och jag har minst lika många saker att fixa utomhus. Det ska målas och oljas, klippas gräs och klippas ner buskar. Förmodligen borde jag sågat ner den gamla syrenen som är spretig som ett jädrans plockepinn och bara blommar i topparna. Den har stått i många år som insynsskydd. Nu får jag försöka komma på något nytt där. Man kanske kan plantera humle som får klättra på grenarna till syrenen. Är det någon av er som är haj på sånt så skriv gärna en kommentar.

Jag hoppas ni har en riktigt fin början på maj………med eller utan spretiga syrener

Vardagslyckorna står som spön i backen

Jag är, peppar peppar, mycket sällan förkyld och skunkig så när pesten till sist hinner ifatt mig så blir jag jädrans eländig och dålig.  Jag har inte varit förkyld på flera år så nu var det väl dags för rätt som det var så vaknade jag och var täppt i näsan, ögonen sved och rann och jag nös 30 gånger på en förmiddag. Dessutom  fick jag feber och eftersom jag inte är van att ha det heller så hamnar ju magen direkt i olag.  I lördags slog jag till med att ta en allergitablett och tack och lov blev jag av med nysningarna och ögonklådan och ögonrinnandet. Så var det bara resten kvar. Det är inte helt lätt att hålla isär vad som är vad när allting kommer på en gång.

Nu tar jag ju inte till medikamenter i brådrasket utan jag låter kroppen samla ihop sin inre arme och slåss mot pesten. Det brukar ta tre dagar innan jag börjar ta Alvedon om inte febern har gått ned.  I o m att man tror sig vara oövervinnerlig och en kvinnlig Tarzan så är det inte helt lätt att vika ner sig och erkänna att jag orkar faktiskt inte. Nu låg jag i alla fall för ankar från lördag tills idag. För just idag vaknade jag upp och var feberfri och kände mig piggelin.

Igår kom min dotter och hennes vän över en kortis och hade med sig gula tulpaner, cola zero, isglass och ostfrallor. Sjukgodis. Det måste man ha när det är synd om en och man är riktigt skunkig. Jag är övertygad om att det är därför som jag var kanonpigg i morse när jag vaknade. Tack S och M.

DSC03354.JPG

När man trippar ut för att hämta posten och råkar slänga en blick över verandaräcket så sitter dom här tuffingarna i gruset och bara är underbara och vackra.

DSC03351

Innan jag vek ner mig så var jag i alla fall iväg och handlade på ICA Maxi. Det är fantastiskt nu när man kan cykla överallt igen. Man kommer hur långt som helst och kan nästan få med sig hur mycket som helst hem. Fullastad cyklade jag hemåt när jag såg den här skatan sitta så stolt på grenen. Från början var dom två men en drog som en avlöning när jag stannade cykeln. Den här kaxen satt kvar och bara var skitsnygg.

DSC03350

Väl hemma med cykeln inställd i förrådet så fick jag syn på den här ulliga gulliga figuren. Det är inte vår ”gamla” sällsynta sörmländska buskhare för den raringen tog nog räven när han var här på besök. Desto gladare blir man när man ser att det finns i alla fall en goding kvar i området. Jag pratade med honom som jag gjorde med den gamla och med tiden så kanske han vänjer sig vid den här pladdrande djurälskaren.

DSC03353.JPG

Som grädde på moset så fick jag för lite sedan en hel påse full med garner för välgörenhetsstickning av min vän G.

DSC03289.JPG

Ja som ni ser så har vardagslyckorna varit extra många och särskilt fina. Dessutom känns livet lite lättare nu när vi går mot ljuset med stormsteg. Det enda kruxet med det är ju att allt jädrans damm och alla skitiga fönster inte gör sig särskilt väl i ljuset. Men ni får väl göra som jag……fälla ner persiennerna.

Jag hoppas att ni har en riktigt solig dag……….med eller utan otvättade fönster och damm.

 

 

Är det inte jädrans märkligt……

…..att brandvarnarnas batterier alltid tar slut på nätterna. Jag tror aldrig att jag behövt klänga upp efter ett hysteriskt skrikande brandvarnarelände på dagtid. Nä då, men på natten när man sover som allra bäst, då jädrar i havet sätter det sta’ och skriker så man hoppar ur särken. Mycket märkligt.  Batterierna är nog inställda på det, programmerade till att skrika i mörker.

Nåja, brandvarnare är en billig livförsäkring och det är ju kanoners att de även varnar för att batteriet håller på att ta slut för jag kommer aldrig ihåg att provtrycka med jämna mellanrum utan jag litar på att varnaren väcker mig någon natt när den behöver nytt batteri.

Så finns det andra saker som gör en betydligt gladare. Vardagslyckor.  Min granne A-M ringde på och gav mig en så söt primula. En gul. Lyser som solen och jag med den.

DSC03148.JPG

Sedan har jag ju mina vänner C och L som med jämna mellanrum besöker sitt paradisland Nya Zeeland. Där passade dom på att shoppa lite skönhetsmedel till mig,  tvål och ansiktsmask, specialgrejer från landet och trakten ska få mig att se tjugo år yngre ut och bli avslappnad och snygg i hela fejan. Det ni.  Servetter, jag som älskar servetter blir jätteglad. Jag fick också en jättefin handduk med kiwisar (heter det så?) på.  Dom kom nyligen hem till Sverige men ska iväg igen i slutet på året.
Dom gör så rätt. Förverkligar sina drömmar så långt det går och njuter av dagarna och livet. Kloka människor.

DSC03149.JPG

Numera ligger jag ju inte bara på latsidan. Nädå, det stickas om än inte hej vilt så i alla fall med hyfsat god fart. Mössor i massor. Garnet har jag fått till skänks för att använda till fjärrvärme. Jag ska försöka få iväg ett stort paket med ett par filtar och en massa mössor till Slättmissionens hjälpande hand. Jag brukar skicka dit lite saker då och då. Det är viktigt för mig att det känns pålitligt och bra och det gör det här. En familj som strävar på och hjälper människor som har det svårt.

DSC03165.JPG

Nu fick jag information från min vän C att AFFC ville ha förbandsmaterial till Hälsans hus. Häromdagen var jag till stan och då passade jag på att gå till Pingskyrkans loppis och köpa mig ett underlakan i bomull. Det ska jag klippa remsor av som blir till förbandsmaterial.  Det finns så mycket man kan göra för en billig penning. Nu köpte jag ju ett lakan för de lakan jag hade hemma som blivit lite ”tunna” har jag redan klippt isär och gjort tygblöjor av så jag hade inget lämpligt lakan.

Det är också en vardagslycka att ha förmågan att hjälpa, att ha möjlighet att skicka värme och omsorg i form av mössor och filtar – det vi kallar fjärrvärme. Det är en lycka att vara till nytta för någon. Att kunna göra goda saker. Det är nog det som är en stor mening med livet tror jag.

Jag hoppas att ni har en kanonfin dag……..med eller utan kiwisar och mössor.

Mitt kök

Mitt kök var så skruttigt och tapeterna var så eländiga, färglösa och fula så jag bestämde mig för att försöka bättra på det hela med lite färg.  Ja nu kan jag ju inte måla så stora ytor själv p g a yrkesskador i nacke och axlar. Som tur är så finns det ju somliga som har det som yrke så då kan man hyra in en sådan figur. Det gjorde jag. En härlig tjej som gått ut målarskolan (eller vad det kallas) och som jobbat lite åt en firma men som just nu gick utan jobb.

Så här såg det ut innan jag började och när jag plockat ner allt från väggarna och makat ihop kökssoffan och bordet mitt på golvet. Bägge är så våldsamt tunga så det går banne mig inte att kånka runt på dem hur som helst. Det fick bli plast över och det funkade finfint.

DSC02882.JPG

DSC02888.JPG

När jag släppt lös brallisen i färgburkarna blev det genast mycket……ja vad? Ljusare? Roligare? I alla fall väldigt annorlunda. Se här

DSC02926.JPG

Ja nog blev det både ljusare, roligare och lite annorlunda. Det är ju ingen lätt färg och jag skulle tro att jag kommer att tröttna så småningom. Men så då har jag tre finfina äldre tapetrullar i mina gömmor och dom ska upp på väggen om jag så ska spika upp dom.

Så här blev det när det var färdigt

DSC03021.JPG

Det blev lite mer lattjolajbans tycker jag. Lite mer jag. Ibland känns det nödvändigt med radikala förändringar och jag som person mår bra av färger. Ofta är man nog lite för feg för att våga fläska på med en udda färg men det är ju egentligen inte värre än att det går att måla över eller tapetsera över.  Dessutom är jag ingen person som slaviskt följer modet vad gäller färger och inredning. Det var nog en onödig kommentar för det har ni som följer mig redan sett och förstått på mina bilder härifrån.  Men för att inte göra hela köket till en cirkus så ser det ut så här på motsatta väggen.

DSC03116.JPG

Jag gav mig själv lite vardagslycka häromsistens när jag handlade på ICA Maxi. Så gott men jag ska ju akta mig för lakrits eftersom jag har högt blodtryck. Men någon gång ibland kan man ju unna sig lite Chili & Lakritsglass. Mums.

DSC03101.JPG

Nu har jag även lyckats sticka klart och fästa trådarna på filten så nu ska jag ge mig i kast med att fästa trådarna på alla mössorna som jag hittade under filten i korgen. Sen tror jag att jag ser slutet (nästan) på ufo:na.

DSC03147.JPG

Den är stickad av två stycken nystan Big Verona som jag fått av min granne A-M och ska vikas ihop och läggas i välgörenhetslådan där den har gott om sällskap.

Nu hoppas jag att ni har en riktigt bra och fin söndag…….med eller utan glass

 

Det som göms under en filt……

…….kommer ju ofelbart fram när man lyfter på filten. Tyvärr. Jag hade ju satt upp mål för mig själv för att komma igång med stickning och annat hantverk igen. Det gick ut på att göra klart mina ufon innan jag fick börja med något alldeles nytt. Det gick åt pipsvängen alldeles på direkten kan jag säga.  Mössan är ju klar och på bilden nedan ser ni att Yemenvästen också är klar och att jag tagit fram den halvfärdiga filten för att sticka vidare. Garnet är Big Verona som jag har fått av min granne A-M. Filten ska också gå med i välgörenhetslådan och passas ihop med lite mössor och yemenväst.

DSC03102.JPG

Heja mig tänkte jag. Nu ska jag bara sticka klart filten så kan jag börja med något helt nytt. Trodde jag. Detta var vad jag hittade under filten i korgen

DSC03103.JPG

Mössor. Många mössor. En disktrasa i lin och en skrubb. Gemensamt för alla dessa är att inte en jädrans tråd är fäst. Så efter filten, eller som mellanstick, ska dessa trådar fästas. Kan ingen uppfinna ett självfästande garn. Det vore väl banne mig toppen. Nåja det är väl bara att ta tag i det hela. Dessa mössor är stickade av garn som jag fått till skänks av en kamrat och skall användas till välgörenhetsprojekt. Tack snälla T.

Jag har några projekt som väntar på att påbörjas och slutföras.  T ex sätta upp gardinstängerna i köket, fixa en kudde av två små filtar jag tagit hem ifrån Kan och Vill samt ett pallprojekt som verkar tjurigt. Men detta är saker som jag kommer att visa upp här vartefter de blir påbörjade och allra helst klara. Men jag är lite som Orsa kompani: jag lovar ingenting bestämt. Det blir lite som det kan.

Men så behövs lite vardagslycka och det har jag redan fått mycket av idag. I förmiddags kom min vän B och plingade på dörren och vi satt mitt emot varandra vid köksbordet och pratade om livet och och dess krokvägar. Inte nog med det för tidigare hade en arbetskamrat mailat och frågat om jag ville äta lunch med henne och en manlig kollega. Så klart jag ville. Så nu är jag hemkommen från lunchen och en liten promenad i snövädret. Tack T och R för härligt sällskap och för att ni hämtade upp mig.

Vardagslycka kan också vara att ha förmånen att få träffa den här lille gynnaren var femte vecka när det är dags för pedikyr. Världens finaste Pepsi.

DSC03010.JPG

Nu hoppas jag att ni alla har en kanondag……med eller utan en storögd ulltuss i näven

Vackra bilder, något rart och ufon

Lika bra att börja med ufona och spara det vackra till avslutningen. Jag har ju som ni vet tappat farten i mitt välgörenhetsstickande under året som gått. För lite sedan så slöt jag en pakt med min kompis C om att avsluta alla gamla ufon som bara låg halvfärdiga  i påsar och lådor. Min del i pakten var att jag ska avslut de ufon jag har haft liggande och efter det får jag börja på något annat. Så jag plockade fram mina ufon, en halvstickad vuxenbaggymössa, en påbörjad Yemenväst och en halvstickad filt.  Nu är mössan klar och jag har startat med fortsättningen på Yemenvästen

DSC03054.JPG

Efter den lilla västen ska jag sticka färdigt filten. Sedan ska jag packa ett par filtar och ett gäng mössor och skicka iväg. Nu måste det bli fart på spelet.

Nu var det ju sagt så att jag fick inte påbörja några nya projekt innan jag var klar med mina ufon men där har jag nog fuskat lite tror jag. Eller jag kanske kan åberopa att det bara gällde stickade saker. Nåja, i vilket fall så har jag två andra projekt på gång också. Dem ska jag visa lite senare. Undrar hur fasen man är skapt egentligen när man ständigt börjar på nya saker innan man har slutfört de gamla. Det är i alla fall inget jag har haft med mig hemifrån för där fick man lov att avsluta innan man fick börja på nytt.

Nu ska ni få se på något rart. Killen som köpte mannens bil, min kompis R, kom hit efter jul och hade med sig den här fina blomman och ett jättefint kort till mig. Han vet att jag är barnsligt förtjust i rosa. Det var väl en riktigt fin vardagslycka.

DSC03050.JPG

Men nu ska ni få se hur vackert jag har det här hos mig. Idag gick jag en promenad  till affären. För första gången i mannaminne hade jag inte kameran med mig i väskan och det var lite synd. Vi har ju haft så fuktigt väder länge och nu drog det till och blev fem grader kallt så det är rimfrost på allting. På hela världen här. Det är som att traska runt i ett julkort.

När jag kom hem tog jag kameran och gick ut på altanen och där tog jag den här bilden på spindeltråd på staketet.

DSC03096.JPG

Men det allra vackraste var i alla fall nyponbusken utanför verandan på framsidan. Så otroligt vackert så det tar andan ur en. Tänk att något kan vara så otroligt fint.  Det är nog också en vardagslycka att jag har den utanför mig. Jag ser den varje dag och nu hoppas jag att rimfrosten får sitta kvar ett bra tag.

DSC03100.JPG

Jag hoppas ni har en riktigt bra onsdagseftermiddag…….med eller utan frusna nypon

Värme åt olika håll

DSC02066.JPG

När en vän hör av sig och behöver fjärrvärme till människor i nöd då är det bra att ha en fylld välgörenhetslåda eftersom det fortfarande går väldigt trögt med hantverkeriet.  Jag hade i alla fall lite smått och gott av olika slag att skicka till min vän C för vidare befordran. Nu ser man nästan botten på lådan så jag måste få upp farten lite igen. Jag har faktiskt stickat lite på bussen hem från jobbet vissa dagar. Har i alla fall med mig en liten stickning i väskan.

Av någon underlig anledning så skickar jag fortfarande med posten. Ja, eller som det nu heter, Postnord. Ett riktigt sunkigt och unket företag.  Jag skickar ofta kort och frankerar med brevporto. Då ska det levereras dagen därpå. Det händer aldrig numera. Förr funkade det kanoners. Nu kan det ta både tre och fyra dagar innan det kommer fram. Man betalar för A-post men får B-posthantering.  Det här paketet kom i alla fall fram i tid men tog god tid på sig.

C är en klok kvinna för hon skickar med Schenker. Det funkar fint och tänk så mycket fint och roligt ryms i ett paket från henne. Här ska ni se

DSC02123.JPG

Den underbara boken om Denis Mukwege ska jag spara på lite. F ö var det ju ett tv- program  om honom och Panzisjukhuset här om kvällen. En fantastisk medmänniska som försöker ”laga” trasiga kvinnor och barn. Jag skulle önska att det var hans tur att få fredspriset snart nog. Han har väl varit kandidat vid ett par tillfällen om jag inte minns fel.

Massor av böcker, en fin årsalmanacka från AFFC och en vacker tulpankasse.  Garn, servetter och etiketter, ja den goda C lyckas få ner så himla mycket i en liten kartong. Tror hon trollar faktiskt.  Kul med böckerna för C har fått mig att börja läsa författare som jag aldrig läst förut.

Så visst är väl det en form av vardagslycka åt två håll. Att ha möjlighet att skänka värme och att ha förmånen att få ta emot omtanke.

Jag hoppas ni har en kanonsöndag……med eller utan värmepaket

 

 

Tidigare äldre inlägg

NZ en gång till

Kan aldrig bli för många

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag