Onsdagsmarknader i Malmköping

Tre onsdagar under sommaren ordnar Malmköping marknad på det lilla lilla torget i mitten av byn. Det är en lagom stor marknad och det är jättemysigt att stå där.  Det säljs närodlat, lite hantverk, ull, mat av alla sorter och bär och växter. Ja lite av varje.  Förra sommaren var jag ju inte med för då hade ju min man nyligen gått bort men i år försökte jag hänga med. Jag hade inget eget bord utan bara en stång med mina trekantssjalar och lite småsaker ovanpå boxen dom legat i. Lagom för mig. Min kompis hade ju ett bord så min stång stod vid henne.

Det jag blev allra mest förälskad i var vackra ljuslyktor av fina glas med decoupage. Det var Pernilla Eriksson som till vardags stöper ljus i stearin som även tillverkat massor av olika saker i decoupage. Jag upptäckte att jag glömt att ta kort på de fina ljusen som hon tillverkar men ni är välkomna att titta in till henne på http://www.ljustorpet.se . Men här har ni ett litet smakprov på mina förälskelser

DSC02466.JPG

DSC02463.JPG

En thailändsk tjej och hennes systrar har plockat blåbär. 9 knökfulla backar. De gick åt som smör i solsken eftersom det varit så otroligt torrt här så har det inte funnits så mycket bär i skogen. Men vissa ställen har haft mycket och de är ju de ställena som ligger nära vatten. Tjejerna har i alla fall legat i som uttrar. Har någon av er hört talas om vita blåbär? Det hade inte jag i alla fall. Den ena tjejen och hennes man hade hittat fyra plantor med vita blåbär för flera år sedan. Nu har det väldigt mycket och ökar för varje år. Jag trodde dom plockat kart men ville inte säga något men så bjöd dom och banne mig dom var mogna och smakade precis som vanliga blåbär. Himla konstigt. Här ser ni bild på både blå och vita blåbär

DSC02470.JPG

Några som hade det väldigt bekvämt i värmen på torget var de här två gynnarna som verkligen åkte ståndsmässigt. Kanonbra tänkt av de tvåbenta ägarna som insett att det här var det tryggaste färdmedlet

 

DSC02467.JPG

Jag har fler bilder men de kommer i ett senare inlägg. Dessutom ska jag ju på marknad på lördag igen. Jisses, jag förstår inte hur jag ska hinna med allt. Men jag dokumenterar med kameran och sedan får ni se i efterhand. Lååååååångt efter *S*. Men ni har väl inte bråttom eller hur? Nä….jag tänkte väl det. Då får det bli så.

Dagens vardagslycka får bli när min vän B ringde på och hade med sig rykande färska ostfrallor, smör och ost och jag bara hade att koka kaffe. Det var marrigt må ni tro. Mums. Tack för en mysig fikastund (i all enkelhet eller hur kära B).

Jag hoppas ni har en kanontisdag………med eller utan bita blåbär

Torrt, rosor, mat och gröna händer

Jag har en vän som bor neråt Boråstrakten och hon mailar gång på gång om att det regnar. De får översvämning och det liksom bara forsar ner. Stup i kvarten.  Så är det inte hos mig men jag önskade att det skulle regna en hel vecka i sträck här. Det skulle behövas för det är så torrt. När jag går över den lilla plätten som är min gräsmatta så knastrar det under fötterna och det är inte ens gult längre utan grått.  Här ska ni få se hur det ser ut i ena ändan av gräsmattan. Helt galet torrt.

DSC02577.JPG Det enda som är bra med torkan är att jag slipper klippa gräsmattan så ofta. Jag har klippt den två gånger i år.  Området där jag bor är byggt på gammal träskmark så det går ådror med vatten lite kors och tvärs. Som ni ser så är det torrt på baksidan hos mig men på framsidan hos min granne ser det ut så här

DSC02523.JPG

DSC02520.JPG

Jag tror det har regnat sammanlagt 10 minuter på en månad. Det är knappt det ger utslag i regnmätaren. Den har förresten gett upp andan också. Jag skulle ta in den och göra rent den och då upptäckte jag att den läckte. Nu skiter jag i att köpa en ny. Känns onödigt när det i alla fall inte kommer något regn. Dessutom får det vara vilket väder det vill nu när jag har blivit pensionist. Nu väljer jag ju själv om jag vill gå ut. Skulle det nu promt vara så att jag absolut vill ha reda på hur mycket det har regnat så kan jag fråga mina närmaste grannar för dom har en finfin regnmätare. Åka lite snålskjuts alltså.

Vardagslycka är när bästa vännen ringer på dörren och kommer med en stor kasse med pasta. Hon och hennes man hade varit på utflykt till Barillafabriken. Det gjorde dom rätt i för jisses så mycket dom hade med sig hem. Åt mig. Tack snälla B och A som alltid tänker på mig. Vardagslycka är ju också att människor ger sig tid att komma förbi och höra av sig trots att det är sommar och ”resa-runt-i-Sverige-tid” eller ”sköta-sommarstället-tid”.

Dottern har ärvt sin pappas gröna händer för hon får saker att växa och frodas. Det får inte jag. Jag har bara ett fåtal blommor kvar nu sedan mannen gick bort. Jag vet inte vad jag gör för fel. Dom vill inte. Inte jag heller förresten för jag blir sur när dom inte gör som jag vill. Alltså växer fint och blommar eller i alla fall överlever. Men dotra hon odlar hon. Nu har hon drivit upp jalapenos. Se bara

DSC02394.JPG

Hon har fullt med plantor i kök och vardagsrum. Nu har hon gjort någon slags inläggning och hade med sig några små skivor som smakprov åt mig då hon var där sist. Jag är ju glupen så innan hon sagt att jag skulle ta det lugnt så stoppade jag en stor skiva i munnen, tuggade och svalde. Sen tror jag det brände hål i korkmattan för jädrars så starkt det var. Förmodligen rök det ur öronen också. Det var bara att kippa efter luft och stoppa in något snällt i munnen.  Då förklarade dottern lugnt att dom var jättestarka och skulle tas i småbitar tillsammans med annan föda. Jahaja, jag borde kanske ha väntat. Men vilket jädra drag det var i dom jalapenosarna. Piju! Veckan efter stod jag på marknad i Malmköping och då var det några som sålde likadana plantor för 120:- styck. Så jag tipsade dottern om att hon kunde driva upp och så kunde jag sälja när vi står på marknader nästa sommar. Hon brukar dock ha en del virkat med på mitt bord men man kan väl utöka med något nytt.

En som är en raring, en pälsboll och en liten ulltass det är liten Kajsa. Dottern och barnbarnets katt. Hon är liten till växten och jättefin. Hon skickar en liten hälsning till er alla.

DSC02404.JPG

Jag hoppas ni alla har en finfin tisdag…….med eller utan torrsprickor och små röda kattor

 

 

 

 

 

Marknadsbilder

I mitten på juni stod jag och min kompis på marknad i Mariefred. Det var ångans dag så det var full fart på det lilla torget. Som vanligt fanns det alla möjliga saker till salu för hugade spekulanter. Lillebo Design med adressen http://lillebodesign.se visade upp sina härliga barnkläder. Företaget drivs av en härlig tjej med två barn och man. Hon syr allting själv och jag tyckte hon hade så härliga tyger. Man blev glad som en lärka bara av att se dem. Jag tvärångrar att jag inte köpte en mössa med Zlatanmotiv. Jädrars så snygg jag skulle ha blivit i den. Jag provade den och den satt som ……tja…..en smäck. Man av någon underlig anledning köpte jag den inte. Den hade varit perfekt för mig till hösten. Här ska ni fått lite smakprov på hennes alster

DSC02278.JPG

DSC02277.JPG

Mera kläder fast av annan fason hade Obstinat Rock clothes & Stuff. Härliga rockabillykläder och skor. Ibland längtar jag tillbaka till svunna tider. Kan man bli annat än glad när man ser sådana här kläder. Jag ser framför mig hur kjolen står som en solfjäder runt om när man buggar. Åh så himla fint. Jag är glad att unga människor vill föra det här vidare. Heja er!

DSC02280.JPG

En ung tjej sålde blomskott och andra växtligheter som jag inte riktigt hängde med på vad det var för jag blev så fast vid alla ”omkringsaker”. Hon hade massor av gamla ting till salu och det var slutsålt på dessa när det var dags att åka hem. Sådana här saker blir jag också glad av att de säljs vidare och används eller bara används som ögongodis och minne av gamla tider. Något som jag blev väldigt förvånad över var att hon hade ett tjugotal terrakottakrukor som såg skruttiga ut i mina ögon. De hade vit beläggning och tja såg ut som mina gör när jag endera kastar dem eller försöker gno dem rena. Dessa var visst creme de la creme i den avdelningen för det kallades patina och sålde slut på ingen tid alls. Jisses, jag har kasserat en förmögenhet.

DSC02279.JPG

Dessa två gentlemän mötte jag på gågatan och jag frågade snällt om jag fick ta ett kort på dem och det var ok. Visst är det väl fint.  Nu gick väl inte min pappa klädd på det här viset men han hade alltid hatt på sig när vi gick ut. Mötte man någon bekant så lyfte han lätt på hatten. Det var snyggt, stiligt och respektfullt.

DSC02285.JPG

Ser ni damen i rött till höger längre bak i bilden? Jag skulle gå och lägga på ett brev i brevlådan t v  när jag stötte på dessa herrar och stannade och pratade en stund om gamla tider. Sedan gick jag till postlådan. Efter det tänkte jag att jag tar den andra sidan av gatan på väg tillbaka. Då hamnade jag vid damen i rött. Hon sålde böcker och döm om min förvåning när jag förstod att här stod livs levande den som skrivit helt fantastiska böcker om gammal tid. Släktkrönikor. Kvinnan heter Maria Gustavsdotter och har skrivit bl a Dottern, Hustrun och Änkan. En trilogi som jag varmt kan rekommendera. Helt fantastiska böcker. Böckerna hade jag fått skickade till mig från min vän C och nu har dessa böcker gått vidare och det är många som har läst dem och har samma åsikt som jag om dem. Underbara.

Hela det här inlägget är väl egentligen en stor vardagslycka. Tänk att få vara på en plats som har ett helt torg fullt av sådant som man tycker om, solen skiner och människorna är glada. Det kan inte bli bättre än så.

Jag hoppas ni alla har en kanonmåndag…….med eller utan glada torg.

 

Tiden ramlar iväg

Jösses så fort tiden går. Jag hinner inte riktigt med i svängarna. Fast det är nog en positiv grej det också att man har mycket att stå i så man inte bara blir sittande i sin ensamhet och rullar tummarna. Här rullas inga tummar ska ni veta. Inte om jag inte bestämmer mig för att lägga upp fötterna och placera händerna i rullningsläge på magen. Men det är ju en annan sak för då gör man det inte av leda utan för att vila.

Jag har inte tråkigt en endaste dag faktiskt. Jo korta stunder. Då när jag måste dammsuga t ex. Eller damma. Det är tråkigt och jag gnölar som en femåring för mig själv när jag blir tvungen att ta itu med eländet innan det blir en sanitär olägenhet av damm.  I veckan skulle jag ha besök av en tidigare arbetskollega och vi skulle äta lunch här. Då var jag ju liksom tvungen att dammsuga. I alla fall lite.  Usch jag skäms nästan för att erkänna det men jag är en fuskare av kolossalformat.  Jag gjorde det i alla fall och vi åt och hade det så trevligt. Hon hade med sig en påse fröknäcke som hon bakat men det får ni ingen bild på för det åt jag upp fortare än kvickt.

Så gott folk, förutom den eländiga dammsugningen och det trista dammandet har jag det så himla bra. Är lycklig inuti för att jag får vara här hemma med mitt.  Jag saknar givetvis mannen men det gör jag ju varje dag i olika sammanhang. Men var han än är så har han förmodligen min ljuva stämma ljudande i öronen för jag pratar med honom nästan hela tiden. Det är liksom en gammal vana och jag mår nog bra av det.  Han är nog här och hälsar på också skulle jag tro för ibland ramlar de mest osannolika saker ner på golvet och nu sist gick köksfläkten på när barnbarnet och jag satt och åt middag. Han höll sig för hjärtat och hade ögon stora som kastrullock. Vi hade precis pratat om morfar och om hans längtan efter honom. Ja så nog händer det saker i det här hemmet alltid.

Eftersom jag ligger vääääääldigt mycket efter med mitt bloggande så kommer det lite bilder från tidigare. En hel flock av vardagslyckor.  Här får ni t ex se vad jag fick av min dotter. Hon hade virkat mig en korg att ha min stickning i. Garnet hade hon köpt på Rusta och det var riktigt tjockt. Min fina duktiga, händiga dotter hon har sin hantverkarglädje kvar och det är kanoners.

DSC02187.JPG

Paket ramlar det in här ibland. Jag blir ju givetvis jätteglad varje gång men funderar så på vad jag kan göra tillbaka. Nåja det blir nog något framöver. Men här får man något för alla sinnen. Tack snälla fina C.

DSC02259.JPG

För att jag skulle få ändan ur vagnen och komma igång med sommaren så kom barnbarnet hit och tillsammans fixade vi altanen och spolade av golv och möbler. Kan tillägga att innan detta var färdigt så var även barnbarnet väl genomspolat. Jädrans kul att spruta vatten på någon. Skit samma att man är 63, barnungen i en vaknar direkt och jag jagar barnbarnet med slangen. Nåja jag fick tillbaka så vi var två stycken som iskalla och genomblöta fick gå in och byta kläder. Men skojsigt var det.

DSC02340.JPG

Trots att mormor betedde sig som en riktig huligan så hade det bästa barnbarnet i världen lust att laga mat åt oss båda. Lax i ugn med creme fraishe och fetaost. MUMS!

DSC02341.JPG

Sist men inte minst. Eller minst. Eller i alla fall pytteliten. Måste hyresgästen vara.  Vem tror ni bor här?

DSC02273.JPG

Jag hoppas ni har en härlig solig söndag……..med eller utan mystiska hyresgäster.

 

Nu var det nog

I början på året så funderade jag på det där med pengar och pension. Jag har ju jobbat halvtid största delen av mitt liv och däremellan hoppat in och jobbat extra som uska mellan varven. Så någon hejdundrande pension var det ju inte att se fram emot. Ni vet sådana däringa fallskärmar som de flesta mer eller mindre oärliga makthavarna vecklar ut när skiten hamnar i fläkten.  Nä någon sådan var det då inte att tänka sig. Lika bra det förresten för jag tror man förändras som person om man är van att klara sig på smått och sedan vräks det pengar över en. Det kan nog få den mest ståndaktige att vackla.

Nåja, så långt var jag i mina funderingar när jag kom att tänka på att man kan aldrig kalla sig fattig om man har råd att röka. Det är dyrt att vara rökare i Sverige. Mina cig kostade 60:- asken. Jag rökte ett paket om dagen och har gjort det i alldeles för många år. Då är man inte fattig.

I början på året gick jag och väntade på besked om jag skulle få avtalspension som jag ansökt om. Företaget ville bli av med folk och då är det ju lämpligt att börja med de äldsta tyckte jag. De unga behöver ha jobbet kvar. Jag har gjort mitt efter nästan 43 år på företaget.  Med tanke på att jag då skulle få mindre än lönen fick mig in på tankebanan att oj jag kanske blir fattig. Jag kanske måste sluta röka.

Men så snodde tankarna runt lite till och hamnade rätt. Varför ska jag vänta och se om jag blir fattig eller inte. Varför inte sluta röka ändå. Sagt och gjort. Jag bestämde ett datum. När den dagens kväll kom skulle jag ha rökt min sista cigarett.  Det var den 27:e januari och jag har inte rökt sedan dess. Inte ett bloss. Det märkliga är att jag har inte en endaste gång varit sugen och haft svårt att låta bli. Jag umgås som vanligt med dem som röker och det berör mig inte alls. Lite konstigt alltså för jag har ju i alla fall rökt i 50 år.  Så jag säger som Dag-Otto….hä ä det ökfitt. Heja mig!

Här ska ni få en liten kavalkad av vardagslyckor som den här sega människan bakom bloggen ligger efter med att visa upp. Men vardagslyckor är ju sådant som stannar i hjärtat så det har ju egentligen ingen roll.

DSC02196.JPG

Årets första tussilago som barnbarnet hade plockat på vägen hem till mig. Små underbara solar som talar om att våren verkligen är här.

DSC02241.JPG

Gullvivor som påminner mig om barndomen då min pappa kom hem från skogen med en stor bukett åt mig. Dessa har jag fått av mina grannar A_M och I.

DSC02274.JPG

Även denna bukett kommer ifrån mina närmaste grannar A-M och I. Tusen tack. Även dessa är ju barndomsminnen.Varje dag blir jag påmind om att att jag har det väldigt bra. Att jag har människor omkring mig som bryr sig om och som finns för mig i både skratt och gråt. Det är fantastiskt. Jag är oändligt tacksam för det.

Jag hoppas ni alla har en kanonfin torsdag………helst utan cig men med mycket blommor.

 

 

Marknad…..värme…..och en kanon

Förra lördagen stod jag och min kompis på gammeldags marknad i Malmköping. Det är en trevlig liten marknad tycker jag och vi har varit med på den i många år.  I år var det så varmt så man höll på att få dåndimpen. Jag fyllde på vattenflaskor hela tiden och drack som en kamel. Vid ett par tillfällen var jag in i kyrkan och lånade toan och sköljde hela huvudet med iskallt vatten. Inte i toan då utan i handfatet. Bäst att klargöra saker och ting eftersom jag kan uttrycka mig lite luddigt ibland. Det var omåttligt varmt.

Det blev inte av att gå runt och fotografera för den energin fanns inte riktigt. Vid ett tillfälle när jag var upp till torget så hade jag kameran med mig och resultaten får ni se här. Suddiga, soliga och knorkiga men ni kan nog ana vad de visar.

DSC02268.JPG

Mitt i solgasset körde det här bandet härlig musik. Jag var inte avis på den som lirade tuba i värmen. Det var 26 grader i skuggan och dom stod mitt i solen.

DSC02270.JPG

Yvonne Persson med adressen http://www.yphantverk.se från Enköping hade en massa härliga djur i trä och ull. På bordet bredvid hade hon mindre djur som man t ex kunde dra efter sig i ett snöre. Jättefina saker.

DSC02269.JPG

Gunnel Talborn från Växjö stod och vek och grejade och tillverkade fantastiska midsommarstänger i halm. Vilket arbete.

Nu hade jag tagit mig över torget till mina utländska vänner som säljer så god mat. Jag köpte falafel, piroger med fetaost och spenat, falafelrulle och något mer. Sedan gick jag tillbaka till vårt tält. Precis bakom vårt tält var det en rabatt utan blommor eller buskar utan bara jorden. Bakom den var det gräsmatta och en mindre fontän med flagad botten och stenar omkring. Jag sa till min kompis att nu sk*ter jag i det här jag badar fötter och ben i fontänen för annars får jag spader. Jag hade sådana där ministrumpor i träskorna och jag klev i med strumporna på. Strosade i fontänen. Upptill sprutade det vatten som såg rent och fint ut. Där stoppade jag huvudet. Pju…..så skönt. Jätteskönt.

Nu kom det tanter med hundar och stannade en bit bort men jag tjoade att dom kunde komma med sina fyrbentingar för vi fick plats allihop i fontänen. Tanterna blev jätteglada och släppte i sina jyckar. Jag öste vatten över deras ryggar och dom stod alldeles stilla och tyckte nog att det var väldigt skönt.  Sen var det bara upp ur poolen och försöka sälja igen. I värmen.  Jag funderar ibland på om folk är heroiska eller galna som går på marknad när det är trettio grader varmt. Å andra sidan påverkas inte alla av värmen. Min man, min mamma och min pappa älskade värmen och de njöt när det var vrålhett ute. Då när en annan låg inne i sitt badkar som var fyllt med iskallt vatten.  Så nog är vi människor olika allt.

Det kom en dam och köpte en trekantssjal av mig. En bra stund efter att hon gått så gick jag framför bordet för att se till så att allt var ok på framsidan. Då såg jag att det låg en lång rulle med en rund vaxduk på nedanför mitt bord. Jag tog upp den och frågade folk som stod omkring om det var deras. Det var det inte. Då kom en dam ifrån ståndet bredvid och sa att hon visste vem som glömt den. Det var kvinnan som köpt sjalen av mig för hon hade handlat av min granne innan och då hade hon rullen med vaxduk i handen.  Då visste jag ju precis vem det var.

Jag sa till kompisen att jag tar ett snabbt varv runt och tittar efter damen. Jag såg inte till henne och gick då på baksidan av rådhuset. I skuggan. Då fick jag väl upp någon högre fart än sniglandet man orkade med på solsidan. Det står kanoner på var sida om ingången. Har stått där i evinnerliga tider. Nu var min hjärna så inkokt så jag såg inte ens kanonskrället. Den är skitstor. Så med hyfsad fart drar jag med pannan före rätt in i kanonröret. Joråsåatt. Snacka om vimmelkantig. Boink. Jag såg både solar och månar.

Eftersom det satt en flock barnfamiljer bredvid och stirrade storögt på mig när jag försökte stånga undan kanonen så kunde jag ju inte använda mig av mitt vanliga mustiga vokabulär som jag brukar när det går åt pipsvängen. Istället fick jag ur mig ett jönsigt -hoppsan, oj så det kan gå.  Sen vinglade jag tillbaka till vårt tält och bestämde mig för att stanna där resten av tiden.

Jag drag sex flaskor vatten men kände ändå att jag var på gränsen till uttorkad. Yrslig och kraftlös. Trots detta var det en riktigt bra dag. Första marknadsdagen för året.

Kan tillägga att damen kom tillbaka och letade efter var hon glömt sin vaxduk så slutet gott och allting gott.

Vardagslycka är när man kommer hem och ser de fina blommorna som jag fått av vännerna A och B. De står och hälsar mig välkommen hem varje dag.

DSC02257.JPG

Jag hoppas ni alla har en kanonfredag……med eller utan vildsinta kanonkrockar och vaxdukar på rymmen.

Nä nu är det skärpning som gäller

Jag upptäckte att det var väldigt länge sedan jag uppdaterade min blogg. Jag älskar ju att blogga så jag kan egentligen inte förstå att jag inte kommit till skott med det. Men nu jädrars får det det bli fart på det här gamla skrället. Här ska bloggas. Håll i hatten gott folk för nu åker vi.

Eftersom det är evigheter sedan som jag bloggat så har jag ju massor av vardagslyckor på lager och jag kan garantera att dom inte kommer att hamna här i tur och ordning utan lite huller om buller och här och där.

Min kamrat T och jag försöker att ses och äta lunch en gång i månaden i alla fall. Ibland kan det vara svårt att pussla ihop dagar och tider men huvudsaken är att man håller samman och ses när man kan.  Efter en lunch tog vi en promenad ner i ett villakvarter och där hittade jag den här jättefina muren med kupat tegel uppepå. På teglet växte mossa så himla vackert. Det är rent otroligt så mycket fint naturen bjuder på bara man ger sig tid att vara uppmärksam.

DSC02134.JPG

Samma kamrat visade mig vid ett annat tillfälle hur man matar sin bil. Ja jösses. Alltså…..man parkerar bilen……kliver ur, rotar runt som en tok i bakluckan för att hitta rätt sladd till apparaten och när man väl hittat rätt så går man framom och trycker in den ena änden i bilen och den andra i apparaten på stolpen. Tjolahopp tjolahej…..sen är det bara för den lille bilen att matas. Javisst är det en elbil men jag är ju usel på att förklara sådana här märkliga saker. Bra är det väl i alla fall för vi kom ända hem sedan efter den amningen.

DSC02175.JPG

Någonting jag verkligen förstår mig på det är i alla fall tulpaner och choklad. Tack snälla T för det.

DSC02139.JPG

Den 27:e april var det ett år sedan mannen gick bort. Kamrat T och jag tog en tur ut till vackra Sundbyholm där vi åt något som jag aldrig i hela livet ätit förut. Matvåffla. När vi kom in på fiket så fanns det matvåffla för 85:-. Jag är normalt absolut inte snål och är ju egentligen rent usel på att spara och hålla i pengar men va fasen…….en våffla för 85 spänn där gick min gräns. Efter lite resonemang så bestämde jag mig i alla fall för att ta en eftersom min kompis sa att dom var jättegoda. Den jag fann minst märklig i sin kombination med ”pålägg” var en med  chevréost, valnötter, honung,  lök och någon slags sallad.  Eftersom jag aldrig har ätit chevréost så frågade jag damen bakom disken om jag kunde få smaka en pyttebit så jag inte köpte något som jag inte kunde äta upp. Det fick jag och jisses det var en positiv upplevelse. Nu har jag verkligen fått smak för den osten.

Vi gick in och satte oss och pratade, tittade på utsikten som är så fin. Vattnet och alla båtar som ligger och guppar så rofyllt vid bryggorna. Nu var det ju inte säsong när vi var där så det var hyfsat lugnt. Efter ett tag kommer då våfflan.  Det var ingen liten sladdrig, tunn pyttevåffla jag hade på min tallrik. Stor, tjock och fylld med godsaker. Dra på trissor så gott det var och dessutom blev jag proppmätt. Kanoners helt enkelt. Mums.

Efter den lunchen med vidhängande dessert, var sin stor bakelse så skulle vi ut och promenera lite innan hemfärd. Hon är sportig och motionerar gärna. Jag är inte det minsta sportig och motionerar högst ogärna. I vilket fall så knallade vi iväg i solskenet. Det är så vackert ute på udden. Vi var alldeles ensamma.  Jag har ju en viss förkärlek för träd, stammar och grenar. Tycker det är så vackert. Tallar är häftiga för dom kan krångla till sig lite hur som helst.

DSC02222.JPG

Några som inte var lite värmetrötta och saktfärdiga som jag i solen det var dom här figurerna. Fy farao vad dom ligger i. Det är egentligen rätt häftigt. Alla vet liksom vad dom ska göra på något sätt.

DSC02224.JPG

Avslutningsvis åkte skor och strumpor av och jag ville bada fötterna. Nu gick jag i på helt fel ställe för det var halvstora stenar som var täckta med slemmigt grönt. Ganska svårt att gå på och över huvud taget hålla sig på benen på. Nu tyckte T att jag skulle vända mig om när hon tog kort på mig istället för att bara få en stor ända på bilden. Så om någon tycker jag ser mer konstig ut än vanligt så beror det på att jag försöker hålla mig på benen. Skönt var det i alla fall. Sedan gick jag barfota tills fötterna torkat. Det kändes faktiskt härligt och nästan somrigt. Så den dag på året som jag trodde skulle bli den svåraste och mörkaste blev solig, lugn och väldigt rofylld tillsammans med min kamrat.

DSC02227.JPG

Upptäckte just ytterligare en grej som jag inte förstår mig på. Att vända bilden rätt. Men ni får väl endera vända på datorn  eller lägga er ner och titta. Då funkar det. Förresten…. det kanske är lika bra att jag inte syns så väl *S*.

Jag hoppas ni har en kanonfin onsdag………med eller utan myror och kallbad.

Tidigare äldre inlägg

Bibbis design

Trådkonst, pärlhjärtan, blompinnar, akvarell, foto, natur och våra kungspudlar.

Ensamma Morsan

Att överleva en sparsam vardag

knappmakerskan

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Soanspysselblogg

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag

Kyrkkaffe

En blogg om hantverk, välgörenhet och livet dag för dag