Jag gillar hösten

Jag är förtjust i hösten. I det dunkla ljuset, alla fantastiska färger och att livet börjar gå lite mer långsamt. Alla trädgårds- och utemålningsmåsten är borta och återkommer först efter vinter- och vårvilan. Då kommer vi igen med nya krafter.

Något som är jättebra med hösten är att de dagar solen inte lyser så syns det inte hur skitiga fönstren är. Det är skönt för då kan man komma undan putsandet några dagar till. Eller snarare veckor (läs: egentligen månader).

En gul lite större ros i kruka som jag fick av vännerna A och B planterade jag ut i en s k rabatt jag har på baksidan. Idag är det den 14:e oktober och den är full av stora fina knoppar. Det är fantastiskt om den ska ge sig till att blomma i oktober.

 

DSC02792.JPG

Vid vårt sophus hittade jag de här svamparna som växte så fint tillsammans. Jag hoppade av cykeln och tog ett kort och det var nog bra att jag gjorde det för några timmar senare hade gårdskarlen varit framme med gräsklipparen så allt var borta. Men nog är det fantastiskt hur naturen kan fixa till vackra installationer bara sisådär. Många svampar e’re.

DSC02763.JPG

En liten kämpe är väl det här lilla blomstret som krånglat sig upp mellan husväggen och en spricka i asfalten utanför Lilla tantens äldreboende. En asfaltsblomma. Så fint.

DSC02771.JPG

Sist ut i höstens blomsterprakt blir den stora röda ros jag fick av min granne A-M. Jag klippte av stjälken nära blomman och lade den i en skål med vatten. Den klarade sig en och en halv vecka.

DSC02762.JPG

Min vän C frågade hur det var med vår svindyra fontän i år och här kan jag komma med lite nyheter. Den har ju sprutat vatten hyfsat länge men rätt som det var skulle den ju underhållas så man såg de två farbröderna i sin lilla båt guppa omkring om de inte joxade med fontänen. I vilket fall så har den inte sprutat vatten på ett bra tag. Tror jag inte i alla fall för jag har inte varit förbi på någon vecka.  Det ser så eländigt trist ut när den bara ligger där som ett stort plåtskrov som inte ens måsarna vill använda som sittplats längre.

DSC02791.JPG

Dottern har gjort ett par ugglor som ska få följa med ut på marknad i november. Man blir riktigt glad av dom här små figurerna. Hon är duktig med händerna min flicka.

DSC02798.JPG

Jag hoppas ni har en finfin solig lördag……med eller utan svampar och ugglor

 

Annonser

Lättroad?

Ja jag säger då det. Man är nog bra lättroad om man nästan hoppar jämfota när man hittar det här i affären

DSC02736.JPG

Skräpet/skiten/soporna blir liksom mycket snitsigare och elegantare när man kan hiva iväg dem i en syrenlila sopsäck.  Det man spar ute i boden ser mycket gladare ut än det gjort med svarta sopsäckar.

Under åren har jag ju samlat in mycket kläder och förnödenheter till olika hjälpprojekt och då har jag ju använt mig av det som fanns. Svarta sopsäckar.  Radar man upp 40 sprängfyllda svarta sopsäckar på gården så ser det faktiskt lite dystert ut även om det är en jättepositiv grej. Hade dessa 40 säckar varit syrenlila istället så hade de ju lyst upp hela gården med sin inneboende värme. Så färger är faktiskt viktigt. De ger signaler och man associerar färger till olika saker. Så fram för ännu fler färger på sopsäckarna men just nu är jag lycklig över min glada rulle.

Nöjd och glad kan man ju också bli när man vid något tillfälle ber dottern att fixa till några fler par små babytossor inför stundande julmarknad.  Hon är ju rapp i fingrarna och sist vi sågs så hade hon med sig det här

DSC02735.JPG

Dessa tossor tillsammans med min vän B:s babysockor blir något som är jätteroligt att ha med på marknad. Sådant som jag inte mäktar med att göra själv. Då är det kanoners att ha andras dugliga händer att tillgå. Jipppiiiiii!

Jag hoppas ni alla har en bra torsdag…….med eller utan lila sopsäckar och babytossor.

 

Några marknadsbilder

Hej hopp, här kommer några marknadsbilder som jag hade kvar sedan i somras. Det finns en tjej som heter Susanna som har Susannas Hemslöjd, Hammarby Storgård, Eskilstuna. Hon är en sådan som man kan kalla tusenkonstnär. Hon kan liksom allt. Vad man än sätter i händerna på henne kan hon göra något av bara hon får lite tid på sig.

Hon har det besvärligt med sjukdomar och annat och varje gång vi möts på marknader så känner jag en så stor beundran för en kvinna som trots stora svårigheter inte ger upp utan istället vänder på det och använder det svåra som en språngbräda.  Varje gång vi ses, vilket ju inte blir så ofta eftersom det bara är på vissa marknader så har hon tillverkat nya saker. Nu sist hade hon med sig vikingainspirerade smycken som var gjorda i ben, halsband med runor,  glas med jättefina graverade mönster och så sina saker i trådarbete. Här nedan ska ni få ett litet smakprov

DSC02596.JPG

DSC02597.JPG

DSC02598.JPG

När man står på marknad så är ju ”grannarna” viktiga. Det är viktigt att man går ihop och att man kan prata och skoja, hjälpa varandra då den ena behöver gå ifrån och på det hela taget trivas ihop trots att det bara är några timmar man ska dela plats. Fyra timmar kan bli ganska outhärdliga om man får stå bredvid någon surpuppa som knappt svarar när man försöker prata. Oftast har jag haft jättetur med grannarna och det är ju så man lär känna nya människor och hantverkare.  När vi stod i Näshulta så hade jag en jättehärlig dam till granne. Hon luktade gott också. Ja det luktade gott, riktigt gott vid hennes bord. Hon hade nämligen bakat. Massor av olika sorters bröd och kaffebröd och i små burkar låg det smakprover. Jag har aldrig sett så många olika smaker på skorpor förut. Jag tror hon hade sex olika och när hon kom hade hon massor av påsar. När hon åkte hem var det i stort sett tomt i alla hennes backar.  Jag handlade rågsiktskakor som var kanongoda att äta med smör och ost. Mums. Nu när jag ska presentera henne så har namnet fallit ur (teflon-)minnet. Som tur är så har jag i alla fall en bild på godsakerna

DSC02595.JPG Sist ut idag är Thures Snickarbod. Min pappa var en väldigt duktig hantverkare. Han snickrade och snidade och var en allkonstnär när det gällde trä. Förmodligen är det därför som jag dras till träarbeten på marknader. Jag lyfter, vrider, vänder, känner med händerna och luktar på träet. Trä är ett så levande material om det är omålat så man ser ådringar och kvistar. Ibland måste det till färg och annat för att det ska bli riktigt fint och ovanligt. Snickare Thure snickrar till grejer och hans hustru förskönar dem på sitt sätt. Titta bara på det underbara nyckelskåpet, vilket fantastiskt fin samarbete. Här kommer ett par bilder

DSC02592.JPG

DSC02593.JPG

Jag har ju varit på några små marknader i sommar och det har varit kul. Det känns  dock som om jag har en bit kvar innan jag är tillbaka till gamla Bibbi. Det är lite svårt med koncentrationen men jag hoppas det ger sig så småningom. Det är ju så himla kul att komma ut och träffa andra hantverkare som man bara träffar på marknader.  Jag skulle stått på Torshälla Marknad den här helgen tillsammans med min kompis men jag avbokade mitt bord. Kände att det skulle bli lite mycket med två dagar.  Istället har jag varit hemma med mitt och det har känts bra. Faktum är att när jag var hos Lilla Tanten i fredags så gjorde jag klart en trekantssjal i mohair som ska få följa med ut på marknad vid tillfälle. Så jag har nog smugit igång lite i alla fall. Men fort går det inte men det är väl strunt samma nu när jag är pensionist. Jag har all tid i världen.

Vardagslycka kan vara när en fin kamrat ringer på helt apropå och har med sig ett kort och en burk honung. Tack snälla T.

DSC02588.JPG

Idag är det söndag i den här första höstmånaden september. Utanför mitt fönster är det verkligen varierande väder. Ena stunden skiner solen och sedan vips är den borta. Det blåser lite lagom men det regnar i alla fall inte som det gjorde i natt. Så kan vi tala om vädret. Arma de människor som varit och är utsatta för orkanen Irma. Det är förfärligt hur vädret kan förstöra hela öar, hela små länder och döda människor och djur som inte har kunnat skydda sig. Igår hörde jag en mamma som hade blivit av med sin baby i stormen. Så otäckt och obarmhärtigt. Mina tankar går till alla dessa stackars människor och i mitt huvud funderar jag på vad man kan göra för att hjälpa. Vi lever rätt så skyddat här uppe i Norden och ska komma ihåg att vara tacksamma för det. Med tanke på klimatförändringarna så vet man ju inte hur vädret här uppe kommer att se ut framledes.  Men just nu kan jag njuta av solen korta stunder.

Jag hoppas ni alla har en finfin söndag……..med eller utan sol och honung.

Jag är en ganska stor fåntratt

Jag är av naturen en ganska kaxig och bredkäftad person. Det är sådan jag är. Dock finns det situationer där jag krymper och blir som en fingertutt/Tummelisa/tre äpplen hög.  Jag talar alltså om tandläkaren eller besök hos läkare där det ska tas blodprov i fingret eller rör med blod ur armvecket.

Jag är ju utbildad undersköterska och har inga problem med att sticka andra men om någon ska sticka mig….DÅ…..kommer saken i ett annat läge. Det är då den bredkäftade kaxiga kärringen är som bortblåst och kvar sitter en gråtfärdig femåring, typ.  Nu är jag den första att erkänna att de flesta femåringar är bra mycket modigare än vad jag är. Absolut.

Jag börjar svettas, berättar att jag tycker det är obehagligt och om det är möjligt kan jag snälla få ligga och ta proverna ifall jag svimmar? Det är bedrövligt hur jag blir.  Jag var på vårdcentralen för ett par veckor sedan och för att avleda ångesten vid provtagningen så började jag paddla med fötterna som en jädra orgeltrampare, pilla och joxa med draperiet som skiljer båsen åt. Jag gick till och med på att en av sköterskorna skulle sjunga lite *S*.  Men för farao, det är ju galet.  Men det skulle bli galnare.

Jag är alltså sextiotre (63) år. Uppför mig som en småunge och detta medföljde då att jag den här gången blev behandlad som en småunge. När allt var klart och jag faktiskt hade överlevt den här provtagningen också om än inte på ett hedervärt sätt så kom en av syrrorna fram och frågade om jag ville ha ett klistermärke. Precis som dom ger till barnen. Så klart jag ville ha ett klistermärke när jag enligt eget sätt att se på saken överlevt det här svåra så ville jag givetvis ha en medalj. Den här valde jag

DSC02669.JPG

Jag vill påpeka att syrran som erbjöd märket känner mig sen tidigare och vet hur jag är och vi skrattar åt det tillsammans så det var med glimten i ögat hon erbjöd mig märket.

När jag kom ut från provtagningen träffade jag en kille som jag känner sen gammalt. Jag visade stolt upp mitt klistermärke och frågade om han också brukade få sådant när han var klar. Han höll på att skratta på sig och trodde mig nästan inte när jag sa att jag fått det på provtagningen. Nu känner han mig väl och vi skrattade tillsammans åt mig och mina tillkortakommanden. Men handen på hjärtat……visst är det väl enklare om man kan skratta åt sig själv och sina egenheter. Det måste vara svårt att låtsas vara någon som man inte är. Man får faktiskt lov att vara livrädd för fåniga saker fast man är vuxen. Man måste inte alltid vara den som är modigast, starkast och duktigast. Man får vara liten och rädd ibland. Det behöver man nog få vara.   Så jag är mäkta stolt över min provtagningsmedalj.  Himlars, jag glömde ju att visa det för barnbarnet (13 år) när han var här igår. Han skrattar nog gott åt sin knasiga mormor.

Vardagslycka är när vännerna A och B kommer förbi med färska ostfrallor och vi fikar tillsammans.

Vardagslycka är när närmaste grannen plingar på dörren och lämnar över en potatis som de tyckte att jag skulle ha.

DSC02633.JPG

Jag ligger efter med marknadsbilder och andra händelser så nu får jag rycka upp mig rejält. Men det är inte lätt att vara pensionist förstår ni. Tiden räcker inte till. Ibland har jag inte en aning om vart dagen tagit vägen. Tiden går fort och jag har faktiskt hittat en viss rytm i ensamlivet.

Jag hoppas ni alla har en riktigt bra måndag……med eller utan rädslor och klistermärken.

Onsdagsmarknader i Malmköping

Tre onsdagar under sommaren ordnar Malmköping marknad på det lilla lilla torget i mitten av byn. Det är en lagom stor marknad och det är jättemysigt att stå där.  Det säljs närodlat, lite hantverk, ull, mat av alla sorter och bär och växter. Ja lite av varje.  Förra sommaren var jag ju inte med för då hade ju min man nyligen gått bort men i år försökte jag hänga med. Jag hade inget eget bord utan bara en stång med mina trekantssjalar och lite småsaker ovanpå boxen dom legat i. Lagom för mig. Min kompis hade ju ett bord så min stång stod vid henne.

Det jag blev allra mest förälskad i var vackra ljuslyktor av fina glas med decoupage. Det var Pernilla Eriksson som till vardags stöper ljus i stearin som även tillverkat massor av olika saker i decoupage. Jag upptäckte att jag glömt att ta kort på de fina ljusen som hon tillverkar men ni är välkomna att titta in till henne på http://www.ljustorpet.se . Men här har ni ett litet smakprov på mina förälskelser

DSC02466.JPG

DSC02463.JPG

En thailändsk tjej och hennes systrar har plockat blåbär. 9 knökfulla backar. De gick åt som smör i solsken eftersom det varit så otroligt torrt här så har det inte funnits så mycket bär i skogen. Men vissa ställen har haft mycket och de är ju de ställena som ligger nära vatten. Tjejerna har i alla fall legat i som uttrar. Har någon av er hört talas om vita blåbär? Det hade inte jag i alla fall. Den ena tjejen och hennes man hade hittat fyra plantor med vita blåbär för flera år sedan. Nu har det väldigt mycket och ökar för varje år. Jag trodde dom plockat kart men ville inte säga något men så bjöd dom och banne mig dom var mogna och smakade precis som vanliga blåbär. Himla konstigt. Här ser ni bild på både blå och vita blåbär

DSC02470.JPG

Några som hade det väldigt bekvämt i värmen på torget var de här två gynnarna som verkligen åkte ståndsmässigt. Kanonbra tänkt av de tvåbenta ägarna som insett att det här var det tryggaste färdmedlet

 

DSC02467.JPG

Jag har fler bilder men de kommer i ett senare inlägg. Dessutom ska jag ju på marknad på lördag igen. Jisses, jag förstår inte hur jag ska hinna med allt. Men jag dokumenterar med kameran och sedan får ni se i efterhand. Lååååååångt efter *S*. Men ni har väl inte bråttom eller hur? Nä….jag tänkte väl det. Då får det bli så.

Dagens vardagslycka får bli när min vän B ringde på och hade med sig rykande färska ostfrallor, smör och ost och jag bara hade att koka kaffe. Det var marrigt må ni tro. Mums. Tack för en mysig fikastund (i all enkelhet eller hur kära B).

Jag hoppas ni har en kanontisdag………med eller utan bita blåbär

Torrt, rosor, mat och gröna händer

Jag har en vän som bor neråt Boråstrakten och hon mailar gång på gång om att det regnar. De får översvämning och det liksom bara forsar ner. Stup i kvarten.  Så är det inte hos mig men jag önskade att det skulle regna en hel vecka i sträck här. Det skulle behövas för det är så torrt. När jag går över den lilla plätten som är min gräsmatta så knastrar det under fötterna och det är inte ens gult längre utan grått.  Här ska ni få se hur det ser ut i ena ändan av gräsmattan. Helt galet torrt.

DSC02577.JPG Det enda som är bra med torkan är att jag slipper klippa gräsmattan så ofta. Jag har klippt den två gånger i år.  Området där jag bor är byggt på gammal träskmark så det går ådror med vatten lite kors och tvärs. Som ni ser så är det torrt på baksidan hos mig men på framsidan hos min granne ser det ut så här

DSC02523.JPG

DSC02520.JPG

Jag tror det har regnat sammanlagt 10 minuter på en månad. Det är knappt det ger utslag i regnmätaren. Den har förresten gett upp andan också. Jag skulle ta in den och göra rent den och då upptäckte jag att den läckte. Nu skiter jag i att köpa en ny. Känns onödigt när det i alla fall inte kommer något regn. Dessutom får det vara vilket väder det vill nu när jag har blivit pensionist. Nu väljer jag ju själv om jag vill gå ut. Skulle det nu promt vara så att jag absolut vill ha reda på hur mycket det har regnat så kan jag fråga mina närmaste grannar för dom har en finfin regnmätare. Åka lite snålskjuts alltså.

Vardagslycka är när bästa vännen ringer på dörren och kommer med en stor kasse med pasta. Hon och hennes man hade varit på utflykt till Barillafabriken. Det gjorde dom rätt i för jisses så mycket dom hade med sig hem. Åt mig. Tack snälla B och A som alltid tänker på mig. Vardagslycka är ju också att människor ger sig tid att komma förbi och höra av sig trots att det är sommar och ”resa-runt-i-Sverige-tid” eller ”sköta-sommarstället-tid”.

Dottern har ärvt sin pappas gröna händer för hon får saker att växa och frodas. Det får inte jag. Jag har bara ett fåtal blommor kvar nu sedan mannen gick bort. Jag vet inte vad jag gör för fel. Dom vill inte. Inte jag heller förresten för jag blir sur när dom inte gör som jag vill. Alltså växer fint och blommar eller i alla fall överlever. Men dotra hon odlar hon. Nu har hon drivit upp jalapenos. Se bara

DSC02394.JPG

Hon har fullt med plantor i kök och vardagsrum. Nu har hon gjort någon slags inläggning och hade med sig några små skivor som smakprov åt mig då hon var där sist. Jag är ju glupen så innan hon sagt att jag skulle ta det lugnt så stoppade jag en stor skiva i munnen, tuggade och svalde. Sen tror jag det brände hål i korkmattan för jädrars så starkt det var. Förmodligen rök det ur öronen också. Det var bara att kippa efter luft och stoppa in något snällt i munnen.  Då förklarade dottern lugnt att dom var jättestarka och skulle tas i småbitar tillsammans med annan föda. Jahaja, jag borde kanske ha väntat. Men vilket jädra drag det var i dom jalapenosarna. Piju! Veckan efter stod jag på marknad i Malmköping och då var det några som sålde likadana plantor för 120:- styck. Så jag tipsade dottern om att hon kunde driva upp och så kunde jag sälja när vi står på marknader nästa sommar. Hon brukar dock ha en del virkat med på mitt bord men man kan väl utöka med något nytt.

En som är en raring, en pälsboll och en liten ulltass det är liten Kajsa. Dottern och barnbarnets katt. Hon är liten till växten och jättefin. Hon skickar en liten hälsning till er alla.

DSC02404.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin tisdag…….med eller utan torrsprickor och små röda kattor

 

 

 

 

 

Marknadsbilder

I mitten på juni stod jag och min kompis på marknad i Mariefred. Det var ångans dag så det var full fart på det lilla torget. Som vanligt fanns det alla möjliga saker till salu för hugade spekulanter. Lillebo Design med adressen http://lillebodesign.se visade upp sina härliga barnkläder. Företaget drivs av en härlig tjej med två barn och man. Hon syr allting själv och jag tyckte hon hade så härliga tyger. Man blev glad som en lärka bara av att se dem. Jag tvärångrar att jag inte köpte en mössa med Zlatanmotiv. Jädrars så snygg jag skulle ha blivit i den. Jag provade den och den satt som ……tja…..en smäck. Man av någon underlig anledning köpte jag den inte. Den hade varit perfekt för mig till hösten. Här ska ni fått lite smakprov på hennes alster

DSC02278.JPG

DSC02277.JPG

Mera kläder fast av annan fason hade Obstinat Rock clothes & Stuff. Härliga rockabillykläder och skor. Ibland längtar jag tillbaka till svunna tider. Kan man bli annat än glad när man ser sådana här kläder. Jag ser framför mig hur kjolen står som en solfjäder runt om när man buggar. Åh så himla fint. Jag är glad att unga människor vill föra det här vidare. Heja er!

DSC02280.JPG

En ung tjej sålde blomskott och andra växtligheter som jag inte riktigt hängde med på vad det var för jag blev så fast vid alla ”omkringsaker”. Hon hade massor av gamla ting till salu och det var slutsålt på dessa när det var dags att åka hem. Sådana här saker blir jag också glad av att de säljs vidare och används eller bara används som ögongodis och minne av gamla tider. Något som jag blev väldigt förvånad över var att hon hade ett tjugotal terrakottakrukor som såg skruttiga ut i mina ögon. De hade vit beläggning och tja såg ut som mina gör när jag endera kastar dem eller försöker gno dem rena. Dessa var visst creme de la creme i den avdelningen för det kallades patina och sålde slut på ingen tid alls. Jisses, jag har kasserat en förmögenhet.

DSC02279.JPG

Dessa två gentlemän mötte jag på gågatan och jag frågade snällt om jag fick ta ett kort på dem och det var ok. Visst är det väl fint.  Nu gick väl inte min pappa klädd på det här viset men han hade alltid hatt på sig när vi gick ut. Mötte man någon bekant så lyfte han lätt på hatten. Det var snyggt, stiligt och respektfullt.

DSC02285.JPG

Ser ni damen i rött till höger längre bak i bilden? Jag skulle gå och lägga på ett brev i brevlådan t v  när jag stötte på dessa herrar och stannade och pratade en stund om gamla tider. Sedan gick jag till postlådan. Efter det tänkte jag att jag tar den andra sidan av gatan på väg tillbaka. Då hamnade jag vid damen i rött. Hon sålde böcker och döm om min förvåning när jag förstod att här stod livs levande den som skrivit helt fantastiska böcker om gammal tid. Släktkrönikor. Kvinnan heter Maria Gustavsdotter och har skrivit bl a Dottern, Hustrun och Änkan. En trilogi som jag varmt kan rekommendera. Helt fantastiska böcker. Böckerna hade jag fått skickade till mig från min vän C och nu har dessa böcker gått vidare och det är många som har läst dem och har samma åsikt som jag om dem. Underbara.

Hela det här inlägget är väl egentligen en stor vardagslycka. Tänk att få vara på en plats som har ett helt torg fullt av sådant som man tycker om, solen skiner och människorna är glada. Det kan inte bli bättre än så.

Jag hoppas ni alla har en kanonmåndag…….med eller utan glada torg.

 

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag